måndag 24 december 2007

Starkvinsglöggrus

Jag har hittills tillbringat min julafton i sängen och på sofflocket. Att masa sig från sofflocket till datorn var en fysisk bedrift värd medalj en dag som denna. Kexet har messat och jag har svarat, kort och fint, det räckte så. Tårarna bubblar som kolsyra i halsen men jag fokuserar och ger mig fan på att jag inte ska gråta på självaste julafton. Jag ler åt att Syndsyster har en bebis i magen istället, äntligen är den på plats, så som de har kämpat. Oraklet har kuskat genom halva innerstan för att ta hand om mina feta djur och jag är så tacksam när hon headsetringer från tunnelbanan att jag totalt glömmer Kexets mess, i alla fall för en stund. Oraklet får mig att garva, hon får mig alltid att garva i de stunder när jag behöver det som mest. Jag måste bli bättre på att tala om för henne hur mycket det betyder för mig. Hösten hade blivit betydligt mörkare utan hennes ironi.

Jag tänker på Kloka Vännen och undrar hur hon har det. Jag saknar henne och när jag tänker på vad jag gjorde som fick henne att försvinna under så många år så vill jag straffa mig själv så hårt så att det ska svida, domna och blöda. Hon såg mig hela tiden, hon ser alltid rakt in i mig och det finns ingen tillstymmelse till läskighet i den känslan, bara renhet.

Nu är det dags för vedbodskall mat, glöggrus, ensamhet, kedjesnusning och Kalle Anka. På den kommande släkttillställningen ska jag luta mig tillbaka, dricka alkohol med en av kusinerna så att det ska kännas i varenda por, skratta distanserat åt absurda skämt och historier om bygden samtidigt som jag ska känna att mitt liv inte är så tokigt ändå. I morgon ska jag gå på julotta, tända ljus på gravarna och försöka förstå om jag har några rötter kvar eller om det bara är en romantiskt uppdiktad illusion för att jag är så inihelvetesjävla rädd för känslan som jag brukar kalla ensamhet. Det är vad jag kallar en bra jul.

Inga kommentarer: