Förbannade sexualitet

Celibat är inte min grej. Jag är så sexuellt frustrerad att det får oerhörda konsekvenser i min vardag. Jag kan inte sova, kroppen bultar och skriker. Mina celler exploderar och jag vill bara skrika. Högt. Jag kan inte koncentrera mig på att jobba, jag fungerar inte. Jag sitter och stirrar rakt ut i luften och har svårt att höra vad människor säger. Jag ser att deras munnar rör sig och jag hör att det kommer ljud, men jag får inte ihop sammanhangen.

Jag har kramp i magen och jag får ständigt motstå impulser att kasta saker i väggarna. Jag förbannar att det inte finns en knapp, att det inte går att stänga av. Min förbannade sexualitet är konstant och orubblig. Som en fucking jävla bergvägg. Den lämnar mig inte ifred, någonsin.

"Men onanera då" säger mina vänner. "vafan tror ni att jag gööör, hela tiden, det är inte det, jag vill slicka fitta, det är fan en mänsklig rättighet att få göra det med någorlunda jämna mellanrum" vill jag skrika. Öronbedövande. Men jag låter bli. Vad ska det tjäna till? De vill ju bara väl.

Jag har testat alla varianter vid det här laget, alltifrån att se till att jag får otaliga orgasmer varje dag till att totalt försöka ignorera att jag är en sexuell person överhuvudtaget. Ingenting fungerar. Detta kommer att driva mig in i komplett galenskap inom en mycket snar framtid om inget revolutionerande händer mycket snart. Jag blir tokig. Hör ni det! Tokig!