Rädsla

Jag måste definitivt skaffa mig en laptop nu. Jag planerar att bära med mig den överallt och det ska få mig att känna mig lite viktig. Textformuleringsinspirationen verkar nämligen uppenbara sig på de tidpunkter då jag är som längst ifrån en fungerande dator. När jag går Skeppsbron fram i full snöstorm och när jag är själv hemma och inte kan somna. Och inte minst när det flyter bubbelvin och baileys i mina blodådror. Måste ta tag i det där. Ska köpa en trisslott.

Dessutom tror jag att jag skulle behöva någon form av omprogrammering av hjärnan. Allt det nya är lite läskigt nu. Den lilla jävulen inuti mig som ibland viskar till mig att det eventuellt kanske finns en risk att jag inte skulle vara värd renhet gör sig påmind, inte mycket men ändå tillräckligt mycket för att jag i vissa stunder stänger av, av rädsla. Minnen från mötet med Spöket och hur det slutade studsar fram och tillbaka genom mitt huvud och med det följer inlärda, helt klart negativa, beteendemönster. När jag fastnar i de tankarna går allting bara runt runt och jag blir oförmögen att både handla rätt och riktigt och säga rationella saker. Då stänger jag in, stänger av och inbillar mig att det inte märks. Jag till och med säger till Skrotan att det inte märks i hopp om att jag ska börja tro att det inte gör det. Hela tiden vet jag att jag försöker lura mig själv men att jag totalmisslyckas.

I de flesta stunder är jag ändå lugn, riktigt lugn. För innerst inne vet jag att oavsett var jag hamnar så är det nya ickehetsiga ickelesbiska sättet bra för mig. Även om det skulle sluta som det slutade med Spöket så vet jag att jag redan har lärt mig många saker som jag tidigare trott omöjlighet om. Det är stort, mycket stort. Andas. Fokusera inåt. Andas. Hitta tryggheten inuti. Tänk att det är så svårt vissa dagar.