Ett bekymmer mindre

Mitt liv är, som den trogna bloggläsaren sedan länge har förstått, allt som oftast en lesbisk soppa. Den främsta soppkokaren av alla flator jag känner är mitt ex, hon har en förmåga att soppa till det varhelst hon sätter sina små fötter, inte sällan för att ett av hennes mindre charmiga personlighetsdrag heter svartsjuka.

Det fanns en tid då vi var tillsammans då denna svartsjuka fick mig att glömma bort vem jag var. De falska anklagelserna haglade och en av de personer som hon hakade upp sig mest på av alla, var den brud som jag nu dejtar. Det är snart ett och ett halvt år sedan jag dumpade mitt ex för ett mycket bättre liv men jag har ändå bävat för att tala om för henne att jag nu dejtar bruden som under vår tid tillsammans var en återkommande svartsjuketrigger. Eftersom exets hjärna inte sällan är ganska ologisk skulle hon kunna tolka mitt och brudens nuvarande dejtande som ett bevis på att det hon trott i alla år, nämligen att jag och bruden har haft ihop det hela tiden, är en sanning.

För ett par dagar sedan bestämde jag mig. Hon får tro vad fan hon vill, jag bryr mig inte längre. Vill hon välja att tro att jag ljuger så får hon välja det, skit fucking samma. I dag ringde hon.

Exet: Hej, vad gör du?
Jag: Jag jobbar.
Exet: Jag är utanför ditt jobb, vill du dricka kaffe?
Jag: En snabbkaffe i så fall.

Fem minuter senare över en kaffe och macka.

Exet: Du äter dåligt...
Jag: Ja...
Exet: Är du sjuk?
Jag: haha, nej...
Exet: (bekymrad min) Vad är det då?
Jag: (djupt andetag) Jag träffar någon...
Exet: (stora ögon) Va??
Jag: (ler) Ja... och då kan jag ju inte äta..
Exet: (skrattar) Men berätta då, vem är det?
Jag: Det är väldigt nytt och så..
Exet: Jaja.. men vem är det?
Jag: (djupt andetag igen) Jag tycker att det är lite jobbigt att säga det här till dig.. jag vet inte vad fan du kommer att tro..
Exet: (håller på att spricka av nyfikenhet)
Jag: Det är [ett namn]. (håller andan)
Exet: (stora ögon) Åh fan...
Jag: Det har inte varit nått innan, men du får tro vad du vill, jag bryr mig inte längre.
Exet: Äh, lägg av!
Jag: Vaddå?
Exet: Slappna av, det var då, jag har skärpt mig.
Jag: (sarkastisk ton, höjda ögonbryn) Det var fan på tiden du.
Exet: (störd min) Jajaja.. jag vet.

Ett bekymmer mindre, bara sådär.