Jag försov mig i morse. Jag brukar ha enorma problem med att både somna på kvällarna och att ta mig upp på mornarna men i morse tog jag fan priset. Jag stängde av klockan och somnade om, förstås, en klassiker. Vaknade med andan i halsen av någon form av surrealistisk dröm som jag nu har glömt när klockan var 09:35 prick. Klockan 10:00 prick hade jag ett möte inbokat. Jag kastade mig iväg på tre röda sekunder, utan smink, utan frukost, utan hjärna och det kändes på fullaste allvar som en nära döden upplevelse. Jag brukar vara så trött på mornarna att jag ibland får kväljningar men så nära att spy av trötthet som jag var i morse har jag nog aldrig varit.
Jag anlände till jobbet klockan 10:08 prick för att få beskedet att mötet var uppskjutet till klockan 10:20. Jag valde att utnyttja de nyvunna tolv minuterarna till att kolla mina mail, ett beslut som jag nu såhär i efterhand förbannar mig själv för, jag borde ha tagit en kaffe istället.Kommer ni ihåg FlatanX och FlatanY? Om inte, klicka här för en reminder. I min mailinkorg i morse fanns nämligen ett väldigt lesbiskt mail från FlatanY. ”har tänkt höra av mig länge… blablablabla… apropå att att jag dejtar FlatanX… blablablabla… är hemskt ledsen… blablablabla… har inte vetat vad jag ska säga… blablablabla… hoppas vi ses snart… blablablabla…” På fullaste allvar; har FlatanY någon jävla radar eller vad är det frågan om?
”Det är sen söndagskväll och precis just nu så har nog [mitt namn] precis blivit nobbad av det enda vettiga ragg hon haft det senaste halvåret och mår redan skit, jag drar igång den lesbiska djungeltrumman så hon får en jobbig sak till att hantera nu när hon ändå är igång, då kommer hon att må ännu värre och inte kunna sova på hela natten”
”Det är tidig måndagsmorgon och [mitt namn] har nog precis försovit sig och är så trött så att hon nästan spyr, jag drar iväg ett lesbiskt mail nu en månad senare och talar ut om min och FlatanXs dejtande så gör jag hennes redan övervidriga morgon ännu lite värre”
Naturligtvis var inte mailet så illa egentligen, FlatanY är egentligen en bra person som jag alltid har tyckt om, men va fan liksom. Jag visste knappt vad jag hette och så det där mailet på det. Dessutom hade hon stavat FlatanXs namn på det där fultrashiga sättet som inte är okej. Och vad i hela helvetet förväntade hon sig för svar? Jag hade ingen aning så jag konsulterade en vän (tack!). Vi kom fram till en rad olika alternativ.
1/Inte svara överhuvudtaget. 2/Svara ”tack för att du gjort min redan röviga måndagsmorgon ännu lite rövigare, adieu”. 3/Vara större än alternativ 1-2 och skicka ett välformulerat och trevligt svar utan tillstymmelse till drama eller bittra undertoner.
Jag valde alternativ tre för att jag är större än så, eller för att jag i alla fall har som ambition att vara större än så. Jag gillar ju trots allt FlatanY egentligen, dessutom skrev hon fina och korrekta saker. Saker som jag i och för sig inte vet om hon menar, men ändå. Så jag skrev ett lika korrekt och fint svar tillbaka och jag menade varje ord. Ord som FlatanY i och för sig inte kommer veta om jag menar eller inte, men skit fucking samma, huvudsaken är att jag vet det.
Jävla skitdag. Jävla lesbiska liv a al Lwordkarta som verkar innebära att alla jag känner måste ligga med varandra kors och tvärs hela tiden. Jag blir så trött. Hade jag haft rödvin hemma hade jag hällt upp ett glas nu, istället har jag grävt ner mig med datorn i soffan och överdoserar nikotin, en underskattad drog om ni frågar mig.
3 kommentarer:
Nikotin är så min drog för kvällen. Fast jag mår otroligt bra egentligen finns det ett litet skavsår som skaver varje gång man tar ett steg, framför allt med skor som är från loppmarknaden och en storlek för små. Skavsåret heter "Hon med stort H för stunden". När finns inte Hon med stort H för stunden? Ingen aning, men det är hemskt när man märker att man kan prata med Henne om allt när andra mänskor finns omkring och sen när det bara är Hon och jag som pratar så finns det typ två ämnen... Blah. Men den här tankegången ska så inte förstöra min kväll...
Det jag tröstar mig själv med är att efter helt otroligt hemska dagar kommer bättre dagar och då kan man njuta av små saker. Fast egentligen brukar vetskapen inte hjälpa något, men jag brukar försöka få mig själv att känna så logiskt som jag tänker. Oftast lyckas det inte.
Starkt av dig att vara stor. Själv verkar jag ha nåt självförsvar, eller om det är en överlevnadsinstinkt, som slår till och bara vill blocka ut allt som gör ont, så jag tar inte till mig saker som människor skriver, även om de kanske är logiska och bra. Kanske kommer jag senare i mitt liv ångra att jag stängt ut de människorna? Vi får se. = )
pärlan -att känna så logiskt som en tänker... kan någon det? Jag tror inte det faktiskt.. jag misslyckas iaf med det mest hela tiden, så du är inte ensam! :)
kajsa -självförsvar är bra, men ibland menar folk faktiskt vad de skriver. Det knepiga är ju att det inte alltid är så och då tycker självförsvaret att det är bäst att inte chansa.. jag funkar också så ibland, så du är inte heller ensam! :)
Skicka en kommentar