En dålig dag

Jag har stuckit ut näsan i den homolesbiska communitydjungeln igen, efter några timmars intensivt surfande kan jag konstatera att allt är sig likt förutom att alla är fula. Ja, faktiskt fula. Så får en inte säga men jag gör det ändå. Pratar med Kexet som skrockar på om att jag antagligen inte kommer hitta någon att ligga med där. Trodde jag verkligen det, undrar hon och fortsätter att skrocka. Nej, det trodde jag väl inte, men det var ändå värre än jag trodde. Jag tror jag börjar bli gammal och kräsen.

Den annars så fantastiska mässan var ett heteronormativt rövhål idag också, till råga på allt. Jag valde att hantera det genom att bli överdrivet upprörd, snörpa på munnen, himla med ögonen och säga (lite för högt förstås) "vad är det här för heteroorgie" till min vän som dessvärre var på ett helt annat plan än jag i dag. Ibland är jag verkligen inte smidigheten själv, tvärtom.

Jag har matångest också. Det var länge sedan nu men ack så bekant. Vägde mig i morse, det skulle jag inte ha gjort. Den senaste månadens tröstätande har resulterat i x antal kilo upp. Väldigt fint, fy fan. Jag hanterade naturligtvis det hela med ro, på ett vuxet och konstruktivt sätt. Inte. Tryckte i mig chips och vill nu spy kräks tills vågen åter visar det den ska. Underbart.

Dessutom har jag varit bakis hela dagen. Och i morgon är det måndag.

Sms-dialoger i natten

VARNING!
Bloggläsare som inte förstår och uppskattar ironi uppmanas att sluta läsa nu, för er egen skull. Det kommer bara att bli jobbigt om ni fortsätter att läsa och tro att det som följer i detta blogginlägg är på allvar. Ni kommer skicka hatkommentarer till mig där ni kommer att påpeka att fitta faktiskt är ett fint ord och att det är sexistiskt att kalla varandra för lilla hora. Sen kommer allting att bli en stor svart bulle. Så för er egen skull, sluta läsa nu så besparar ni mig massa energi och er värld kommer fortsätta att vara ljus.


Sms-dialog mellan mig och Oraklet

Jag: Slark Snygg slickar sladdrig saftig fitta.
Oraklet: Sliff [Oraklets efternamn som såklart börjar på S] suger slak snopp.
Jag: hahahahaha! Jag orkar inte!


Sms-dialog mellan mig och Sötslampan

Jag: Slark Snygg slickar sladdrig saftig fitta.
(uppenbarligen har jag inte mer fantasi än att jag skickar samma fylle-sms till mina vänner)
Sötslampan: Din lilla hora!
Jag: Jag är full.
Sötslampan: Nähä!
Jag: Vill du ligga?
Sötslampan: Bara om du lovar att ta med dig dongen!
(dongen är en superdesignad glasdildo som ser ut som en Orreforsskulptur. Jag fick dongen i 30+present av Sötslampan och Oraklet, på förpackningen kan en läsa allt om "this fabulous dong", därav namnet dongen)
Jag: Dongen är obligatorisk vid ligga.
Sötslampan: Bra! Men jag vill ha den i rumpan.
Jag: Det ska du fan få, så du tigger och ber om mer, hårt och länge.
Sötslampan: Du ska få se på fan din lilla hora.
Jag: Det ser jag fram emot, jag gillar att få se på fan. Jag orkar inte med våra sms-dialoger, jag ska lägga ut dom på min blogg.
Sötslampan: Gört! Då kan alla Sliffar och Slarkar läsa om våra äventyr.
Jag: Så sant, så sant. Jag har precis trampat av klacken på mina favvostövlar, så nu är jag både full, låghalt och lesbisk.
Sötslampan: Använd dongen som klack. En god lesbisk reder sig själv.
Jag: Tack för tipset kära du. Så läspisk som jag är så ordnar det sig alltid. Jag tar fram mina butchverktyg vettu och kirrar biffen, bättre än både Sliff och Slark ihop.
Sötslampan: Eller kanske du kan få någon snygg att bära hem dig i utbyte mot lite fitta?
Jag: Jag är redan hemma, utan fitta. Eller jag har ju min egen förstås, men den räknas inte om man vill slicka, det är lite svårt att nå, men med en tungförlängning så kanske...
Sötslampan: Jag orkar inte! hahaha!

Kan inte sova

Det är för jävligt, två på natten. Med utgångsläget minus på sömnkontot borde det inte vara så svårt att somna men det går bara inte. Övertrött och fnittrig är jag, efter en kväll med Snuttjejen, som slutade med två öl och uppgivna asgarv över att vi inte lyckades installera det olagligt nerladdade officepaketet, hur vi (läs hon, jag fyllde snarare funktionen dekoration än hacker) än försökte. När inte ens öl hjälpte gav vi upp och nu är jag piggare än någonsin. Så natten till ära tänkte jag passa på att berätta något av det roligaste jag hört på länge. Håll till godo med följande godnattsaga.


När engelskan kom till Sverige

Oraklets och min gemensamma vän Supermamman kommer från en mindre ort i Skåne, hon bor numera i storstaden men hennes syster bor kvar på den lilla orten och jobbar som lågstadielärare. Systern i fråga hade för ett tag sedan utvecklingssamtal med barnens föräldrar. Ett av barnen i Supermammans systers klass heter Clarke, ni vet som Clarke Olofsson, fast den här Clarke är sju år gammal och än så länge inte kriminell. Näväl, utvecklingssamtalet med lille Clarkes föräldrar löpte på och Supermammans syster pratade på om hur det går för lille Clarke i skolan. När samtalet pågått en stund tittar lille Clarkes mamma på Supermammans syster och säger med irriterad röst (på bred skånska) "daauu, han heutör faktiskt Slaaarrk".

Slark.
Barasådär.
Slark -uttalat precis så, bokstavligt.

Bakgrunden till det hela är följande: När engelskarevolutionen nådde Sverige i form av televisionsprogram under 40- och 50-talen såg en massa i väntans tider-föräldrar namnen Cliff och Clarke i eftertexterna på nämnda televisionsprogram. Föräldrarna i fråga tyckte att namnen såg fina ut och eftersom de aldrig pratat något annat språk än sitt modersmål trodde de naturligtvis att namnen skulle uttalas Sliff och Slark. Cykel och Citron. Sliff och Slark. Oerhört logiskt, inte sant.

Fortfarande i Sverige idag finns det alltså föräldrar som ger sina barn namnen Sliff och Slark. Åt detta har jag skrattat så mycket att jag inte orkar skratta åt det mera. Mina tankar går naturligtvis till lille Slark i Supermammans systers klass, som felaktigt blivit kallad för Clarke av sin ovetande lärarinna fram till det ödesdigra utvecklingssamtalet. Stackars lille Slark som inte vågat säga att han faktiskt heter just Slark och inte Clarke. Låt oss hoppas att han inte får men för livet det lilla livet.

Om en googlar på Sliff och Slark får en upp en rad träffar. Personligen fastnade jag för detta blogginlägg och tipsar därför den som vill fortsätta läsa om detta fantastiska fenomen att klicka sig vidare.

Saker som bara händer i min familj

Mamma har en död råtta innanför någon av väggarna i tvättstugan. Det leder till att tvättstugan luktar as, bokstavligt talat. Det hade varit bara roligt om det inte varit så att Mamma envisas med att ha micron placerad i tvättstugan (fråga inte varför). Jag har under hela påskhelgen haft en gul plastklämma på näsan varje gång jag behövt värma någonting i micron. När jag försökte påpeka för Mamma att vi kanske borde ta bort råttliket på något sätt, tittade hon på mig som att jag vore helt dum i huvudet och sa "men herregud, den är ju inne i väggen, den ruttnar snart bort av sig själv".

Vi åker på påskfirande hos en av mina mostrar. Mormor är på plats. Kvällen fortlöper i flera timmar med ägg, sill, postkodmiljonären och kaffe utan att jag och Mormor säger ett enda ord till varandra, bortsett från "hej" vid ankomsten och "hejdå" vid avfärden.

Mamma har putsat sin karls fönster(fråga inte varför han inte kan putsa dem själv) och halkat i en pöl med fönsterputs som hade läckt ut på golvet. Nämnda vurpa ledde till en ambulansfärd som ledde till en magnetröntgen som ledde till en konstaterad sträckning som ledde till kryckstapplande och sjukskrivning som ledde till att Mamma varit en stor och fet smärta i röven(notera direktöversättningen) hela påskhelgen. Eftersom hon lider av ett gravt kontrollbehov från helvetet har hon kryckviftat, domderat och upprepat matlagningsinstruktioner som en galning hela helgen så att jag ett tag, på fullaste allvar, trodde att Lillasyster skulle lösas upp i atomer av den mentala ansträngningen.

Ner och Upp

Jag är så tom och trött. Mina ord har fullkomligt tagit slut. Det händer, som vanligt, saker hela tiden men den senaste veckan har jag varit hårt drabbad av skrivkramp. Det tar emot, riktigt emot. Men jag kämpar tappert på, måste få det att släppa, nu.

Inte så smarta jag har lyckats bränna x antal hjärnceller på en monsterfylla. Det bara blev så, ingenting var såklart mitt fel, jag bara följde strömmen. Öhhhh. Rödvin och mimkonster. Ibland är jag så rolig att jag önskar att jag var någon annan, att jag kunde titta på mig själv utifrån. Jag är så rolig att jag borde få pris. Björn Gustavsson släng dig i väggen.

Det finns två saker som jag just nu säger dagligen och som på ett pinsamt tydligt sätt speglar hur jag lever mitt liv. De två sakerna är roliga, helt klart. Tragiska, absolut. Genomsyrade av tragikomik, alla gånger.

Sak nr 1: Min terapeut säger...
Sak nr 2: Vet du vad som hände på facebook i dag...

Sak nr 1 är en sak, det liksom bara blir så när en går i terapi och vänder och vrider på det som verkligen behöver vändas och vridas på. Sak nr 2 däremot, vad är det? Facebook är numera som qruiser var för fem år sedan, människor klick-klick-klickar hit och dit och upp och ner och de vet att andra ser vad de gör. De gör saker för att andra ska se. Så utomordentligt fånigt. Fånighet som oavkortat leder till att jag uttalar sak nr 2 till första bästa vän som vill lyssna, som i sin tur oavkortat leder till att jag skrattar mig harmynt och inte vet var jag ska ta vägen. Alltsomoftast är underhållning på hög nivå numera bara ett klick-klick-klick bort. Det är fint det. Jag blir sarkastisk och en smula hånfull, orkar liksom inte ens försöka förstå hur människor orkar.

Känner mig för övrigt mestadels oändligt uttråkad och rastlös samtidigt som inimärgentröttheten biter och river och jag vill bara sova. En svårparerad paradox som jag ihärdigt försöker hantera, dock med ett, än så länge, klent resultat och jobbiga konsekvenser. En planerat sofistikerad middag blir till en kräkfylla, en telefondialog som rimligtvis borde ha blivit skönt avslappnad och härlig blir kryst-kryst-krystad, fel låt vinner melodifestivalen och min ena katt blir bara fetare trots tappra bantningsförsök.

Världen och jag är upp och ner. Blir det inte vår på riktigt snart vet jag inte vad jag ska ta mig till.

butchdöd och klyschor

Jag har diskuterat trendbutchdöden med Exkollegan över ett glas. Hopplösa trendbutchspanande trettioplussare som vi är så gick vi naturligtvis på djupet. Slutsatsen blev tragisk; den superattraktiva trendbutchen är död, den finns inte längre. De singeltrendbutchar som drog runt i stora horder för sisådär fem-tio år sedan har gått ett av tre öden till mötes.

1. De har gift sig och skaffat barn.
2. De har blivit femme.
3. De går på könsutredning på Huddinge i väntan på att bli de heterosexuella män som de borde ha blivit från början.

Efter det konstaterandet bestämde vi oss för att ta ytterligare ett glas, invänta våren, sommaren och Europride. Vi måste leva på hoppet sa vi, pepp pepp pepp, några måste det finnas kvar om det så må vara bottenskrap. Det kan inte vara kört, det får inte vara kört. Vi peppade så hårt att det blev pinsamt uppenbart att vi båda är livrädda för att det ska vara kört för oss. Men vi sa det aldrig, gud förbjude, en får ju inte gå och bli bitter, ånejvars. Jag försökte glatt påpeka att jag faktiskt alldeles nyss träffat en superattraktiv trendbutch som definitivt inte var något bottenskrap. I samma ögonblick som jag sa det blev det naturligtvis ännu värre, när insikten om att det inte räcker med att bara hitta en (vilket är svårt nog) slog ner som en bomb. Ömsesidigheten, den förbannade ömsesidigheten. I mitt salongsberusade tillstånd förbannade jag mig själv. Ibland är jag inte så smart som jag kan verka. Efter det tog vi ett tredje glas, vi tyckte att det var lika bra, det var ju trots allt lördag.


Apropå trendbutch så drog hon den där klyschan, den där klyschan som är så klyschig att jag inte kan skriva den här, risken att hårddisken skulle smälta om jag gör det är för stor. Hon drog den och jag undrade i tysthet om hon kunde höra hur klyschigt det faktiskt lät. Om inte annat såg hon att mitt leende var ironiskt och lagom uppgivet. Hon hade inte behövt säga det, jag visste redan. Antagligen visste hon också att jag visste men det kändes väl bättre för henne att säga det antar jag. Det är mycket jag redan vet som hon och många andra tror att jag inte vet. Så får det vara, vardagsmat.

Får pepp-sms från Kloka Vännen. Hon tycker att jag ska lyssna på en låt.
You say you want to be free.
Thats bullshit baby, you just want rid of me.
Kanske, kanske inte. Vem vet. Det spelar ingen roll längre.


Jag träffar Kexet igen och för första gången på länge gör det mig glad och det ger mig någonting. Hon är som hon är, men vi kan varandra hon och jag, på gott och ont och nu känns det äntligen bara bra, bara bara bra. Tänk att vi klarade av att komma hit, så snabbt dessutom. Vi är värda medaljer och fyrverkerier. Födelsedagar och sån skit, bah. Att försonas med sitt ex och dessutom lyckas bygga en ny respekt och en ny typ av relation på bara ett halvår efter år av söndertrasande och nedbrytande mönster, det är nått som är värt och fira det. Det är nu och ingen annan gång som vi verkligen borde bli firade hon och jag. Vi borde få tårta, champagne och stående ovationer. Det vore nått det. Jag undrar om Åhlens säljer "Grattis -ni överlevde en mardrömsseparation och tog er vidare på kortast möjliga tid" kort? Det borde de göra, de skulle gå åt som smör. Jag skulle köpa hela lagret om inte annat.

Lesbisk dialog

Jag: Vafaaaan ska jag göra nu då, när jag inte har någon att ligga med längre? Jag orkar inte..
Assistenten: Hmmm.. vi kanske skulle kunna utnyttja kontaktytorna lite.. (höjer ögonbrynen och tittar på sin fru)
Jag: Vaddå?
Assistenten: Amen hallååå.. (gestikulerar en bokstav med hela armarna)
Jag: Jaha, just det ja.. X [ett gammalt one night stand], henne känner ju du... (tittar på assistentens fru)
Assistentens fru: Va.. X, vaddå, har du haft sex med X?
Jag: Javisst, många år sedan, mitt enda vettiga one night stand ever.
Assistenten: (garvar)
Assistentens fru: (aha-upplevelseblick, höjda ögonbryn) Men guuud, det vet jag ju om, det vet jag ju faktiskt om... (börjar garva)
Jag: (börjar ana oråd) Vaddå vet om? Hur då vet om?
Assistenten: (garvar ännu mer...)
Assistentens fru: Jag vet typ vad ni gjorde och allting, det var ju under den perioden som jag hängde mycket med X.. hahahahhaha...
Jag: Amen va fan... vaddå vad vi gjorde... hallåååå...
Assistenten: (garvar hysteriskt)
Assistentens fru: (garvar också hysteriskt)
Jag: Men va fan... vaddå vad vi gjorde? Säg någonting då...
Assistentens fru: (samlar sig, slutar att garvar) Om jag säger fontänorgasm...
Jag: (skriker rakt ut, blir högröd i ansiktet, gömmer mig bakom en kudde)
Assistenten: (garvar så att hon nästan gråter) Jag dööör... får du fontänorgasmer??
Assistentens fru: (ser jävligt nöjd ut, garvar)
Assistenten: Kolla, kolla på henne!! (pekar på mig) Kolla så generad, kolla kolla...
Jag: (har samlat mig en smula, vågar titta upp bakom kudden) Jag orkar inte.. mina jävla fontänorgasmer, varenda flata har koll på de jävlarna.. jag orkar inte. Men hallå.. vad vet du mer då? (tittar på assistentens fru)
Assistentens fru: Allt.
Assistenten: (garvar fortfarande hysteriskt)
Jag: (gömmer mig bakom kudden igen) Men va fan.... vaddå allt.. och det här har du vetat hela tiden... din jävel...
Assistentens fru: Amen jag har ju inte tänkt på att jag vet det... (garvar)
Jag: Amen vaddå, säg något mer då... vad gjorde vi...
Assistentens fru: Ni sov inte så mycket den natten vill jag minnas, en och en halv timme eller vad var det? (garvar)
Assistenten: (garvar ännu mer) Fy fan vad roligt...
Jag: (garvar, är inte fullt lika röd i ansiktet längre) Men va fan... det här är ju helt sjukt... ja, en och en halv timme kan nog stämma.. jag orkar inte.
Assistenten: Men hallå.. får du fontänorgasmer? Hur ofta då?
Jag: Jaja.. (uppgiven röst) varje gång, och de är tydligen vida kända.. (tittar på assistentens fru med något anklagande blick)
Assistentens fru: (garvar)
Assistenten: (garvar också) Gud vad roligt..
Jag: Jag får väl bjuda på det här antar jag.. mina jävla fontänorgasmer alltså, fy fan.. Vad gör X nuförtiden by the way? Är hon singel? (garvar)
Assistentens fru: Hon har precis förlovat sig..
Jag: (bitter röst) Som alla andra dårå, jaha, då kan jag inte ligga med henne igen.. (garvar)
Assistenten och hennes fru: (fortsätter att garva...)

Den något tragiska och mer verklighetsförankrade versionen av mitt sexliv just nu kan sammanfattas med mycket snack och liten verkstad i väntan på att farsoten monogami ska gå över. Måtte det inte ta alltför lång tid. Om det är någon som vet någon bot får ni gärna komma med råd.