Jag är så trött, verkligen jättetrött..

Jag blir så trött. Jag har velat länge nu att det ska hända något spännande. Jag vill dejta. Eller i alla fall ligga. Eller åtminstone hångla. Vem vill inte det liksom.

Jag skulle på en dejt med raktpå-bruden men hon hade tydligen glömt att berätta att hon tänker lämna landet typ nu, inte bara i någon vecka eller två, vi snackar månader. Kul för henne.

Jag har träffat femmen, men det var ingen dejt och det kommer med största sannolikhet inte att bli det heller. Guess why. Jag spelar inte i hennes liga.

Jag blir så trött på mig själv, måste ta tag i det där. Någonstans mellan mina vansinneslånga arbetsdagar och mitt just nu bristande sociala liv måste jag verkligen ta tag i det där.

I dag noterade jag att det har blivit höst på gränsen till vinter. Det är mörkt och kallt överallt och Stockholm börjar kännas precis som Stockholm gör varje vinterhalvår. Rått, inimärgenkallt, mörkt och tunnelbanekvalmigt. Det är snart november och därmed dags för nedräkning, fem månader to go innan ljuset kommer åter. Kul.

Bitter? Jag? Inte alls. Bara trött. Jättetrött.