Jag träffade en gammal bekant från förr över ett (nåja, fyra om vi ska vara petnoga) glas igår. Vi hängde i samma gäng i slutet av det glada 1990-talet och har inte setts på åtta-nio år. Syftet med kvällen var således att slappna av, umgås och tala om gamla minnen. Ganska snart förstod jag att våra världsbilder kanske inte riktigt hade så speciellt mycket gemensamt.
Location: Korsningen Engelbrektsgatan-Karlavägen.
Jag: Var skulle du bo om du fick välja helt fritt?
Bratbruden: I ett hus vid Stilla Havet.
Jag: Men i Stockholm då?
Bratbruden: Det finns väldigt många fina innegårdar på Söder.
Jag: Ja, det gör det verkligen, jag gillar Söder.
Bratbruden: Men där kan jag inte bo.
Jag: (frågande blick) Nähä, varför inte det?
Bratbruden: Det är så mycket knarkare där.
Jag: (tror inte mina öron) Va?
Bratbruden: Ja, har du inte sett hur det ser ut utanför affären på Folkungagatan?
Jag: (mållös)Va?
Bratbruden: Ja, det är ju där de hänger.
Jag: (får inte fram ett ljud)
Bratbruden: Ja alltså, om jag ska gå och handla mat så vill inte jag att någon med smutsiga och knarksåriga händer ska ha tagit i min paprika innan mig.
Jag: (blir tillfälligt döv, ber en inre bön om att hon måste skämta) Va?
Bratbruden: Ja, så tycker jag.
Jag: (får fortfarande inte fram ett ljud)
Bratbruden: Jag tycker om att bo här, sådant händer inte här.
Jag: Jag ska nog gå hem nu…
Jag har ägnat en stor del av min dag i dag åt att skratta och vansinnesskrika åt denna dialog. Vad lever människor i för värld och framförallt; vad har de för människosyn? Sedan när blev Södermalm ett socialt belastat område och sedan när använder vi ordet knarkare på det sättet?
Jag undrar verkligen hur många av hennes Stureplanspolare som drar linor varje helg. Hela bunten, skulle jag gissa.
Jag har vidare funderat på vad jag skulle ha sagt till henne om jag inte hade blivit tillfälligt döv och mållös.
I think your reality check just bounced.
(Tack Oraklet för den!)
Det borde jag sagt, högt och ljudligt. Varför kommer en alltid på smarta lines(observera ordvalet) efteråt?
2 kommentarer:
Ja, vad är det med folk? Dra ett skämt nästa gång, de lär väl gilla one-liners :)
Hon var ett spån! Hon sa flera störda saker, tex att ironi bara fyller ett syfte, nämligen att sätta sig över och mästra andra människor. Jag höll inte med.
Ett tag funderade jag på om hon kanske var hög för att hon var så spånig. :)
Skicka en kommentar