Många människor verkar ha problem med att slappna av när de väl får sin ofta efterlängtade semester. Det brukar ta minst ett par dagar för dem att koppla av och sluta tänka på jobb och vardag. De vaknar vid samma tid på morgonen som väckarklockan vanligtvis är ställd på. De fortsätter att tänka på sitt jobb, de drömmer om sitt jobb på nätterna. Stressen ligger kvar som ett blött hölje över dem trots att de inte alls behöver vara stressade längre.
Jag är inte en av dessa människor.
Jag hasar fortfarande runt och gör inte många knop. Jag sover till framåt lunch, äter frukost i två timmar, läser lokaltidningen, åker och handlar snus, brygger kaffe, slösurfar och håller kontakt med min omvärld via msn, lyssnar på Sommar, sitter på en plaststol i trädgården och tittar på en buske i en halvtimme, plockar ögonbrynen, hänger tvätt och matar mina katter.
Jag har stängt av den intelligenta delen av min hjärna, den går på sparlåga och det är alldeles underbart. Förutom att jag inte har så mycket att säga.
Jag borde ringa till mina kusiner och bjuda in mig själv på kaffe. Men då måste jag borsta upp mig, ta på mig kläder i ickemjukismaterial och börja tänka igen. Det känns på tok för avancerat.
Jag behöver verkligen det här. Min hjärna har skrikit efter vila länge och den har nu äntligen fått det. Den är överlycklig och tacksam.
Nu ska jag gå ut och lukta på en blomma eller nått.
2 kommentarer:
Härligt att slippa all stress! Orka stressa runt på semestern så man behöver semester efter semestern. Äsch, du förstår vad jag menar :)
Jag fattar! :)
Jag njuter varje sekund, semester is the shit!
Skicka en kommentar