Blogganalys

Jag skulle börja blogga den 1 januari 2008. Som ett egoistiskt statement, som en uppdiktad kosmisk brytpunkt, eller för all del som en nystart, som människor utan större djup skulle ha sagt. Inte för att jag alltid tror mig ha så mycket djup själv, men i alla fall. Det blev den 20 december 2007 istället, passande nog dagen innan en jobbig dag. Inte ett nytt år, men utan tvekan en ny tid. Jag kan ha en blogg nu, bara en sådan sak.

Bloggar är tydligen trendigt. Eller var trendigt, för nått år sedan eller så, då när jag fortfarande hade grå gegga i näsan och nästan nästan nästan inte kunde komma ihåg hur eufori känns i kroppen, hur jag än ansträngde mig. Men eftersom mitt liv, i det stora hela, är försenat så är jag superbloggtrendig nu. Det passar mig bättre, som så mycket annat.

Så här är jag nu, med såinihelvetesjävlastor prestationsångest att fingrarna skakar och snoret rinner mer än någonsin. Men jag skiter i det för jag måste ha en plats för mitt verbala ordbajs och nonsensdravvel innan min hjärna totalt ger vika för ångest, bitterhet och andra mindre mysiga element.

Mitt djup är förresten ingenting annat än klyschor klädda i vackra ord. Tror jag.