Nu smäller det!

Jag är lycklig. Det känns oerhört befriande och samtidigt ganska ovant. Jag tror faktiskt inte att jag har varit så här lycklig i hela mitt liv, bortsätt från de där månaderna med Spöket för fem år sedan, då innan bomben föll och jag fortfarande var övertygad om att hon var love of my life och att vi skulle leva lyckliga för alltid. Fem år sedan, det är vansinnigt länge sedan nu och herregud vad jag bedrog mig själv den gången. Aldrig mer. Den gången var jag lycklig på grund av henne. Den här gången är jag lycklig på grund av mig själv. Den här lyckan är bättre.

Jag har varit singel i ett år nu. Ett helt år har det tagit för mig att komma hit, ett år behövde jag för att göra mig själv rakt igenom lycklig. Nu skulle jag kunna träffa någon igen, först nu är jag redo. Jag vill gärna träffa någon, jag vill verkligen det. Men om jag inte gör det, om jag kommer förbli singel hela livet så tänker jag att det i och för sig vore lite tråkigt men att värre saker har hänt. Jag klarar mig alltid. Jag klarar av att vara lycklig bara på grund av mig och det är en känsla som är oslagbar. Ensam är jag inte heller, faktum är att jag nog aldrig känt mig så ickeensam som nu.

För ett år sedan var jag livrädd för ensamheten, jag var livrädd bara inför tanken på att bo själv, jag var livrädd för att inte höra ihop med någon, att inte tillhöra ett ”vi” i form av en relation. Rädslan var så stor att jag vid ett par tillfällen fick rejäla ångestattacker och på allvar tänkte att ”jag klarar det inte, jag överlever inte, nu dör jag”.

Nu gillar jag att vara med mig själv, jag känner mig inte ensam när jag är med mig själv, jag gillar mitt sällskap, jag tycker att jag är så sjukt härlig. Jag bor själv och jag gillar det som fan. Jag vill förvisso gärna träffa någon, men om jag ska göra det så ska det vara någon som är sjukt bra, annars kan det lika gärna vara. Jag har lagt ner alldeles för många år av mitt liv på relationer som inte fungerat. Det är färdigt med det nu. Aldrig mer.

Fattar ni vad cool jag är som har kommit hit?

En kompis sa till mig efter hon hade fött sitt första barn att ”jag har fan tryckt ut en unge, jag har gjort det, nu finns det ingenting jag inte klarar av”. Så känner jag nu. Jag har klarat av att göra mig själv lycklig. Det finns ingenting jag inte klarar av nu. Ingenting.

Det är Prideinvigning på Skansen ikväll. Termometern visar 30 grader. Det är regnbågsflaggor över hela stan. Det bubblar och sprakar i luften. Det exploderar snart. Satan i gatan vad härligt livet är.