Då kanske de trashar vår lägenhet...

Eftersom jag står i begrepp att flytta har jag, idag, konkret blivit varse om den mycket sura bostadsmarknad som råder i den här stan och att det gör människor både paranoida och desperata.

Det började med ett telefonsamtal med kvinnan i det heteropar som ska flytta ut ur lägenheten som jag och Festmannen ska flytta in i. Ett samtal som jag planerade skulle ta 10 minuter av min tid och innehålla artighetsfraser och en uttalad överenskommelse om överlämning av nycklar och fastställelse av inflyttningsdatum. Det slutade med att längden på samtalet blev närmare 45 minuter och innehållet bestod av, den mycket grodlika (ibland ser människor verkligen ut som djur), kvinnans livsberättelse med fokus på bostäder.

Hon: blablabla.. boende.. blablabla.. andrahandsmarknaden.. blabla.. verkligen fruktansvärt.. ockerhyror.. blablabla..
Jag: Ja, så är det verkligen, men vad roligt att ni hittat ett nytt bra boende in innerstan och allt.
Hon: Ja, men det är ju lite känsligt det där...
Jag: Jaha...?
Hon: Ja, vi har ju inte sagt något till grannarna om VART vi ska flytta..
Jag: Nähä..?
Hon: Näe, du vet, folk blir så avundsjuka och då kan de göra vad som helst..
Jag: Jaha..?
Hon: Ja, jag sa det till min sambo, att nej, det här säger vi inte, då kanske de kommer och vandaliserar vår lägenhet..
Jag: (tror inte mina öron) Jaha, oj då..
Hon: Näe, så det har vi hållit tyst om, men dig kan jag säga det till, du verkar så trevlig!
Jag: (har ingen aning om vad jag har sagt som får henne att tycka det) Jaha, vad roligt.. men i alla fall, det här med flyttdatumet..
Hon: Ni var väl på visningen?
Jag: Ja, absolut, vi var några av de första som var där, det var jag och så hade jag min blivande sambo och min syster med mig.
Hon: (falsett) Åhhh.. jag tror jag kommer ihåg er, är du mörkhårig?
Jag: Ja, det stämmer och [beskriver mitt eget, Festmannens och Lillasysters utseende lite närmare].
Hon: Åhh... vad roligt, vi har hoppats ända sedan visningen att ni skulle få den, ni verkade så seriösa och trevliga.
Jag: Jaha.. (kan inte hålla mig för skratt) det var roligt att höra.

Dagen fortsatte med att den skokartong jag nu hyr i andrahand ska hyras ut till en ny person. Jag bestämde med min hyresvärd och tillika vapendragare från en svunnen tid, att intressenterna skulle hänvisas till mig för bokning av tid för visning. Min mobil har i och med det gått så varm under eftermiddagen i dag att den till slut laddade ur sig och dog.

Intressent1: Hej jag heter blablabla.. lägenhet.. blabla.. jätteintresserad... blabla..
Jag: Jag förstår, jag är hemma på torsdag, då kan du få komma och titta på den.
Intressent1: Jag behöver inte titta på den, jag kan säga att jag tar den på en gång.
Jag: Jaha, okej, men det är bestämt att den ska visas för en handfull personer som är intresserade.
Intressent1: Okej, då tar jag ledigt så jag kan komma på dagen före alla andra.
Jag: Okej...

Intressent2: Hej jag heter blablabla.. lägenhet... blablabla.. alltid velat bo i innerstan... blablabla...
Jag: Jag förstår, jag är hemma på torsdag, då kan du få komma och titta på den.
Intressent2: Jag vill verkligen ha den, jag har referenser, ska jag ta med papper, vill ni ha anställningsbevis?
Jag: Eh.. jag ska bara visa den för att jag bor i den nu, allt det där får du prata med [värden] om.
Intressent2: Okej..

Vad är det för jävla stad en bor i som gör människor såhär desperata och dessutom så bostadsparanoida att de tror att deras grannar av ren och skär avundsjuka ska trasha deras nuvarande förortslägenhet bara för att de fått det innerstadsboende som de så länge längtat efter? Stockholm är fantastiskt, en bättre plats finns inte, men dess bostadsmarknad gör fan människor psykotiska.