Reinkarnerade synder

Jag var på en mycket lyckad förfest hos Skrotan i gårkväll men jag bangade själva klubbandet. Jag kände mig för ful för att gå ut, så var det. Det var min enda anledning att banga för i övrigt var jag på topp. Trött i och för sig, men ändå glad och definitivt redo för en sula på parketten i glada vänners lag. Men jag bangade, jag var för ful, det var för påtagligt för att ignorera, så jag gick hem.

Min gamla välbekanta utseendeångest är tillbaka och den här gången är det faktiskt med all rätt. Dels har jag gått upp i vikt i sommar och inte så lite heller. På måndag morgon planerar jag att ställa mig på min våg för första gången på två månader och jag vet redan nu att det kommer att leda till tårar och en desperat önskan om omedelbar fettsugning. Detta stundande trauma har jag förberett mig på i snart en vecka, genom att hetsäta feta såser, chips och chokladbollar. Hej ätstörning.

Min hy bråkar med mig igen också. Jag har en lång historia av riktigt svår acne bakom mig. Men va fan, tänker ni, hon överdriver säkert, vem har inte haft finnar i sina dagar. Men ack vad ni bedrar er för här snackar vi acne de luxe, värsta varianten. Efter många års pina med en rad dyra hudprodukter, den ena sämre än den andra, som min enda hjälp hamnade jag tillslut, för flera år sedan, hos en hudläkare.

Läkaren: Ja, jag ser att du har problem..
Jag: Ja, snälla hjälp mig, jag klarar inte det här längre..
Läkaren: Vi ska se vad vi kan göra, sätt dig här på britsen.
Jag: (hoppar upp på britsen samtidigt som läkaren riktar en stor lampa mot mitt ansikte)
Läkaren: (lyser på mitt ansikte med lampan) Ja du.. det här är ett av de värsta fall jag någonsin sett, du är riktigt infekterad i hela hyn, det är ingen tvekan om att du behöver hjälp.
Jag: Jag vet, jag orkar inte mer, jag vill ha medicin som hjälper, snälla..
Läkaren: Jag kommer att skriva ut det till dig, det är ingen tvekan om det.
Jag: Tack snälla..

Medicin fick jag, en medicin som min dåvarande gynekolog kallade för rävgift, en medicin som en bara får om en tillhör de västa av värsta fall. Det var min sista utväg. Jag påbörjade min kur med en rad biverkningar, såsom totalt alkoholförbud, extrem trötthet, viktuppgång och snustorra slemhinnor på köpet. Läkaren sa ordagrant så här; ”i vanliga fall brukar vi rekommendera att man äter den här medicinen i sex månader, men i så extremt svåra fall som ditt brukar vi låta patienterna fortsätta behandlingen i sju till åtta månader, om deras värden ser okej ut”. Efter fem månader såg inte mina värden okej ut längre och jag var tvungen att avsluta min behandling. Läkarens kommentar angående detta faktum var; ”det är inte ultimat för dig att avsluta din behandling redan nu och det finns risk för att det kommer leda till att du kommer få fortsatta problem framöver, men jag kan inte låta dig fortsätta, du har levervärden som en gammal alkoholist”. Kul, tänkte jag, alkislever vid 23 års ålder fast jag inte druckit en droppe på ett halvår och fortfarande hög acnerisk framöver.

Trots detta har jag under alla år som passerat efter min behandlig, varje gång någon frågat om det, svarat; ”det var ett halvår i helvetet, men det var värt det”. Min värsta acne försvann, men min hy har fortsatt vara extremt känslig under alla år. Med jämna mellanrum, som exempelvis nu, får jag riktiga acnebölder som blir till infekterade sår som inte läker på veckor, ibland månader, ibland halvår. Det känns som en förbannelse varje gång det händer och det begränsar mitt liv, säkert mer än någon i min omgivning kan föreställa sig. Det får mig att känna mig ful och äcklig. Det får mig att vilja slå sönder saker. Det får mig att vilja gräva ner mig under mitt täcke och inte gå utanför dörren förrän helvetet behagar läka ut.

Så är det nu, så är det verkligen nu. Värre än på länge för den här gången gör det fysiskt ont. Jag har en stor infektion mitt i ansiktet just nu, den svider och jag glömmer den inte i en sekund för mina hjärtslag känns i den, genom den och runt den.

Om det finns en gud (vilket jag ibland tror att det gör, ibland inte, men det kan jag blogga om en annan gång) så har jag bara en fråga till henom; Why me? Vad har jag för reinkarnerade synder i mitt bagage som gjort att jag dragit detta helvete över mig?