Det var det där med dejting, igen..

Överallt runt omkring mig pratar människor om sina dejter, sina flirtar och den senaste de låg med. På var och varannan blogg jag läser avhandlas den ena dejtinghistorien efter den andra och jag fattar ingenting. Jag har varit singel i över ett år nu och det enda jag har lyckats åstadkomma är en dejtinghistoria på en månad, en relativt långvarig flirt som skulle blivit en dejt men som blev inställd och …det var det.

Hur gör ni? Var hittar ni brudarna? Jag fattar ingenting. Kanske är jag kräsen. Kanske är jag inte mottaglig på grund av vissa omständigheter. Kanske är jag gammal och ful numera, för så här var det verkligen inte förr. Innan jag träffade Kexet var jag singel i ett halvår. Under det halvåret låg jag verkligen i, bokstavligt talat. Eftersom dejtinghistorier verkar vara uppskattade bloggämnen (få av mina inlägg har varit så uppskattade som det här) och eftersom jag faktiskt allvarligt funderar på att skriva ner allt som hänt under dekadensens decennium så tänkte jag att vi ska förflytta oss bakåt i tiden. Här följer ett exempel på hur det var förr.

Location: Schlagerbaren på Patricia, en blöt söndagsnatt någon gång i november 2003.

Jag dansar, dricker öl och garvar och ser på håll att Sötbögen står på andra sidan dansgolvet och pratar med en av de snyggaste brudar jag någonsin sett. Nu vet jag mycket väl vem hon är, men det visste jag inte då, det är första gången jag ser henne och hon är så snygg så att mitt hjärta nästan stannar. Snyggbruden försvinner in mot baren och Sötbögen kommer åt mitt håll. Nu jävlar ska han få tala ut tänker jag och hugger tag i honom.

Jag: VEM var det där, tala ut, jag dör!
Sötbögen: (skrattar) Ja jag vet, hon är snygg som fan, hon heter [.....] men hon har tyvärr flickvän, de har varit ihop i två år, sorry…
Jag: Fan helvetes satan.
Sötbögen: (skrattar)

Sötbögen drar iväg mot baren igen, jag suckar över sakens tillstånd men bestämmer mig för att omedelbart gå vidare i livet genom att hångla upp en annan brud som jag var ute med den kvällen. (en brud som jag sedan dejtade ett tag och som numera är en av mina absolut bästa vänner, att vi dejtade är numera preskriberat). Samtidigt som detta sker springer Sötbögen på Snyggbruden igen och följande dialog utspelar sig. En dialog som Sötbögen, med andan i halsen, återger för mig ungefär tre minuter senare, efter att jag hånglat upp den andra bruden.

Snyggbruden: Vem är din kompis?
Sötbögen: Va, vem? [mitt namn]?
Snyggbruden: Ja, vem är hon, är hon singel?
Sötbögen: Men hallå, vad säger din tjej om att du frågar sånt?
Snyggbruden: Vi är inte ihop längre, vi har gjort slut.
Sötbögen: Satans jävla skit, hon frågade ju om dig, jag sa att du inte var singel…
Snyggbruden: Va?
Sötbögen: Ja, det är sant, hon frågade, var är hon? (tittar ut över dansgolvet, får syn på mig precis när jag hånglar upp den andra bruden) Oj då…
Snyggbruden: Det kanske är för sent nu..
Sötbögen: Fan.. hon frågade verkligen.. och jag sa att du hade flickvän.
Snyggbruden: Okej…

Behöver jag förklara hur mycket jag grämde mig över det där? Det gjorde inte det hela bättre att Snyggbruden surfade in på min qruisersida måndagen därpå vid lunchtid, när jag satt på jobbet och osade bakfylla, och droppade ett mail ”Hej, jag känner igen dig…”. Kort och koncist, inte mer än så. Jag svarade ”haha, det klart du gör, Patricia för tio timmar sedan”. På det fick jag inget svar och det kändes som att jag hade gått miste om att få ligga med den snyggaste människan ever. Jag började dejta hångelbruden, hon är också snygg och vad göra liksom.

Location: Häcktet, en fredag i början av december 2003, ca tre veckor efter Patriciakvällen.

Jag står i baren och hänger, plötsligt står Snyggbruden framför mig, fem centimeter ifrån min näsa, det är första gången vi pratar med varandra.

Snyggbruden: Hej.. (ler)
Jag: Hej.. (ler tillbaka)
Snyggbruden: Jag tänkte bara höra om du fortfarande dejtar den där andra tjejen?
Jag: (mitt hjärta hoppar över ett slag, jag tar ett djupt andetag) Ja.. jag gör ju det..
Snyggbruden: Jaha okej, synd, men då vet jag.
Jag: (gör en ansats att säga någonting, men får inte fram några ord)
Snyggbruden: (ler) Hejdå, ha en bra kväll. (vänder sig om för att gå)
Jag: (förbannar mig själv i mitt eget huvud) Detsamma, hejdå..

Ett par veckor senare slutade jag dejta hångelbruden, vi blev vänner istället, det passade oss bättre. Mitt första projekt blev naturligtvis att försöka fått fatt i Snyggbruden igen, så jag gav mig ut i vimlet. Naturligtvis var hon ute, naturligtvis hade hon en brud i släptåg, en intetsägande blondin. Långa svordomsramsor drog genom min hjärna och jag söp mig full. Dagen efter bestämde jag mig för att lägga ut mina lesbiska trådar, har en ett stort kontaktnät och dessutom en Sötbög som känner Snyggbruden i fråga så ska det utnyttjas, tänkte jag. Alla mina trådar lovade dyrt och heligt att hålla mig underrättad om utvecklingen och ca en och en halv månad senare kom beskedet. Snyggbruden dejtar inte den intetsägande blondinen mera, det är bara att köra.

Location: dansgolvet på Häcktet, en onsdag någon gång i början av februari 2004.

Jag får syn på Snyggbruden och kliver fram till henne, det är andra gången vi pratar med varandra.

Jag: (ler) Hej igen.
Snyggbruden: (ler tillbaka) Hej..
Jag: Du dejtar inte den blonda tjejen längre va?
Snyggbruden: (skrattar) Nej, det gör jag inte..
Jag: Bra, då tycker jag att du ska följa med mig hem ikväll.
Snyggbruden: (ler) Fast jag vill hellre att du vaknar upp i min säng i morgon.
Jag: (ler) Det funkar för mig, när ska vi gå?
Snyggbruden: (ler) Om en liten stund, ge mig tjugo minuter.
Jag: (ler) Inga problem.

Det blev ett onenightstand av det hela, inte mera. Men jag levde på spänningen och egoboosten länge. Jag behöver en sådan egoboost nu, det skulle sitta så jävla fint. Men var fan i helvetes jävla satans skit är de snygga brudarna nu för tiden?