En släng av tourettesdamp på min ära

Mäh, inte en enda kommentar angående att jag faktiskt jobbar på som fan gällande att försöka ta reda på om den heta ultrafemmen är singel. Så spännande var det tydligen, hmpf. Nåja, vi byter väl ämne då.

Ibland får jag attacker av damp och tourettes. Detta sker i synnerhet när jag hänger med någon av mina vänner som också har tydliga drag av nämnda diagnoser. Det kan leda till dialoger som denna.

Jag: Jag ska bara hämta den där kukutskriften i fittskrivaren.
Vännen: Okej, fittstol till att vara i kukvägen.
Jag: Kuken i röven vad mycket klockan är.
Vännen: Ja jävlar vad horklockan går.
Jag: (börjar sjunga, melodi:prästens lilla kråka) Kukens lilla fitta skulle ut och knulla.
Vännen: (skrattar)
Jag: Herregud, jag kan inte prata vanligt längre...
Vännen: Inte jag heller..

Ibland funderar jag på om jag kanske behöver hjälp på något sätt men sedan tänker jag att min tourettesdamp faktiskt har en orsak, nämligen att jag är så satans korrekt hela tiden att det ibland slår över. Jag låter det vara så och jag väljer mina tourettesdamptillfällen, vilket faktiskt bevisar att det, i mitt fall, är falska diagnoser det handlar om. Ungefär som min falska bullemi; jag äter och äter och äter men jag spyr aldrig.

I morgon ska jag dra på mig partydressen, inhandla alkoholhaltig bubblig vätska och bege mig till Öfvre Östermalm och socialisera mig med mitt hippa flatgäng igen. Någonting säger mig att det kommer att bli fantastiskt. Skriftlig rapport utlovas så snart jag lyckas bända upp mina sminkihopklistrade ögon på lördag morgon (läs eftermiddag). Jag känner mig själv. Jag vet hur det brukar sluta. Självinsikt är en fantastiskt attraktiv egenskap, inte sant?