Färdigvandrade gator

Jag tog tunnelbanan ut till mina gamla hoods i dag. Majoriteten av mina år i hufvudstaden har jag tillbringat längs just den tunnelbanelinjen. Jag kan varje station, hur promenadvägarna går och var längs färden mobilsamtalen alltid bryts. Jag bor inte där längre men det har alltid känts som hemma så därför åkte jag dit i dag i syfte att kanske göra det till mitt hem igen.

Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Gatorna var betydligt gråare än jag minns dem, ljuset var kvävande och dimmigt och luften var fylld med vemod. Det har hänt för mycket där ute, åratal av för många ångestladdade händelser och känslor sitter i asfalten och träden. När jag åkte förbi min gamla station såg jag den där parkbänken som jag satt och tjöt på en gång. Det var någon brud den gången, alltid någon brud. Men vem? Spöket antagligen. Alltid Spöket. Eller var det.. Kexet? Jag kommer inte ens ihåg vem fan det var. Kanske var det allihop. Kanske har jag suttit på den där bänken flera gånger, jag minns inte. Däremot minns jag känslan och roligare kan en fan ha det.

Jag bor inte där längre och jag tror inte att jag vill bo där igen. Gatorna är färdigvandrade, jag ska leta reda på nya, någon annanstans. Det är dags för att ha det roligare än att sitta på en parkbänk och tjuta helt enkelt. Hej symbolik.

För övrigt har jag fått svar från den heta femmen, det tog ungefär tre röda och hon deklarerade att hon tycker att, citat; "lunch vore grymt trevligt, jag kan precis när som helst". Bara sådär.