Jubileumsbloggen

Jubel och fanfarer
Konfetti och serpentiner
Fyrverkerier och hurrarop

Det här är inlägg nummer 100.

Därmed blir det bloggande om den här bloggen nu. Metablogga som det så trendigt heter.

Jag började blogga för ett halvår sedan, av en rad olika anledningar men kanske främst för att jag under många år levt i en relation som inte fungerade (ni som läser troget har koll). Under den relationen hade det som är jag, inklusive min stora fascination för det svenska språket, sakta men säkert tagits ifrån mig. Det hade suddats ut, det låg endast kvar som ett svagt svagt minne långt bak i mitt bakhuvud. När jag började blogga hade jag kommit så långt att minnet var framplockat och avdammat och jag behövde därför en kanal för mitt språk. Den här bloggen blev den kanalen. Syftet var glasklart. Jag hade hittat mig själv och med det även mitt språk och det ville leva. Jag har låtit det leva, i den här bloggen och även på andra ställen. Den här bloggen har sedan dess, i och med att jag sakta men säkert mått bättre och bättre för varje dag, tagit sina egna vägar och dragit iväg åt olika håll som från början inte var planen. Vart den kommer att ta vägen framöver har jag ingen aning om, det kommer att visa sig.

En sak vet jag däremot med allra största säkerhet; den här bloggen kommer att finnas kvar, säkerligen under ganska lång tid framöver. Den är min lilla vuxenleksak och jag gillarn som fän. Därför firar jag den och mig själv i kväll, med folköl, snus och glass. En riktig fest!