Jag är numera en rad erfarenheter rikare. Jag har varit på Estnisk flatklubb och socialiserat mig med lokalbefolkningen. Det är tur för den Estniska nationen att jag är mer nyanserad än att jag dömer efter det första intrycket, för om jag hade gjort det hade jag numera varit helt övertygad om att alla estniska flator har damp. Kvällens första interaktion var nämligen minst sagt hyperaktiv.
Estnisk dampflata: (tar tag i mina axlar, pratar rakt in i mitt ena öra) Tere koli moli ali kakakakakaka… toklih joke toooli.. kakakakakakakaa.. mol toy sooli.. kakakakakakaka.
Jag: I’m sorry, do you speak English?
Estnisk dampflata: Off kås I do.
Jag: So, what did you just said?
Estnisk dampflata: Where you from?
(helt otroligt vad många estniska ord det behövs för att fråga en så simpel fråga)
Jag: Guess.
Estnisk dampflata: Helsinki?
Jag: No..
Estnisk dampflata: (skiner upp) I know, Amsterdam!
Jag: No..
Estnisk dampflata: (ser besviken ut) Noo.. I don’t know..
Jag: (skrattar) Stockholm, Sweden.
Estnisk dampflata: (får en dampattack, hoppar och flyger omkring på dansgolvet) Oooooooo… I love it… Sweeeeden… ooooo my god…. Sweeeedeeeeen… Is your first time Estonia?
Jag: Yes, it’s my first time, I’m only here for the weekend.
Estnisk dampflata: Oooo my god, dance vit me, what’s your name?
Jag: (skrattar) [mitt namn].
Estnisk dampflata: Ooooo… just like mi.
Jag: What? Do we have the same name?
Estnisk dampflata: Almost, my name is Tio!
(våra namn har förvisso två bokstäver gemensamt men mitt namn är mer än dubbelt så långt, några direkta likheter finns inte)
Jag: That’s nice, it means ten in Swedish.
Estnisk dampflata: (skrikskrattar) Oooooo, I have hörd that, someone told mi before.
När dampflatan hade lugnat ner sig fick jag hänga med henne och hennes vänner och säg vad som inte hände den kvällen. Jag fick lära mig att det är ganska så jävla skitjobbigt att vara flata i Estland. Det har förvisso blivit bättre de senaste åren men tjejerna ser ändå homogaygrejen som en slags fas och de kunde inte alls förstå hur jag kan tänka att jag vill ha fru och barn. För att skaffa barn måste du gifta dig med en man resonerade de. När jag började prata om inseminationer fick jag känslan av att jag öppnade en helt ny värld av möjligheter för dem. Efter den diskussionen ville de nämligen inte låta mig gå. De försökte bokstavligen att hindra mig genom att ställa sig i vägen och riktigt tjata. ”please dont go, please, can I have your number, can I have your msn, please”.
Jag fick lära mig att engelskan är svår också, den yngre generationen kan prata hjälplig engelska, men de tycker att det är svårt för de får inte lära sig så mycket engelska i skolan. En av tjejerna var polis, hennes engelska var något bättre än de andras, hon har varit envis, pluggat mycket och försökt lära sig själv. De har det fattigt också, det börjar också bli bättre men de flesta har det fortfarande knapert. Det blev tydligt när jag ville köpa varsin drink till oss för att de var så snälla mot mig. Först vägrade de, verkligen tvärvägrade. Så dyra drinkar kan en inte ta emot fick jag höra. Först efter en lång diskussion om valutor och växlingskurser och jag tydligt förklarat säkert fem gånger att det absolut inte är dyrt för mig att köpa tre drinkar som kostar motsvarande 40 SEK styck, gick de med på att bli bjudna men var samtidigt mycket noga med att uttrycka sin otroliga tacksamhet över att jag köpte så, för dem, extremt dyra drinkar till oss.
Klockan fem på morgonen tog jag mig tillslut, med deras eskorthjälp förstås, tillbaka till hotellet och i säng. Dagen efter var jag fruktansvärt bakfull av all estnisk fulsprit, sådär så en svettas och mår illa. Flera gånger trodde jag på fullaste allvar att jag skulle kräkas men jag klarade mig, med hjälp av diverse medikamenter och en perfekt gjord cappuccino, ifrån det.
Tallinn är för övrigt en otroligt fantastisk stad. Om du inte har varit där, åk dit! Jag planerar att återvända mycket snart!
Och just det; Tio stavas Tiiu, inte Tio. Det lärde jag mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar