Varning bloggtorka

Det finns en övervägande risk att jag inte kommer att blogga så mycket framöver. Jag är inne i en vansinnesperiod på jobbet och mina dagar ser därför ut som följer.

Jag vaknar med en känsla av att jag vill slå sönder väckarklockan med en slägga. Jag hasar mig upp i någon form av dimma, sätter på kaffe, knäcker min sneda nacke tillbaka till rätt läge och kastar iskallt vatten i ansiktet i syfte att komma lite närmare känslan av att vara vaken. Är på väg ut genom dörren men kommer i sista sekund på att det kanske är en god idé att ta på sig kläder först. Tar på mig kläder och ramlar ut genom dörren. Halvvägs till tunnelbanan kommer jag på att jag har glömt någonting, vissa dagar slkortet, andra dagar mobilen, klockan, kalendern eller förståndet.

Jag åker tunnelbana i rusningstrafik med en känsla av att jag hatar alla människor, kastar mig av på tcentralen, plockar en metro men orkar inte läsa vad som står i den, jag läser bara horoskopet, i morse stod det "stress är lika med spill", no shit. Jag trillar in på mitt kontor cirka 45 minuter efter att väckarklockan ringde, hämtar tre liter kaffe, lägger upp ett lager med snus bredvid tangentbordet och sedan... jobbar jag, som en fucking jävla galning, hela dagen och inte sällan även en bit in på kvällen.

Lagom till att skymningsljuset börjar lysa in genom kontorsfönstret packar jag ihop mina saker och masar mig ner till närmaste 7eleven för att köpa ännu mer snus och någon form av föda. Sedan åker jag tunnelbana igen men jag slipper tack och lov rusningstrafiken den vändan. Jag kommer hem med en ambition om att somna inom ett par timmar, vilket jag kväll efter kväll misslyckas med, vilket får mig att allvarligt fundera över varför en så utpräglad nattmänniska som jag har ett jobb som kräver att en håller någon form av kontorstider. Jag somnar 1-2 timmar efter midnatt och sover som en död i 5-7 timmar tills väckarklockan återigen väcker mig med exakt samma släggmördarframbringande signal som vanligt.

Så mycket att blogga om har jag därför, på förekommen anledning, inte just nu. Jag skulle kunna skriva om hur fula alla människorna på tunnelbanan är, eller berätta att 7elevenkillen vet vilket snus jag föredar, eller citera mitt horoskop varje dag. Men hur roligt skulle det vara i längden? Inte mycket. Så nu blir det en dipp i den här bloggen att tag framöver, i kanske några veckor eller så, tills den värsta arbetshysterin har blåst över. Så håll ut kära vänner, I'll be back.