Ibland får jag bloggångest, oftast handlar det om att jag är rädd för att utelämna människor när jag skriver om dem och publicerar det i ett offentligt forum som detta. Senast jag drabbades av en sådan ångestattack konsulterade jag en person som figurerar flitigt i den här bloggen och som verkligen skulle kunna känna sig utelämnad av mitt sätt att skriva. Jag frågade rakt ut "blir du arg, är det för mycket". Äh, sa hon med en för henne förvånande barsk stämma, "det är din blogg, du skriver vad du vill på din blogg och du utelämnar ingen, du gör verkligen inte det". Med det i ryggen tänker jag nu tala ut om en sak som har tyngt mig hela veckan.
Jag ska på en fest i helgen. En oerhört lesbisk tillställning. Jag har nämnt det förut, gästlistan inkluderar både FlatanX, FlatanY och utöver det ca fem personer som jag i vanliga fall verkligen brukar försöka undvika. Hela min lesbiska bekantskapskrets ska på nämnda fest, de fixar, donar, förbereder och är peppade. Alla utom jag. Jag vill inte. Hela mitt väsen skriker nej med versaler, jag vill verkligen inte. Jag börjar bli rädd för flator och alla jävla relationer kors och tvärs och vissa saker gör ohyggligt ont. Jag vill inte.
Men gå inte då för fan tänker säkert ni nu. Jag önskar att det vore så enkelt. Det är en av mina absolut bästa vänner som har fixat allting och hon har pratat om denna tillställning i månader, det är årets fest och hon är en av mina bästa, en av mina finaste, en av de viktigaste, en av få människor som är under min hud.
Hela veckan har jag funderat på vad som skulle smärta minst i mig, att inte dyka upp och därmed göra en av mina finaste besviken eller att dyka upp och möta alla de där ansiktena i vitögat. Tanken på båda scenarierna smärtar lika illa och jag känner mig uppträngd i ett syrefattigt hörn. Det enda jag hittills kommit fram till är att Oraklets idé var den bästa hittills, nämligen att gå dit tidigt och sedan rasa hem och dricka bubbel i händelse av att jag inte... orkar, eller börjar gråta, eller något annat dramatiskt.
Tänk lite på mig i helgen är ni söta. Skicka lite positiv energi tankevägen eller nått. Jag behöver det.
onsdag 10 september 2008
Fet festångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alla är inte peppade. Inte alls!
Jag liksom du, vill egentligen inte alls gå. Det är för trångt
Så vad sägs... du och jag och en magnumflaska med bubbel, eller tre?!
Stackars knytt. = ( Skickar dig massor av positiv energi. Tänk som min mamma brukar säga: "Vad som än händer idag så blir det en dag i morgon också."
May the force be with you, kontrar jag med lite nördigt.
ullbritt persson -jag dricker mer än gärna bubbel med dig, men en annan dag än imorgon..
annie och constantin -tack för pepp rara ni! Jag har dock i princip bestämt mig för att inte gå.. jag orkar inte.
En vän som känner dig så väl kommer säkert att förstå ditt val hur du än gör, tror jag. Det är liksom det som är bra med dom där riktigt nära vännerna :)
Själv skulle jag nog hoppat festen om jag kände så.
mikey -jag hoppade festen och min vän förstod, så nu är det över (pustar ut)...
Skicka en kommentar