Jag har ångrat mig

Hej alla ni som inspirerades av mitt förra inlägg. Hej alla ni som efter att ha läst det tänkt att ”så ska jag också göra, jag ska säga som det är”. Hej alla ni som jag fick att tro att livet blir lättare då. Hej alla ni som måste överväga att tänka om nu.

Tänk efter mycket noga innan ni säger som det är. Det finns en rad risker med att göra det och det är inte alls säkert att livet blir lättare, tvärtom.

Jag har bestämt mig för att ”det jobbiga” ska försvinna nu, en gång för alla, om jag så ska lobotomera bort det. Jag har tömt ut de sista tårarna och alla kort är lagda på bordet. Its all in my head, jag kan se till att det försvinner därifrån. Så får det bli.

Nu ska jag ge mig ut i Pridevimlet igen och diskutera genusuttryck, monogaminormen och bristen på utrymme för maskulina uttryck inom flatvärlden med alla kloka människor som kommer i min väg.

Någonting säger mig att det kommer att bli en mycket bra dag.

Mönster

Alla människor har mönster, både konstruktiva och destruktiva. Ett av mina mönster är att jag bygger upp murar runt saker som pågår i mitt liv och i mina känslor som är jobbiga att hantera. Många kan säkert känna igen sig i beskrivningen, en liksom kapslar in det jobbiga, döljer det. Syns inte. Finns inte. En klassiker.

Trots att jag mår förträffligt bra nuförtiden så finns det ändå saker som skaver lite. Inte överdrivet mycket, men ändå så pass att jag i början av sommaren bestämde mig för att ta till murmönstret. Jag byggde upp, kapslade in. Förnekade absolut inte, men höll det insynsskyddat, pratade inte om det, gjorde det till min hemlighet.

Problemet är bara att jag, trots att jag har detta mönster, också är sämst på det. Mina murar jag byggt upp vid olika tillfällen genom åren har alltid, förr eller senare, rasat. Ibland för att omständigheter har avslöjat mig, ibland för att jag valt att rasera mina byggen själv.

I dag valde jag att rasera den enda mur jag faktiskt för tillfället byggt upp. Jag sa precis som det är till personen det berör mest. Rakt ut bara, inga jävla floskler, tårar eller omskrivningar. Bara några förklarande ord utan att bli långrandig. Det räckte så, i alla fall för nu.

Muren har skavt som fan. Den har varit tung och förbannat jobbig att släpa på. Den har gjort mig sned. Den har fått mig att känna mig som en lögnare. Det blev droppen. Nu är den borta. Jag rör mig lättare nu, känner mig rakryggad och stabil. Värre saker har hänt, värre saker skulle kunna hända. Det är som det är, varken mer eller mindre.

118100 är ett stort SKÄMT

Glöm allt jag någonsin har sagt om 118100, vi gillar inte dem längre! Jag har fått svar på ”slicka fitta-frågan” och jag har skällt ut dem efter noter!

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnummer] 29-juli-2008 09:45
Vi på 118100 tror att den lättaste och skönaste ställningen för tjejen är att hon ligger i missionären med benen isär under tiden som killen slickar hennes slida.

Sms skickat från [mitt mobilnummer] till 118100 29-juli-2008 10:18
Say what?!? ”killen slickar hennes slida”?? Alla tjejer är INTE hetero, långt ifrån!! Men det kanske ni på 118100 har missat? Riktigt jävla illa nu när det är EuroPride i Stockholm och allt! Jag är uppriktigt besviken över att ni på 118100 visat er vara så extremt heteronormativa och jag kommer aldrig att utnyttja era tjänster igen! Gå in på www.rfsl.se och www.stockholmpride.org och läs på innan ni svarar på fler frågor! Det är fullkomligt oacceptabelt att förutsätta heterosexualitet på det sätt ni gör om man lever i Sverige 2008!

Mer 118100

Jag och Snyggtjejen har slagit våra påsar ihop de senaste dagarna. Alltså inte slagit våra påsar ihop så, nej, vi har hängt, solat, badat, garvat och haft väldigt trevligt. Och en sak som en gör när en har väldigt trevligt är som bekant att skicka frågor till 118100.

Den här gången började det med en uppsluppen och glad dialog över en öl i plastglas under Prideinvigningen på Skansen i fredags.

Sms skickat från [mitt mobilnummer] till 118100 25-juli-2008 21:58
I vilken ställning är det bäst att slicka fitta?

När vi hade skickat iväg denna i min mening, inte fullt så svåra fråga, fick vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnummer] 25-juli-2008 22:30
Hej! Vår tjänst är populär och din fråga är placerad i kö. Tack för tålamodet! Mvh 118100

Om vi fick vänta sedan, vi har faktum väntat hela helgen. Efter att jag och Snyggtjejen i kväll, i godan ro, delat en hemlagad middag och lite finchoklad pep det plötsligt till i mobilen.

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnummer] 27-juli-2008 22:00
Ursäkta att vårt svar dröjer, som kompensation får du nästa fråga gratis. Du betalar dock alltid sms-avgiften till din operatör. Mvh 118100

Jag: Det är 118100! [läser messet högt] Jag dör… [börjar skratta]
Snyggtjejen: [garvar] Få se.. [läser sms:et]
Jag: [garvar]Alltså fy fan.. hur svår kan frågan vara egentligen?
Snyggtjejen: [garvar fortfarande] Du måste blogga om det här, det förstår du va?
Jag: hahahaha, ja, det förstår jag.

När jag får svar så lovar jag att publicera det här det första jag gör. Och om det är någon som har något förslag på vad jag ska fråga 118100 nu, när jag har ett gratis-sms att utnyttja, får ni gärna ge er till känna.

Min dejt blev för övrigt inställd idag. Det är mycket möjligt att det kanske var lika bra.

Nu har det hänt

Lagom till Pride är det officiellt. ”Kajsa” är inte längre någon katt.

Vad var det jag sa?

Nu smäller det!

Jag är lycklig. Det känns oerhört befriande och samtidigt ganska ovant. Jag tror faktiskt inte att jag har varit så här lycklig i hela mitt liv, bortsätt från de där månaderna med Spöket för fem år sedan, då innan bomben föll och jag fortfarande var övertygad om att hon var love of my life och att vi skulle leva lyckliga för alltid. Fem år sedan, det är vansinnigt länge sedan nu och herregud vad jag bedrog mig själv den gången. Aldrig mer. Den gången var jag lycklig på grund av henne. Den här gången är jag lycklig på grund av mig själv. Den här lyckan är bättre.

Jag har varit singel i ett år nu. Ett helt år har det tagit för mig att komma hit, ett år behövde jag för att göra mig själv rakt igenom lycklig. Nu skulle jag kunna träffa någon igen, först nu är jag redo. Jag vill gärna träffa någon, jag vill verkligen det. Men om jag inte gör det, om jag kommer förbli singel hela livet så tänker jag att det i och för sig vore lite tråkigt men att värre saker har hänt. Jag klarar mig alltid. Jag klarar av att vara lycklig bara på grund av mig och det är en känsla som är oslagbar. Ensam är jag inte heller, faktum är att jag nog aldrig känt mig så ickeensam som nu.

För ett år sedan var jag livrädd för ensamheten, jag var livrädd bara inför tanken på att bo själv, jag var livrädd för att inte höra ihop med någon, att inte tillhöra ett ”vi” i form av en relation. Rädslan var så stor att jag vid ett par tillfällen fick rejäla ångestattacker och på allvar tänkte att ”jag klarar det inte, jag överlever inte, nu dör jag”.

Nu gillar jag att vara med mig själv, jag känner mig inte ensam när jag är med mig själv, jag gillar mitt sällskap, jag tycker att jag är så sjukt härlig. Jag bor själv och jag gillar det som fan. Jag vill förvisso gärna träffa någon, men om jag ska göra det så ska det vara någon som är sjukt bra, annars kan det lika gärna vara. Jag har lagt ner alldeles för många år av mitt liv på relationer som inte fungerat. Det är färdigt med det nu. Aldrig mer.

Fattar ni vad cool jag är som har kommit hit?

En kompis sa till mig efter hon hade fött sitt första barn att ”jag har fan tryckt ut en unge, jag har gjort det, nu finns det ingenting jag inte klarar av”. Så känner jag nu. Jag har klarat av att göra mig själv lycklig. Det finns ingenting jag inte klarar av nu. Ingenting.

Det är Prideinvigning på Skansen ikväll. Termometern visar 30 grader. Det är regnbågsflaggor över hela stan. Det bubblar och sprakar i luften. Det exploderar snart. Satan i gatan vad härligt livet är.

Idioter

Av någon anledning får jag väldigt mycket konstiga mail på ett av de communityn som jag hänger en del på. Jag har funderat på vad det kan bero på, om det är något med min presentationstext eller mina bilder som gör det. Det är inte direkt några läckerbitar som skriver, tvärtom. Kommer ni ihåg fotmannen till exempel? Välkomna att ta del av dagens skörd i inboxen.

Hej
hej kan jag pratar med dig

Svar: Nej.

Fy fan va orättvist! :-(

Svar: Vad är det som är orättvist? Idiot.

hej hej. ja heter emma å e konstnär=) å aj har specialiserat mej på att måla över cam. just för att slippa resa så mycket. å nu så har detta gått så bra så att ja erbjuder 5 st att bli avmålad pluss att dom får 2500kr av mig. allt du/ni behöver är en cam å en kvart över. gå ävern bra med par eller kompisar. skriv gärna om det är något ni vill veta=) art_emmis@hotmail.com kramen

Svar: What? Jag antar att du inte heter Emma, utan snarare Bengt-Olof och att du vill att jag ska vara naken. Några pengar lär en väl inte se röken av heller.

Folk är fan dumma i huvudet på riktigt. Fast i och för sig så är meningen ”gå ävern bra med par eller kompisar” underhållande på något vis. Desperat.

En mycket liten människa

Jag sitter i jobbmöte. Ett projekt ska planeras och jag orkar inte riktigt även fast jag egentligen tycker att det är roligt. Känner mig som en gnällig unge som bara vill säga ”neeeej.. kan vi inte gå ut i solen istället, det är ju snart EuroPride..”. Men jag gnäller inte. Jag skulle gissa att jag snarare framstår som ganska ambitiös. Efter mötet tänker jag att jag inte orkar bry mig, även fast jag absolut egentligen bryr mig och tycker att det är världens bästa projekt. Jag gör det jag måste och går sedan ut i solen.

Jag möter Syndsyster. Hon är väldigt gravid, galet gravid. Hennes mage är som en stor badboll och nästa vecka är det tänkt att den Lilla ska komma ut. Vi pratar, vi skrattar och jag är så glad över att se henne. Det ska komma en bebis. En av mina fina vänner ska få en bebis. Vad spelar jobbprojekt för roll då, inte mycket. Vi går på bio, Syndsyster vaggar fram när hon går och det blir lite som att jag börjar vagga i takt med henne. Det känns behagligt. Det där vaggandet är rofyllt. Det ska komma en bebis. Det är ett mirakel på riktigt. En bebis. En mycket liten människa. Fuck vad coolt det är.

Syndsyster: Tänk om den blir ful, man vill ju inte har en ful unge.
Jag: (skrattar)
Syndsyster: Om den blir ful får man köra den till återvinningscentralen.
Jag: Jag dör… (skrattar ännu mer)
Syndsyster: (skrattar också) …och byta in den!
Jag: Fy fan vad roligt (fortsätter att skratta)

När jag kom hem stod den här bilen utanför porten. My god alltså, det märks verkligen på alla tänkbara sätt att det snart är EuroPride.

PrePrideMani

Min hud är vit, jag vill att den ska vara brun.
Lösning: Solarium mitt i sommaren.

Mina tänder är bruna av rödvin och nikotin, jag vill att de ska vara vita.
Lösning: Tandblekningskitt från Natural White.

Min hud och mina tänder ska byta färg med varandra med hjälp av skadliga kemikalier och konstgjort uv-ljus. Fatta vilken modern människa jag är. Men snart är det EuroPride och jag har en dejt inbokad så vad gör en inte.

Jag är för övrigt hemma igen, i Stockholm, i världens bästa stad. Jag återvände med en känsla av vemod och rädsla inför att se storstaden i ögonen igen efter en månad av gröna träd och blått hav. Rädslan visade sig vara totalt obefogad, efter fem minuter i taxin hemåt från Centralen började det pirra i magen precis sådär som det gör när en är kär. Jag är kär i Stockholm, jag har varit det sedan jag kom hit första gången och det är en kärlek som aldrig falnar. Stockholm är hemma och trygghet, trots en sugig bostadsmarknad och slaskiga tunnelbaneperronger på vintern så är och förblir Stockholm min säkra plats, mitt paradis på jorden. Nu briserar dessutom hela stan av prepridemani, det är sommar, det bubblar och sprakar och det kommer att explodera. Det är EuroPride nästa vecka och livet är helt och hållet fantastiskt, på riktigt.

Om du flyttar slår jag ihjäl dig

Jag och Oraklet äter lunch

Jag: Jag är så nöjd över att jag hittat ett ragg, äntligen händer det nått..
Oraklet: Om du flyttar till [telefonsamtalstjejens hemstad] så slår jag ihjäl dig.
Jag: (asgarvar)
Oraklet: (skrattar inte alls, är miss stoneface)
Jag: (fortsätter att garva) Du är så jävla rolig..
Oraklet: (fortfarande stoneface) Jag tänkte att det är lika bra att du vet vad som gäller.
Jag: (garvar alltjämt) Ja, vad bra, då vet jag, hahahahah.. men jag har ju inte ens träffat henne ännu.
Oraklet: Nej, men ändå, nu vet du vad som gäller.
Jag: hahaha, ja, det är bra!

Det var det där med dejting

Jag är fortfarande sämst på dejting. Jag slängde ut en fråga här på bloggen för ett tag sedan angående vad som är en dejt och hur en vet att en dejtar någon. Jag fick ett par svar, men det gjorde mig egentligen inte klokare. När jag frågade var det ingen panik, jag ”träffade” ingen, jag ”dejtade” ingen, men om det, mot förmodan, skulle dyka upp något, så ville jag vara förberedd.

Nu har det dykt upp något som jag iofs inte vet vad det blir av, men hon har gått från qruiser-ragg till msn-ragg till sms-ragg till telefonsamtals-ragg på jävligt kort tid och vår dialog innehåller en del icke helt rumsrena fraser och ”vi borde träffas”. Så jag antar att om jag kommer att träffa henne så kommer det att vara en dejt, eller?

Och så det här med att dejta på distans, vad är det egentligen? Livsfarligt om ni frågar mig. Foton i all ära, telefonsamtal visst fine. Men det är en jävla skillnad på det och på att faktiskt träffas öga mot öga. Bilden jag målar upp lär inte stämma, bilden hon målar upp lär inte göra det heller. I bästa fall stämmer bilderna någorlunda i det stora hela om en har tur, men egentligen, vad är oddsen?

Jag är så jävla fin. Jag nojar över någon jag inte ens träffat ännu. Men ni får lov att ursäkta mig, jag känner mig ovan och behöver således älta för att om möjligt bli i alla fall lite klokare. Tips och synpunkter emottages å det varmaste!

Ger du mig kardan?

Kommer ni ihåg ”ger du mig kardan”-snubben som jag träffade för ett tag sedan? Jag har träffat honom igen, på samma ställe, hamnpuben i byn på den norra udden. Men den här gången hade han ingen virkad mössa, däremot två långa flätor i värsta Pippi Långstrump-stilen hängandes ner längs axlarna. När vi hade avverkat en lång rad asgarv och ”ger du mig kardan” droppade jag frågan.

Jag: Men alltså, två hundraåttio euro, vad är det för jävla pris?
Flätmannen: Tvåhundranittio var det.
Jag: Två hundranittio… herregud… men du, ville du ha eller ge pengar?
Flätmannen: (tittar på mig som att jag är helt dum i huvudet) Är inte det självklart?
Jag: Nej, faktiskt inte, folk har undrat..
Flätmannen: (typ fnyser) herregud, det är väl självklart. (vänder sig om och försvinner)
Jag: Ehh… neej…

118100 ger dig svaret

Har du frågor om livet och din framtid, skicka ett sms till 118100 så får du svaret.

Sms skickat från [mitt mobilnr] till 118100 15-juli-2008 22:44
Hur många Ull-Britt Persson finns det i [byn på den norra udden]?

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnr] 15-juli-2008 22:48
Tyvärr finns det ingen information om hur många Ull-Britt Persson det finns i [byn på den norra udden]. Däremot finns det i Sverige 42 kvinnor som har förnamnet Ull-Britt. Av dem har 24 namnet som tilltalsnamn.

Sms skickat från [mitt mobilnr] till 118100 15-juli-2008 23:04
Hur många flator finns det i [grannbyn]?

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnr] 15-juli-2008 23:09
Flata är ett annat ord för lesbisk och kan ses som nedlåtande. Det är mycket svårt att uppskatta antalet homosexuella i Sverige. Men man räknar med att mellan 5 och 10 procent är homosexuella. Många av dessa vågar inte leva med det öppet pga av det sociala trycket. Eftersom det är ganska många är vi säkra på att några av dem bor i [grannbyn].

När jag hade kommit så här långt informerade Oraklet mig om att hon hört talas om att någon skickat frågan ”vad kostar ett kilo bra cannabis nu för tiden” till 118100 och fått svaret ”det kostar mer än det smakar”. Detta gjorde att jag kände mig frestad att fråga någonting om just cannabis.

Sms skickat från [mitt mobilnr] till 118100 15-juli-2008 23:13
Var kan man köpa cannabis på norra [midsommarön]?

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnr] 15-juli-2008 23:15
Att syssla med brottslighet och grovt omoraliska aktiviteter avråder vi stark ifrån då du kan råka ut för besök från ”farbror blå”, vilket antagligen kan bli både otrevligt och ångerfullt i slutändan.

Sms skickat från [mitt mobilnr] till 118100 15-juli-2008 23:18
Varför kallar ni på 118100 poliser för ”farbror blå”? Det finns faktiskt kvinnliga poliser i Sverige, men det kanske ni har missat?

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnr] 15-juli-2008 23:28
(notera att det tog 118100 tio minuter denna gång, jämfört med 3-5 minuter vid tidigare frågor)
118100 har inte missat att 36.7% av Sveriges poliskår består av kvinnor, alltså 9035 stycken, varav 3981 är poliser ute i tjänst. ”Farbror blå” använder vi lite på skämt och det är inte menat att avspegla någon faktisk könsfördelning vid polisens organisation.

Vid det här laget bestämde jag mig för att fråga om råd angående mitt qruiserragg, mobilnummerbruden. Varför ringa en spåtant när 118100 ger så fina svar?

Sms skickat från [mitt mobilnr] till 118100 15-juli-2008 23:33
Om man hookat upp på msn med en snygg tjej från [mobilnrbrudens hemstad] och hon verkar vara ett bra ligga, ska man satsa på henne då? Även om man själv bor i Stockholm och inte kan tänka sig att flytta?

Sms skickat från 118100 till [mitt mobilnr] 15-juli-2008 23:48
(den här gången tog det 118100 15 minuter att få iväg ett svar så det måste har varit den klurigaste frågan av alla)
Det klart att du ska satsa på en [mobilnrbrudens hemstad]stjej. Vem vet, ni kanske blir fantastiskt kära i varandra och bygger hus i Västerås. Man kan aldrig veta vart kärleken leder.

Tack för det 118100, men Västerås, där går fan gränsen. Att skicka frågor till 118100 är numera mitt bästa partytrick och stämningsförhöjande aktivitet. Testa själv får du se, de har svar på allt!

Tar hon av sig ALLA kläderna?

I brist på bättre bloggämnen på grund av händelselöst semesterliv så kommer här ytterligare en av dialogerna från gårdagens umgänge med barnen.

Jag, 9åringen och 13åringen sitter i soffan och tittar på tv.

9åringen: (plockar upp dvd-fodralet till American Pie som ligger på soffbordet) Vad är det här för film?
13åringen: Ehh.. det är inget som du ska se..
9åringen: (blir frustrerad) Vaddååå… är den otäck?
13åringen: Nääee, men du ska ändå inte se den..
9åringen: Vaddå, varför inte?
13åringen: Amen sluta, du ska inte det bara, okej.
9åringen: (lyser upp) Är det en sån där film med tjejer å sex å så?
Jag: (börjar skratta)
13åringen: Amen åhh.. ja, kanske, du ska inte se den bara, fattar du?
9åringen: (fnittar hysteriskt) Är det en sån där film där det kommer en tjej och tar av sig ALLA kläderna???
Jag: (kan verkligen inte hålla mig för skratt)
13åringen: (tycker inte att det är lika roligt) Amen sluuuta, du ska inte se den, fattar du inte det?
9åringen: Jag tror ändå att det är en sån film.
13åringen: Äh, lägg av, håll käften.
9åringen: (fnittar jättejättemycket) Det ÄR en sån film, hihhihihihi..
13åringen: Lägg av!

Jag ser ut som 40, hjälp!

Jag har umgåtts med barn idag, det händer att jag gör det ibland. Egentligen tycker jag inte alls om barn. Barn som grupp tycker jag till och med är ganska obehagliga. När människor generaliserar personer under, säg 14 år, och säger att de ”tycker så mycket om barn”, då brukar jag säga att ”vad fint då, själv tycker jag väldigt mycket om vuxna”. Jag tycker om vissa barn, inte för att de är barn, utan för att jag har en relation till dem och för att de är de individer de är. Och några av dessa har jag alltså umgåtts med idag.

Jag, 9åringen och 13åringen hoppar studsmatta.

Jag: Herregud, jag är helt slut, vad är det för äventyr ni tar med tant på egentligen, man blir ju alldeles svettig.
9åringen: (börjar fnittra) Men sååå gammal är du väl inte?
Jag: Inte? Hur gammal tror du att jag är då?
9åringen: (slutar hoppa och tittar på mig, fnittrar) 40!
Jag: (spelat chockad) 40! Vad är det du säger?
9åringen: (fnittrar hysteriskt) Nej nu tog jag i…
Jag: (börjar skratta) Du gjorde det va? Du får gissa igen.
9åringen: (fnittrar fortfarande) 31.
Jag: (skrattar) Ja, snart..
13åringen: Amen hallå, det visste du ju!
9åringen: (fnittrar nu jättemycket) Jaaa, det visste jag ju.
Jag: (skrattar) Du är rolig du.
9åringen: (har slutat fnittra, är nu allvarlig, tittar på mig) Men duuu, 31 är väl inte så mycket, du är ju en kvinna i dina bästa år.
[på fullaste allvar – sedan NÄR uttrycker sig 9åringar på det sättet?]
Jag: (spontanasgarvar rakt ut, men samlar mig snabbt) Säger du det!
9åringen: Ja, Mamma är också det, hon är 38, det är väl inte så mycket?
Jag: Nej, det är det faktiskt inte.
9åringen: När jag blir 38 ska jag börja leva rövare!
[återigen – sedan NÄR uttrycker sig 9åringar på det sättet?]
Jag: (spontanasgarvar igen) Va, ska du börja göra det när du blir 38?
9åringen: (fnittar igen) Jaaa, det ska jag!
13åringen: Jag tänkte börja leva rövare när jag blir 19, varför ska du vänta till 38?
9åringen: (verkar nu tycka att dialogen blivit lite för invecklad) Jag vet inte.. Kan vi hoppa igen nu?

Nu lossnar det

Alla ni som läser den här bloggen i hopp om att få ta del av lite svallriga historier om lesbiskt liv, leverne och dejting kan nu skratta er lyckliga.

När jag träffade Kexet hookade jag upp med henne på gamla goda qruiser. Jag hade helt enkelt tröttnat på Stockholms flatgegga och gjorde helt sonika en sökning på en av landets andra större städer och där var hon. Det var den första och fram till idag den enda gång jag faktiskt börjat chatta med någon på qruiser med utgången att chattandet övergått till en växlig av mobilnummer (som senare i Kexets fall övergick i dejtande som övergick i en tre år lång relation).

I går gjorde jag det igen. Det fick bli uteslutningsmetoden; Stockholm känns avverkat, Kexets hemstad likaså, det finns en stor stad till i Sverige; där kollar vi. Den som letar skall finna. Och det gjorde jag.

Hon är snygg som fän. Hon är så inuta helvete rolig. Hon verkar smart. Och hon har mitt mobilnummer (jag har förstås hennes också). She better be good för mitt mobilnummer lämnar jag bara ut till ett qruiserragg var femte år.

Det ni, era svallertörstande små bloggläsare. Det börja lossna för mig nu, det börjar lossna. Oavsett vad nummerväxlingen leder till i det här fallet så börjar det lossna. Det är fan på tiden.

To be continued.

The evil Ex – that’s me

Facebook vill att jag och Kexets nya brud ska bli Friends. Hon kommer upp under rubriken ”personer du kanske känner”. Jag antar att det måste betyda att hon ser mig på samma sätt på sin Facebook och med tanke på att jag har fått information om att hon vid ett flertal tillfällen flippat över min blotta existens så tycker jag att det är lite roligt.

Kexet har i och för sig varit ganska sparsam med informationen men det har ändå varit löjligt tydligt, flera gånger, att det hela handlar om någon form av svartsjuka. Tänk om hon rent objektivt visste hur överlycklig jag är över att hon har tagit över projektet Kexet. Tänk om hon visste hur lycklig det gör mig att se bilder på henne och Kexet tillsammans eftersom bilderna blir ett bevis på att jag inte behöver hålla på med det där mera. Det finns någon annan som gör det nu och det är den personens resa. Det är total lycka för mig. Men det vet inte den stackars bruden. Det enda hon ser är att jag och Kexet har kontakt numera och att det verkar fungera bra och att mitt efternamn står kvar på hennes och Kexets numera gemensamma lägenhetsdörr på grund av en efterbliven fastighetsskötare som aldrig får tummen ur. Det är det enda hon ser, den stackars lilla människan.

Facebook frestar mig att skicka en Friend request till henne och tala om hur det ligger till. Problemet är bara att det antagligen skulle göra det hela ännu värre, så jag låter naturligtvis bli.

Men tänk om hon visste. Vad mycket energi hon skulle spara som hon skulle kunna använda till betydligt bättre saker än att svartsjukenoja över mig. Om hon bara visste.

Mera Fultal

I går bloggade jag om fultal. Sötslampan, det driftiga lilla stycket, lade naturligtvis märke till detta och var inte sen med att introducera mig för sajten www.fultal.net där en kan läsa om fultalets historia och även, såklart, räkna ut sitt eget fultal.

Jag var inte sen med att knappa in mina siffror och fick på tre röda sekunder följande fultalsanalys. Fråga inte varför jag får 105 när jag räknar själv och 120 på sajten, för det har jag ingen aning om, men roligt är det.

Ditt Fultal är: 120
Du tillhör Fultalsgrupp 5

Ditt Fultal är över Socialstyrelsens
rekommenderationer.

Analys:
Du befinner dig i en farlig situation.
I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.
Var dock på din vakt!
Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.
Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.
Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke.
Lycka till!!!

På sajten finns också tydliga instruktioner för vad som räknas som sex och inte. När jag skulle skriva in mina siffror fick jag följande instruktion.

* OBS! Som sex räknas i Fultalssammanhang:

1. Vaginalt och analt samlag.

2. Om du är lesbisk räknas även oralt sex med tjejer, dock ej med killar.

Slicka fitta räknas alltså, men inte suga kuk, men bara om du är flata. Jävla kottar!

Kedjebrev

Jag har fått ett kedjebrev a la trash och tonår. Håll till godo kamrater.

1. När gick du upp idag?
Klockan 12:30.

2. Diamanter eller pärlor?
Pärlor.

3. Senaste filmen du såg på bio?
Det var så länge sedan jag var på bio så det minns jag inte.

4. Bästa TV program just nu?
All skräp-tv är bra tv.

5. Vad åt du till Frukost?
Kaffe.

6. Vad är ditt andranamn?
Det kan jag för fan inte skriva på bloggen, men fult är det, det är en sak som är säker.

7. Din favoritmat?
Finns den här frågan med för att en ska känna sig frestad att skriva fitta?

8. Den maträtt du inte gillar?
Är det här jag ska skriva kuk?

9. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Favorit-CD? Vad är det för fel på P1?

Men hallå? Var är fråga nr 10? Jaja, skit samma, vi fortsätter ändå.

11. Vilken bil kör du?
Mammas budgetvariant från Korea, den går som på räls den jäveln.

12. Vilken är din favoritmacka?
Finns den här frågan månne med för att en ska känna sig frestad att skriva dubbelmacka?

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Amen ååhh, orka svara på sådana självklara trashfrågor.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Klänningar är the shit.

15. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Till månen.

16. Favoritklädmärke?
Märkeskläder är för töntar.

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Varför skulle jag vilja dra mig tillbaka?

18. Favorittid på dagen?
Natten är dygnets bästa tid.

19. Var är du född?
På ett sjukhus antar jag.

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Om det är sport på tv byter en kanal, det tillhör vanlig hyfs.

21. Vem tror du inte sänder detta tillbaka?
Jag själv, eftersom jag valt att göra ett blogginlägg av det här tramset istället för ett mail.

22. Vem tror du skickar tillbaks först?
Det här är som sagt, ett blogginlägg numera, inte ett mail.

23. Coca Cola eller Pepsi?
Same shit, different name.

24. Fotboll eller ishockey?
Vad är skillnaden?

25. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla.

26. Manikyr eller pedikyr?
Flata med långa naglar = såriga slemhinnor. Ingen förlänger mina naglar, de finns där för att kapas, ingenting annat.

27. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Its all in the blogg.

28. Vad ville du bli när du var liten?
Veterinär.

29. Varit i Afrika?
Dessvärre icke.

Nu händer det igen! Var är fråga nr 30?

31. Någonsin rullat in någon i toapapper?
Nej, men tack för tipset!

32. Varit med om en bilolycka?
Olycka och olycka men jag har en lightvariant av rondellkrock på mitt samvete.

33. Favoritdag i veckan?
Alla dagar är härliga dagar.

34. Favoritrestaurang?
Hur ska en kunna välja en?

35. Favoritblomma?
Finns denna fråga med för att en ska känna sig frestad att skriva stjärtros och fikus?

Vad är det här för skit? Fråga 36?

37. Favorit-snabbmatsrestaurant?
Sibylla Slussen kan en alltid lita på.

38. Äger du en cykel?
Fel fråga! Men om ni nu måste veta så ja, jag äger en cykeljävel men dessvärre ingen nyckel till den. Om detta kan ni läsa här.

39. Vem fick du senaste mailet från?
Senaste mailet? I bestämd form? Jag utgår ifrån att det som efterfrågas är vem som mailade mig senast; den galning som skickade det här kedjebrevet till mig.

40. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Numera handlar jag bara för pengar jag redan har, no more kreditkort för min del.

41. När går du till sängs?
Mellan 00-01 när jag jobbar, mellan 02-04 när jag är ledig.

42. Vems svar är du mest nyfiken på av dom du skickar brevet till?
Det heter dem, inte dom och för övrigt så är detta fortfarande ett blogginlägg, inget mail.

43. Senaste personen du delade en middag med?
Mamma.

44. Vad lyssnar du till just nu?
Tangentbordsklickande.

45. Favoritfärger?
Färger är inte min grej, jag ser dem knappt.

46. Hur många tatueringar har du?
Noll, än så länge.

47. Hur många sänder du det här mailet till?
Det var ett jävla tjat om mail.

48. När var du onykter sist?
Det var inte igår, däremot har jag varit bra packad med ganska täta mellanrum den senaste tiden.

49. Nästa inplanerade festlighet?

Livet är en fest.

Dagens qruisermail

Var kommer alla konstiga människor ifrån? Och varför mailar de till mig? Jag fattar ingenting! I dag hände det igen. Observera kommateringarna, meningsbyggnaderna och mellanslagen. Det luktar lesbiskt nigeriabrev.

Hello dear
Am Cindy Milley,,am Easy going,open minded ,positive and attractive,I've been lucky enough to have some great experiences, so for me, I know the best relationships are built on a genuine caring and true emotions,,would like to meet someone who is honest and trustworthy,my favorite place to visit is the beach , video, cinemas etc....I love the great outdoors, fishing and camping.flowers are my passion.....need a strong confident woman who is secure in herself.....
I will like to meet a woman that will make me smile when am sad a woman that will ,make me be happy always, am looking for someone who is hard working. Someone who can be spontaneous at any given moment..
I could continue to tell you more about me and what I want but would rather you contact me if what I've said thus far interests you....Get in touch, would be great to hear from you. mail me through my email address.....
{rosemillway@yahoo.com}
CINDY

Om någon av er tycker att Cindy verkar vara en helyllebrud kan ni ju alltid maila henne. Jag gjorde det icke.

Vilket är ditt fultal?

Ibland har jag en rad tonårssaker för mig, som till exempel att cykla omkull på fyllan, skrika könsord högt och ljudligt och att räkna ut vilket fultal jag och mina vänner har.

För att få fram sitt fultal gör en som följer.

Börja med att räkna ut ålderskillnaden i år på den äldsta och den yngsta personen du har haft sex med. Vi tar mig som exempel.

Den äldsta; född 1974 (ironiskt nog [den tomma])
Den yngsta; född 1981 (kaka-på-kaka ironi nu – Snyggtjejen)
Lika med en åldersskillnad på 7 år.

Fortsätt med att multiplicera åldersskillnaden med det ungefärliga antalet personer du totalt har haft sex med. Vi fortsätter med mig som exempel.

Totalt antal personer; ca 15 stycken (jag har haft långa monogama relationer…)
7x15=105

För att det ska bli glasklart tar vi även min vän och vapendragare Oraklet som exempel.

Den äldsta; född 1956
Den yngsta; född 1987 (i dagligt tal kallad Lill-liggat, ett smeknamn som syftar på ålder snarare än kukstorlek)
Lika med en åldersskillnad på 31 år
Totalt antal personer; ca 50 stycken
31x50=1550

Mitt fultal är alltså 105
Oraklets är 1550

Vad är ditt?

Burkini - dagens ord

I dag på nyheterna berättas det om att det nu ska lanseras en baddräkt för muslimska kvinnor i Sverige. Det är säkert bra. Men namnet – burkini – vad är det?

Det låter lite… fel och konstigt. Och lite ironiskt fast på ett märkligt vis. Tycker jag. Jag vill skratta åt det för det är lite absurt, men jag kan samtidigt inte riktigt skratta åt det för det är lite för… konstigt. Typ.

Vad tycker ni? Burkini liksom, vad är det för jävla konstigt ord? Vem kom det?

Jag måste googla…

Styrstångsfylla

Jag är tillbaka från ön. Någon brasa tände jag inte, däremot blev jag full.

En bra sak att göra när en är full är att cykla, bättre det än att sätta sig bakom ratten. Jag, Oraklet och hennes Lillasyster har gjort precis det i helgen; cyklat på fyllan till krogen i byn på den norra udden, en två kilometer lång färd som tog sin början med att jag hällde min strawberry daiquiri över både mig själv, cykeln och Oraklets vita tröja som låg i min cykelkorg.

Nåväl, värre saker har väl hänt än att en råka hälla en strawberry daiquiri över sig själv, tänker säkert ni nu. Svar ja. En värre sak hände oss på hemvägen. Vi vurpade. Förstås. Det hör nästan till när en sätter sig på cykeln med en promillehalt långt bortom rattfyllerigränsen. Allt gick så bra, vi liksom gled fram längs landsortsvägen när det helt plötsligt vinglade till. Och där låg vi helt plötsligt i en hög, med blödande skrubbsår och ihoptrasslade cykelhjul och skrattade så att vi grät. Hur länge vi låg där vet jag inte men jag minns att jag tog mig upp av en enda anledning; jag höll på att kissa på mig.

När vi kom hem plåstrade Oraklets Sötsyster om oss skrockandes ”tänk att man ska behöva ta hand om sin storasyster på det här sättet”. Jag klarade mig undan med ett rivsår på ena knät och ett ömt lår, Oraklet däremot slog sig gul och blå, dessutom stukade hon foten. Så kan det gå om en ger sig ut på cykel när en är alkoholpåverkad. Tänk på det ungdomar.

Helgens dialog

Location: Hamnpuben i byn på den norra udden

(en man med virkad kalott på huvudet slår sig glatt ner vid vårt bord och tittar på mig)
Jag: Nämen titta, här kommer det någon med hemvirkad mössa.
Mössmannen: Jag har ett erbjudande till dig.
Jag: (garvar) Jaha..
Mössmannen: Nattmacka, havsutsikt, jävligt bra sex hela natten, du får sova hur länge du vill och frukost på sängen.
Jag: (viker mig dubbel av skratt)
Mössmannen: Tvåhundraåttio euro, ger du mig kardan? (sträcker fram handen)
Jag: (håller på att skratta sönder mig)
Mössmannen: Nå, vad säger du? (håller fortfarande fram handen)
Jag: (samlar mig) Ja du, det är bara ett problem då..
Mössmannen: Vaddå?
Jag: Jag har bara sex med tjejer.
Mössmannen: (skrattar) Fan då, men du! Jag kan prata i falsett! (ser jävligt klurig ut)
Jag: (får skrattattack nummer tre på mindre än en minut) Nja.. jag tror inte att det funkar, men nice try!
Mössmannen: (skrattar också) Okej.

Jag tände förresten en brasa, men inomhus den här gången, den blev nästan lika fin som den brasa jag satte fyr på under midsommarnatten, men bara nästan.

Ut till Ön igen

Jag står i begrepp att ta mitt pick och pack och med hjälp av lokaltrafiken förflytta mig ut till midsommarön igen. Jag behöver sola och se havet. Jag behöver dämpa min damp och dricka kall öl. Dessutom saknar jag Oraklet och en paus från Mamma skulle inte skada trots att vår vardag fungerat över förväntan den senaste veckan.

Datorn lämnar jag på fastlandet. Jag ska ägna mig åt annat och dessutom är det nästan total radioskugga ute på ön. På väderkartan är det stora solar för hela slanten så det är väl dessutom ingen som har tid att sitta inne och läsa bloggar nu när sommaren äntligen är här.

Kanske blir jag full.
Kanske tänder jag en brasa.

Hur det än blir så kommer det att bli så oerhört fantastiskt fint.

Relationsbloggen Del2

Välkomna till relationsbloggen Del2

Om vänskapsrelationer

Jag har hundratals bekanta. De är så många att jag undrar hur många fler bekanta jag egentligen kan lagra namn och ansikte på i min hjärna. Någon gång måste det ju ta stopp, eller? Att ha många bekanta är, mestadels, ganska roligt. Det bäddar för samtal och mänskliga möten i de flesta sammanhang och eftersom jag är ganska social av mig så tycker jag att det är roligt. Nackdelen är att det sällan blir något djup, en pratar med massa folk men en kommer liksom ingen vart.

Om jag har oändligt många bekanta så har jag desto färre riktigt nära vänner. Jag kan räkna min innersta krets på en hands fingrar, de är inte många men precis var och en av dem är värd sin vikt i guld. Jag skulle egentligen vilja ha ett annat namn för dem än ”nära vänner” eftersom de är så nära att de är familj för mig. Om det är någon som har ett sådant ord på lager får ni gärna höra av er.

Vidare har jag ett gäng personer, säg 15-20 stycken, som jag skulle kalla för mina kompisar. De finns där, vi hörs och vi umgås men familjenära är vi inte. Nu börjar vi närma oss ett av mina relationsbekymmer just nu, för inom ramen för den här kretsen finns det nämligen personer som jag rent krasst har tröttnat på. Vi fortsätter att höras, vi fortsätter att ses men det ger mig inte längre någonting. Jag tycker inte illa om dem, absolut inte, men det har tagit stopp, det borde vara färdigt här. De flesta kan säkert känna igen sig i det här, människor passerar ständigt in och ut ur varandras liv och väldigt få blir egentligen kvar med varandra länge. Säg den människa som inte har erfarenhet av att kompisrelationer helt odramatiskt runnit ut i sanden.

Mitt problem just nu är dock att de relationer som borde rinna ut i sanden inte gör det. De hänger kvar och ingenting händer. Jag har slutat höra av mig, personerna det gäller slutar däremot inte att höra av sig, tvärtom hör de av sig desto mer vilket enbart leder till att jag känner mig kvävd, får dåligt samvete och inte vet vad jag ska göra. Jag vill ”göra kompisslut” med dem men det fungerar inte riktigt, de vill inte släppa och jag vill inte ställa till med drama. Resultatet blir att relationerna står och stampar.

Jag vet fan inte hur jag ska lösa det här. Dessutom har jag den senaste tiden haft två längre samtal med två olika kompisar/vänner som beskrivit precis samma sak gällande personer som de inte riktigt orkar umgås med längre. Diskussionerna har genomsyrats av ”det handlar inte om att jag inte tycker om personen, det handlar verkligen inte om det”, precis som också jag skrev alldeles nyss ovan. Det får mig osökt att tänka på varför det är så oerhört viktigt att tala om att det inte handlar om personen i fråga när det faktiskt gör det? Varför blir det så viktigt att säga att det absolut inte handlar om att jag tycker illa om henne/honom/henom när det kanske är precis just det en har börjat göra, i alla fall i vissa fall.

Det värsta med det här är att det får mig att känna mig feg. Jag har alltid förespråkat att en ska säga till personerna det gäller hur det ligger till. Om någon inte skulle vilja hänga med mig längre skulle jag verkligen föredra att personen sa det till mig före att jag fortsätter höra av mig fast personen i fråga inte alls vill veta av mig längre. Jag skulle verkligen föredra det. Men jag lever inte som jag lär. Jag står här och fegstampar och kommer ingen vart. Fan vad jag är pinsam, jag fattar verkligen inte varför det känns så jävla svårt, jag fattar inte det. Jag blir tokig på mig själv när jag håller på så här, jag borde verkligen veta bättre.

Pustar ut

Kundtjänst: (hurtig försäljarröst)Hej och välkommen till tre, du pratar med Frida.
Jag: Hej, [mitt namn] heter jag.
Kundtjänst: (fortfarande sjukt hurtig röst)Hej [mitt namn]!
Jag: Nu måste du hjälpa mig förstår du.
Kundtjänst: Ja, det ska jag försöka göra, vad gäller det?
Jag: Mitt mobila bredband.. Jag åkte ner till landet för typ en vecka sedan och sedan dess har det gått långsammare, men det har jag räknat med så det är lugnt.
Kundtjänst: Okej, jag lyssnar.
Jag: Men igår vägrade det att koppla upp, jag fick bara massa felmeddelanden hela tiden.. Men sent i går kväll funkade det igen och det funkar fortfarande men bara hjälpligt, det kopplar ner varannan minut..
Kundtjänst: Jag förstår, var befinner du dig?
Jag: Några mil söder om [närmsta stad].
Kundtjänst: Jag förstår. Tyvärr är det så att vi har haft stora driftsstörningar i hela södra Sverige sedan igår. Jag beklagar detta, vi jobbar på att få igång det igen.
Jag: Jaha.. så det är inget fel på min dator då? (fortfarande livrädd för att datorn ska paja igen)
Kundtjänst: Nej absolut inte, det är vår täckning som inte fungerar just nu. Det är stora störningar i hela södra Sverige, flera master är fortfarande helt utslagna.
Jag: Okej.. (pustar ut)
Kundtjänst: Jag beklagar verkligen detta och ber dig att avvakta under dagen, det ska komma igång. Och om det inte fungerar som det ska i morgon får du återkomma så gör vi en felanmälan.
Jag: Okej, så det är alltså ingen felinställning i min dator eller fel på just mitt modem?
Kundtjänst: Absolut inte, det är hos oss felet ligger och vi jobbar på det, vi har redan fått igång flera master, men det tar lite tid för det har varit ett omfattande fel. Jag beklagar verkligen.
Jag: Jag men då avvaktar jag då helt enkelt, det finns väl inget annat att göra..
Kundtjänst: Nej, det är nog det bästa, det ska, som sagt, komma igång under dagen.
Jag: Okej, tack så mycket då.
Kundtjänst: (hurtiga rösten igen) Det var så lite, nu får du ha en riktigt trevlig dag!
Jag: Tack detsamma..