Det var det där med dejting, igen..

Överallt runt omkring mig pratar människor om sina dejter, sina flirtar och den senaste de låg med. På var och varannan blogg jag läser avhandlas den ena dejtinghistorien efter den andra och jag fattar ingenting. Jag har varit singel i över ett år nu och det enda jag har lyckats åstadkomma är en dejtinghistoria på en månad, en relativt långvarig flirt som skulle blivit en dejt men som blev inställd och …det var det.

Hur gör ni? Var hittar ni brudarna? Jag fattar ingenting. Kanske är jag kräsen. Kanske är jag inte mottaglig på grund av vissa omständigheter. Kanske är jag gammal och ful numera, för så här var det verkligen inte förr. Innan jag träffade Kexet var jag singel i ett halvår. Under det halvåret låg jag verkligen i, bokstavligt talat. Eftersom dejtinghistorier verkar vara uppskattade bloggämnen (få av mina inlägg har varit så uppskattade som det här) och eftersom jag faktiskt allvarligt funderar på att skriva ner allt som hänt under dekadensens decennium så tänkte jag att vi ska förflytta oss bakåt i tiden. Här följer ett exempel på hur det var förr.

Location: Schlagerbaren på Patricia, en blöt söndagsnatt någon gång i november 2003.

Jag dansar, dricker öl och garvar och ser på håll att Sötbögen står på andra sidan dansgolvet och pratar med en av de snyggaste brudar jag någonsin sett. Nu vet jag mycket väl vem hon är, men det visste jag inte då, det är första gången jag ser henne och hon är så snygg så att mitt hjärta nästan stannar. Snyggbruden försvinner in mot baren och Sötbögen kommer åt mitt håll. Nu jävlar ska han få tala ut tänker jag och hugger tag i honom.

Jag: VEM var det där, tala ut, jag dör!
Sötbögen: (skrattar) Ja jag vet, hon är snygg som fan, hon heter [.....] men hon har tyvärr flickvän, de har varit ihop i två år, sorry…
Jag: Fan helvetes satan.
Sötbögen: (skrattar)

Sötbögen drar iväg mot baren igen, jag suckar över sakens tillstånd men bestämmer mig för att omedelbart gå vidare i livet genom att hångla upp en annan brud som jag var ute med den kvällen. (en brud som jag sedan dejtade ett tag och som numera är en av mina absolut bästa vänner, att vi dejtade är numera preskriberat). Samtidigt som detta sker springer Sötbögen på Snyggbruden igen och följande dialog utspelar sig. En dialog som Sötbögen, med andan i halsen, återger för mig ungefär tre minuter senare, efter att jag hånglat upp den andra bruden.

Snyggbruden: Vem är din kompis?
Sötbögen: Va, vem? [mitt namn]?
Snyggbruden: Ja, vem är hon, är hon singel?
Sötbögen: Men hallå, vad säger din tjej om att du frågar sånt?
Snyggbruden: Vi är inte ihop längre, vi har gjort slut.
Sötbögen: Satans jävla skit, hon frågade ju om dig, jag sa att du inte var singel…
Snyggbruden: Va?
Sötbögen: Ja, det är sant, hon frågade, var är hon? (tittar ut över dansgolvet, får syn på mig precis när jag hånglar upp den andra bruden) Oj då…
Snyggbruden: Det kanske är för sent nu..
Sötbögen: Fan.. hon frågade verkligen.. och jag sa att du hade flickvän.
Snyggbruden: Okej…

Behöver jag förklara hur mycket jag grämde mig över det där? Det gjorde inte det hela bättre att Snyggbruden surfade in på min qruisersida måndagen därpå vid lunchtid, när jag satt på jobbet och osade bakfylla, och droppade ett mail ”Hej, jag känner igen dig…”. Kort och koncist, inte mer än så. Jag svarade ”haha, det klart du gör, Patricia för tio timmar sedan”. På det fick jag inget svar och det kändes som att jag hade gått miste om att få ligga med den snyggaste människan ever. Jag började dejta hångelbruden, hon är också snygg och vad göra liksom.

Location: Häcktet, en fredag i början av december 2003, ca tre veckor efter Patriciakvällen.

Jag står i baren och hänger, plötsligt står Snyggbruden framför mig, fem centimeter ifrån min näsa, det är första gången vi pratar med varandra.

Snyggbruden: Hej.. (ler)
Jag: Hej.. (ler tillbaka)
Snyggbruden: Jag tänkte bara höra om du fortfarande dejtar den där andra tjejen?
Jag: (mitt hjärta hoppar över ett slag, jag tar ett djupt andetag) Ja.. jag gör ju det..
Snyggbruden: Jaha okej, synd, men då vet jag.
Jag: (gör en ansats att säga någonting, men får inte fram några ord)
Snyggbruden: (ler) Hejdå, ha en bra kväll. (vänder sig om för att gå)
Jag: (förbannar mig själv i mitt eget huvud) Detsamma, hejdå..

Ett par veckor senare slutade jag dejta hångelbruden, vi blev vänner istället, det passade oss bättre. Mitt första projekt blev naturligtvis att försöka fått fatt i Snyggbruden igen, så jag gav mig ut i vimlet. Naturligtvis var hon ute, naturligtvis hade hon en brud i släptåg, en intetsägande blondin. Långa svordomsramsor drog genom min hjärna och jag söp mig full. Dagen efter bestämde jag mig för att lägga ut mina lesbiska trådar, har en ett stort kontaktnät och dessutom en Sötbög som känner Snyggbruden i fråga så ska det utnyttjas, tänkte jag. Alla mina trådar lovade dyrt och heligt att hålla mig underrättad om utvecklingen och ca en och en halv månad senare kom beskedet. Snyggbruden dejtar inte den intetsägande blondinen mera, det är bara att köra.

Location: dansgolvet på Häcktet, en onsdag någon gång i början av februari 2004.

Jag får syn på Snyggbruden och kliver fram till henne, det är andra gången vi pratar med varandra.

Jag: (ler) Hej igen.
Snyggbruden: (ler tillbaka) Hej..
Jag: Du dejtar inte den blonda tjejen längre va?
Snyggbruden: (skrattar) Nej, det gör jag inte..
Jag: Bra, då tycker jag att du ska följa med mig hem ikväll.
Snyggbruden: (ler) Fast jag vill hellre att du vaknar upp i min säng i morgon.
Jag: (ler) Det funkar för mig, när ska vi gå?
Snyggbruden: (ler) Om en liten stund, ge mig tjugo minuter.
Jag: (ler) Inga problem.

Det blev ett onenightstand av det hela, inte mera. Men jag levde på spänningen och egoboosten länge. Jag behöver en sådan egoboost nu, det skulle sitta så jävla fint. Men var fan i helvetes jävla satans skit är de snygga brudarna nu för tiden?

Måste ta tag i det där med musiken

Jag och min gulliga vän Snyggot (orka skriva Snyggtjejen, det är för långt, från och med nu heter hon Snyggot, kort och gott, hoppas det ska vara till belåtenhet?) har lekt vi skickar youtubelänkar till varandra-leken i kväll. Eller snarare Snyggot skickar youtubelänkar till sin musikinkompetenta vän(läs jag)-leken.

Upprinnelsen till det hela var att jag i går hittade den här låten på en annan blogg. Jag gillar den som fan, han är snygg som satan, texten är grym, videon är cool och jag är inne på rock just nu.

Jag vill också ha en tjej med lips like morphine!

Dessvärre föll inte låten i fråga Snyggot i smaken, så hon kontrade med att skicka en rad länkar. Här är de som jag tyckte var värda att få hamna på bloggen. Håll till godo, nu blir det fett drag med coola brudar.



Och lite lesbiskt.



Jag tycker dock fortfarande att låten jag hittade är bäst av alla, så det så. Därför avslutar vi med två finfina melodier med samma band.

Jag är en lesbian

Jag har blivit kallad lesbian i dag, det var sannerligen inte i går.

Fatta vad coolt, min sexualitet har blivit definierad i bloggosfären. Det tyckte jag var roligt. Dagens asgarv, utan tvekan, och alla/allt som får mig att asgarva tycker jag om. Gött.

Trött på barsk, klok och rolig - jag vill vara snygg!

För några år sedan fick jag väldigt ofta höra att jag var barsk. Det följde alltid samma mönster; jag lärde känna en ny människa, jag uppfattade människan i fråga som ganska avvaktande i början men det brukade alltid lätta upp ganska snabbt. Det fick mig alltid att tänka någonting i stil med ”hur kunde jag uppfatta den här personen som blyg och avvaktande, han/hen/hon är ju inte alls det”. Efter ytterligare en tid brukade det krypa fram ”jag tyckte att du var så barsk när jag först lärde känna dig så jag nästan var lite rädd för dig och inte vågade säga så mycket”. Nähä, men jag är ganska snäll typ, ville jag säga då och ett par gånger sa jag det också.

Sedan slutade folk säga att jag är barsk och började istället säga att jag är klok. Det kulminerade förra vintern, då var jag, enligt gud, min terapeut och alla människor så klok att det inte var klokt. Så här i efterhand tror jag att det berodde på att jag då precis hade tagit ett av de viktigaste besluten i mitt vuxna liv, nämligen att lämna den relation som jag under lång tid trodde var min framtid, för att den höll på att ta död på mig. Det fanns en kraft och en självinsikt i det beslutet och inte minst i själva genomförandet av beslutet, som måste ha strålat ut genom mina porer. Hela jag osade av klokskap under den tiden trots att jag var fullkomligt nedbruten av separationen, knaprade sömnpiller och hade grav ensamhetsångest. Ganska coolt ändå att en kan utstråla klokhet när en mår som sämst, eller kanske just därför.

Numera säger ingen att jag är vare sig barsk eller klok längre. Det nya ordet är rolig. Det är inte klokt vad jag är rolig nuförtiden. Jag säger roliga saker, jag beter mig roligt och den här bloggen är så rolig att mina vänner ibland ringer mig när de läst mina inlägg, för att berätta för mig hur rolig jag är. Jag trivs ganska bra med att vara rolig, i alla fall när det är min ambition att vara just rolig, när jag säger eller skriver saker och redan innan jag öppnar munnen eller publicerar, vet att folk kommer tycka att det är roligt. Då är det roligt att vara rolig.

Men den senaste tiden har jag märkt att människor tycker att jag är rolig även när jag inte alls har som ambition att vara rolig. Jag säger någonting, folk garvar läpparna av sig och jag förstår inte varför. När det händer känns det konstigt att vara rolig.

Faktum är att jag börjar undra hur länge jag ska vara rolig och varför jag är så jävla rolig just nu. Dessutom undrar jag vilket nästa ord kommer att bli. Om jag fick välja helt fritt så skulle jag välja snygg. Snygg vore nice. Snygg skulle kännas riktigt bra.

För att ej tala om svensktoppsmusik

Det sitter en lapp i min trappuppgång

Den har suttit där ett tag och kontentan är "ge fan i att spika på nätterna", inget konstigt med det, den typen av lappar sätts upp i trappuppgångar och inte minst i tvättstugor, med jämna mellanrum. I dag har dock en rolig jävel skrivit dit följande kommentar och avslutat harangen med att rita en döskalle (det syns inte på bilden men det är verkligen en döskalle) nere i hörnet.

OCH BORRAR 4tr tror jag. För att ej tala om svensktoppsmusik!

Jag retar mig lite på att jag bor på 1tr och därmed inte har hört svensktoppsmusiken som enligt lappskrivaren strömmar ut ur en lägenhet på 4tr. Det känns lite som att jag blivit snuvad på ett skratt. Jag funderar på att sätta upp en lapp och klaga på min grannar väggivägg som ligger ibland. Inte för att deras stönanden direkt stör, men jag skulle kunna låtsas, för att röra om lite extra i grannskapsgrytan nu när de ändå verkar vara inne på att skriva lappar till varandra.

Dildos/ar bortskänkes till bättre behövande

Nu skiter vi i det där med identitet och undersökningar och går vidare till betydligt roligare saker, nämligen dildos (eller heter det dildosar i plural?). Jag har hur som helst två dildos/ar, ingen av dem fungerar som de ska så jag har länge funderat på att efterskänka dem till bättre behövande och skaffa mig nya anordningar som besitter de funktioner jag eftersöker.

Jag har i nuläget en kandidat per dildo, men om du lämnar en kommentar med en motivering till varför just du ska få en av dildosarna, som slår de motiveringar jag hittills fått in, så kanske jag tänker om, men bara kanske.

Låt mig presentera

Dongen

Material: glas
Längd: 22cm
Omkrets ollon: ca 8cm
Omkrets skaft: ca 6cm

Orsak till funktionsoduglighet: dongens ollon är för stort, det gör helt enkelt ont, men om du gillar stora ollon så är dongen helt klart dildon för dig, så snygg att den lätt passerar som Orreforsskulptur när svärmor kommer på besök, lätt att hålla ren och väldigt slitstark. Endast använd ett fåtal gånger.

The rabbit -delfinversionen

Material: oklart, någon form av gummi eller silikon
Längd: 15 cm dildo, 7cm handtag.
Omkrets: ca 7cm

Orsak till funktionsoduglighet: the rabbit har en delfinjävel på skaftet som sitter i vägen och gör det omöjligt för the rabbit att åstadkomma g-punktsstimulans hur gärna the rabbit än vill just detta. Men om du gillar monstervibrationer i sju olika lägen rakt på din klitta så är the rabbit dildon för dig, en klassiker som är älskad av många, dock ej av mig. Använd endast ett fåtal gånger.

Båda dildosarna är noga skrubbade med diverse lubrikations- och bakteriedödande medel och kommer att levereras inslagna i silkespapper med en röd rosett runt skaftet. Ett packe kondomer och en tub glidmedel medföljer vid snabb affär.

Undersökningsanalys

Undersökningen här till höger är nu klar och jag har därmed några saker att säga till er som röstat.

Ni två som har legat med mig; jag vet vilka ni är, förstås. Hoppas att ni tyckte att jag var ett bra ligga. Inte för att det spelar någon roll egentligen, vi har ju inte planerat att ligga igen, men i alla fall, en vill ju inte få rykte om sig att vara ett katastrofligga.

Ni åtta som är mina kompisar; kul att ni läser, det gör mig glad.

Ni två som har listat ut vem jag är och talat om det för mig; jag trodde att ni var tre, men den tredje kanske har slutat läsa, eller så tycker hen att undersökningar är töntigt, vad vet jag.

Du, ensamma människa, som har dina aningar angående vem jag är; maila dina aningar till vardagsanalys[at]hotmail.com så kan jag bekräfta eller dementera dem, beroende på vem du är förstås. Känner vi varandra? Har vi legat?

Ni tretton som undrar om jag är snygg och om jag i så fall vill ligga; skicka ett personligt brev och en färsk ansiktsbild till vardagsanalys[at]hotmail.com så lovar jag att svara, om du är snygg. Får du inget svar så… är du helt enkelt inte min typ. Förlåt på förhand i så fall.

Ni fyra som skiter i vem fan jag är; jag skiter fan i vilka ni är också, töntar.

Reinkarnerade synder

Jag var på en mycket lyckad förfest hos Skrotan i gårkväll men jag bangade själva klubbandet. Jag kände mig för ful för att gå ut, så var det. Det var min enda anledning att banga för i övrigt var jag på topp. Trött i och för sig, men ändå glad och definitivt redo för en sula på parketten i glada vänners lag. Men jag bangade, jag var för ful, det var för påtagligt för att ignorera, så jag gick hem.

Min gamla välbekanta utseendeångest är tillbaka och den här gången är det faktiskt med all rätt. Dels har jag gått upp i vikt i sommar och inte så lite heller. På måndag morgon planerar jag att ställa mig på min våg för första gången på två månader och jag vet redan nu att det kommer att leda till tårar och en desperat önskan om omedelbar fettsugning. Detta stundande trauma har jag förberett mig på i snart en vecka, genom att hetsäta feta såser, chips och chokladbollar. Hej ätstörning.

Min hy bråkar med mig igen också. Jag har en lång historia av riktigt svår acne bakom mig. Men va fan, tänker ni, hon överdriver säkert, vem har inte haft finnar i sina dagar. Men ack vad ni bedrar er för här snackar vi acne de luxe, värsta varianten. Efter många års pina med en rad dyra hudprodukter, den ena sämre än den andra, som min enda hjälp hamnade jag tillslut, för flera år sedan, hos en hudläkare.

Läkaren: Ja, jag ser att du har problem..
Jag: Ja, snälla hjälp mig, jag klarar inte det här längre..
Läkaren: Vi ska se vad vi kan göra, sätt dig här på britsen.
Jag: (hoppar upp på britsen samtidigt som läkaren riktar en stor lampa mot mitt ansikte)
Läkaren: (lyser på mitt ansikte med lampan) Ja du.. det här är ett av de värsta fall jag någonsin sett, du är riktigt infekterad i hela hyn, det är ingen tvekan om att du behöver hjälp.
Jag: Jag vet, jag orkar inte mer, jag vill ha medicin som hjälper, snälla..
Läkaren: Jag kommer att skriva ut det till dig, det är ingen tvekan om det.
Jag: Tack snälla..

Medicin fick jag, en medicin som min dåvarande gynekolog kallade för rävgift, en medicin som en bara får om en tillhör de västa av värsta fall. Det var min sista utväg. Jag påbörjade min kur med en rad biverkningar, såsom totalt alkoholförbud, extrem trötthet, viktuppgång och snustorra slemhinnor på köpet. Läkaren sa ordagrant så här; ”i vanliga fall brukar vi rekommendera att man äter den här medicinen i sex månader, men i så extremt svåra fall som ditt brukar vi låta patienterna fortsätta behandlingen i sju till åtta månader, om deras värden ser okej ut”. Efter fem månader såg inte mina värden okej ut längre och jag var tvungen att avsluta min behandling. Läkarens kommentar angående detta faktum var; ”det är inte ultimat för dig att avsluta din behandling redan nu och det finns risk för att det kommer leda till att du kommer få fortsatta problem framöver, men jag kan inte låta dig fortsätta, du har levervärden som en gammal alkoholist”. Kul, tänkte jag, alkislever vid 23 års ålder fast jag inte druckit en droppe på ett halvår och fortfarande hög acnerisk framöver.

Trots detta har jag under alla år som passerat efter min behandlig, varje gång någon frågat om det, svarat; ”det var ett halvår i helvetet, men det var värt det”. Min värsta acne försvann, men min hy har fortsatt vara extremt känslig under alla år. Med jämna mellanrum, som exempelvis nu, får jag riktiga acnebölder som blir till infekterade sår som inte läker på veckor, ibland månader, ibland halvår. Det känns som en förbannelse varje gång det händer och det begränsar mitt liv, säkert mer än någon i min omgivning kan föreställa sig. Det får mig att känna mig ful och äcklig. Det får mig att vilja slå sönder saker. Det får mig att vilja gräva ner mig under mitt täcke och inte gå utanför dörren förrän helvetet behagar läka ut.

Så är det nu, så är det verkligen nu. Värre än på länge för den här gången gör det fysiskt ont. Jag har en stor infektion mitt i ansiktet just nu, den svider och jag glömmer den inte i en sekund för mina hjärtslag känns i den, genom den och runt den.

Om det finns en gud (vilket jag ibland tror att det gör, ibland inte, men det kan jag blogga om en annan gång) så har jag bara en fråga till henom; Why me? Vad har jag för reinkarnerade synder i mitt bagage som gjort att jag dragit detta helvete över mig?

Begagnad sanitetsbinda

Mms från Sötbögen

Taget på polisens
herrtoalett. Skönt att
veta att de är
transmedvetna.

The story of my life

Jag behöver aldrig mer skriva ett ord, det här sammanfattar hela mitt liv.

Lidl goes NK

Eftersom jag står inför en sex dagar lång fattigdom bestämde jag mig idag för att inhandla mina dagligvaror på Lidl. Jag flanerade runt bland hyllorna tillsammans med alla andra budgetshoppare och plockade på mig mjölk, ost och diskmedel och nådde efter 10 minuter kassan.

Framför mig stod en tjej i min egen ålder, blond med ett något fisförnämt uttryck. Jag hinner tänka att jag tycker att hon ser lite stressad ut innan hon langar upp en hopvikt NK-papperspåse ur sin väska och börjar packa ner sina varor i den.

På fullaste allvar, vad är det med folk? Om du handlar tysk lågbudgetmat; stå för att du gör det, ville jag säga till henne men det gjorde jag naturligtvis inte. Istället kunde jag inte sluta stirra på henne under tiden som hon packade och jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt.

Jag hade tänkt ta tunnelbanan hem men bestämde mig för att gå istället. När jag passerade NKs entré med min stora Lidlpåse i handen bestämde jag mig. Någon gång ska jag gå till NKs delikatessavdelning och handla någonting dyrt och exklusivt. När de erbjuder mig en påse ska jag tacka nej och istället hala upp en Lidlpåse ur väskan och börja packa ner mina nyinköpta exklusiviteter i den. Jag ska fan göra det, då skulle det ju liksom bli jämt.

En sensation!

Nu blir det metabloggande igen, alltså bloggande om bloggandet. Eller snarare, i det här fallet, bloggande om den här bloggens besöksstatistik. Ni som läser regelbundet vet redan att det inte hör till ovanligheterna att folk googlar sig hit via en rad olika sökord som skvallrar om att det är porr och ingenting annat som googlarna letar efter.

Något som däremot hör till ovanligheterna är att det tillkommer nya läsare som läser mer än bara någon månad tillbaka. Det är ytterst sällan som någon läser allt och läser någon allt så gör den det en gång, inte mer. Jag blir alltid lite smickrad varje gång det händer och tänker att jag borde tacka på något vis. Så alla ni som någon gång har läst hela den här bloggen rakt igenom; tack ska ni ha!

De senaste dygnen har det dock inträffat någon form av sensation. En ny läsare har läst igenom alla mina inlägg tre-fyra gånger. Ni läste rätt, tre-fyra gånger. Det har aldrig hänt förut och det får mig att känna mig överlycklig av tacksamhet.

Jag vet var din server bor men det räcker inte långt. Skicka ett mail med ditt namn och din adress till vardagsanalys[at]hotmail.com så kommer det ett blomsterbud i morgon.

Retreat camp

Jag har varit på retreat och låtit de sista alkoholresterna från fredagsnatten lämna min kropp med hjälp av bad i varma källor och diverse tvagningsritualer. Jag har låtit min hjärna gå på sparlåga och därmed rört mig på följande nivå, kommunikationsmässigt, under hela dagen i dag.

-Fy fan vad det här är gött.
-Ja verkligen.
-Jag kommer att somna.
-Jag med, det här är retreat.
-Ja, verkligen.

Således har jag inget annat att blogga om i dag eftersom mina hjärnceller numera är upplösta till en rofylld gegga som glatt förnekar att min sista semestervecka nu har nått sitt slut.

Ge mig så mycket sprit som möjligt för 70 spänn

Jag ligger i soffan och luktar fränt av snusandedräkt, gammal fylla och svett och funderar på varför jag gör så här. Det skulle bli en lugn kväll i går, jag är löjligt fattig efter Pride och har dessutom druckit så mycket den senaste tiden att alkisvarningslampan blinkar frenetiskt i min ena ögonvrå. Kanske var det just därför jag blev asfull i går. Nu ligger jag i alla fall, som sagt, i soffan och försöker pussla ihop en rad minnesfragment från gårdagskvällen till någon form av kronologisk ordning. Så här långt har jag kommit hittills.

Minnesfragment 1
Förfest/meeting med mitt nya hippa flatgäng på Öfvre Östermalm, vi röker inomhus och är vansinnigt dekadenta. Jag lyckas, efter glada tillrop och detaljerad vägledning, att dra mitt livs första halsbloss vilket leder till att jag får en hostattack och blir totalt chockad över hur ont det gör.

Minnesfragment 2
Toaletten på G. Jag och Skrotan bestämmer oss för att tala om för Gangsta hur mycket vi faktiskt gillar henne. Vi fullföljer planen med bravur och Gangsta visar sin tacksamhet genom att rodna och bjuda oss på sprit.

Minnesfragment 3
Baren på G.
Jag: Alltså, du vet hur det är efter Pride va?
Bartendern från förr: (skrattar) Vaddå?
Jag: Man går ju på sparbudget va..
Bartendern från förr: (skrattar) Jaha, du menar så.
Jag: (langar upp 70 spänn på bardisken) Ge mig så mycket sprit som möjligt för det här.
Bartendern från förr: Hahaha, inga problem!

Minnesfragment 4
Dansgolvet på G. Jag försöker förklara för mina vänner att ”I kissed a girl” är en sexistisk jävla skitlåt, när de frågar vad jag menar säger jag att jag har läst massa blogginlägg om att det är så. Ingen fattar vad jag menar. Sedan ramlar jag och de får hjälpa mig upp för jag skrattar så mycket att jag håller på att kissa på mig.

Minnesfragment 5
Utanför G strax innan klockan tre. Jag tycker att det verkar vara världens sämsta idé att mina vänner hellre vill sova hemma än hos mig, så jag säger något i stil med ”följ med mig, vi kan göra vad ni vill; äta, knulla eller ha efterfest”. När Snurran påpekar att vi inte kan knulla för att vi är vänner fnyser jag åt henne ”äh, jag menar inte dig”.

Jag älskar att en är så smart när en är full. Mitt stora projekt i dag är att försöka få någon av mina vänner att komma hem till mig med mat, hittills är det ingen av de jävlarna som ställer upp.

gay-PARSHIT

I frustration över att mitt senaste ragg numera är ihop med en person som dels är tio år äldre än jag och som dessutom bara har sexton kompisar på facebook (människovärde mäts naturligtvis i antal facebookfriends, det vet ju alla), har jag ikväll gett mig ut i internetdjungeln igen i syfte att scanna av marknaden ännu en gång.

Qruiser suger i vanlig ordning, alla är fula och jag får knappt inga mail alls. Och får jag mail så är det sockersöta femmebrudar med viftande ögonfransar som skriver. Rara som få, men så osexiga så att de fryser till is. Jag slutade i princip att ligga med femmebrudar 2001 och har inga som helst planer på att börja igen så därför tog jag tag i min profiltext och uppdaterade den så att det numera framgår jävligt tydligt att så är fallet. Efter det fick jag inga mail alls. Så kan det gå.

Nästa projekt blev att skapa en profil på http://gay.parship.se/ Ett tilltag som jag gick in i med stor entusiasm, de har ju så mycket reklam överallt nu för tiden som skvallrar om att de vill vara en seriös dejtingsajt med parshiptest baserat på många års forskning och blablabla.

Seriöst, är det någon som har gjort det där testet? Frågorna är helskumma och svarsalternativen ännu värre. På frågan ”dricker du alkohol” kan en välja att svara ”ja, ibland till maten eller för att slappna av”, ”ja, men ytterst sällan” eller ”nej, aldrig”. Om en super sig full med jämna mellanrum, vad ska en välja för svarsalternativ då undrar jag? Jag klickade, övertygad om att personen som konstruerat frågorna måste vara en pretto jävel, i det förstnämnda alternativet eftersom det är närmast sanningen ändå.

Sedan fick jag titta på en uppsjö olika bilder på massa cirklar i olika formationer och bestämma mig för vilken av bilderna jag gillade bäst. Någonstans i det skedet slog det mig att längre ifrån att hitta min framtida fru än att sitta och titta på cirkelbilder på internet har jag nog aldrig varit. Men tapper som jag är, gjorde jag klart testet och fick min profil.

Väl inne ville de jävlarna ha 199 kr i månaden för att visa mig bilder på mina eventuella framtida ligg. 199 kr, hutlöst om ni frågar mig, för att få se bilder på 147 (så många matchar fick jag tydligen) tjejer som kanske, eventuell, om en har en jävla röta, skulle kunna tänka sig att ligga. Där går gränsen, eller.. jag ska ta mig en rejäl funderare på det fram till nästa lön och sedan fatta någon form av beslut.

Vad tycker ni? Är det någon som har gjort det här och som har valt att betala de hutlösa summorna? Är det värt det? Finns det något att ha där inne eller är det bara bull rakt igenom? Ni har tio dagar på er att inkomma med recensioner.

Gratis Ligga

Mms från Oraklet

På Löttorps marknad kan
man tydligen få ligga.
Gratis! Helt underbart!

Världens bästa idé

Det är när det händer jobbiga saker i livet som en kläcker de bästa projektidéerna. Det har precis varit Europride i Stockholm och delar av mitt liv osar hopplöst mycket lesbisk fittsoppa just nu. Det har fått mig att tänka på att det nu är tio år sedan jag kom till Stockholm och inledde min lesbiska bana. Europride 1998 var min första Pride ever, jag var liten då, vilsen och förvirrad. Oändligt mycket har hänt sedan dess och det borde på något sätt bevaras åt eftervärlden.

Alla som någon gång försökt överleva i någon form av ickeheteronormativ kontext med stort fokus på uteliv, jakt på relationer och klubbande vet exakt vad jag pratar om. Jag har så mycket att berätta känner jag. När jag tänker mig igenom åren så spelas scen efter scen upp i mitt huvud.

Jag skulle kunna beskriva miljön på klubbarna, hur den hårda och många gånger smått obehagliga stämningen ändå präglas av någon form av systerskap. Jag skulle kunna berätta om hur det är att ha ett galet ex efter sig som vägrar låta en vara hur mycket en än säger ifrån. Jag skulle kunna beskriva hur det känns att tappa bort sig själv i ett moln av lesbisk symbios, hur allt faller samman och en inte längre vet vem en var från början och ännu mindre vem en vill vara och vem en kommer att bli. Jag skulle kunna beskriva känslan som bubblar i magen när en äntligen, efter flera månaders spanande, sitter med den där assnygga tjejen på tunnelbanan mitt i natten med utbyte av kroppsvätskor som gemensamt mål. Jag skulle kunna beskriva hur en gång på gång får bevisat för sig att majoriteten av människorna en träffar har en rad ganska allvarliga problem och att en genom åren inte har varit mycket bättre själv. Och jag skulle kunna beskriva precis hur det känns att var kär på riktigt, hur en enda persons uppenbarelse kan frambringa hjärtklappning och svettningar många många år efter att det begav sig och hur det då blir tydligt vad ”the real deal” faktiskt är för någonting.

Jag skulle kunna beskriv allt det där, med fokus på relationer; hur de på nolltid sammanflätas till en enda stor Lwordkarta, omskapas, utsätts för prövningar, faller samman, rinner ut i sanden och inte minst hur de svider, hur det känns när hjärtat slår knut på sig själv. Den där stickande känslan som är fysisk snare än psykisk, den skulle jag kunna beskriva, målande och i detalj.

Jag funderar allvarligt på att skriva ner skiten. Att börja med Europride 1998 och avsluta med Europride 2008 och sedan döpa härligheten till ”Dekadensens decennium” eller något liknande.

Men vad fan tänker ni nu, det där är ju ingen ny idé, kan du inte komma på något bättre än att ta efter Mian Lodalen. Jo, det kan jag, förstår ni. Jag skulle nämligen göra det bättre. Dessutom skulle inte jag gömma mig bakom en massa ”den här historien är fiktiv”-dravvel. Jag skulle skriva ner allt precis så som det har varit, rakt av utan någon som helst censur. Namnen skulle jag byta ut förstås, men det skulle också vara allt.

Om jag ger mig på det här skulle jag göra det helhjärtat och med en stor strävan att beskriva allt så ärligt och objektivt som möjligt. Alkohol skulle få ett eget kapitel, mina och andras sexuella eskapader likaså. Jag inser naturligtvis att den stora utmaningen ligger i att göra det på ett sådant sätt att det inte skulle utelämna och/eller skada människor på något sätt. En bok skulle det antagligen inte kunna bli, om jag skulle välja den ocensurerade formen. Men ändå, någonting i mig vill ändå skriva ner allt det som i nuläget bara finns i mitt huvud och i tre lådor med brev och kort i min källare. Det skulle vara fint att ha det på pränt liksom, att kunna plocka fram det och läsa det om 50 år när en sitter på hemmet med ett glas rödvin i handen och objektifierar tjugoåringar.

Mitt liv i sms-form det senaste dygnet

Här följer noga utvalda och kraftigt censurerade delar av den sms-trafik som passerat min mobiltelefon det senast dygnet. Håll till godo, detta än lesbisk underhållning på hög nivå.

Från [mitt mobilnr] till [mitt raggs mobilnr] 10-aug-2008 12:36
Hej.. hoppas du har det bra och att [censur pga integritetsskydd]. Jag såg att du ändrat din civilstatus på qruiser, betyder det att det inte är aktuellt för dig och mig att ses längre? Kram

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:07
Har du hört något från ditt ragg?

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 10-aug-2008 22:09
Jag messade henne vid lunch och frågade rakt ut, inget svar. Det är så megavidrigt att jag inte vet var jag ska börja någonstans…

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:10
Skämtar du? Inget svar sen lunch?! Vad fan är det för fel på folk? Jag orkar inte.

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 10-aug-2008 22:11
Tyvärr skämtar jag inte, jag hatar brudar, de är fan sjuka i huvudet, hela högen.

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:12
Sanna mina ord. Hur känns allt med [Flatan X] nu då, när vi så att säga är inne på ämnet?

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 10-aug-2008 22:14
Jag har inte pratat med [Flatan X] på hela veckan, vi skulle fika, jag messade i mitten av veckan, inget svar. Jag skämtar inte nu heller..

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:15
Jag orkar inte.

Från [mitt raggs mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:30
Hej! Jag har träffat en tjej o jag kanske borde ha berättat. Jag vet inte hur du känner inför att ses? [censur pga integritetsskydd] Kram!

Från [mitt mobilnr] till [Vännens X:s mobilnr] 10-aug-2008 22:34
Nu har jag fått svar från mitt ragg, skickar det vidare till dig så får du se..

Från [mitt mobilnr] till [Vännen Y:s mobilnr] 10-aug-2008 22:41
Jag har fått svar från mitt ragg och nu vill jag dö. Skickar det vidare till dig så får du se. Fy fan.

(Jag vidarebefordrar raggets sms till både Vännen X och Vännen Y)

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:37
Kanske borde ha berättat? Är hon helt jävla dum i hela jävla huvudet? Ska jag åka och slå henne? Hoppas du skickar argt svar!

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 10-aug-2008 22:38
Jag ska fila på ett jävligt argt men välformulerat svar. Åk och slå henne så länge du, hårt och länge.

Från [Vännen Y:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:44
KANSKE borde ha berättat?! Hon är ju inte klok.. men verkar ändå vilja ses.. vad fan är det liksom? Kram

Från [mitt mobilnr] till [Vännen Y:s mobilnr] 10-aug-2008 22:45
Jag vet, jävla mongo! Jag ska sova på saken och sedan formulera ett jävligt bra svar. Jävla idiotbrud.

Från [Vännen Y:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 10-aug-2008 22:46
Låter som en bra idé.. hon träffade ju inte den där tjejen i går i alla fall.. Sköt om dig.. Kram

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 11-aug-2008 09:15
Hej och Godmorg Fina Du! Jag tänkte förgylla starten på din dag idag genom att berätta se senaste detaljerna ur mitt extremt lesbiska liv. Sent i går kväll ljöd den lesbiska djungeltrumman förstår du och jag fick veta att [Flatan X] dejtar [Flatan Y], det ska tydligen ha pågått ett tag. Till saken hör att de har dejtat tidigare och att även jag och [Flatan Y] har dejtat en gång i tiden. Nu dejtar alltså [Flatan X] och [Flatan Y] igen, det förklarar i alla fall varför [Flatan X] inte svarar på mitt mess. Vad ger du mig för den lesbiska fittsoppan? Känner du någon som sitter och trycker på en vapenlicens? Jag har nämligen bara sovit ett par timmar i natt och överväger att skjuta mig själv.

Från [Vännen X:s mobilnr] till [mitt mobilnr] 11-aug-2008 10:25
Vadå pågått ett tag? Varför säger hon inget själv? Jag orkar inte!

Från [mitt mobilnr] till [Vännen X:s mobilnr] 11-aug-2008 11:10
Hon har faktiskt precis hört av sig nu, men jag är så trött, jag orkar inte ta det nu. Till saken hör också att [Flatan Y] frågade mig under Pride om jag och [Flatan X] är ihop nu, varpå jag naturligtvis svarade nej men berättade kort om att vi dejtat. Jag berättade även för [Flatan X] att [Flatan Y] frågat om det, och det är bara drygt en vecka sedan. Vidare så berättade [Flatan Y] även för mig under Pride att hon numera [censur pga integritetsskydd], även detta berättade jag för [Flatan X] när vi hängde förra helgen. Och nu dejtar de, haha, det är fan humor på nått underligt vis. Jag orkar inte vara lesbisk längre, jag behöver någon form av bot!

En fråga till...

Om en person som en har haft en relativt intensiv och uppenbar flirt med i nästan en månad plötsligt ändrar sin civilstatus på qruiser från ”är singel” till ”har partner”…

Då är det väl definitivt ingen tvekan om att det är dags att lägga ner?

Men om samma person, för ett dygn sedan, svarade typ ”haha, nej, jag har haft fullt upp med annat som du vet” på frågan ”har du legat något själv på sista tiden (om vi är på det stadiet nu?)?”

Vad fan betyder det?

Jag blir fan galen… vad i helvete är det med folk?

En fråga i all enklaste enkelhet

Om en person som en har haft en relativt intensiv och uppenbar flirt med i nästan en månad, plötsligt frågar om en har fått ligga någonting under Pride..

Betyder det att flirten har runnit ut i sanden?

svt1 är the shit - not.

Jag och Oraklet campar ihop igen. Hon har lämnat ön för den något mer civiliserade huvudstaden, trodde hon, tills vi försökte få igång boxern. I godan ro lokaliserade vi själva boxern och boxerkortet, sammanfogade dem och såg fram emot en lugn tv-kväll. Så blev det inte. Fjärrkontrollen visade sig vara kvar på ön så vi fick bara in svt1.

Lösningen fick bli, tänkte vi, en universalfjärrkontroll från Teknikmagasinet. Naturligtvis fungerade den inte. Vi (läs hon) har ägnat eftermiddagen åt att genomsöka den globala informationscentralen internet efter programmeringskoder, utan resultat. Vi (läs hon igen) har även ringt till Teknikmagasinets kundservice för att be om råd och rön, även det utan resultat.

I kväll har vi därför tittat på:
-Emil i Lönneberga
-Hej Hej Sommar
-Solens mat
-OS-studion
-Morden i midsommer – bakom kulisserna

Efter det gav vi upp. Fjärrkontrollen ligger just nu i en postbil på väg norrut, planen är att den ska anlända till vår brevlåda i morgon. Då kan vårt liv som tv-slackers ta fart på allvar.

Dagens bostadsannons

Hittad på anslagstavlan på Konsum i Gamla Stan.

Observera att någon har tagit en telefonnummerlapp, så det är inte helt omöjligt att den som satt upp annonsen faktiskt får napp.

Dags att porrsurfa

Eftersom det är så många som letar sig till den här bloggen via olika sökord som skvallrar om att de letar efter någonting helt annat än det som finns att finna här, har jag i all vänlighet gett mig ut och porrsurfat lite för att de som hamnar här när de letar porr, lätt ska kunna klicka sig vidare.

www.fittan.com

www.kuken.com

Hoppas det ska vara till belåtenhet!

Jag har en kompis

Som har ett problem. Jag har försökt att fram och tillbaka tänka ut hur jag ska kunna hjälpa henom, vad det finns som jag kan säga som skulle kunna göra det lättare för henom, men jag kommer ingen vart. Det finns ingenting jag kan göra eller säga som underlättar på något sätt och situation är sådan att det finns en rad olika förhållningssätt beroende på hur en väljer att se på det hela.

Naturligtvis handlar det om relationer.

Min kompis har en crush på en person som hen har dejtat tidigare. De dejtar inte längre och min kompis önskar ingenting hellre än att crushen ska gå över, försvinna, raderas ut, rinna ut i sanden. I alla fall så länge som crushen är obesvarad så önskar min kompis ingenting annat än just det. Eftersom personen som är föremål för crushen både vet om det och också är en väldigt viktig person i min kompis liv just nu så är situationen, minst sagt, lite knepig.

Samtidigt som detta pågår i min kompis liv så har hen också en flirt på gång. En flirt som min kompis beskriver som rolig och snygg och som, inte minst, ger min kompis en massa bekräftelse. Bekräftelse som hen verkligen behöver eftersom faktumet att henoms crush inte är besvarad, stundtals får henom att känna sig ganska så jävla ful och värdelös. Naturligtvis vet min kompis att hen egentligen inte alls är ful och värdelös men i vissa stunder känns det ändå tungt och jobbigt för henom.

Min kompis undrar om det är okej att dejta en person samtidigt som en har en crush på en annan. I vissa stunder känner hen att det inte alls är okej och i vissa stunder tänker hen att det kanske är just precis det som hen behöver för att kunna släppa crushen. Min kompis vill att jag ska säga vad jag tycker angående det här, vad är rätt och vad är fel? Jag kan inte säga någonting för jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det. Jag pendlar lika mycket som min kompis. Ena dagen säger jag att ”så länge crushen finns kvar så kanske du ska låta bli ändå, för att inte göra det hela ännu mer komplicerat för dig” och andra dagen säger jag att ”äh va fan, din crush kommer ju med största sannolikhet inte att vilja någonting mer än vänskap med dig, så ut och lev livet, sitt inte hemma på din kammare och uggla”.

Att jag är så ambivalent i mina råd gör inte det hela lättare för min kompis, tvärtom. Så jag har valt att vara tyst ett tag nu, jag har valt att säga att jag faktiskt inte kan komma med några goda råd, att jag inte vet vad jag ska säga, att jag inte är så klok som jag kan verka. I synnerhet inte när det kommer till relationsråd av det här slaget.

Min kompis kanske borde ringa till sin terapeut igen, eller vad tycker ni?

Det kom ett sms

i morse.

Från [Syndsysters mobilnr] till [mitt mobilnummer] 04-aug-2008 08:49
Godmorgon! Nu har vattnet gått! Ska på koll 11:30, så troligtvis föder vi barn idag! Jag hör av mig när det är klart. pussokram

Först bejakade jag den sentimentala sidan av min person och grät en skvätt. Sedan kom jag att tänka på att vad gör en nu liksom? När ska jag förvänta mig att hon hör av sig? Hur lång tid tar en förlossning? Tänk om det går flera dagar innan jag hör något. Då kommer jag tro att de har dött, alla tre. Jag blir så orolig när folk ger sig på projekt i kalibern trycka ut en unge. Herregud, förstår de inte att det är farligt och att folk blir oroliga och får tvångstankar?

Europride 2008 - Mötet

Jag glömde en sak. Jag har träffat Maranata i dag också. Utanför Storkyrkan. De hade dammat av sin gamla banderoll och gett sig ut för att fira Europride på sitt eget speciella sätt.

Jag: (kliver fram och tar en bild, mycket demonstrativt)
Killen till vänster: (blänger på mig)
Jag: (ignorerar killen till vänster, tittar på killen till höger istället) Hej Hej, är ni här igen.
Killen till höger: (säger inte ett ljud, bara fånglor på mig)
Jag: (tittar fortfarande på killen till höger, ler) Har inte ni gett upp än?
Killen till höger: (tittar på mig med tom blick, skakar på huvudet)
Jag: Nej, jag ser det. Fy fan vad tragiskt. (vänder på klacken och går)

Europride 2008 - Analysen

Jag ber verkligen om ursäkt för bloggtorkan den här veckan. Det har varit en liten festival i huvudstaden förstår ni, den har tagit upp all min tid och resulterat i att jag valt att fylla den tid jag spenderat hemma den här veckan med:

1/att sova ruset av mig
2/umgänge med fantastiska människor
3/att försöka få mina fötter rena

Nu är det däremot söndagskväll. Spektaklet är över. Jag har hällt upp ett glas rött till mig själv och återförenats med mitt tangentbord. Här kommer min analys av veckan i form av en bra- och bajslista. Någon inbördes ordning finns inte. Det som har varit bra är bra och det som har varit bajs är bajs, varken mer eller mindre.

Europride 2008 Bajslistan
*Min nästa mobilräkning. Jag överdriver inte när jag säger att jag måste ha skickat minst 150 sms i kalibern ”Var är du? Jag står vid torgettältet” och ”När kommer du till parken? Jag är på väg nu” under veckan.
*Regnet. Kommentar överflödig.
*Priserna i parken. 30 spänn för en cola, up my as liksom, vad fan är det?
*Att jag har haft mens hela veckan. Orden tampong och bajamaja borde inte få användas i samma mening. Det borde vara förbjudet.

Europride 2008 Bralistan
*Att jag och mitt gullegäng på sammanlagt sju personer, lyckades med konststycket att hålla ihop under hela paraden, trots att vi ramlade fram i vimlet precis bakom qx-flaket och blev knuffade åt alla håll och kanter. Knepet kan sammanfattas med meningen ”vi bildar kedja”.
*Att så många av de som betyder mest för mig kom på min preparadfrukost och att de är så fina att jag skulle kunna krama sönder dem.
*Att min fina kloka vän som bor så långt ifrån mig har varit här hela veckan och att jag har fått umgås så mycket med henne.
*Att jag fått levande bevis, i form av hundratals livs levande människor, på att det fortfarande finns ett visst utrymme för maskulina genusuttryck inom flatvärlden trots allt.
*Att det bara utspelat sig ett enda lesbiskt drama i direkt anslutning till mig under veckan och att jag och personen det berör löste det på ett så konstruktivt sätt det går med en promillehalt långt bortom gränsen för vad som rekommenderas för lesbiska dramer.
*Att jag har skrattat hysteriskt mycket under veckan. Mest åt mig själv i och för sig, men i alla fall.
*Att jag i min (fylle)frustration över att jag ständigt känner mig otillräcklig, gällande min förmåga att beskriva för mina närmaste vänner hur mycket de faktiskt betyder för mig, kläckt den ultimata idén för att få dem att förstå det en gång för alla. När det blir höst och rötmånaden är över ska jag se till att idén blir livslång och bestående verklighet.
*Att jag skrikit/sjungit/skrattat så mycket att jag numera har den där hesa rösten som inte alls är bra för halsen men som får mig att känna mig så cool att jag skulle kunna överväga att börja röka för att få ha den jämt.

Naturligtvis har jag gjort så mycket mer. Jag har sprungit på seminarier, förkovrat mig i diskussioner om vänskapsrelationer och monogami, varit full, varit bakfull, överkonsumerat nikotin, dansat på gatorna, lyssnat på fantastisk musik, hört lovord över min person och rodnat på kuppen, fått två väldigt fina presenter, objektifierat en och annan androgyn varelse som kommit i min väg och tyckt att de flesta människor jag sett har varit hysteriskt gulliga.

Jag avslutade min söndagskväll i parken med att gå till tältet med de två spåtanterna. Jag langade upp 200 spänn och förberedde mig på sanningen. Om den kom. Klar, tydlig och välformulerad. Precis det jag egentligen redan visste. Mitt i alltihopa när jag sitter där och nickar igenkännande, pausar spåtanten sin utläggning om sakernas tillstånd, lutar sig bakåt, tar ett lite för djupt andetag, tittar på mig och säger; ”du är inte ensam, du är verkligen inte det, du kommer aldrig att vara ensam”. Någonstans där hoppade mitt hjärta över ett slag. Bara sådär. Sedan fortsatte spåtanten:

Spåtanten: Jag ser ett syskon, du har ett syskon, bara ett.
Jag: Ja, en syster.
Spåtanten: Relationen ser ut att vara väldigt väldigt nära.
Jag: Ja..
Spåtanten: Närmare än vad syskonrelationer brukar vara.
Jag: Ja..
Spåtanten: Det kommer fortsätta att vara så. Ni är väldigt nära, nästan symbios.
Jag: Ja.. fast vi lever verkligen inte i symbios, men känslan är så.
Spåtanten: Hon är den viktigaste människan i livet för dig.
Jag: Ja..
Spåtanten: Det är verkligen oerhört tydligt att det är så.

Mitt i prick kära spåtanten, verkligen mitt i prick.

Nu ska jag sova i tre dygn och drömma vackra önskedrömmar.