En orgasm om dagen

Dokusåpor verkar inte vara er grej. Alltså er som i ni som läser den här bloggen. Jag hade förväntat mig en rad kommentarer i stil med "är du dum i huvudet som tittar på skräp-tv", "jag tycker faktiskt att bonde söker fru är töntigt" och "idol är förnedring, ingenting annat". Men det har varit dött på kommentarfronten, stendött. Jag väljer att tolka det som att ni vill läsa om andra saker än dokusåpor.

Onani, är det ett roligare ämne kanske? Jag kan nämligen berätta att jag i praktiken har återgått till mitt gamla mantra "en orgasm om dagen" igen. Jag är känd för detta mantra och jag har alltid hävdat att om du ska unna dig själv en god sak varje dag så är en orgasm att föredra framför både praliner, kaffe och träning. Nikotin och orgasmer tänker jag aldrig välja mellan, jag behöver båda för att fungera som människa.

Jag upplever att många i min omgivning inte sällan tycker att detta är lite märkligt och tokroligt. Kommentarer som "va, onanerar du varje dag?" (svar: eh, ja) följt av "hur hinner du det?" (det är en fråga om prioriteringar) är inte är ovanliga. Så när jag för ett par veckor sedan droppade för några vänner att jag slutat onanera möttes detta med förvåning och jag fick en känsla av att de knappt tog det på allvar. Efter det har jag funderat på saken och det första jag kom fram till var att jag inte ens vet varför jag inte onanerat på länge och en sådan usel förklaring håller inte. Så jag tog tag i saken och återgick, för ett par dagar sedan, till "en orgasm om dagen" (minst).

Orgasmer är bra för kroppen, det är min fasta övertygelse. Spänningar släpper och en blir piggare, gladare och mer harmonisk. Så funkar det i alla fall för mig. Om det är några där ute som håller med är ni välkomna att lämna en kommentar, om inte annat för att jag ska slippa känna mig ensam om mitt orgasmberoende.