Facebook vill att jag och Kexets nya brud ska bli Friends. Hon kommer upp under rubriken ”personer du kanske känner”. Jag antar att det måste betyda att hon ser mig på samma sätt på sin Facebook och med tanke på att jag har fått information om att hon vid ett flertal tillfällen flippat över min blotta existens så tycker jag att det är lite roligt.
Kexet har i och för sig varit ganska sparsam med informationen men det har ändå varit löjligt tydligt, flera gånger, att det hela handlar om någon form av svartsjuka. Tänk om hon rent objektivt visste hur överlycklig jag är över att hon har tagit över projektet Kexet. Tänk om hon visste hur lycklig det gör mig att se bilder på henne och Kexet tillsammans eftersom bilderna blir ett bevis på att jag inte behöver hålla på med det där mera. Det finns någon annan som gör det nu och det är den personens resa. Det är total lycka för mig. Men det vet inte den stackars bruden. Det enda hon ser är att jag och Kexet har kontakt numera och att det verkar fungera bra och att mitt efternamn står kvar på hennes och Kexets numera gemensamma lägenhetsdörr på grund av en efterbliven fastighetsskötare som aldrig får tummen ur. Det är det enda hon ser, den stackars lilla människan.
Facebook frestar mig att skicka en Friend request till henne och tala om hur det ligger till. Problemet är bara att det antagligen skulle göra det hela ännu värre, så jag låter naturligtvis bli.
Men tänk om hon visste. Vad mycket energi hon skulle spara som hon skulle kunna använda till betydligt bättre saker än att svartsjukenoja över mig. Om hon bara visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar