Hur gammal är du?

Det blev precis som jag visste att det skulle bli, gånger tusen. Min bakfylla i dag är inte att leka med och minnena från gårdagsnatten ligger, som så många gånger förr, i en fragmentröra i de få hjärnceller jag har kvar. Vid tillfällen som detta älskar jag verkligen den här bloggjäveln eftersom skrivandet hjälper mig att sortera upp minnena.

Jag hade roligt i går, det hade jag verkligen, med ett undantag. Ibland kan en, som säkert de flesta kan känna igen sig i, känna sig riktigt jävla värdelös. Jag känner mig i alla fall ganska värdelös med jämna mellanrum, som att jag inte duger till annat än mitt jobb, att vara rolig och att skriva. De tre sakerna är jag säker på att jag duger till, men i övrigt, hur jävla spännande är jag egentligen. Vi skulle kunna kalla det för regelbundet återkommande attacker av uselt självförtroende, i lagom doser, sisådär till husbehov. Så länge dessa attacker kommer utan alkohol i blodet kan jag hantera dem någorlunda konstruktiv men när de kommer på fyllan är det värre. När de kommer på fyllan tenderar jag att ta till flykten, jag vill bara dra, försvinna och vara ensam tills det går över. Det hände i går och jag försökte fly, jag försökte verkligen det, men Snurran plockade upp mig och såg till att jag hamnade på banan igen. Jag hoppas hon förstår hur mycket det betydde för mig.

De övriga minnesfragmenten från kvällen ser ut ungefär som följer.

Förfest på Öfvre Östermalm, jag plus fem flator bestämmer oss för att titta på porr i datorn. Eftersom porr inte alls är min grej smyger jag runt bakom de andra och ömsom chockskriker, ömsom vansinnesskrattar. Någon "bra" lesbisk porr hittade vi inte trots en rad tappra försök, så datorskärmen blev till en orgie av silikonblondiner med långa naglar som liksom skruvade in dildos i fittorna på varandra och definitivt inte kunde slicka fitta.

Jag sitter i en taxi och smsar med Sötbögen men är så packad att jag inte kan skriva. När jag i morse tittade i min utkorg hittade jag meningar som "jag hatar flator av hela mitt hjärta", "jag vet inte var jag är", "jag har tjutit igen", "jag vet inte var vi är på väg", "jag är en så jävla fin flata", "jag har varit på nån jävla flatklubb" och "vad gör jag här?" i en enda röra. Han kan inte ha fattat mycket stackaren, men jag misstänker att det är lugnt. Vi kan varandra han och jag och det är inte de första fylle-smsen vi skickar till varandra i våra dagar.

Det mest revolutionerande som hände under kvällen måste dock ha varit att jag fick ragg, i plural dessutom. Det var i och för sig inget av raggen som var speciellt intressant, men jag har inte fått ragg på det sättet på flera år och så helt plötsligt dyker det upp flera stycken under en och samma kväll. Det måste ha varit min nya frisyr och min fantastiska powerlesbian-outfit, eller nått. Det började med en gullig liten blondin som absolut inte ville vika från min sida. Hon var väldigt rar faktiskt.

Blondinen1: Hur gammal är du?
Jag: Ehhh...
Blondinen1: Okej, fel fråga...
Jag: Jaaa... är ålder viktigt?
Blondinen1: Nej, men jag känner att jag verkligen vill hålla igång ett samtal med dig, så jag frågade det första jag kom på.
Jag: (skrattar) I så fall... hur gammal är jag... (tittar på Snurran som också står på dansgolvet)
Snurran: Vad?
Jag: Hur gammal är jag?
Snurran: (garvar) Det beror väl på?
Jag: (tittar på blondinen) Hur gammal är du själv?
Blondinen1: 25
Snurran: (tittar på mig) I så fall är du 27.
Jag: (garvar) Jaaa.. 27 är jag.
Blondinen1: (skrattar) Okej...
Jag: Äh... 31 är närmare sanningen.
Blondinen1: (skrattar fortfarande) Jaha, okej..

Sedan dök det upp en androgyn liten varelse som jag aldrig sett förut.

Varelsen: Hej, visst heter du [mitt namn]?
Jag: Ehh... ja... och vem är du?
Varelsen: Det säger jag inte...
Jag: (börjar garva) Va, vaddå säger inte?
Varelsen: (börjar backa bort från mig och ser klurig ut) Nej, det säger jag inte..
Jag: (gör en blixtsnabb move med ena armen och krokar tag om varelsens nacke) Stopp på belägg, du kan ju inte bara dyka upp här och veta vad jag heter och sedan bara dra utan att du säger vem du är.
Varelsen: (skrattar) Vad brutal du är.
Jag: Det är så jag väger upp min femmeighet förstår du. Nå, vem är du? (håller fortfarande armen om varelsens nacke i ett fast grepp)
Varelsen: Det säger jag inte..
Jag: Amen va fan.. (släpper taget om varelsen och ger upp)

Hen visade sig vara någon form av kompis kompis, så där som det oftast är, inte konstigare än så.

Sedan dök nästa blondin upp.

Blondinen2: Hur gammal är du?
Jag: Amen va fan är det med ålder ikväll..
Blondinen2: (skrattar) Har du redan fått den frågan ikväll eller?
Jag: Jaaa.. hur gammal är du själv förresten?
Blondinen2: 22, du då?
Jag: I så fall är jag 25.
Blondinen2: Okej...

Blondinen1 tappade jag bort. Det verkar vara min grej att tappa bort mina ragg nuförtiden, så henne såg jag inte mera. Varelsen var snygg men tydligen instabil på något sätt så objektifiering fick räcka. Mina vänner gjorde vad de kunde för att hooka upp mig med Blondinen2, men 22, där går fan gränsen, jag hade ju kunnat vara hennes morsa, i alla fall nästan. Det går faktiskt inte.

I kväll ska jag gräva ner mig i ett tätt biomörker och trycka i mig godis. I väntan på det funderar jag på att hälla i mig ett par resorb till och sedan slita av mig huvudet och låta ett nytt växa ut (tack Snurran för den).