Pyromankalas och lyckliga stunder

Jag har haft en alldeles utomordentligt trevlig midsommarhelg. Först åkte vi bil genom landet. Vi tog omvägar för att undvika midsommartrafikshelvetesköerna men lyckades ändå pricka in en poliskontroll.

Jag: Om han säger ”hur var det här då” så dör jag.
Oraklet: (garvar och vevar ner rutan)
Snuten: Tjena, är det bra?
Oraklet: Ja visst vettu, det är mycket bra.
Snuten: Har du ett körkort möjligtvis?
Oraklet: Javisst (halar fram körkortet)
Snuten: Är det du som är bilägaren också?
Oraklet: Nej, det är det inte.
Snuten: Nähä, okej, vem äger bilen då?
Oraklet: Det gör Mamma.
Snuten: Okej, kan jag få låna lite luft också?
Oraklet, Jag och Sötslampan: (fattar ingenting, tror att han vill kolla lufttrycket i däcken typ)
Oraklet: Ehh.. jaa..
Snuten: (räcker fram blåsanordningen)
Oraklet: (blåser för allt vad hon är värd)
Snuten: Tack så mycket, då ska vi kolla lyset också.
Oraklet: Okej.
Snuten: (börjar domdera om att olika lysen ska stängas av och på och att det ska blinkas åt olika håll)
Oraklet: (försöker följa instruktionerna så gott hon kan)
Snuten: Okej, tack ska du ha.
Oraklet: Får vi åka nu?
Snuten: Ja, men du måste sätta på lyset.
Oraklet, Jag och Sötslampan: (fattar återigen inte vad han snackar om)
Snuten: (sträcker in armen genom rutan, vrider på en spak) Såhär, du hade bara parkeringsljusen på när du kom.
Oraklet: Jaha, oj då.

Efter detta lilla missöde firade vi vår härlighet genom att sjunga lite progg.

Väl framme blev det en fest i dagarna tre. Vi hade en sned midsommarfallos.

Och väldigt fin utsikt.

Mitt bästa tilltag tog sin början när jag och Oraklet glatt förfriskade och löjligt runda under fötterna, framåt småtimmarna på självaste midsommarafton, hasade ner på stranden för att fylleprata om livet. Ursprungsplanen var att sova på stranden, vi hade utrustat oss med filtar och ett sexpack öl. Väl nere på stranden uppenbarar sig en rishög a la majbrasa, ca en meter hög och två meter i diameter, mitt framför mina fötter.

Jag: Får jag tända på?
Oraklet: Görett, lycka till.
[Till saken hör att det i princip blåste full storm ute]
Jag: Jag kommer snart tillbaka.
(springer upp till huset, hämtar en tändare, springer tillbaka)
Jag: Nu jävlar.
Oraklet: (ligger ner på filtarna några meter bort och garvar)
Jag: (försöker tända på) Faaaan, det går inte…
Oraklet: Hämta tändvätskan.
Jag: Fan vad smart (springer upp till huset, talar högt och ljudligt om för alla att nu jävlar blir det brasa på stranden, grabbar tag i tändvätskan, springer tillbaka till stranden)
Jag: Nu jävlar ska det eldas (häller en halv flaska tändvätska på rishögen)
[Vid det här laget har ett antal människor hakat på ner till stranden för att se vad det är som pågår]
Jag: Nu jävlar! (drar fram tändaren och tänder på, det tar fyr på tre röda sekunder)

Satan vilken brasa det blev. Det brann så inuta helvete.

Jag vill dock passa på att påpeka att jag inte var så oansvarig som det kan låta. Det var en bit till husen och på ön där vi befann oss är det karga stenstränder som gäller. Men satan vad det brann. Sötslampan, det driftiga lilla stycket, såg även till att midsommarfallosen hamnade i lågorna. Den var så sned och vinn att den lätt gick att förväxla med brasved, så varför inte.