I dag stängde jag in min ena katt i garderoben. Egentligen var det endast och enbart en fråga om när detta missöde skulle utspela sig, snarare än om. Varje dag innan jag går hemifrån går jag maniskt igenom mina tjugo kvadrat för att lokalisera mina små liv följt av att jag på ett sjukligt sätt stirrar på mina garderobsdörrar i en halv minut för att försäkra mig om att dörrarna är stängda och att inga katter befinner sig innanför dörrarna.
Denna mani till trots gick jag idag hemifrån med den ena katten instängd i garderoben utan minsta möjlighet att ta sig ut. Nästan sex timmar fick hon genomlida där inne det lilla livet, innan jag tog mig hem och räddade henne. Medan jag förbannade mig själv och i panik ringde till Skrotan och speedrabblade om hur hemskt det hela var tittade katten i fråga på mig med en frågande min. Jag kände mig också manad att messa till Kexet och berätta om det hemska. Vi har ju trots allt någon form av delad vårdnad om våra skilsmässodjur. Hon har rätt att få veta, tänkte jag och förberedde mig på ett pekfingerformulerat svar. Ingenting hände. Skrotan garvade, Kexet skickade en smiley som svar och katten gick på toa. Barasådär.
Det är det mest dramatiska som har hänt i mitt liv i dag.
Nu skulle jag kunna dra ett egensnickrat skämt och flator, katter och garderober. Men jag låter bli.
lördag 12 april 2008
Dagens missöde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar