Veckans djupaste sanning..

..kom i smsform klockan 18:27.

Jag äter lökchips och ska titta på Idol. I dag är det klart definierat som glädje. Puss

Jag kunde fan inte ha sagt det bättre själv. Det klart att lökchips och idol är glädje, dubbel glädje. Ibland är inte livet svårare än så. Gött.

Recept på en riktigt lyckad kväll

Spring på kullersten i sex centimeter höga klackar i hällande ösregn, utan paraply, rakt genom Stockholms mest centrala delar med en påse takeawaythaimat i näven. Grabba tag i närmsta hetero, plocka upp en bög på vägen och sätt dem och dig själv i en bil. Ta en tur ut i förorten, se till att det är mörkt, att det regnar och åk gärna fel ett par gånger också. Bär lite packning, kliv in i bilen igen och ta en skogsväg tillbaka mot staden. Se till att det fortfarande regnar.

Avsluta med att gräva ner er i en soffa, koka lite te och styr in samtalet på sex. Plocka fram ett par dildos. Sätt en motordriven dildo i näven på bögen, det kommer garanterat leda till att han börjar ställa frågor och utbringa häpnadsläten.

Bögen: Wiiiii, den vibrerar..
Jag och Heterot: (garvar)
Bögen: Åh, jävlar... var ska man ha den här? (pekar på klitorisvibratorn) I röven?
Jag och Heterot: (garvar som fan) Neeej... på klittan!
Bögen: (skrattar som fan) Jaaahaaa!

Avsluta med en verbal orgie i könsordskombinationer och kvällen är gjord.

Jag älskar verkligen mina närmsta vänner, utan dem är jag ingenting. Hör ni det era jävlar, utan er skulle jag dö.

Kåt i Säffle

Kvällens bästa qruisermail och tillika asgarv stod Sötbögen för. Tack för det!


Kåt i Säffle...

...måste ju ända vara den ultimata självmordsanledningen. Såg en gosse som loggade in, blott 19 år, som bor i Säffle. Han hade även klickat i att han är kåt, och som kommentar skrev han "nån i Säffle?"

Vad fan tror stackaren, att han ska get lucky i Säffle en söndagkväll? Tänk så desperata de måste vara, stackarna. Jag skulle ALDRIG flytta ut till en håla igen. Om jag nu bodde i en håla så skulle jag fort som fan packa min väska och fara till Hufvudstaden. Eller åtminstone till Göteborg - Sveriges framstjärt...

Eller vad tycker du? ;)
PUSS

Knulla men inte släppa in

I dag har jag verbaliserat mina tankar angående tvåsamhet över en kaffe med Snurran. Jag drog min harang om att jag är övertygad om att tvåsamhet a la kärleksrelation är en social konstruktion med så många konstruktionsfel att jag inte vet var jag ska börja någonstans.

Majoriteten av de kärleksrelationer jag kommit i kontakt med, antingen genom att jag iakttagit dem utifrån eller varit en av de två, har inte fungerat. Tvärtom har tvåsamheterna varit präglade av svartsjuka, rädsla, oro, ångest och destruktivitet. Undantag finns och jag har sett/ser dem också, men de är fan sällsynta. De gånger jag sett mina vänner (och inte minst mig själv) vara som mest under isen och må som sämst har det alltid alltid varit kopplat till tvåsamhet. Kärleksrelationer som kraschat, bottenlösa svek, jävligt onödiga lögner, och så vidare. Ni vet säkert vad jag snackar om.

Det fungerar ju inte. I de flesta fall så fungerar det faktiskt inte. Det är naivt att säga något annat. Och jag tror inte längre att det handlar om att "du har bara inte träffat den rätta, då är det inte så". Jag har träffat "den rätta" och då var det i och för sig inte destruktivt, det var det inte, men eftersom det inte blev något av den relationen så blev det destruktivt ändå, just för att det inte blev något av den.

Nej, jag tror att det är fel på konstruktionen kärleksrelation, faktiskt så pass stora fel att jag inte vet om jag vill ha en kärleksrelation längre. Ingenting har tagit sönder mig så mycket som kärleksrelationer som inte fungerat och jag vill aldrig någonsin uppleva något sådant igen. En orkar ju liksom inte.

Faktum är att jag tycker att det är ironiskt att en typ av relation som så sällan är konstruktiv i praktiken kallas för just kärleksrelation. Det är fan ett stort skämt att vi valt att lägga just det ordet på just den typen av relationer.

En av mina viktigaste har ett helvete angående kärleksrelationer just nu och det är hemskt att se. Att höra henom prata om hur det känns just nu sliter ut hjärtat ur kroppen på mig, får mig att vilja lägga mig ner och dö, får mig att resa tillbaka i tiden och möta mina egna minnesbilder. Jag vet hur det känns och jag vet att hen måste ta sig igenom det själv och hur enormt ensamt det känns. För trots att en har vänner som idkar villkorslöst stöd och finns där i alla väder så är en ensam just då. Ensam om situationen, ensam om just den känslan, ensam om att ha just den relationen till den personen en har delat tvåsamheten med. Det finns ingenting någon annan kan göra eller säga som tar bort den ensamheten. Det vet jag för jag har varit där själv och det är därför det gör så jävla jävla ont att se.

Jag tittar på L word och tänker att jag ska bli som Shane. Knulla men inte släppa in. Jag har varit sådan förr, då passade det mig inte men eftersom en förändras så är det egentligen ingenting som säger att det inte skulle passa mig nu. Bara ett problem då förstås. Jag ligger bara med snygga. Och som den här bloggaren så tydligt skriver så kan de snygga inte ligga speciellt bra. Dessutom tycker jag sällan att folk är snygga. Äh.. mer än så ska jag inte brodera ut just det, det gör andra bloggare mycket bättre än jag, så klicka på länken, klicka på länken!

Lämna inga kommentarer om att jag är bitter är ni söta. Jag känner mig nämligen inte bitter alls. Ni som känner mig vet dessutom att jag är en ganska glad, positiv och rolig jävel. En realistisk, glad, positiv och rolig jävel.

Söt som puddingen

Folk är fan idioter på riktigt. Och inte kan de stava heller. Fy fan. Det handlar naturligtvis om dagens värsta qruisermail.

hej hej
läget
måste säga att du är vacker som en blomma och söt som puddingen
du får en att smällta som en glass
tack att du räddat ens kväll
pusssss


Jag blir så trött..

jagärdesperat.nu

Jag funderar på att sätta upp lappar på min tunnelbanestation.
Något i stil med:

Flata Efterlyses!
Du snygga flata med gullig hundvalp som åkte tunnelbana från tcentralen mot [min linje] onsdagen den 24 okt någon gång mellan klockan 18-19. Vi pratade och du var snygg, men jag tappade tyvärr bort dig när du klev av vid [min station]. Vill du ses igen? Vi kan utbyta kroppsvätskor och tala om livet om du vill? Jag bjuder på kaffe (eller vad du vill). Maila till jagärdesperat@hotmail.com

Vad tror ni om det? Ska jag göratt?

Du får absolut inte bli gravid

Jag är sjuk, det går inte att förneka det längre. Dels har jag de senaste två åren brottats med en ämnesomsättningssjukdom som fått mig att pendla i vikt som en jävla jojo vilket har lett till att jag blivit ännu lite mera ätstörd och kroppsstörd än jag redan var innan jag fick sjukdomshelvetet. Dessutom har jag cellförändringar som vägrar att läka ut av sig själva. Båda dessa åkommor påverkar det som jag absolut inte vill ska påverkas, nämligen mina möjligheter att bli gravid.

I går tog jag tjuren vid hornen och ringde till min gynmottagning.

Jag: Hej, [mitt namn] heter jag. Jag lämnade cellprover i början av sommaren men har inte fått någon återkoppling.
Gyn: Jaha okej, vad har du för personnummer?
Jag: [mitt personnummer].
Gyn: Ja, jag ser här att dina förändringar är kvar, men de har inte blivit värre i alla fall.
Jag: Hur sjuk är jag?
Gyn: Så sjuk vet jag inte om du är, men..
Jag: (avbryter) Men alltså, vad händer nu då? Det är snart ett år sedan jag lämnade mina första prover, jag har alltså gått med cellförändringar i ett år nu..
Gyn: Jag jag ser det här, jag tror att det är lika bra att vi bokar en tid för att ta bort dem. Det är ett rutiningrepp som görs med laser under en lättare narkos.
Jag: Jaha okej.. jag har aldrig varit sövd.
Gyn: Men det är ingen fara, de kommer att ta hand om dig. Jag ska se till att du får en tid så fort som möjligt. När hade du mens senast?
Jag: Okej.. (börjar bläddra i min kalender) för en vecka sedan typ... nästa kommer om... 20 dagar skulle jag tro..
Gyn: Okej, jag antecknar det här så ska jag se till att du får en tid så fort som möjligt. Är du sjuk på något annat sätt?
Jag: Ja, jag har haft [ämnesomsättningshelvetet].
Gyn: Jaha, och du har fått behandling? Är du fortfarande under behandling?
Jag: Nej, jag avslutade i somras, men jag fortsätter att lämna prover regelbundet.
Gyn: Vet du hur ditt senaste provsvar såg ut?
Jag: Ja, hormonnivåerna är normala men jag har förhöjt värde på enzymet.. 2,7 tror jag det var..
Gyn: Jag förstår, jag kan en del om det här förstår du. Jag antar att du redan vet det, men med sådana värden får du absolut inte bli gravid.
Jag: Ja.. eller, jag vet att jag måste prata med min läkare innan jag försöker bli gravid..
Gyn: Okej, men så här är det. Du får inte bli gravid med så förhöjda värden. Du är frisk nu, men med så förhöjda värden kan barnet bli jättesjukt inne i magen.
Jag: (börjar känna en lätt panik) Jaha..
Gyn: Du kan alltså vara frisk fast barnet kan utveckla sjukdomen inne i magen och det är farligt, det blir då ett akutläge och risken att barnet dör inne i magen är stor.
Jag: (får en känsla av att marken försvinner under mina fötter) Okej..
Gyn: Så vår starka rekommendation är att man väntar med en graviditet tills nivåerna ser helt bra ut.
Jag: Jag kommer inte att bli gravid by mistake..
Gyn: Okej, är du säker på det?
Jag: Ja, jag är HELT säker på det.
Gyn: Det är bra, för det kan bli riktigt allvarligt, jag har sett sådana graviditeter och det är inte roligt. Jag säger det inte för att göra det svårt för dig, tvärtom så är det bra att du vet om det.
Jag: Jag förstår. Jag ska prata med min andra läkare om det..
Gyn: Ja gör det, det tycker jag. Vill du bli gravid?
Jag: Ja.. någon gång, men inte nu.. (börjar gråta)
Gyn: Jag förstår att det är jobbigt, men det kommer att gå bra.
Jag: (snyftar) Förlåt.. men jag har redan sådan barnångest som det är, för att tiden rinner iväg, och nu både det här med mina värden och cellförändringarna... det blir lite mycket på en gång bara..
Gyn: Jag förstår det, men du ska inte vara orolig, cellförändringarna är det ingen fara med, vi ska bara se till att de försvinner så de inte utvecklas mera och dina värden borde stabilisera sig, och gör de inte det så finns det ju andra behandlingsmetoder.
Jag: Jo, jag vet, det är lite mycket bara, förlåt..
Gyn: Det är ingen fara, var inte orolig. Jag ska se till att du får en tid här så fort som möjligt.
Jag: Okej, tack så mycket..

Just nu känns livet "snart 31 - tiden rinner iväg - ingen fru - cellförändringar - fel på blodvärdet - får absolut inte bli gravid"-helvetiskt. Jag vill skrika ut långa haranger med svordomar och könsord och kasta en stor fet glasvas i väggen. Jag har en stark känsla av att det skulle hjälpa på något sätt.

Hundtricket?

I dag när jag stod i koma och väntade på tunnelbanan vaknade jag plötsligt till liv av att en sockersöt hundvalp stod och nosade på mina fötter. Gött, vem är inte svag för hundvalpar, tänkte jag, samtidigt som jag lyfte blicken för att lokalisera och scanna av valpens ägare. Framför mig står en fucking knockout, som får min gayradar att slå knut på sig själv, och ler mot mig. Shit, vad gör jag nu, hinner jag tänka, innan knockouten börjar prata.

Knockouten: Är det okej, att hon hälsar?
Jag: Ja gud ja, hon är jättefin. Hur gammal är hon?
Knockouten: Elva veckor, hon är lite busig...
Jag: Jag kan tänka mig det...

Sedan fortsatte vi att prata... om att tunnelbanan var lite sen, om att valpen är så gullig, om att tunnelbanan var lite sen och att det är drygt att vänta, om valpen och att den kommer att bli lika stor som en schäfer och att den är en blandning av tre olika raser och att den måste lära sig att åka tunnelbana tidigt så att den inte blir rädd sedan.

Sedan klev vi på samma tunnelbana och satte oss mittemot varandra och fortsatte att prata lite till. Om valpen igen, om att den är så busig och vill slicka på allting och att den får så mycket uppmärksamhet hela tiden för att den är så sockersöt.

Sedan klev vi av på samma station och då lyckades jag, osmidig som jag är, att tappa bort henne i vimlet enbart för att jag inte ville verka för angelägen och på... När jag åkte uppför rulltrappan försökte jag verkligen se vart i hela helvetet hon tog vägen, men jag tappade bort henne, jag kunde inte se henne någonstans.

Fan vilken amatör jag är. Här dyker det upp en knockoutflata med tillhörande sockersöt valp och börjar snacka med mig som en papegoja och jag tappar bort henne. Det här, mina vänner, det här är krapulapaska på riktigt. Fan!

Det aktuella brudläget

För att vara en blogg som tituleras håbeteku-typ så är det skralt med snack om brudar, ligga och dejting i mina inlägg. Tycker ni inte? Förutom när jag orerar om lesbiska fittsoppor och avsaknad av just ligga och dejting förstås. Men det är så outhärdligt tråkigt så det räknas inte. De dagar jag skriver sånt dravvel fattar jag inte att jag kan ha så många läsare som jag faktiskt har. Jag skulle aldrig orka läsa skiten men jag tycker att det är roligt att ni gör det, typ.

För att väga upp tänkte jag ge er en bild av mitt brudläge just nu (det är nu ni ska göra vågen framför datorn om ni inte fattar det själva).

1/ Jag har en långvarig och envis typ crush på en brud som jag definitivt inte borde ha en långvarig och envis typ crush på. Det börjar dock ebba ut. Det är oerhört nödvändigt för mig att det ebbar ut. Snart är det nog borta. Tror jag. I går fick jag dessutom lesbisk information om att det kan vara så illa att jag faktiskt har en deadline gällande det här. I så fall har jag cirka en och en halv månad på mig, sedan måste det vara borta, annars finns det stor risk att livet blir jobbigt. Jobbar på saken.

2/ Mitt telefonnummerragg från i somras har helt plötsligt hört av sig på msn igen och jag har av ren och skär impuls svarat. Vi pratade länge och hon är fortfarande så rolig att jag garvar ihjäl mig och så snygg att jag fortfarande vill ligga. Vi har dessutom pratat så pass mycket tidigare, både via tal och text, att jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på för att hon ska bekräfta mig lite för mycket än vad som är brukigt om en, som hon, befinner sig i en monogam relation. Naturligtvis tryckte jag på just de knapparna och fick därmed höra hur snygg hon fortfarande tycker att jag är och hur väldigt gärna hon vill(e?) ligga med mig. Hur jag ska hantera att detta har hänt vet jag inte. Jobbar på saken.

3/ Jag kämpar med att försöka ta reda på om den heta ultrafemmen är singel. Hon befinner sig i min omedelbara närhet men vi har trots det inga som helst gemensamma nämnare. Hur det går ihop orkar jag inte förklara, men precis så är det och det gör det hela lite knepigt. Jobbar på saken.

4/ Jag har börjat seriösmaila med en brud på qruiser. Hon verkar inte vara min typ egentligen. Hon är absolut inte ful, men det är någonting.. jag vet inte vad, någonting är det som inte stämmer. Jag kan inte sätta fingret på det. Men hon har definitivt en hjärna och på qruiser är det fan sällsynt. Så jag fortsätter att maila med henne. Hon verkar vilja ses, hon har nästanföreslagit det. Men jag vet inte. Kanske. Vi får se. Jobbar på saken.

Det var det. Roligare än så är det inte just nu. Krapulapaska också. Skitliv.

Naturist javisst - eller inte!

I kväll har den gamla goda freakshow-tvserien outsiders handlat om naturister (någon som såg?). I praktiken har det inneburit att jag har suttit framför tvn med stora ögon och öppen mun och tittat på oändligt många kukar.

Min erfarenhet när det kommer till kukar är mycket begränsad. Jag har sett en kuk live en gång när en vän visade sin i någon form av allmänbildningssyfte. Jag hade aldrig sett någon och ville se hur det såg ut och han ställde upp och visade sin. Det är många år sedan och jag minns den som rak och ca 20 cm lång. Så såg inte kukarna på outsiders ut. Alls. I chock konsulterade jag Oraklet.

Jag: Alltså, jag dör!
Oraklet: hahaha, jag vet!
Jag: Men vad är grejen med de som inte har någon kuk?
Oraklet: hahaha, jamen det är så det ser ut.
Jag: Men de har ju ingen kuk, man såg den ju knappt, det såg helt knäppt ut.
Oraklet: Ja, men den växer ju.
Jag: Just det.. när de får stånd blir den stor..
Oraklet: Ja, så där ser de flesta män ut, vi snackar några centimeter när de inte har stånd.
Jag: Men fy fan alltså...
Oraklet: (garvar) Men det är ju därför man inte har någon nytta av kukar om de inte kan stå.
Jag: Fy fan, jag är helt chockad, det såg ju inte ut som att det var någon kuk där...
Oraklet: Nej, jag vet, på många män är det bara några centimeter som sitter ovanför pungen.
Jag: Jag är helt chockad...
Oraklet: (garvar fortfarande) Men det är så män ser ut [mitt namn].
Jag: Jaha... fy fan... ja, tack för informationen då, man lär sig något nytt varje dag.
Oraklet: Du kanske skulle ta och testa det där med män i alla fall så får du se, mohahaha..
Jag: Iiiuuooo.. nej fy fan...
Oraklet: hahahahaha

Dagens sökord

I dag har tio personer googlat sig hit via följande sökordskombinationer.

jordgolv
porrsurfa på grannens nätverk
vardagsanalys
slicka fötter
topplessbilder
vardagsanalys
onanerande kamera ångest
cellprovstagning
vardagsanalys
dagen efter dejting sms

Det känns skönt att veta att minst tre av dem måste ha hittat vad de sökte.

Kylskåpspoesi

Fatta vad kreativ jag är!

I mitten står det "Lesbian love is a hot erotic lifestyle". Så slipper ni fråga om det. Jag skyller den dåliga skärpan på att jag, för ett par dagar sedan, tyckte att det var en god idé att ge min mobil en koffeinkick genom att bada den i kaffe. Sedan dess är den sig inte lik, den tar suddiga bilder, glappar och luktar kaffesump. Så kan det gå.

Hata kedjesms

Jag har fått följande sms i dag.


Önska dig något..

Läs inte vidare förrän du har önskat!

Säg din önskan högt.

Himlens änglar kommer till dig och låter dig förverkliga din önskan om du skickar vidare detta meddelande till dina vänner som du önskar väl. Om du inte skickar detta till 10 vänner, kommer din önskan att ske tvärtom. Det funkar!


Jag har nu en rad frågor/funderingar.
1/ Om det funkar så skulle jag vilja träffa någon av alla dem som har fått träffa himlens änglar. Jag skulle vilja fråga hur det gick till i praktiken när änglarna lät personen i fråga förverkliga sin önskan. Viftade änglarna med ett trollspö kanske?
2/Om jag önskar att jag ska förbli singel hela livet och sedan skiter i att skicka smset vidare, betyder det då att det blir tvärtom? Det vill säga att jag kommer att träffa min drömpartner inom en snar framtid?
3/ Vem i helvete har vänner som de inte "önskar väl"? Människor som en inte "önskar väl" är en väl i regel inte vän med. Jag känner ingen som skulle önska sina vänner annat än väl i alla fall.

online- och tvlördag

På grund av extrem trötthet har jag tillbringat min lördagskväll online och framför tvn, alltid lika spännande. Jag får helt plötsligt massa mail på qruiser, varför har jag ingen aning om, ingenting i min profil är ändrat men helt plötsligt rasar det in mail från brudar som skriver att jag är söt. Typiskt med tanke på att jag inte vill vara söt, det är ju snygg jag vill vara, typiskt.

Lilja 4-ever har sänts på tv i kväll. Jag har sett den en gång förut, på premiären. Det resulterade i att jag nästan spydde och sedan hade svårt att äta i veckor efteråt. Dessutom började jag att förakta vita medelålders heterosexuella biomän och på allvar känna mig fullständigt överlycklig över att jag är flata eftersom det innebär att jag inte behöver ha kärleksrelationer med biomän. Jag kan ha biomän i mitt liv men jag behöver inte förhålla mig till dem på DET sättet.

Jag tittade inte på hela filmen i kväll, jag pallade inte det. Jag zappade och såg vissa delar. Det räckte för att påminna mig själv om att jag fortfarande är lika överlycklig över att jag är flata. Trots all lesbisk gegga som jag med jämna mellanrum traskar runt i så finns det i princip ingenting som jag är så nöjd med, med mig själv.

Tänk att just jag blev flata, vilken jävla röta. Det är mitt livs enda sanna vinstlott.

Dagens msn-dialog

Otekniska Flatan säger:
Hallå, läget?
Snuttjejen säger:
Tjenare..det är bra. Själv då?
Otekniska Flatan säger:
Jodå, mitt modem har lagt av... Jag tjuvsurfar på grannens nätverk
Snuttjejen säger:
haha...Härligt. inte att modemet har lagt av alltså
Otekniska Flatan säger:
Det stod att nätverket var "oskyddat", Är det farligt?
Snuttjejen säger:
Nej..det är väl att han inte har skyddat med lösen?
Otekniska Flatan säger:
Du vet... jag kan ju ingenting om datorer...
Snuttjejen säger:
Men har du brandvägg?
Otekniska Flatan säger:
Inte vad jag vet... hur vet man att man har en brandvägg?? Jag har ett virusskydd...
Snuttjejen säger:
Ja, men det går ju att tränga in ändå kanske
Otekniska Flatan säger:
Vaddå tränga in?? Jag fattar noll...
Snuttjejen säger:
Alltså intrång i datorn utifrån
Otekniska Flatan säger:
Är det farligt? Ska jag stänga av?
Snuttjejen säger:
Nja..beror på..kanske inte så kul att någon finnig hacker kan rota runt i ens dator
Otekniska Flatan säger:
Hjälp...
Snuttjejen säger:
Äsch, det är nog ingen fara
Otekniska Flatan säger:
Nähä, men om jag inte loggar ut så kommer en finnig hacker att invadera min dator...
Snuttjejen säger:
hehe..det vet man aldrig
Otekniska Flatan säger:
Amen va fan, vad kan den finniga hackern göra då? Jag har ju inte direkt ngn porr i datorn..
Snuttjejen säger:
Nej, då kan du nog vara lugn
Otekniska Flatan säger:
Jag känner mig lite brottslig och lite som en hacker själv faktiskt..
Snuttjejen säger:
haha..Jag tror inte att det är brottsligt.
Otekniska Flatan säger:
Alla finniga hackers leta porr, det vet man ju.
Snuttjejen säger:
Det är så pedofiler jobbar och laddar ner..lämnar ju inga spår
Otekniska Flatan säger:
Men shit... tänk om den finniga hackern är pedo...
Snuttjejen säger:
Det blir killen som har nätverket som får komma till förhör.. Jag vet inte riktigt hur det funkar..
Otekniska Flatan säger:
Om han laddar ner porr, nej... om jag laddar ner porr menar du? I så fall kanske jag borde passa på nu...
Snuttjejen säger:
Ja du kan ju ge järnet
Otekniska Flatan säger:
Du är snut, ska inte du kunna sånt här?
Snuttjejen säger:
Jo, men vi har ju it-poliser som kan det där.
Otekniska Flatan säger:
haha, Jag ska ladda ner massa lesbisk porr!
Snuttjejen säger:
haha

Identitetskris

Det har hänt någonting helt vansinnigt. Faktum är att det är så osannolikt att jag i flera dagar tänkt att jag måste ha misstagit mig, för det här.. det händer bara inte. Nej, jag har inte vunnit drömvinsten på lotto eller gått och blivit hetero på gamla dar.

Jag har blivit attraherad av en ultrafemmebrud.

Det händer bara inte, det gör inte det. Femininitet är inte hett, det är verkligen inte det. Androgynitet är the shit, det är verkligen det, det har jag (nästan) alltid tyckt. Dessutom är det inte bara brudens könsuttryck som inte stämmer, det är i princip allt; hårfärg, kroppsspråk, utseende, allt. Ändå råder det ingen tvekan om att hon är het, hon är verkligen det.

Ska verkligen en så grundläggande sak som att jag uteslutande attraheras av androgynitet plötsligt bara kunna ändras hur som helst på det här viset? Snacka om identitetskris. Jag befinner mig i chock.

Ehh.. just det.

Hälften av er som läser den här bloggen är alltså under 19 år eller över 50 år.. Ehh.. yeah right.

Men kul att någon av er är en kreativ hacker i alla fall, grattis till det.

Finskt bakfyllebajs

Nedanstående mail har förgyllt min arbetsdag idag och fått mig att vika mig dubbel av skratt. Nästa gång jag träffar en finsktalande person vet jag precis vad jag ska säga; "moi moi, krapula paska, kiitos". Det är betydligt bättre än "mitä maaksa nainen" som jag hittills har kört med.


Från: Oraklet
Ämne: Bakfyllebajs
Datum: den 16 september 2008 10.02.38
Till: Flatan

I Finland har de ett särskilt uttryck för bakfyllebajs. Krapula paska.

Varning bloggtorka

Det finns en övervägande risk att jag inte kommer att blogga så mycket framöver. Jag är inne i en vansinnesperiod på jobbet och mina dagar ser därför ut som följer.

Jag vaknar med en känsla av att jag vill slå sönder väckarklockan med en slägga. Jag hasar mig upp i någon form av dimma, sätter på kaffe, knäcker min sneda nacke tillbaka till rätt läge och kastar iskallt vatten i ansiktet i syfte att komma lite närmare känslan av att vara vaken. Är på väg ut genom dörren men kommer i sista sekund på att det kanske är en god idé att ta på sig kläder först. Tar på mig kläder och ramlar ut genom dörren. Halvvägs till tunnelbanan kommer jag på att jag har glömt någonting, vissa dagar slkortet, andra dagar mobilen, klockan, kalendern eller förståndet.

Jag åker tunnelbana i rusningstrafik med en känsla av att jag hatar alla människor, kastar mig av på tcentralen, plockar en metro men orkar inte läsa vad som står i den, jag läser bara horoskopet, i morse stod det "stress är lika med spill", no shit. Jag trillar in på mitt kontor cirka 45 minuter efter att väckarklockan ringde, hämtar tre liter kaffe, lägger upp ett lager med snus bredvid tangentbordet och sedan... jobbar jag, som en fucking jävla galning, hela dagen och inte sällan även en bit in på kvällen.

Lagom till att skymningsljuset börjar lysa in genom kontorsfönstret packar jag ihop mina saker och masar mig ner till närmaste 7eleven för att köpa ännu mer snus och någon form av föda. Sedan åker jag tunnelbana igen men jag slipper tack och lov rusningstrafiken den vändan. Jag kommer hem med en ambition om att somna inom ett par timmar, vilket jag kväll efter kväll misslyckas med, vilket får mig att allvarligt fundera över varför en så utpräglad nattmänniska som jag har ett jobb som kräver att en håller någon form av kontorstider. Jag somnar 1-2 timmar efter midnatt och sover som en död i 5-7 timmar tills väckarklockan återigen väcker mig med exakt samma släggmördarframbringande signal som vanligt.

Så mycket att blogga om har jag därför, på förekommen anledning, inte just nu. Jag skulle kunna skriva om hur fula alla människorna på tunnelbanan är, eller berätta att 7elevenkillen vet vilket snus jag föredar, eller citera mitt horoskop varje dag. Men hur roligt skulle det vara i längden? Inte mycket. Så nu blir det en dipp i den här bloggen att tag framöver, i kanske några veckor eller så, tills den värsta arbetshysterin har blåst över. Så håll ut kära vänner, I'll be back.

Är du född på 70talet?

Följ i så fall med mig på en nostalgitripp. Ni som är för unga eller för gamla får se det som en studie i hur det var att växa upp i Sverige under sent 80- och tidigt 90-tal.

Detta får mig osökt att undra över hur gamla ni som läser den här bloggen är. För att ta reda på det har jag lagt upp en liten undersökning. Det är med andra ord dags för alla er som läser via google reader eller liknande, att för en gångs skull klicka er in hit och svara på veckans fråga.

Nya ickeheteronormativa vänner efterlyses

Jag kan knappt tro att jag skriver det där. Det där som i titeln på det här inlägget. Jag borde vara den sista människan på jorden att skriva en sådan sak men antagligen är det just därför jag gör det. Jag "känner"(läs är ytligt bekant med) ofantligt mycket ickeheteronormativa människor, men mitt kärngäng är inte längre "stabilt"(läs för mycket korsande av relationer till höger och vänster). Jag behöver träffa nya människor, andra människor.

En av mina heterovänner har just insett att alla hennes vänner är ickehetero(normativa) och hon letar således efter nya heterovänner(inte nödvändigtvis heteronormativa, men ändock hetero) som hon kan gå på heterohak med, människor som är lika som hon, som hon kan dela saker och ting med, som hon kan hänga med. "Go for it, du behöver en heterokompis som du kan hänga med, en ny person" sa jag utan att inse att jag också behöver en ny kompis (eller flera), som är ickeheteronormativ(a), som jag kan hänga med.

Jag behöver träffa nytt folk, komma in i nya gäng. Gäng som gärna får bestå av människor som har andra fokus än alkohol och klubbande. Människor som gärna får vara 30+, ha barn och ett gäng singelkompisar som vill gå på paraplydrinksdejter med just mig.

Ingår du som läser det här i ett sådant ickeheteronormativt (helst Stockholmsbaserat) gäng? Snälla, hör av dig i så fall. Jag vill gärna vara med. I ditt gäng alltså. Jag är psykiskt stabil, jag har huvudet på skaft, jag är stundtals ganska rolig, jag har ett coolt jobb som alla alltid vill prata om i evigheter, jag är världens bästa barnvakt och mina hembakade kanelbullar kickar ass.

Min mail finns här till höger. Tack på förhand, typ, eller nått... (host, harkel och lesbisk ångest)

Fy fan vad skönt att jag inte är där

Jag gick inte på festen som jag orerade om i ett inlägg för några dagar sedan. Jag orkade inte. Jag ville inte. Jag kände på fullaste allvar att jag inte skulle klara av det. Så jag gick inte och lika bra var nog det för min ickenärvaro gjorde nog varken till eller ifrån, skulle jag gissa. Jag vet att Skrotan och Snurran tyckte att det var tråkigt att jag inte kom, det vet jag för att de sa det, men i övrigt har det varit dött. Inte ett enda telefonsamtal, inte ett enda "vad tråkigt att du inte kom mess", ingenting. Det ser bittert ut när jag skriver det men det känns verkligen inte så. Jag ser det snarare som det yttersta beviset för att beslutet att inte gå dit var det absolut bästa och det stärker mig. Jag följde hjärtats vilja rakt av den här gången och det var rätt. För mig.

Jag ringde till min vän och sa precis som det är och hon förstod, "kom inte för min skull" sa hon, "men herregud, skulle jag komma så skulle det vara för din skull, ingenting annat" sa jag, "kom inte då, ska du komma så vill jag att du ska göra det för att du tycker att det ska bli kul" sa hon. Någonstans där började jag störtgråta så att mascaran rann och klibbade ihop mina ögon till två oigenkännliga klumpar. All stress som jag samlat på mig under den senaste veckan angående nämnda tillställning rann ur mig och det var ohyggligt skönt.

Nu är det borta. Festdatumet är passerat, tårarna är uttömda och I fucking love it. Äntligen är det över.

Jag gjorde annat igår. På väg hem passerade jag på synavstånd rökrutan på G och det enda jag kunde tänka i mitt salongsberusade tillstånd var "fy fan vad skönt att jag inte är där".

Klicka bort cp-ryck

Så här beter sig min jävla budgetdator.



Jag vill ha en ibook. Jag drömmer glitterrosa drömmar om en ibook varje dag.

Fet festångest

Ibland får jag bloggångest, oftast handlar det om att jag är rädd för att utelämna människor när jag skriver om dem och publicerar det i ett offentligt forum som detta. Senast jag drabbades av en sådan ångestattack konsulterade jag en person som figurerar flitigt i den här bloggen och som verkligen skulle kunna känna sig utelämnad av mitt sätt att skriva. Jag frågade rakt ut "blir du arg, är det för mycket". Äh, sa hon med en för henne förvånande barsk stämma, "det är din blogg, du skriver vad du vill på din blogg och du utelämnar ingen, du gör verkligen inte det". Med det i ryggen tänker jag nu tala ut om en sak som har tyngt mig hela veckan.

Jag ska på en fest i helgen. En oerhört lesbisk tillställning. Jag har nämnt det förut, gästlistan inkluderar både FlatanX, FlatanY och utöver det ca fem personer som jag i vanliga fall verkligen brukar försöka undvika. Hela min lesbiska bekantskapskrets ska på nämnda fest, de fixar, donar, förbereder och är peppade. Alla utom jag. Jag vill inte. Hela mitt väsen skriker nej med versaler, jag vill verkligen inte. Jag börjar bli rädd för flator och alla jävla relationer kors och tvärs och vissa saker gör ohyggligt ont. Jag vill inte.

Men gå inte då för fan tänker säkert ni nu. Jag önskar att det vore så enkelt. Det är en av mina absolut bästa vänner som har fixat allting och hon har pratat om denna tillställning i månader, det är årets fest och hon är en av mina bästa, en av mina finaste, en av de viktigaste, en av få människor som är under min hud.

Hela veckan har jag funderat på vad som skulle smärta minst i mig, att inte dyka upp och därmed göra en av mina finaste besviken eller att dyka upp och möta alla de där ansiktena i vitögat. Tanken på båda scenarierna smärtar lika illa och jag känner mig uppträngd i ett syrefattigt hörn. Det enda jag hittills kommit fram till är att Oraklets idé var den bästa hittills, nämligen att gå dit tidigt och sedan rasa hem och dricka bubbel i händelse av att jag inte... orkar, eller börjar gråta, eller något annat dramatiskt.

Tänk lite på mig i helgen är ni söta. Skicka lite positiv energi tankevägen eller nått. Jag behöver det.

En orgasm om dagen

Dokusåpor verkar inte vara er grej. Alltså er som i ni som läser den här bloggen. Jag hade förväntat mig en rad kommentarer i stil med "är du dum i huvudet som tittar på skräp-tv", "jag tycker faktiskt att bonde söker fru är töntigt" och "idol är förnedring, ingenting annat". Men det har varit dött på kommentarfronten, stendött. Jag väljer att tolka det som att ni vill läsa om andra saker än dokusåpor.

Onani, är det ett roligare ämne kanske? Jag kan nämligen berätta att jag i praktiken har återgått till mitt gamla mantra "en orgasm om dagen" igen. Jag är känd för detta mantra och jag har alltid hävdat att om du ska unna dig själv en god sak varje dag så är en orgasm att föredra framför både praliner, kaffe och träning. Nikotin och orgasmer tänker jag aldrig välja mellan, jag behöver båda för att fungera som människa.

Jag upplever att många i min omgivning inte sällan tycker att detta är lite märkligt och tokroligt. Kommentarer som "va, onanerar du varje dag?" (svar: eh, ja) följt av "hur hinner du det?" (det är en fråga om prioriteringar) är inte är ovanliga. Så när jag för ett par veckor sedan droppade för några vänner att jag slutat onanera möttes detta med förvåning och jag fick en känsla av att de knappt tog det på allvar. Efter det har jag funderat på saken och det första jag kom fram till var att jag inte ens vet varför jag inte onanerat på länge och en sådan usel förklaring håller inte. Så jag tog tag i saken och återgick, för ett par dagar sedan, till "en orgasm om dagen" (minst).

Orgasmer är bra för kroppen, det är min fasta övertygelse. Spänningar släpper och en blir piggare, gladare och mer harmonisk. Så funkar det i alla fall för mig. Om det är några där ute som håller med är ni välkomna att lämna en kommentar, om inte annat för att jag ska slippa känna mig ensam om mitt orgasmberoende.

Höstens bästa dokusåpor Plats 1

Välkomna tillbaka, klockan är sex och här har ni upplösningen.

Höstens bästa dokusåpor
Plats 1

Singelmammor
Motivering; Detta nya program på svt, som jag skulle kalla dokumentärserie snarare än dokusåpa, träffar rakt i hjärtat. I åtta delar får en följa tre tjejer som är just singelmammor. De tre första avsnitten har redan sänts, om du inte har sett dem så rekommenderar jag att du klickar på länken ovan och tittar på dem nu på en gång. Del fyra sänds på svt2 i kväll kl 21:30. Jag har sett de tre första programmen flera gånger och jag har tjutit som en gris varje gång, i synnerhet när de filmade den ena tjejens förlossning.

Allt som tjejerna säger och allt som händer i serien går rakt in i mig och jag har ingen möjlighet att värja mig ifrån faktumet att det är en preview av mitt eget liv jag ser. När den ena tjejen i ett av avsnitten tittar rakt in i kameran och säger "det går om man är ensamstående förälder, det gör verkligen det, det går" då vibrerade det bakom mina vänstra revben och känslan blev fysisk. Jag tvivlar inte längre på att jag kommer att klara det själv och det ligger en otrolig lättnad i den vetskapen.

Sisådär, nu vet ni vad ni ska göra klockan 21:30 i kväll.

Höstens bästa dokusåpor Plats 2

Klockan har blivit två, nu fortsätter nedräkningen.

Höstens bästa dokussåpor
Plats 2

Bonde söker fru
Motivering; Min bästa dokusåpa ever har i år blivit nerpetad från förstaplatsen trots att jag sällan skådat liknade tvunderhållning. Förutom förnedringsaspekten så har bonde söker fru, till skillnad från idol, så mycket mer. Vanliga människor med tydliga whitetrashdrag som låter sin känsla och längtan efter en livspartner reflekteras ut till allmänheten på bästa sändningstid är och förblir ett vinnande koncept. Jag kommer att titta i år igen, helt klart. Jag har för övrigt en bekant som har dejtat bögbonden som kommer att vara med i programmet i år och jag kan meddela att bögbonden i fråga är ganska tät och att han har ärvt sina pengar. Mer än så vet jag inte men lite skvaller är bättre än inget skvaller alls.

Klockan 18:00 kommer upplösningen, välkomna tillbaka då.

Höstens bästa dokusåpor Plats 3

Godmorgon alla glada, ännu en ny vecka har börjat och jag tänkte förgylla denna er dag genom att göra en liten topplista över de dokusåpor som absolut inte får missas nu när hösten och de långa tvkvällarna är tillbaka. Jag tänker mig att detta ska ske i form av en liten nedräkning.

Höstens bästa dokusåpor
Plats 3

Idol
Motivering; Idol är numera en klassiker som under kvalveckorna kräver en skämskudde av hög kvalité. Den yttersta formen av förnedrings-tv som alla både klagar och tittar på. Ett måste för mig när höstregnet piskar rutorna.

Håll ut vänner. Klockan 14:00 i dag fortsätter nedräkningen.

Veckans qruisermail

I vanlig ordning så får jag varje vecka en rad qruisermail som, som alltid, får mig att undra varför alla dumma jävlar dras till mig. Här är den här veckans skörd.

hej Gillar du yngre? ;D

Svar: Du är en 16 år gammal snubbe, svar nej, jag gillar varken yngre eller kukar. Men jag lägger ut frågan på min blogg, en vet aldrig, någon av mina läsare som gillar kukar kanske vill bättra på sitt fultal. I så fall ger jag dem ditt nick på studs. Lycka till.

hej , hoppas allt är bra, pontus 22 här ;) . en mycket vältränad muskulös snygg kille :) !
Vet inte vad jag ska säga för att göra dig nyfiken , men ör nybliven singel efter ett långt förhållande och är sugen på spänning igen :) ! kunde inte låta bli att skriva till dig när jag såg din bild! blev inyfiken , har webcam på msn om du är vill se mera !
andersson829@hotmail.com !!!!!!

Svar: Tack men nej tack kära Pontus, men jag lägger ut ditt mail på min blogg så kanske någon av mina läsare hör av sig, några av dem har nämligen outat sig själva som hetero så det är inte omöjligt. Lycka till.

Fyra resorb och en fiskburgare

Titeln på det här inlägget är det bästa medlet mot bakfylla. Det kan vara bra att lägga på minnet. I händelse av att ni som läser min eminenta blogg, någon gång skulle behöva ett medel mot just bakfylla menar jag.

Jag var ute i går (igen) och tog ett (tio är närmare sanningen) glas cava och la en sula på parketten. Det började så bra med middag och avslappnat umgänge med Oraklet men slutade så.... fel, är fel ord egentligen men jag väljer det ändå.

Det är för många lesbiska relationer att hålla reda på just nu känner jag. Jag brukar säga att 11år i Stockholms så kallade "flatvärld" har gjort mig härdad och det är delvis sant. Jag har lärt mig att separera mina relationer till exempel, ett måste när de du har legat med, förr eller senare, kommer börja ligga med varandra eller med dina kompisar. I en sådan verklighet måste relationer separeras annars överlever en (läs jag) inte.

En heterokompis till mig är just nu lite sugen på den ena parten i ett heteropar som hen har i sin omedelbara närhet. Heteroparet i fråga verkar vara under upplösning och min kompis har varit sugen på den ena parten i paret länge. "Go lesbo" sa jag. "Amen va fan, ni flator ligger ju bara med varandras ex och kompisar för att det inte finns något alternativ, det finns ju helt enkelt inte så mycket flator så att man kan välja och vraka, det här är annorlunda, heteromarknaden är större" sa min kompis. "Du har en poäng, det är definitivt ingen uttalad överrenskommelse, men jag upplever att den verkligen finns där" sa jag.

Mina relationer vävs ihop just nu, big time. I går konstaterade jag till exempel att en kompis till mig har varit ihop med en tjej som är kompis med en tjej som har varit ihop med min senaste flirt. Dessutom ska jag på en fest nästa helg där gästlistan innefattar både FlatanX, FlatanY och minst fem personer som jag i vanliga fall, på grund av lesbiska omständigheter, brukar undvika. FlatanX hänger jag i och för sig gärna med, men FlatanY (pga av omständigheterna) och de övriga fem hoppas jag får akut magsjuka och inte dyker upp. Och som grädde på moset så ringde Kexet i natt kl 01:05 och orerade om sin nya brud och dennas förehavanden vid den aktuella tidpunkten. Till saken hör att Kexets nya brud har varit ihop med en brud som har varit ihop med en kompis till mig men de är inte ihop längre.

Blir ni snurriga? Det är ingenting emot vad jag är kan jag tala om och jag är den som på något vis måste välja hur jag ska förhålla mig till skiten. När jag tittar på varje relation var för sig så är det egentligen inte svårt. Jag kan beta av dem en och en och bestämma mig för hur jag vill göra med var och en av relationerna. Exempel:

Kexet -vi har en lång historia bakom oss som innefattar en mångårig stormig kärlekshistoria och ett vidrigt break up men också ofantligt mycket kärlek. Ingen har älskat mig som hon och det är värt mycket. Slutsats; jag väljer att finnas där för henne om hon behöver mig, villkorslöst och alltid, oavsett vad folk har för åsikter om det. FlatanX -en relation som jag skulle kunna skriva en uppsats om, men det orkar jag inte och även om jag skulle orka så skulle jag inte välja att publicera den i det här forumet. Slutsats; jag väljer att hantera den relationen på det sätt som jag tror är bäst för mig för stunden. FlatanY -vi dejtade för hundra år sedan, varför har jag ingen aning om, sedan blev vi vänner, sedan kompisar, sedan bekanta, sedan ingenting. Nu är hon tillbaka i mitt liv på ett ytterst (för mig) oväntat sätt. Slutsats; jag väljer att hantera det på det sätt som jag tror är bäst för mig för stunden. Och så vidare och så vidare med alla relationer jag har just nu. Jag kan hantera dem en och en, det är inga problem alls. Det är när allt vävs ihop som det blir jobbigt, när alla är på ett och samma ställe, när alla gör sig påminda under en och samma kväll. Det är då jag vill gräva ner mig, bli celibat och vara singel tills jag dör.

Allt detta gör att jag numera är livrädd för att träffa någon och det första jag skulle göra om jag nu, mot förmodan, skulle träffa någon, är att kolla upp personen i fråga i sann stalker- och paranoidanda. Har hon varit ihop med något av mina ex? Är hon kompis med någon av mina kompisar? Är hon kompis med någon av de personer som jag väljer att undvika? Har hon varit ihop med någon av mina kompisar? Och så vidare.

Jag hatar att det är så här. Av hela mitt hjärta hatar jag att det är så svårt att träffa någon och vara med den länge, inte bara några futtiga jävla år utan for life. Jag fyller snart 31 och jag vill i gammal god normativ stil ha en fru, ett hus och ett barn. Hur jävla svårt ska det egentligen vara att åstadkomma det? Synpunkter/insikter angående det, någon?

Datordagdrömmar

Min förbannade budgetdator ballade ur i går igen, den dog inte den här gången men den vägrade att samarbeta och låste sig totalt. Naturligtvis hände det när jag satt på ett hotellrum på annan ort med ett extremt tajt schema och absolut inte hade tid med en krånglande dator. När skulle det annars hända, sånt är ju liksom livet. Jag tvångsavslutade datorjäveln och packade muttrande ner den i väskan.

När jag kom hem i dag dammsög jag ut en stor tuss med damm och katthår ur fläkten på datorn och nu går den som en klocka igen. Fantastiskt med tanke på att jag brukar drömma onda mardagdrömmar om att datorn dör eftersom min budget inte tillåter ett nytt datorinköp på den här sidan nyår.

En annan vardagsreflektion (jag måste leva upp lite till den här bloggens namn känner jag) jag gjort det senast dygnet på annan ort är att så fort en åker utanför tullarna verkar begreppet vegetarian vara någon form av kinesiska. När jag bad den snärtiga hotellreceptionisten om vegetariska mackor i går kväll tittade hon på mig och sa "vad menar du" och jag fick förtydliga genom att svara "alltså utan kött". Det ledde till att jag fick en blick som signalerade att hon tyckte att jag var från en annan planet.

För övrigt är jag dödstrött i kväll och planerar ingenting annat än att slösurfa och drömma vilda dagdrömmar om att min budgetdatorjävel helt plötsligt förvandlas till en..

Sötbögen och jag äter lunch

Sötbögen: Vad var det han sa, [censur pga integritetsskydd]?
Jag: (börjar garva) "Knulla min pojkfitta", haha, jag dör.. jag har inte tänkt på det på jättelänge.. herregud..
Sötbögen: (börjar också garva) Just det, hahaha.
Jag: Fy fan alltså, det är riktigt vidrigt.. "pojkfitta"..
Sötbögen: Ja, blanda för fan inte in pojkar.
Jag: Inte fittor heller, det är ju ingen fitta där.
Sötbögen: Haha, nej det är det verkligen inte.
Jag: Sist jag kollade hade jag inte fittan i röven i alla fall.
Sötbögen: haha, "röven"..
Jag: Jag gillar "röven", det är ett bra ord, fast "kuken i röven" är ännu bättre, haha.
Sötbögen: Jag dör, men alltså.. "pojkfitta", det är verkligen inte okej, det är fan riktigt illa.
Jag: Ja, fy fan, jag orkar inte med ordet "pojkfitta".
Sötbögen: Näe, det är ungefär lika illa som kvinnor som säger "framstjärten".
Jag: (asgarvar) Jaaa, fy faaan, samma sak, det är ju för i helvete ingen "stjärt" där.
Sötbögen: Nej, hahaha, fast undrar vad som är värst, framstjärt eller pojkfitta?
Jag: Det är nog fan lika illa..
Sötbögen: Ja, det är det nog.. fy faaan... "pojkfitta"... jag orkar inte.
Jag: Inte jag heller.. herregud alltså.

Det ska bli oerhört spännande att se hur många som kommer att googla sig hit via ord som finns i det här inlägget.

På tal om olyckliga namn

Heter du IngBeth Persson eller UllBritt Larsson? Slå upp följande mobilnummer på eniro och du kommer garanterat att tycka att ditt namn inte är så olyckligt ändå.

076-849 72 77

073-664 59 06

070-365 52 75

0709-18 27 67

Jävla skitdag

Jag försov mig i morse. Jag brukar ha enorma problem med att både somna på kvällarna och att ta mig upp på mornarna men i morse tog jag fan priset. Jag stängde av klockan och somnade om, förstås, en klassiker. Vaknade med andan i halsen av någon form av surrealistisk dröm som jag nu har glömt när klockan var 09:35 prick. Klockan 10:00 prick hade jag ett möte inbokat. Jag kastade mig iväg på tre röda sekunder, utan smink, utan frukost, utan hjärna och det kändes på fullaste allvar som en nära döden upplevelse. Jag brukar vara så trött på mornarna att jag ibland får kväljningar men så nära att spy av trötthet som jag var i morse har jag nog aldrig varit.

Jag anlände till jobbet klockan 10:08 prick för att få beskedet att mötet var uppskjutet till klockan 10:20. Jag valde att utnyttja de nyvunna tolv minuterarna till att kolla mina mail, ett beslut som jag nu såhär i efterhand förbannar mig själv för, jag borde ha tagit en kaffe istället.

Kommer ni ihåg FlatanX och FlatanY? Om inte, klicka här för en reminder. I min mailinkorg i morse fanns nämligen ett väldigt lesbiskt mail från FlatanY. ”har tänkt höra av mig länge… blablablabla… apropå att att jag dejtar FlatanX… blablablabla… är hemskt ledsen… blablablabla… har inte vetat vad jag ska säga… blablablabla… hoppas vi ses snart… blablablabla…” På fullaste allvar; har FlatanY någon jävla radar eller vad är det frågan om?

”Det är sen söndagskväll och precis just nu så har nog [mitt namn] precis blivit nobbad av det enda vettiga ragg hon haft det senaste halvåret och mår redan skit, jag drar igång den lesbiska djungeltrumman så hon får en jobbig sak till att hantera nu när hon ändå är igång, då kommer hon att må ännu värre och inte kunna sova på hela natten”

”Det är tidig måndagsmorgon och [mitt namn] har nog precis försovit sig och är så trött så att hon nästan spyr, jag drar iväg ett lesbiskt mail nu en månad senare och talar ut om min och FlatanXs dejtande så gör jag hennes redan övervidriga morgon ännu lite värre”

Naturligtvis var inte mailet så illa egentligen, FlatanY är egentligen en bra person som jag alltid har tyckt om, men va fan liksom. Jag visste knappt vad jag hette och så det där mailet på det. Dessutom hade hon stavat FlatanXs namn på det där fultrashiga sättet som inte är okej. Och vad i hela helvetet förväntade hon sig för svar? Jag hade ingen aning så jag konsulterade en vän (tack!). Vi kom fram till en rad olika alternativ.

1/Inte svara överhuvudtaget. 2/Svara ”tack för att du gjort min redan röviga måndagsmorgon ännu lite rövigare, adieu”. 3/Vara större än alternativ 1-2 och skicka ett välformulerat och trevligt svar utan tillstymmelse till drama eller bittra undertoner.

Jag valde alternativ tre för att jag är större än så, eller för att jag i alla fall har som ambition att vara större än så. Jag gillar ju trots allt FlatanY egentligen, dessutom skrev hon fina och korrekta saker. Saker som jag i och för sig inte vet om hon menar, men ändå. Så jag skrev ett lika korrekt och fint svar tillbaka och jag menade varje ord. Ord som FlatanY i och för sig inte kommer veta om jag menar eller inte, men skit fucking samma, huvudsaken är att jag vet det.

Jävla skitdag. Jävla lesbiska liv a al Lwordkarta som verkar innebära att alla jag känner måste ligga med varandra kors och tvärs hela tiden. Jag blir så trött. Hade jag haft rödvin hemma hade jag hällt upp ett glas nu, istället har jag grävt ner mig med datorn i soffan och överdoserar nikotin, en underskattad drog om ni frågar mig.