Dagens lyxproblem

Som ni säkert märkte av mitt mycket röriga inlägg i går så funderar jag en del på utseende* just nu, både mitt eget och andras.

Mitt eget utseende är det inte så mycket mer att säga om än att det är okej. Jag är inte nöjd, inte heller missnöjd. Jag har ett utseende som är helt neutralt. Jag är inte ful. Jag är inte snygg. Jag ser helt vanlig ut, varken mer eller mindre.

Om jag däremot radar upp de personer jag har varit tillsammans med, haft någon form av flirt med och/eller legat med så är det en skara som, med ett par undantag, kan sammanfattas med orden fucking knock outs. Jag har hookat upp med en lång rad riktigt snygga personer. Personer som är snygga på det där sättet som innebär att väldigt många människor tycker att de är snygga.

Detta har medfört att jag numera väldigt sällan tycker att folk är snygga och att det skulle kännas konstigt att hooka upp med någon som inte är snygg. Hej ytlighet.

När det däremot dyker upp någon som jag tycker är riktigt snygg så är alltid min första tanke "nope, det kommer aldrig att gå, jag spelar inte i den här personens liga". Jag spanar med andra ord "högt" på min snyggskala och skulle inte nöja mig med mindre, men när det väl dyker upp någon som befinner sig "högt" på min snyggskala så anser jag det hela omöjligt på grund av mitt eget utseendes vanlighet. Hej paradox.

Inte undra på att jag aldrig ligger nu för tiden.

*Observera att detta inlägg handlar om utseende och ingenting annat än utseende. Naturligtvis är en rad saker, såsom personlighet, karaktärsdrag osv, betydligt viktigare än utseende när det kommer till att träffa någon. Men den gamla klyschan "utseende har ingen betydelse" anser jag vara ren och skär bullshit, därför har jag valt att avhandla just utseende i detta inlägg och ingenting annat än utseende. Nästa gång kanske det handlar om personlighet och ingenting annat än personlighet. Ibland kan det vara bra att separera för att förstå alla tankar som rör sig i huvudet helt enkelt, inte konstigare än så.