Jag är sjuk, det går inte att förneka det längre. Dels har jag de senaste två åren brottats med en ämnesomsättningssjukdom som fått mig att pendla i vikt som en jävla jojo vilket har lett till att jag blivit ännu lite mera ätstörd och kroppsstörd än jag redan var innan jag fick sjukdomshelvetet. Dessutom har jag cellförändringar som vägrar att läka ut av sig själva. Båda dessa åkommor påverkar det som jag absolut inte vill ska påverkas, nämligen mina möjligheter att bli gravid.
I går tog jag tjuren vid hornen och ringde till min gynmottagning.
Jag: Hej, [mitt namn] heter jag. Jag lämnade cellprover i början av sommaren men har inte fått någon återkoppling.
Gyn: Jaha okej, vad har du för personnummer?
Jag: [mitt personnummer].
Gyn: Ja, jag ser här att dina förändringar är kvar, men de har inte blivit värre i alla fall.
Jag: Hur sjuk är jag?
Gyn: Så sjuk vet jag inte om du är, men..
Jag: (avbryter) Men alltså, vad händer nu då? Det är snart ett år sedan jag lämnade mina första prover, jag har alltså gått med cellförändringar i ett år nu..
Gyn: Jag jag ser det här, jag tror att det är lika bra att vi bokar en tid för att ta bort dem. Det är ett rutiningrepp som görs med laser under en lättare narkos.
Jag: Jaha okej.. jag har aldrig varit sövd.
Gyn: Men det är ingen fara, de kommer att ta hand om dig. Jag ska se till att du får en tid så fort som möjligt. När hade du mens senast?
Jag: Okej.. (börjar bläddra i min kalender) för en vecka sedan typ... nästa kommer om... 20 dagar skulle jag tro..
Gyn: Okej, jag antecknar det här så ska jag se till att du får en tid så fort som möjligt. Är du sjuk på något annat sätt?
Jag: Ja, jag har haft [ämnesomsättningshelvetet].
Gyn: Jaha, och du har fått behandling? Är du fortfarande under behandling?
Jag: Nej, jag avslutade i somras, men jag fortsätter att lämna prover regelbundet.
Gyn: Vet du hur ditt senaste provsvar såg ut?
Jag: Ja, hormonnivåerna är normala men jag har förhöjt värde på enzymet.. 2,7 tror jag det var..
Gyn: Jag förstår, jag kan en del om det här förstår du. Jag antar att du redan vet det, men med sådana värden får du absolut inte bli gravid.
Jag: Ja.. eller, jag vet att jag måste prata med min läkare innan jag försöker bli gravid..
Gyn: Okej, men så här är det. Du får inte bli gravid med så förhöjda värden. Du är frisk nu, men med så förhöjda värden kan barnet bli jättesjukt inne i magen.
Jag: (börjar känna en lätt panik) Jaha..
Gyn: Du kan alltså vara frisk fast barnet kan utveckla sjukdomen inne i magen och det är farligt, det blir då ett akutläge och risken att barnet dör inne i magen är stor.
Jag: (får en känsla av att marken försvinner under mina fötter) Okej..
Gyn: Så vår starka rekommendation är att man väntar med en graviditet tills nivåerna ser helt bra ut.
Jag: Jag kommer inte att bli gravid by mistake..
Gyn: Okej, är du säker på det?
Jag: Ja, jag är HELT säker på det.
Gyn: Det är bra, för det kan bli riktigt allvarligt, jag har sett sådana graviditeter och det är inte roligt. Jag säger det inte för att göra det svårt för dig, tvärtom så är det bra att du vet om det.
Jag: Jag förstår. Jag ska prata med min andra läkare om det..
Gyn: Ja gör det, det tycker jag. Vill du bli gravid?
Jag: Ja.. någon gång, men inte nu.. (börjar gråta)
Gyn: Jag förstår att det är jobbigt, men det kommer att gå bra.
Jag: (snyftar) Förlåt.. men jag har redan sådan barnångest som det är, för att tiden rinner iväg, och nu både det här med mina värden och cellförändringarna... det blir lite mycket på en gång bara..
Gyn: Jag förstår det, men du ska inte vara orolig, cellförändringarna är det ingen fara med, vi ska bara se till att de försvinner så de inte utvecklas mera och dina värden borde stabilisera sig, och gör de inte det så finns det ju andra behandlingsmetoder.
Jag: Jo, jag vet, det är lite mycket bara, förlåt..
Gyn: Det är ingen fara, var inte orolig. Jag ska se till att du får en tid här så fort som möjligt.
Jag: Okej, tack så mycket..
Just nu känns livet "snart 31 - tiden rinner iväg - ingen fru - cellförändringar - fel på blodvärdet - får absolut inte bli gravid"-helvetiskt. Jag vill skrika ut långa haranger med svordomar och könsord och kasta en stor fet glasvas i väggen. Jag har en stark känsla av att det skulle hjälpa på något sätt.
fredag 26 september 2008
Du får absolut inte bli gravid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Kära hjärtat vännen, jag vet inte vad jag ska säga men jag önskar jag kunde säga/göra nånting. Du har fått mer än du förtjänar, lååångt mer....
Det kommer att ordna sig. Det måste det.
Kram
Lilla.. = ( Kram V.
Tack fina ni! Det kommer att ordna sig, det gör det alltid. Och jag mår bättre nu, det är som det är. Nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk! :)
Men lilla gumman! Allt jag vill göra just nu är att ta reda på var du finns nånstans så att jag kan ge dig en stooor kram!
Tack! :) Vad gullig du är! Jag mår dock bättre nu, ingen fara på taket! :)
Du vet att det löser sig, va? Klart det ordnar sig! Allah öppnar vita dörrar för goda människor, som en muslimsk tjej på jobbet sa till mig för några veckor sedan...
Siq -jag vet att det löser sig, jag vet det. Med Allahs hjälp kommer jag att se ljuset :)
Skicka en kommentar