Ett och Noll

Jag lever. I fall ni har undrat?

Jag har levt datorlös i dagarna tre och ägnat mig åt hångel, flyttpackning och flytt. Det förstnämnda var gött som sig bör, det mellan- och sistnämnda hade jag däremot kunnat vara utan.

Om ni undrar hur min och Festmannens flytt har gått i praktiken så kan den sammanfattas med tre ord: Grodkvinnan skall dö!

När vi anlände vår nya boning med en fullastad flyttbil visade det sig att Grodjävlarna inte hade behagat städa lägenheten. Den var inte bara dåligt flyttstädad, å nejvars den var inte städad alls. Tänk dammråttor stora som snusdosor, igengrott kök och badrum, könshår i toaletten och så ett dammlager över alltihopa.

När Festmannen ringde Grodkvinnan och med barsk stämma talade om för henne att det här går inte ann, nu har hon skitit i det blå skåpet. Då, mina vänner, då höjde Grodkvinnan rösten och yttrade följande harang: "Lägenheten är i topptrim, jag har städat i FEMTON timmar och vi har dessutom anlitat en STÄDFIRMA, det går inte att prata med er, din flickvän är OMEDGÖRLIG."

Vi ringde värden och efter ett par timmar kom städfirman Ibrahim AB med ett leende på läpparna och styrde upp det hela på tre fantastiska timmar. Vi älskar numera Ibrahim, han är en klippa.

Grodkvinnan, det intorkade gamla härket, kommer att få en fet städräkning hem i brevlådan inom en mycket snar framtid. Det kan hon gott ha. Om hon så vågar kontakta oss och jiddra om det hela så är mitt mått rågat, då kommer hon att få så hon tiger det förbannade aset. Hon kommer att få känna på hur det känns att få betydligt värre ord än omedgörlig upptryckta i röven.