Bögorgier på bästa sändningstid

Tvn står på igen, utan ljud. Jag sysslar med annat; skriver, surfar, filosoferar, petar mig i naveln, hänger tvätt, grubblar, läser. Plötsligt skriker mina grannar högt och ljudligt så att det ekar mellan husen, de låter värre än sju griskultingar som kastreras utan bedövning. Jag tittar förvånat upp, på tvn. Ett helt gäng med hormonstinna ynglingar i blå/gula mjukiskläder ägnar sig åt bögorgier på bästa sändningstid.

Jag fattar ingenting. Vad är tjusningen med att se 22 män jaga en boll? Ge dem varsin boll så slipper de slåss om samma. Jag fattar verkligen inte grejen, hur jag än försöker så förstår jag inte. Vad är syftet? Att de ska få utlopp för sina bögfantasier när de har gjort mål kanske. För när det görs mål i fotboll ändras alla normer som annars hindrar (heterosexuella) män från att ha kroppskontakt med varandra och helt plötsligt är det helt okej att leka böghög. Sedan mitt genusuppvaknande så har detta fenomen fascinerat mig så till den milda grad att jag skulle kunna skriva en hel bok om det.

Inte nog med det. Jag håller dessutom på att reta ihjäl mig på de två personer, en i herrlandslaget och en i damlandslaget, som vägrar komma ut. Inga namn nämnda.

Hur ända in i helvete kan en tro sig komma undan, år efter år i intervju efter intervju, med att kalla sin flickvän för en katt?

Vad gör du på fritiden?
-Jag umgås mycket med Kajsa, min katt.

Sveriges kanske mest kända kvinnliga fotbollsspelare har gjort en Peter Jöback. När hon kommer att avslöja (jag har hört från en direktkälla att det snart kommer att ske – håll era kvällstidningsögon öppna) att hennes katt inte är en katt, utan en fru, så kommer alla att bli oerhört förvånade. Inte. Precis som med Peter Jöback. Jag är homosexuell stod det på löpet när han kom ut. Svenska folkets reaktion lät inte vänta på sig. Kunde han inte ha berättat något vi inte redan visste?

Snubben i herrlandslaget orkar jag inte ens tänka på. Stackaren vad rädd han måste vara. Av en händelse fick jag tillfälle att diskutera detta med en person som har betydligt bättre koll på Svensk fotboll än jag, för inte allför länge sedan. Det är helt omöjligt, fick jag höra, han kan inte komma ut, det skulle förstöra hans karriär. Jag har inga som helst anledningar att inte tro på det. Vidrigt är vad det är. Skulle det vara idrottsglädje det? Att inte få vara sig själv. Vilket skämt.

Det enda jag gillar med fotbollsgalenskapen är att Sveriges bästa spelare är en blatte från Rosengård.