Var vänlig och kom hit och lägg upp dig

Jag har fått två brev i dag, alltså sådana där pappersbrev som folk brukade skicka till varandra innan det fanns mail. Ja, innan internet fanns helt enkelt. Jag förstår att detta kan låta chockerande för läsare födda efter 1985, men det fanns en tid då människor kommunicerade på detta sätt relativt regelbundet. De använde sig då av penna och papper. Nåväl, ett av breven var bra och ett av breven var dåligt. Vi börjar med det dåliga, så får vi det överstökat.

Det dåliga brevet kom från ett sjukhus och innehöll en uppmaning. "Hej, vi tänkte karva lite i din livmodertapp och skrapa bort ett lager med onda celler som befinner sig där. Du får inte äta, dricka eller snusa sex timmar innan vi ger dig droger och trycker in våra instrument i fittan på dig och du kommer att må dåligt och inte kunna jobba ett par dagar efter ingreppet. När vi är klara med dig kommer du att blöda till och från varje dag i upp till fyra veckor. Var vänlig och kom hit och lägg upp dig."

Jag vet att det är lugnt, jag kommer att överleva. Den stora frågan är hur jag ska klara mig utan snus i sex vakna timmar i streck. Det är större chans att det tar död på mig än själva ingreppet.

Det bra brevet var ohyggligt gulligt, väldigt gulligt. Det stod att jag ska få komma till en kyrka och bevittna när min nya bästis Lillflingan får sitt dopnamn och blir välkomnad till den här mycket märkliga världen. För Lillflingan är jag beredd att släppa min skepsis mot dop som fenomen, dra på mig findressen, inhandla en flådig present och bege mig till guds hus. För Lillflingor söta som socker gör syndmostrar som jag den typen av saker, så är det bara.