Det var någonting med el och vatten...

Jag har städat badrummet i dag, spännande va? Inte? Håll ut kära läsare, det kommer.

När jag städar mitt badrum brukar jag använda mig av vim badrum eller annan liknande produkt. Så gjorde jag även denna gång. Jag gick loss som aldrig förr med en mordisk inställning gentemot kalkavlagringarna och sprayade i alla vrår och hörn som finns i mitt badrum. Mitt i denna städorgie upptäckte jag att det var bajs på strömbrytaren i själva badrummet. Inte riktigt bajs alltså, men ändock ett par fläckar som var ruskigt lika bajs. Glatt sprayade jag på dem också och grabbade sedan tag i vattenslangen för att skölja bort dem. Då blev allt svart.

I ungefär fem sekunder stod jag i mörkret och fattade ingenting. Sedan slog det mig. Ett välbegravt minne poppade upp ur mitt bakhuvud. Någonting som Mamma pratade om en gång. Någonting om el och vatten. Någonting om kombinationen el och vatten.

Någonstans i vevan när jag ramlade runt i mörkret för att leta rätt på en tändare för att kunna lokalisera proppskåpet slog det mig. Jag har haft en person i min omedelbara närhet som gick bort i en el- och vattenolycka. Jag har aldrig accepterat att det hände. Dessutom har jag tänkt massor på henom de senaste veckorna och även pratat både om henom och det faktum att jag inte har accepterat att hen är borta och inte kommer tillbaka mera.

Med den tanken kom obehagskänslan och även en ytterligare minnesbild från tidigare i veckan, när jag och Sötbögen hängde tillsammans framför ett frågesportprogram på svt.

Programledaren: Nästa ämne är "dansant".
Jag: Dansant, haha, jag tror att svaret är foxtrot!
Sötbögen: Jaha? hahaha..
Programledaren: Här kommer frågan, vilken dans dansas blablabla och blablabla?
Den tävlande: Foxtrot
Programledaren: Det är rätt svarat.
Jag: (stirrar på tvn, mållös)
Sötbögen: (ser helt jävla chockad ut) Men va i helvete...
Jag: (hittar orden) Jag visste det, fattar du, jag visste det, jag fick upp det i huvudet och lät det komma ut genom munnen utan att tänka..
Sötbögen: Det är sjukt, du bara foxtrot och de bara foxtrot...
Jag: Jag vet.. alltid när sånt här händer så... jag blir tokig... jag visste det ju... Hur många danser finns det?
Sötbögen: Många!
Jag: Precis.. det kan liksom inte vara slump, jag visste det..
Sötbögen: Herregud, jag orkar inte..

Den här typen av saker har hänt mig förr. Jag "bara vet" saker utan att jag kan veta dem och jag får föraningar som sedan visar sig stämma. Och i vissa fall har det varit mer konkret än så.

Det har aldrig skrämt mig, tvärtom. Jag är inte ett dugg rädd för "övernaturliga fenomen" och "spöken". Människor är betydligt läskigare än spöken om ni frågar mig. Så det skrämmer mig inte. Däremot var det länge sedan nu, så det känns lite.. ovant. Ovant men ändå välbekant.

En sak är jag i alla fall säker på. Aldrig mera el och vatten i kombination. Aldrig mer.