Saker som är jävligt 2002

Jag kan inte sova. Eller sova kan jag, att somna är värre. När jag inte kan somna funderar jag. Eller så funderar jag så mycket att jag inte kan somna. Skit samma vilket. I kväll har jag tänkt på saker som jag tycker är väldigt 2002 och kommit fram till följande.

Tumring
Ärligt, vem använder tumring i dag, ingen. Men 2002 var det sjukt trendigt. Jag hade en i silver minns jag, en fet jävel som verkligen syntes.

Tribaltatueringar
Fula som få, men ansågs heta för sju år sedan, i synnerhet om de var placerade i svanken. Tack gode gud för att jag aldrig skaffade mig en.

Att röka
Någonting hände när rökförbudet på krogen infördes. Att bolma på heltid känns idag väldigt.. B.

Att ändra ett S i sitt namn till Z
Att heta Zandra eller Zara var ascoolt 2002, i dag anses det bara löjligt. Tack gode gud behövde jag aldrig ta ställning till det hela på grund av att mitt namn inte innehåller något S.

Håller ni med?
Fler förslag?

Dagens reflektion a la internet

Jag hatar att en kan se så jävla mycket på facebook. Överflödig information om gud och alla flator invaderar min dator med hjälp av fucking facebook. Ryktet säger att det ska finnas en inställning någonstans som tar bort viss oönskad information. Måste hitta den. Eller rensa i min friendslista.

Men först sova, i ett år gärna. Godnatt.

Jag är så trött, verkligen jättetrött..

Jag blir så trött. Jag har velat länge nu att det ska hända något spännande. Jag vill dejta. Eller i alla fall ligga. Eller åtminstone hångla. Vem vill inte det liksom.

Jag skulle på en dejt med raktpå-bruden men hon hade tydligen glömt att berätta att hon tänker lämna landet typ nu, inte bara i någon vecka eller två, vi snackar månader. Kul för henne.

Jag har träffat femmen, men det var ingen dejt och det kommer med största sannolikhet inte att bli det heller. Guess why. Jag spelar inte i hennes liga.

Jag blir så trött på mig själv, måste ta tag i det där. Någonstans mellan mina vansinneslånga arbetsdagar och mitt just nu bristande sociala liv måste jag verkligen ta tag i det där.

I dag noterade jag att det har blivit höst på gränsen till vinter. Det är mörkt och kallt överallt och Stockholm börjar kännas precis som Stockholm gör varje vinterhalvår. Rått, inimärgenkallt, mörkt och tunnelbanekvalmigt. Det är snart november och därmed dags för nedräkning, fem månader to go innan ljuset kommer åter. Kul.

Bitter? Jag? Inte alls. Bara trött. Jättetrött.

Dagens lyxproblem

Som ni säkert märkte av mitt mycket röriga inlägg i går så funderar jag en del på utseende* just nu, både mitt eget och andras.

Mitt eget utseende är det inte så mycket mer att säga om än att det är okej. Jag är inte nöjd, inte heller missnöjd. Jag har ett utseende som är helt neutralt. Jag är inte ful. Jag är inte snygg. Jag ser helt vanlig ut, varken mer eller mindre.

Om jag däremot radar upp de personer jag har varit tillsammans med, haft någon form av flirt med och/eller legat med så är det en skara som, med ett par undantag, kan sammanfattas med orden fucking knock outs. Jag har hookat upp med en lång rad riktigt snygga personer. Personer som är snygga på det där sättet som innebär att väldigt många människor tycker att de är snygga.

Detta har medfört att jag numera väldigt sällan tycker att folk är snygga och att det skulle kännas konstigt att hooka upp med någon som inte är snygg. Hej ytlighet.

När det däremot dyker upp någon som jag tycker är riktigt snygg så är alltid min första tanke "nope, det kommer aldrig att gå, jag spelar inte i den här personens liga". Jag spanar med andra ord "högt" på min snyggskala och skulle inte nöja mig med mindre, men när det väl dyker upp någon som befinner sig "högt" på min snyggskala så anser jag det hela omöjligt på grund av mitt eget utseendes vanlighet. Hej paradox.

Inte undra på att jag aldrig ligger nu för tiden.

*Observera att detta inlägg handlar om utseende och ingenting annat än utseende. Naturligtvis är en rad saker, såsom personlighet, karaktärsdrag osv, betydligt viktigare än utseende när det kommer till att träffa någon. Men den gamla klyschan "utseende har ingen betydelse" anser jag vara ren och skär bullshit, därför har jag valt att avhandla just utseende i detta inlägg och ingenting annat än utseende. Nästa gång kanske det handlar om personlighet och ingenting annat än personlighet. Ibland kan det vara bra att separera för att förstå alla tankar som rör sig i huvudet helt enkelt, inte konstigare än så.

brudar med fula brudar gillar mig

Det kom en fråga angående mitt förra inlägg: är det allt du kommer ihåg? Först tänkte jag kort och koncist svara ja, dessvärre. Sedan kom jag på andra tankar. Förvånansvärt nog minns jag faktiskt en hel del från min lördagskväll, men jag var inte kapabel att få det på pränt i söndags på grund av att mina hjärnceller var kraftigt reducerade.

Bland annat minns jag att jag snackade med en tjej som hade en ful* tjej. Tjejen med den fula tjejen gled fram till mig på dansgolvet.

Tjejen med fula tjejen: Du gillar att dansa va?
Jag: Jaaaa guuuuud jaaaa..
Tjejen med fula tjejen: Ehum.. jag måste bara säga att du har väldigt vackra ögon..
Jag: (ler åt det faktum att de ytterst få gånger jag får någon form av utseendekomplimanger så är det alltid mina ögon som omnämns - jag har hört det så pass många gånger att jag faktiskt vågar tro på det nuförtiden) Tack så mycket, det är typ det enda jag är nöjd med utseendemässigt..
Tjejen med fula tjejen: Va? Du är skitsnygg..
Jag: Ehhh... (sneglar på tjejens fula tjej som står en bit bort) okej.. tack så mycket..
Tjejen med fula tjejen: Men alltså, jag tycker det och.. (kommer av sig)
Jag: Vaddå?
Tjejen med fula tjejen: Äh, jag är avundsjuk bara..
Jag: Okej..

Så här i efterhand undrar jag på vilket sätt hon är avundsjuk. Vill hon se ut som jag eller vill hon att hennes tjej ska se ut som jag? Eller både och? Jag frågade inte, men jag sög åt mig av komplimangen, det är inte varje dag precis.

I dag dök det upp en tjej till som har en ful tjej, nämligen mitt avlagda ragg från i somras. Hon som valde en brud som 1.är ful 2.är tio år äldre än jag 3.bara har 16 facebookfriends, före mig (vem ältar?). Plötsligt var hon i min mobil (vad fan gör hon där?) i form av en sms-dialog.

Hon -Åh nej! Har jag missat din födelsedag? How can I make it up to you? Grattis Söta! I efterskott, men ändå..

Jag -Du kan få make it up to me i någon form av natura, skulle det passa? ;)
Min kommentar: Jag kunde inte låta bli, okej. Jag behöver bekräftelse och hon har en förmåga att ge mig det, läs vidare så får ni se.

Hon -ojoj ..jag kan inte göra smileysar med min nya mobil.. Aja, såklart var det svaret jag väntade.. flirtflirt. Åh vad töntigt utan smileysar. Nu kommer samvetet.. men ett sms är ett sms och inte direkt ligga..

Jag -Va? Är inte sms ligga? Man kan ju ha sms-sex. Inte för att ditt sms direkt var ett sex-sms, men ändå.. :) Jag ser fram emot det där med natura hur som helst, nu har du lovat.. ;)

Hon -Ett löfte är ett löfte. Men det får förbli en hemlis. Ha. Ärligt så tänkte jag på dina bröst häromdan och på att jag tyvärr inte är särskilt snygg. Dålig ekvation.
Min kommentar: Hemlis it is, mig och mina bloggläsare emellan. Och för att undvika att detta blogginlägg blir helt obegripligt kan jag berätta att jag och ragget i fråga hade en ganska ironisk jargong gällande bröst när det begav sig, därav hennes direkta anspelning på mina bröst, detta speglas även i mitt svar nedan.

Jag -Äh, du är snygg. Mina bröst däremot, jag börjar bli orolig för dem, det är inget fel på dem än så länge men fan alltså, man blir inte yngre. Den dan de börjar hänga vettu, då blir det ett lyft. Då kan du få följa med och hålla mig i handen. Jag menar, eftersom vi inte ska ligga (nåja, i alla fall inte som läget är just nu) så kanske det är din enda chans att få se dem. hahahahaha!! Deal?

Hon -Absolut en deal..!

Jag -Gud så bra! ;)

Tjejer som har fula tjejer ger mig alltså komplimanger. Det skulle faktiskt kunna innebära att jag är precis lika ful som deras fula tjejer. Om deras fula tjejer är deras smak och de dessutom gillar min look så måste det väl finnas vissa likheter mellan de fula tjejernas look och min look, eller? Ve och fasa om det ligger till på detta vis.

Egodelen av min hjärna som verkligen behöver komplimanger just nu tycker hur som helst att det hela är ganska gött. Det är egodelen som styr mig när jag formulerar sms som ovan. Jag fiskar efter det. Jag vet vilka knappar jag ska trycka på. Det är oerhört medvetet från min sida. Jag bestämmer mig för att hämta komplimangerna där de finns att hämta helt enkelt, inte svårare än så. Kanske är det manipulativt, vad vet jag?


*Om du tycker att det känns otrevligt att säga att folk är fula, försök tänka att ordet ful i det här inlägget är = ett mindre fördelaktigt utseende enligt bloggskribentents sätt att se på saken. Andra människor skulle säkert tycka annorlunda, smaken är ju som bekant som röven - klöven.

bakisbloggen.se

Välkommen till bakisbloggen.se. Snurran och Gangsta hade en uttalad plan i går, att supa mig under bordet. Jag kan inget annat konstatera än att de lyckades. Jag kräktes kära vänner, jag kräktes. Jag är 30+ och kräks på fyllan, är inte det fantastiskt så säg?

När jag efter en flaska bubbel, en öl och två monsterstarka drinkar kände att det här, det här kommer att gå överstyr, försökte jag förekomma katastrofen genom att hälla i mig en liter vatten. Detta resulterade i att jag ca 10 minuter senare kräktes upp exakt en liter vatten. Vid närmare eftertanke har jag i dag konstaterat att jag bara har varit så full vid ett enda tillfälle tidigare i mitt liv. Så illa var det. Fantastiskt fint.

Taxiresa hem

Jag: hahahahha, kolla allt är två.
Snurran: Va?
Jag: Dubbla vägskyltar, kolla alla är dubbla..
Snurran: hahahahahhahahaa!!!

Jag vaknade någon gång vid lunchtid i dag med en känsla av att om jag rör mig så dör jag. Jag hasade mig upp, hällde i mig vatten och förbannade mig själv för att jag inte har någon resob hemma. Resterande delen av dagen idag har tillbringats i soffan tillsammans med Snurran och fjärde säsongen av L word. En mycket traditionell bakissöndag.

En chans som aldrig kommer åter

Min söta syster ska besöka heteronormativitetsland.

Lillasyster: Vet du vad jag ska göra...
Jag: Näe, vaddå?
Lillasyster: Jag ska gå på bal..
Jag: hahaha, en sån där heterobal?
Lillasyter: Jaaa, en väldigt heterosexuell tillställning. Jag ska ha balklänning och skit och [Lillasysters pojkvän] ska ha frack.. fattar du... frack!
Jag: Jag dör vad roligt!
Lillasyster: Ja, först tänkte jag att fan aldrig att jag går på en sån där jävla heterobal, det kommer inte att hända...
Jag: hahaha, nej det kan jag förstå.
Lillasyster: Men sedan tänkte jag att det här, det här är en chans som aldrig kommer åter.
Jag: Fy fan vad roligt!
Lillasyter: Jag vet! Jag och [Lillasysters pojvän] bara garvar åt det och tänker att vi ska gå dit och glo på alla jävlar. Det är värsta prettotillställningen tydligen, man ska äta massa olika rätter med olika bestick och så.. Jag sa till [Lillasysters pojkvän] att det kommer fan bli som en kombination av titanic och en sån där amerikansk highschoolfilm där den fula bruden får gå på bal tillslut...
Jag: hahahah, jag dör!
Lillasyster: Jag vet! Vet du vad han sa då då... "tänk på att det alltid är den bruden som blir mest populär på slutet sedan" I de där filmerna alltså.. hahaha
Jag: Gud, jag orkar inte, det är helt fantastiskt!
Lillasyster: Verkligen, så nu måste jag ringa till mamma och fråga hur man syr in en balklänning, jag ska få ta över en kompis gamla klänning men den måste fixas till, mamma ska hjälpa mig..

Festman = någon som tycker om att festa

Dagens mail:

Från: Oraklet
Ämne: Festman
Datum: den 24 oktober 2008 09.23.12
Till: Flatan

Öh! Fästman stavas det. Inte festman. Å andra sidan så är han ju en festman eftersom han är någon som tycker om att festa.


Naturligtvis har Oraklet rätt, både gällande min felstavning och att den kanske inte blev så fel ändå. Så festman får det bli, festman är hur bra som helst.

Prata med din festman om det...

Jag och Sötbögen har bestämt oss för att ta oss själva och vårt förhållande in i nästa fas och bli sambos. Vi ska starta någon form av queerkollektiv är det tänkt. Detta beslut har i praktiken inneburit att vi den senaste tiden har blivit tagna för heteropar på diverse lägenhetsvisningar. I nuläget ligger vi så pass bra till på en av lägenheterna att jag har varit i telefonkontakt med en medarbetare hos en av Stockholms alla privatvärdar. Vi kan kalla denna medarbetare för Maj-Lis.

Jag: Vi är verkligen jätteintresserade!
Maj-Lis: Jag förstår det, men då är det ju så att ni måste bestämma om bara du ska stå på kontraktet eller om ni vill stå båda två.
Jag: Jaha okej..
Maj-Lis: Ja, det finns ju för- och nackdelar förstås och så vill jag att ni skickar in kopior på era anställningsbevis.
Jag: Det är inga problem, vi skickar dem på en gång.
Maj-Lis: Vad bra, och så föreslår jag att du pratar med din festman om det där med kontraktet och sedan hör av dig igen.

Festman! "pojkvän" var jag beredd på och redo att hantera, men "festman", herregud. Håll i er kära vänner, det kommer mera.

Jag: Absolut, jag hör av mig igen så fort jag har fått tag på honom, han är på jobbet nu.
Maj-Lis: Ja gör det. Ni tycker inte att lägenheten är för stor för er då?
Jag: Nej inte alls, dessutom kanske vi blir flera. (syftar på Lillasyster som är sugen på att flytta in)
Maj-Lis: Jasså, på så sätt, vad roligt att höra!
Jag: (inser att Maj-Lis nu antagligen tror att jag är på smällen med min "festman") Ja.. det är det.
Maj-Lis: Det blir säkert bra det här, jag tycker att ni verkar så trevliga.
Jag: Åh, tack så mycket. Jag ska försöka få tag på [Festmannen] nu, jag hör av mig igen om en stund.
Maj-Lis: Ja, gör det, då hörs vi snart igen.
Jag: Ja, det gör vi, tack så mycket, hejdå.
Maj-Lis: Hejdå.

Från och med nu kommer jag att kalla Sötbögen för Festmannen istället. Maj-Lis har bestämt att det är så. Dessutom befinner sig Festmannen i någon form av queerkris så ordet bög känns numera lite mossigt. Festmannen är bättre.

Tänk om Maj-Lis visste hur många meter kuk festmannen har sugit i sina dagar och hur jävla gött jag tycker att det är att slicka fitta. Tänk om hon visste hur exalterade vi blev av den mycket queera planlösningen på nämnda lägenhet. Tänk om hon visste vilka vi är, på riktigt. Jag undrar hur jävla trevliga hon skulle tycka att vi var då.

Heteronormen har bajsat mig i näsan många gånger. Nu är det dags för pay back a la förstahandskontrakt. Håll tummarna för att de godkänner oss är ni söta, vi behöver det.

The qruisernews of the week

Det händer grejer på qruiser igen. Först den vanliga veckoskörden av mail i nedanstående kaliber förstås.

acutally u look so cute and sexy in ur pic,,i took look at ur profile it was amazing,that's why i ask u to be friends if u don't mind
kiss for u

hej
jag tycker du är mycket vackert, min svenska inte bra,
jag inte har sex med tjejar ,men vill mycket ha sex med tjejar, jag är fron poland bor i stockholm,
kram

På allvar, vad svarar en på den typen av mail? Jag har ingen aning så jag svarade inte alls, det är så jag oftast gör på qruiser, jag svarar inte alls alternativt tänker jag att jag ska svara folk senare och när jag sedan tänker svara så har mailet raderats och jag minns inte om personen i fråga hette Gullan82, Hallonsocker, Bamse78 eller något annat av alla vansinniga nicknamnes som folk väljer på qruiser.

Det har dykt upp en rakt på-brud också. Rakt på som i att hon verkar tycka att det är en bra idé att ge mig bekräftelse genom att skriva saker såsom "du är snygg, vill du ligga?" och "vi kan ju börja med en öl och om det känns bra kan vi hångla, sedan kan vi ligga och sedan kan du flytta in hos mig, deal? när ska vi ses?" Tja, svarade jag, anytime typ.

Det ni, era jävlar, en riktig dejt. Det är till och med uttalat att det är en dejt och ingenting annat än en dejt.

Jag: Är det en dejt då?
Bruden: Ja, definitivt!
Jag: Bra, då vet jag.

News flash - jag har ingen hjärna.

På grund av trötthet, huvudvärk och mens (jag hittade den tillslut) har min hjärna smält och mitt tangentbord låst sig. Jag har ingenting att säga och jag har svårt att bloggsortera, vad är vettigt att blogga om? Vad är totalt ointressant? Jag har fan ingen aning.

Ni är ganska många nu, som klickar in här varje dag (hej hej vink vink). Vad vill ni veta? Är det något jag skrivit om tidigare som ni vill att jag utvecklar eller förtydligar? Har ni några frågor?

Lämna en kommentar och ge mig en bloggtråd så lovar jag att plocka upp den och spinna milsvida ordkaruseller av den.

Önskelista

Snart fyller jag år. Jag önskar mig:

En femma vid Mariatorget.

Någon snygg att ligga med.

En neonrosa ibook.

En sonyericsson-laddare… nej förresten, en ny mobil menar jag.

Alla säsonger av L word på dvd.

En årsförbrukning av snus (ca 500 dosor).

En cykel.

En dildo utan delfinvibrator och fetollon.

En stilla undran.. har någon sett min mens?

Den är en vecka försenad nämligen. Det har aldrig tidigare hänt.

Kan jag ha blivit nerdrogad och inseminerad mot min vilja, av vem i så fall?

Jungfrufödsel, hur funkar det egentligen?

Kan en bli gravid av sexuella fantasier och för mycket onanerande?

Jag tittade ju på porr på fyllan för ett tag sedan, kan det ha med saken att göra?

Så många frågor, så lite svar.

Hej alla glada, nu blir det nostalgi...

... eller nåja... i alla fall nostalgi för er födda på 70-talet.

Jag har varit på en liten tripp utomsocknes det här veckoslutet förstår ni. Jag har åkt tåg genom tunnlar och sovit som en sten i 11 timmar i gästrummet hemma hos min Bästa. Jag har ätit massa mat och druckit sprit starkare än synden. Jag har talat om livet och avgett löfte om att utveckla mitt skrivande. Jag har promenerat genom staden i vilken jag aldrig mer kommer att bosätta mig och för andra gången den här veckan skrattat mig hes åt bonde söker fru.

Dessutom har jag och lillasyster roat oss med att surfa efter barnprogramsklipp från 80-talet.

Alla som känner igen det här räcker upp en hand!

Det var någonting med el och vatten...

Jag har städat badrummet i dag, spännande va? Inte? Håll ut kära läsare, det kommer.

När jag städar mitt badrum brukar jag använda mig av vim badrum eller annan liknande produkt. Så gjorde jag även denna gång. Jag gick loss som aldrig förr med en mordisk inställning gentemot kalkavlagringarna och sprayade i alla vrår och hörn som finns i mitt badrum. Mitt i denna städorgie upptäckte jag att det var bajs på strömbrytaren i själva badrummet. Inte riktigt bajs alltså, men ändock ett par fläckar som var ruskigt lika bajs. Glatt sprayade jag på dem också och grabbade sedan tag i vattenslangen för att skölja bort dem. Då blev allt svart.

I ungefär fem sekunder stod jag i mörkret och fattade ingenting. Sedan slog det mig. Ett välbegravt minne poppade upp ur mitt bakhuvud. Någonting som Mamma pratade om en gång. Någonting om el och vatten. Någonting om kombinationen el och vatten.

Någonstans i vevan när jag ramlade runt i mörkret för att leta rätt på en tändare för att kunna lokalisera proppskåpet slog det mig. Jag har haft en person i min omedelbara närhet som gick bort i en el- och vattenolycka. Jag har aldrig accepterat att det hände. Dessutom har jag tänkt massor på henom de senaste veckorna och även pratat både om henom och det faktum att jag inte har accepterat att hen är borta och inte kommer tillbaka mera.

Med den tanken kom obehagskänslan och även en ytterligare minnesbild från tidigare i veckan, när jag och Sötbögen hängde tillsammans framför ett frågesportprogram på svt.

Programledaren: Nästa ämne är "dansant".
Jag: Dansant, haha, jag tror att svaret är foxtrot!
Sötbögen: Jaha? hahaha..
Programledaren: Här kommer frågan, vilken dans dansas blablabla och blablabla?
Den tävlande: Foxtrot
Programledaren: Det är rätt svarat.
Jag: (stirrar på tvn, mållös)
Sötbögen: (ser helt jävla chockad ut) Men va i helvete...
Jag: (hittar orden) Jag visste det, fattar du, jag visste det, jag fick upp det i huvudet och lät det komma ut genom munnen utan att tänka..
Sötbögen: Det är sjukt, du bara foxtrot och de bara foxtrot...
Jag: Jag vet.. alltid när sånt här händer så... jag blir tokig... jag visste det ju... Hur många danser finns det?
Sötbögen: Många!
Jag: Precis.. det kan liksom inte vara slump, jag visste det..
Sötbögen: Herregud, jag orkar inte..

Den här typen av saker har hänt mig förr. Jag "bara vet" saker utan att jag kan veta dem och jag får föraningar som sedan visar sig stämma. Och i vissa fall har det varit mer konkret än så.

Det har aldrig skrämt mig, tvärtom. Jag är inte ett dugg rädd för "övernaturliga fenomen" och "spöken". Människor är betydligt läskigare än spöken om ni frågar mig. Så det skrämmer mig inte. Däremot var det länge sedan nu, så det känns lite.. ovant. Ovant men ändå välbekant.

En sak är jag i alla fall säker på. Aldrig mera el och vatten i kombination. Aldrig mer.

Jag är inte flata

Jag känner att det är dags för ett klargörande. Ni som läser den här eminenta bloggen kanske har fått bilden av att jag är flata. Detta är inte så konstigt eftersom jag allt som oftast refererar till mig själv som just flata. Jag har valt att göra det för att det inte finns något allmängiltigt ord för mig och mitt sätt att vara och för att kunna skriva med ett någorlunda begripligt och flytande språk har jag valt att referera till mig själv som just flata. Jag kommer även i fortsättningen att göra det men jag vill ändå klargöra hur det ligger till i mitt verkliga liv.

Innan en kan definiera en eventuell sexualitet måste en, som bekant, definiera någon form av kön, vilket jag för det första tycker är ett jävla jidder men eftersom min kropp(som jag trivs med) och mitt "sociala kön"(som jag också trivs med) faller inom ramen för det som vi i den här världen brukar kalla för kvinna, så får det bli kvinna i mitt fall.

När det kommer till sexualitet blir jag attraherad av en rad saker, alltifrån olika typer av utseenden till olika typer av karaktärsdrag. Dock har jag hittills bara blivit attraherad av människor som har haft kroppar med fitta, utan kuk. Vad en har för kropp säger inte så mycket mer än.. vad en har för kropp. Kroppen i sig säger ingenting om könsidentitet så därför kan jag inte säga att jag uteslutande attraheras av personer som ser sig själva som kvinnor.

Jag har blivit attraherad av en rad personer som inte ser sig själva som kvinnor, både män och personer som på olika sätt valt att ställa sig utanför uppdelningen man-kvinna. En av dem har jag haft en relation med. Ingen av dem har haft någon kuk.

Detta gör att ordet flata egentligen känns på tok för trångt för mig och ännu värre; det osynliggör majoriteten av personerna som jag genom åren har attraherats av. Jag har testat med fittsexuell men det går liksom inte att använda i en vardagssituation utan att det blir konstigt. Det bästa jag vet är när jag får chansen att säga "jag attraheras av personer som inte har kuk och alla personer som inte har kuk är ju inte kvinnor så därför blir det svårt för mig att säga att jag är flata". Då brukar folk fatta, men något bra ord finns det inte, så flata får duga så länge, trots att det är missvisande och ganska långt ifrån verkligheten.

Kuksvenskaspråk till att vara begränsande.

Bonde söker bög

Jag och Sötbögen tittar på bonde söker bög.

Jag: Aaaahhhh... jag DÖR!
Sötbögen: Det är sååå pinsamt... jag måste ha skämskudde.
Jag: Wiiiiii.... fyyyy faaannn...
Sötbögen: Kolla, Kicki Danielsson är med!
Jag: Jag orkar inte... trash...
Sötbögen: Meeen guuud...
Jag: hahahahhahaha
Sötbögen: Hjälp... jag har hånglat med en av de där... (pekar på rutan)
Jag: Vaaaa?? Jag döööör... har du??
Sötbögen: Jaa... (gömmer sig bakom skämskudden) utanför Häcktet, behöver jag säga hur full jag var eller?
Jag: hahahahahaha.. låg ni?!
Sötbögen: Nej för fan!

Heteronormen kan knulla sig själv i röven

Sötbögen och jag har varit på lägenhetsvisning i dag och framstått som ett gulligt och städat heteropar. Omöjligt, tänker ni som känner oss, men betänk då att de flesta människor ser på världen och sina medmänniskor genom suddiga heteronormativitetsglasögon. Jag misstänker att jag passerade lätt. Sötbögen gjorde det nog dock inte. "De kommer att tänka; stackars tjej, fattar hon inte att han lurar henne, det syns ju lång väg att han är bög, hur kan hon inte förstå det" som Sötbögen själv uttryckte det hela.

Detta innebär alltså att Sötbögen i dag passerade som en slug och snygg jävel medan jag framstod som en blåst och blåögd heterobrud med mina stora örhängen, höga klackar och figursydda klänning.

När jag glatt frågade hur det går med planerna på en eventuell ombildning till bostadsrätt skrockade en extremt övergödd man i sällskapet att jag kanske borde ta och läsa tidningen i dag för där står det minsann att alla planerade ombildningar är avblåsta pga den högaktuella finanskrisen. Jag antar att det bevisar att jag inte bara passerade som ett blåst och blåögt hetero, lägg till oengagerad i samhällsfrågor på listan så har ni mig i ett nötskal i dag.

Jag hatar att bli tagen för hetero, i synnerhet den typen av hetero. Om jag var ett hetero så skulle jag definitivt inte vara ett sådant hetero. Jag blir fan galen. Jag har funderat lite, den senaste tiden, på att ta tag i det hela och tvista till mitt könsuttryck vid valda tillfällen för att slippa bli tagen för hetero i diverse sammanhang. Detta funderande har jag kanaliserat i en rad dialoger de senaste veckorna. Denna till exempel.

Jag, Skrotan och vårt hippa flatgäng dricker vin en helt vanlig fredag på en trendig klubb nära dig.

Jag: Jag är trött på det här alltså..
Skrotan: haha, okej...
Jag: Ja, alltså.. (plockar rent reflexmässigt upp mitt rosaglittriga lipgloss och börjar skruva av korken) Det är ju aldrig någon som tror att jag är flata..
Skrotan: Nää.. hahahaha..
Jag: Fan alltså, jag måste butcha till mig.. (för, fortfarande rent reflexmässigt, lipglosset till mina läppar och börja smeta ut det, mycket omsorgsfullt)
Skrotan: (uppgiven blick, garvar) Då kanske du ska skippa det där lipglosset..
Jag: (blir först nu medveten om min lipglosshandling, börjar garvar) Ehh... eller, det skulle nog inte gå..
Skrotan: Ehh.. Nej.

Vi kanske typ hånglade men jag är inte säker

I dag berättade en vän till mig att en gemensam bekant till oss eventuellt tror att hon och jag typ hånglade för ett tag sedan. Det hela skulle, enligt den bekanta, ha skett under den där kvällen då jag fick massa ragg. Kommer ni ihåg? Klicka här annars. Den bekanta var dock inte säker och konsulterade därför vår gemensamma vän i syfte att ta reda på om jag hade sagt någonting om det. Vilket jag inte hade. För att jag definitivt inte har typ hånglat med bruden i fråga. För att jag inte ens skulle ta i henne med tång, milt uttryckt.

Nog för att jag var full, men så full kommer jag aldrig att bli. Hon är snäll och så, men alltså.. med risk för att låta extremt utseendefixerad så tänker jag inte utveckla det mer än så. Det skulle helt enkelt aldrig hända, det får räcka.

Först garvade jag åt det hela men sedan slog det mig. Bruden går alltså runt och tror att hon och jag kanske har typ hånglat på fyllan. Det innebär att hon faktiskt tror att jag skulle överväga att typ hångla med henne. Det är.. absurt. Sannolikheten att jag skulle hångla med Arne Weise är fan större. Jag orkar inte.

För övrigt så loggade jag in på min internetbank idag. Till min stora förvåning verkade det vara något fel på mitt pensionssparkonto (japp, jag har ett sådant, fett med vuxenpoäng till mig). Det fattades sextusen kronor på kontot. SEXTUSEN. En halv förmögenhet med mina mått mätt. Upprörd och förbannad var jag på god väg att ringa till banken i fråga och ställa dem till svars då det slog mig. Det är någon form av finanskris som pågår ute i den stora världen har jag hört.. Kuken för finanskrisen, den har rånat mig på sextusen spänn. Det borde vara.. förbjudet!

Det är på heterodejtingsajterna det händer

Kommer ni ihåg att jag skrev för ett tag sedan att jag ville att det skulle hända någonting oväntat, någonting som får livet att gunga lite på ett positivt sätt? Gud verkar gilla mig just nu, för hen har hörsammat min bön denna gång. I dag hände det något så otippat att jag inte vet var jag ska börja någonstans. Men jag tänker försöka få det på pränt ändå, för er skull kära bloggläsare, för er skull.

Min vän och vapendragare Oraklet blev för ett tag sedan medlem på en av alla otaliga dejtingsajter som en kan hitta i cyberspace. Syftet var, förutom att hitta någon att dejta, även att hitta nya singelheterotjejkompisar som hon kan hänga med. Oraklet är ett sånt där hetero som annars oftast hänger med homogays och eftersom hennes raggningsframgångar på homogayhaken, på förekommen anledning, lyser med sin frånvaro, så har hon, som sagt, sedan en tid tillbaka letat lyckan på en heterodejtingsajt. Denna sajt är inriktad på aktiviteter, medlemmarna lägger upp events och ses och gör massa lattjo grejer ihop helt enkelt.

I dag var det till exempel singelshopping på Ikea som stod på programmet. Som den goda lesbiska väninna jag är, bestämde jag mig för att följa med. Vad ska en annars göra på en söndag liksom. Heterosingelshopping på Ikea fick det bli. En ny upplevelse tänkte jag, det blir fint.

Vi samlas i caféet vid ingången, cirka 15 personer totalt, 12 relativt snygga tjejer och 3 ugly looking killar. Redan där ser jag henne, en snygg blondin som jag definitivt känner igen, men jag kan inte placera henne. Det faller sig inte så att vi hälsar på varandra och hon glider iväg åt ett annat håll. Redan i det skedet konsulterar jag Oraklet och Candy, den av brudarna från sajten som blivit Oraklets nya singelheterokompis. Ingen av dem vet vem Snyggblondinen är och jag börjar reta mig lite på att jag inte kan placera henne.

En timme senare sitter jag, Oraklet och Candy och hänger i caféet igen när Snyggblondinen återigen dyker upp.

Snyggblondinen: Hej, får jag sätta mig här med er?
Vi: Ja gud ja, slå dig ner (Snyggblondinen sätter sig mittemot mig)
(Vi småsnackar i några minuter om vad vi ska köpa för gardiner typ)
Snyggblondinen: (tittar på mig) Jag känner verkligen igen dig...
Jag: Jaa, eller hur... var har vi träffats?
Snyggblondinen: Jag vet inte.. kanske ute.. vart brukar du gå?
Oraklet: (garvar och är snabb i käften) Roxy!
Jag: hahaha, Jaa...
Snyggblondinen: Jaha.. men brukade du hänga på Häcktet förr?
Jag: Ja gud, jag var typ stammis på Häcktet, men det är 5-6 år sedan..
Snyggblondinen: Ja men det stämmer, det var jag också då.. jag var där flera dagar i veckan..
(här någonstans trillar min pollett ner, jag vet ju för fan vem bruden är, hon är en av dem jag brukade spana efter ganska regelbundet under Häcktet-tiden, en typisk bibrud om ni ursäktar generaliseringen)
Jag: Ja, men då är det ju det..
Snyggblondinen: Men känner inte du [en flata från förr]?
Jag: Jo, det stämmer.. jag hängde med henne förr, men inte längre.

Fatta grejen! Jag går på heterosingelshopping på Ikea och det dyker upp en knockoutbibrud från förr, vilket leder till att jag är den enda i sammanhanget som faktiskt får någon form av ragg. På ett event som anordnas av en heterodejtingsajt. Det är fan heeeeelt jäääävla gaaaaleeeet! (jag hatar egentligen att skriva sjutusen vokaler i rad för att förstärka mitt språk, men detta är värt ett undantag)

Ni fattar fortsättningen, eller hur? Ni fattar säkert också Oraklets frustration, eller hur? Vidare förstår ni också naturligtvis hur mycket jag har garvat åt detta under kvällen, inte minst åt det faktum att stämningen faktiskt blev lite flirtig. Oraklets ord får illustrera det hela: "fan, här tar man med dig på heterodejtingevent, de killar som är här ser ut som skit, men du får ragg, på den enda bruden i sällskapet som är snygg dessutom, jag orkar inte..."

Nu ska jag för första gången i mitt liv bli medlem på en heterodejtingsajt i syfte att lokalisera brudens profil där. Kan horder av heterokillar leta kjoltyg på qruiser så kan jag ragga bibrudar på heterosajterna. Min pms försvann i ett nafs och jag känner mig sjukt härlig. Tjofadderittan, vilken söndag.

Det stavas pms

Jag och Oraklet tittar på fyrans nya värdelösa lördagsunderhållning som går ut på att kanalens hallåor och avdankade idoldeltagare ska lära sig att stå på ett par skridskor och kasta runt varandra i luften. Jag tycker att det hela suger fetballe.

Jag: Jag retar mig som fan på den där jävla kackerlackan som Carina Berg har på axeln..
Oraklet: Ehh.. det är en trollslända..
Jag: Äh.. det ser ut som en jävla kackerlacka, jag retar mig som fan, helvete vad ful den är..
Oraklet: Okej..
Jag: Hej, jag har en kackerlacka på axeln liksom, fy fan..
Oraklet: hahaha
Jag: Amen du vet hur det blir när man får en hangup, man retar sig som fan...
Oraklet: Det låter som pms..
Jag: Ehh... vänta.. (hämtar kalendern) Ja jävlar, kolla här minsann, jag ska få min mens i övermorgon..
Oraklet: haha, det slår fan aldrig fel, om man retar sig på saker sådär omotiverat så brukar det vara pms..
Jag: Ja jävlar... men guuud... då var det säkert därför jag var så sjukt omotiverad och neggig i dag.. A undrade vad fan problemet var typ...
Oraklet: hahaha, ja antagligen..
Jag: Jag måste messa och förklara.. (plockar upp mobilen och skickar följande sms: "Jag har kollat min kalender och jag kan tala om att min bristande motivation i dag inte var annat än gammal hederlig pms, så du vet") Sådär, nu vet hon, vi satt och pratade länge för att jag var så jävla neggig.. Och så var det bara pms...
Oraklet: hahaha, fy fan vad fint..

Färdigvandrade gator

Jag tog tunnelbanan ut till mina gamla hoods i dag. Majoriteten av mina år i hufvudstaden har jag tillbringat längs just den tunnelbanelinjen. Jag kan varje station, hur promenadvägarna går och var längs färden mobilsamtalen alltid bryts. Jag bor inte där längre men det har alltid känts som hemma så därför åkte jag dit i dag i syfte att kanske göra det till mitt hem igen.

Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Gatorna var betydligt gråare än jag minns dem, ljuset var kvävande och dimmigt och luften var fylld med vemod. Det har hänt för mycket där ute, åratal av för många ångestladdade händelser och känslor sitter i asfalten och träden. När jag åkte förbi min gamla station såg jag den där parkbänken som jag satt och tjöt på en gång. Det var någon brud den gången, alltid någon brud. Men vem? Spöket antagligen. Alltid Spöket. Eller var det.. Kexet? Jag kommer inte ens ihåg vem fan det var. Kanske var det allihop. Kanske har jag suttit på den där bänken flera gånger, jag minns inte. Däremot minns jag känslan och roligare kan en fan ha det.

Jag bor inte där längre och jag tror inte att jag vill bo där igen. Gatorna är färdigvandrade, jag ska leta reda på nya, någon annanstans. Det är dags för att ha det roligare än att sitta på en parkbänk och tjuta helt enkelt. Hej symbolik.

För övrigt har jag fått svar från den heta femmen, det tog ungefär tre röda och hon deklarerade att hon tycker att, citat; "lunch vore grymt trevligt, jag kan precis när som helst". Bara sådär.

Trippelduktig Flata

Jag har gjortett!
Mailat den heta femmen alltså..

Just nu känner jag följande:

Ett. Om hon inte svarar så dör jag.
Två. Om hon svarar men tackar nej till en lunch så dubbeldör jag.
Tre. Om hon svarar och tackar ja till en lunch så dör jag också.
Fyra. Jag är fan sämst på sånt här.

Dubbelduktig Flata

Jag har träffat den heta femmen igen. Det är lite av ett problem att jag, i de sammanhang vi ses, förväntas koncentrera mig på annat och säga viktiga saker hela tiden.* Det går liksom inte när hon sitter där och ögonfransviftar och envisas med att vara så vansinnigt het. Vi hann i alla fall prata lite mer den här gången. Det blev mest en massa kackel av det hela, som ledde till att hon blev impad av mig på ett väldigt underligt vis som inte kändes helt bekvämt.

Jag -Vad roligt att se dig igen, blablabla, hur går det med... blablablabla?
Hon -Det går väl bra, men.... blablabla...
Jag -Jaha, men duuu... blablablablabla...
Hon -Men hur har du gjort egentligen? Jag menar... blablabla?
Jag -Äh, det är inte så svårt, blablablabla...
Hon -Va, är det sant? Jag trodde... blablablabla...
Jag -Nej, nej, såhär är det... blablablabla....
Hon -Men gud... du är min idol.
Jag -Äschdå.. blablabla... (tänker: undrar om jag rodnar nu?) Men du, det var roligt att prata, vi får ses någon dag och prata mer...
Hon -Ja, det kan vi göra....
Jag -Okej, men....

Och där blev vi avbrutna precis när jag skulle föreslå typ en lunch. Nu vet jag inte vad jag ska göra, har funderat på att maila och föreslå typ en lunch den vägen istället, men jag vette fan.. kanske..

Nåja, två steg fram i alla fall. Dubbelduktig Flata.


*Om någon som av en händelse skulle undra... så nej, hon är inte kopplad till mitt jobb, inte direkt i alla fall. "Inget hor där man jobbar och bor" är en av mina beständiga principer, så jag är faktiskt mycket glad över att denna lilla varelse har dykt upp i ett sammanhang som inte kan kopplas till varken jobb eller bostad.

Var vänlig och kom hit och lägg upp dig

Jag har fått två brev i dag, alltså sådana där pappersbrev som folk brukade skicka till varandra innan det fanns mail. Ja, innan internet fanns helt enkelt. Jag förstår att detta kan låta chockerande för läsare födda efter 1985, men det fanns en tid då människor kommunicerade på detta sätt relativt regelbundet. De använde sig då av penna och papper. Nåväl, ett av breven var bra och ett av breven var dåligt. Vi börjar med det dåliga, så får vi det överstökat.

Det dåliga brevet kom från ett sjukhus och innehöll en uppmaning. "Hej, vi tänkte karva lite i din livmodertapp och skrapa bort ett lager med onda celler som befinner sig där. Du får inte äta, dricka eller snusa sex timmar innan vi ger dig droger och trycker in våra instrument i fittan på dig och du kommer att må dåligt och inte kunna jobba ett par dagar efter ingreppet. När vi är klara med dig kommer du att blöda till och från varje dag i upp till fyra veckor. Var vänlig och kom hit och lägg upp dig."

Jag vet att det är lugnt, jag kommer att överleva. Den stora frågan är hur jag ska klara mig utan snus i sex vakna timmar i streck. Det är större chans att det tar död på mig än själva ingreppet.

Det bra brevet var ohyggligt gulligt, väldigt gulligt. Det stod att jag ska få komma till en kyrka och bevittna när min nya bästis Lillflingan får sitt dopnamn och blir välkomnad till den här mycket märkliga världen. För Lillflingan är jag beredd att släppa min skepsis mot dop som fenomen, dra på mig findressen, inhandla en flådig present och bege mig till guds hus. För Lillflingor söta som socker gör syndmostrar som jag den typen av saker, så är det bara.

Ligga lite?

I dag tackar vi den återkommande anonyma bloggkommentatören med signaturen malmö* för att hen i sin senaste bloggkommentar, tipsade om detta lilla klipp.




*jag har funderat lite på varför en kallar sig för malmö när en kommenterar bloggar anonymt, malmö liksom, why? Jag antar att "malmö" kanske bor i Malmö, men vad vet jag. Skulle jag välja ett anonymt bloggkommentatörsnamn med ortsnamnsklang skulle jag välja Skärslida, Flathult eller Kukola.

The-Ligga-Tour-08

Hur en på ett ytterst ironiskt sätt planerar en roadtrip:

Bögen säger:
Jag vill på roadtrip!!
Flatan säger:
Det klart vi ska på roadtrip! Vi tar bilen, delar på soppan, fixar någonstans att bo och drar till typ Göteborg och ligger!
Bögen säger:
Ja! fatta vad roligt, vi ska till Göteborg och visa de jävlarna! :D
Flatan säger:
Precis!
Bögen säger:
Klockrent!
Flatan säger:
Jag gillartt!
Bögen säger:
The-Ligga-Tour-08
Flatan säger:
HAHAHA
Bögen säger:
Det största som hänt Göteborg sedan Metallica spelade på Ullevi..
Flatan säger:
Jag DÖR!
Bögen säger:
Nu jävlar vettu, är det bara att putsa skorna och ge sig ut. Förstår du, de stackarna kommer att bli alldeles utom sig och typ dö av kåtslag när vi gör entré..
Flatan säger:
Jag vet! För vi är så jävla SNYGGA och HÄRLIGA! :)
Bögen säger:
Vi är hetare än Spice Girls liksom. Det kommer ju att killa för de stackarna bara de tittar på oss. De lyckliga som vi faktiskt väljer att ligga med kommer aldrig att vilja ligga med några andra efter oss..
Flatan säger:
Jag kunde fan inte ha sagt det bättre själv. Vi är bäst på att ligga. Om ligga var en OS-gren skulle vi vara världsmästare i homogayklassen.
Bögen säger:
Ja, faktum är att de skulle avskaffa heteroklassen, för vi skulle vara så överlägsna att ingen skulle bry sig om heteroklassen. Heteroklassen skulle bli lite som curling är i dag, jag menar, vem bryr sig om curling??
Flatan säger:
Exakt så! Det hela skulle i förlängningen leda till att alla skulle vilja bli homogay. Vi skulle få åka på världsturné och berätta sanningen för folket och alla skulle konvertera. Mänskligheten skulle i förlängningen dö ut eftersom alla skulle vara så upptagna med att homogayligga att vetskapen om hur barn blir till skulle förvandlas till en myt.. Typ så skulle det bli.. Ehh... :D
Bögen säger:
Börjar vi få hybris?
Flatan säger:
Lite kanske, men bara lite.
Bögen säger:
Ja, det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.
Flatan säger:
Precis!

Hösttristess och Lyxproblem

Jag vill att det ska hända någonting oväntat. Exakt vad vet jag faktiskt inte, men något.. roligt.. och revolutionerande. Jag trivs som fan med mig själv just nu, jag är dagligen omgiven av fantastiska människor och har egentligen ingenting att klaga på. Jag klagar förresten inte heller, men de senaste veckorna har jag liksom bara önskat att det ska hända någonting.. spännande. Någonting oväntat. Någonting som får livet att gunga lite, på ett positivt sätt.

Min önskelista just nu.

1. En större lägenhet. Jag börjar bli så desperat efter det att jag inte vet var jag ska ta vägen. Om någon av er som läser det här råkar vara hyresvärd och ha en 2a-4a i innerstan eller närförort ledig får ni gärna höra av er.

2. Att den heta ultrafemmen ska fråga om jag vill gå på en paraplydrinksdejt med henne.

3. En ny dildo som fungerar nu när de gamla är skänkta till bättre behövande.

4. Att örhängena som jag köpte i torsdags och söp bort i fredags ska finnas kvar i affären jag köpte dem i, när jag ska dit och leta i morgon.


Jag tror att jag har drabbats av hösttristess på allvar. Jag känner mig tråkig. Människor tycker att jag är rolig hela tiden men jag känner mig tråkig, jättetråkig. Dessutom har det regnat hela dagen och min parfym är slut. Måste köpa ny. Kan inte riktigt leva utan den parfymen.

Hur gammal är du?

Det blev precis som jag visste att det skulle bli, gånger tusen. Min bakfylla i dag är inte att leka med och minnena från gårdagsnatten ligger, som så många gånger förr, i en fragmentröra i de få hjärnceller jag har kvar. Vid tillfällen som detta älskar jag verkligen den här bloggjäveln eftersom skrivandet hjälper mig att sortera upp minnena.

Jag hade roligt i går, det hade jag verkligen, med ett undantag. Ibland kan en, som säkert de flesta kan känna igen sig i, känna sig riktigt jävla värdelös. Jag känner mig i alla fall ganska värdelös med jämna mellanrum, som att jag inte duger till annat än mitt jobb, att vara rolig och att skriva. De tre sakerna är jag säker på att jag duger till, men i övrigt, hur jävla spännande är jag egentligen. Vi skulle kunna kalla det för regelbundet återkommande attacker av uselt självförtroende, i lagom doser, sisådär till husbehov. Så länge dessa attacker kommer utan alkohol i blodet kan jag hantera dem någorlunda konstruktiv men när de kommer på fyllan är det värre. När de kommer på fyllan tenderar jag att ta till flykten, jag vill bara dra, försvinna och vara ensam tills det går över. Det hände i går och jag försökte fly, jag försökte verkligen det, men Snurran plockade upp mig och såg till att jag hamnade på banan igen. Jag hoppas hon förstår hur mycket det betydde för mig.

De övriga minnesfragmenten från kvällen ser ut ungefär som följer.

Förfest på Öfvre Östermalm, jag plus fem flator bestämmer oss för att titta på porr i datorn. Eftersom porr inte alls är min grej smyger jag runt bakom de andra och ömsom chockskriker, ömsom vansinnesskrattar. Någon "bra" lesbisk porr hittade vi inte trots en rad tappra försök, så datorskärmen blev till en orgie av silikonblondiner med långa naglar som liksom skruvade in dildos i fittorna på varandra och definitivt inte kunde slicka fitta.

Jag sitter i en taxi och smsar med Sötbögen men är så packad att jag inte kan skriva. När jag i morse tittade i min utkorg hittade jag meningar som "jag hatar flator av hela mitt hjärta", "jag vet inte var jag är", "jag har tjutit igen", "jag vet inte var vi är på väg", "jag är en så jävla fin flata", "jag har varit på nån jävla flatklubb" och "vad gör jag här?" i en enda röra. Han kan inte ha fattat mycket stackaren, men jag misstänker att det är lugnt. Vi kan varandra han och jag och det är inte de första fylle-smsen vi skickar till varandra i våra dagar.

Det mest revolutionerande som hände under kvällen måste dock ha varit att jag fick ragg, i plural dessutom. Det var i och för sig inget av raggen som var speciellt intressant, men jag har inte fått ragg på det sättet på flera år och så helt plötsligt dyker det upp flera stycken under en och samma kväll. Det måste ha varit min nya frisyr och min fantastiska powerlesbian-outfit, eller nått. Det började med en gullig liten blondin som absolut inte ville vika från min sida. Hon var väldigt rar faktiskt.

Blondinen1: Hur gammal är du?
Jag: Ehhh...
Blondinen1: Okej, fel fråga...
Jag: Jaaa... är ålder viktigt?
Blondinen1: Nej, men jag känner att jag verkligen vill hålla igång ett samtal med dig, så jag frågade det första jag kom på.
Jag: (skrattar) I så fall... hur gammal är jag... (tittar på Snurran som också står på dansgolvet)
Snurran: Vad?
Jag: Hur gammal är jag?
Snurran: (garvar) Det beror väl på?
Jag: (tittar på blondinen) Hur gammal är du själv?
Blondinen1: 25
Snurran: (tittar på mig) I så fall är du 27.
Jag: (garvar) Jaaa.. 27 är jag.
Blondinen1: (skrattar) Okej...
Jag: Äh... 31 är närmare sanningen.
Blondinen1: (skrattar fortfarande) Jaha, okej..

Sedan dök det upp en androgyn liten varelse som jag aldrig sett förut.

Varelsen: Hej, visst heter du [mitt namn]?
Jag: Ehh... ja... och vem är du?
Varelsen: Det säger jag inte...
Jag: (börjar garva) Va, vaddå säger inte?
Varelsen: (börjar backa bort från mig och ser klurig ut) Nej, det säger jag inte..
Jag: (gör en blixtsnabb move med ena armen och krokar tag om varelsens nacke) Stopp på belägg, du kan ju inte bara dyka upp här och veta vad jag heter och sedan bara dra utan att du säger vem du är.
Varelsen: (skrattar) Vad brutal du är.
Jag: Det är så jag väger upp min femmeighet förstår du. Nå, vem är du? (håller fortfarande armen om varelsens nacke i ett fast grepp)
Varelsen: Det säger jag inte..
Jag: Amen va fan.. (släpper taget om varelsen och ger upp)

Hen visade sig vara någon form av kompis kompis, så där som det oftast är, inte konstigare än så.

Sedan dök nästa blondin upp.

Blondinen2: Hur gammal är du?
Jag: Amen va fan är det med ålder ikväll..
Blondinen2: (skrattar) Har du redan fått den frågan ikväll eller?
Jag: Jaaa.. hur gammal är du själv förresten?
Blondinen2: 22, du då?
Jag: I så fall är jag 25.
Blondinen2: Okej...

Blondinen1 tappade jag bort. Det verkar vara min grej att tappa bort mina ragg nuförtiden, så henne såg jag inte mera. Varelsen var snygg men tydligen instabil på något sätt så objektifiering fick räcka. Mina vänner gjorde vad de kunde för att hooka upp mig med Blondinen2, men 22, där går fan gränsen, jag hade ju kunnat vara hennes morsa, i alla fall nästan. Det går faktiskt inte.

I kväll ska jag gräva ner mig i ett tätt biomörker och trycka i mig godis. I väntan på det funderar jag på att hälla i mig ett par resorb till och sedan slita av mig huvudet och låta ett nytt växa ut (tack Snurran för den).

En släng av tourettesdamp på min ära

Mäh, inte en enda kommentar angående att jag faktiskt jobbar på som fan gällande att försöka ta reda på om den heta ultrafemmen är singel. Så spännande var det tydligen, hmpf. Nåja, vi byter väl ämne då.

Ibland får jag attacker av damp och tourettes. Detta sker i synnerhet när jag hänger med någon av mina vänner som också har tydliga drag av nämnda diagnoser. Det kan leda till dialoger som denna.

Jag: Jag ska bara hämta den där kukutskriften i fittskrivaren.
Vännen: Okej, fittstol till att vara i kukvägen.
Jag: Kuken i röven vad mycket klockan är.
Vännen: Ja jävlar vad horklockan går.
Jag: (börjar sjunga, melodi:prästens lilla kråka) Kukens lilla fitta skulle ut och knulla.
Vännen: (skrattar)
Jag: Herregud, jag kan inte prata vanligt längre...
Vännen: Inte jag heller..

Ibland funderar jag på om jag kanske behöver hjälp på något sätt men sedan tänker jag att min tourettesdamp faktiskt har en orsak, nämligen att jag är så satans korrekt hela tiden att det ibland slår över. Jag låter det vara så och jag väljer mina tourettesdamptillfällen, vilket faktiskt bevisar att det, i mitt fall, är falska diagnoser det handlar om. Ungefär som min falska bullemi; jag äter och äter och äter men jag spyr aldrig.

I morgon ska jag dra på mig partydressen, inhandla alkoholhaltig bubblig vätska och bege mig till Öfvre Östermalm och socialisera mig med mitt hippa flatgäng igen. Någonting säger mig att det kommer att bli fantastiskt. Skriftlig rapport utlovas så snart jag lyckas bända upp mina sminkihopklistrade ögon på lördag morgon (läs eftermiddag). Jag känner mig själv. Jag vet hur det brukar sluta. Självinsikt är en fantastiskt attraktiv egenskap, inte sant?

Duktig Flata

Jag har träffat den heta ultrafemmen i dag. Hon var lika het som sist jag såg henne, om inte hetare. Och jag var så jävla trevlig så ni anar inte. Nu vet jag var hon bor och vad hon har för framtidsplaner. Och jag fick henne att garva. Jag får i och för sig människor att garva mest varje dag nu för tiden, men ändå.

Det är någonting med hennes ögon. Jag vet inte om jag kanske inbillar mig. Men det är någonting med hennes ögon. De stannar liksom kvar. För länge. Lite för länge. Kanske. Eller är det bara gammalt hederligt önsketänkande och ren och skär inbillning. Vår sista fras var i alla fall "vi ses", så jag antar att.. ja.. att vi ses helt enkelt.

Ett steg fram. Duktig Flata.