Nu passar det att dyka upp, vad fint då.

Varför är det alltid så, att när en träffar någon och en känner att en vill koncentrera sig på det, då dyker det upp massa människor som levererar bekräftelse och dejtingförslag? Det har varit torka för mig länge och nu, nu när jag väl träffar någon, då. Då händer det.

Först mail från Femmen. kackel kackel, vi borde ses igen, jag tyckte att det var så trevligt, kackel kackel.. Jag har inte svarat.

Sedan mailsvar från bibruden som jag träffade på singelshopping på Ikea, över en månad efter att jag mailade henne. Det kan iofs bero på att jag inte loggar in på den där heterosingelsajten speciellt ofta, men ändå. kackel kackel, gud vad trevligt det var att ses, hoppas vi hörs igen, här får du min mailadress, kackel kackel. Jag har inte svarat.

Sedan ett gammalt qruiserragg som helt plötslig hör av sig igen med en tydlig och raktpå dejtförfrågan. Henne svarade jag i alla fall. jotack, det är bra, jag dejtar någon. Hon svarade i form av en lesbisk ironi. va??? är jag brädad??? jag fattar ingenting, jag trodde att vi skulle ses, gå på dejt, hångla, ligga, flytta ihop och gifta oss. det går inte att lita på någon nu för tiden. Det tyckte jag var roligt så jag svarade att ses och hänga går väl ann, men att något giftemål, det är det inte tal om.

Vad jag ska svara Femmen och Bibruden vet jag inte. Men det löser sig. Det är inte det som är grejen. "Grejen" är det absurda att de dyker upp nu. Var höll de hus för ett par månader sedan då jag var så sexuellt frustrerad att jag inte visste var jag skulle ta vägen? Då hade jag behövt dem, inte nu. Jag konsulterade Festmannen i jakt på insiktsfulla svar.

Jag: Vad i fittans fan, det här är stört..
Festmannen: Vaddå?
Jag: Ja, alltså, nu när jag faktiskt dejtar någon och min monogama hjärna vill koncentrera sig på det, då dyker de upp, de jävlarna.
Festmannen: Det är ALLTID så!
Jag: Jag vet, varför?
Festmannen: Jag vet inte.. men det är så.. nu när jag är singel va... det händer inte ett skit..
Jag: Men, när du var med [Festmannens ex], låt mig gissa, då stod de på kö..
Festmannen: Självklart.
Jag: Det är vansinne..
Festmannen: Man kan ju undra om folk tänder på att man har en ring på fingret liksom?
Jag: (garvar) Ja men precis, någon slags höhöhö, tänk om jag lyckas vinna någon som redan är ihop med någon - tanke..
Festmannen: Jag vet, folk är fan störda.
Jag: Jag vet.. jävla mongon.