Ibland händer det mycket märkliga saker i mitt liv. Som att min första flickvän messade mig i går till exempel. Det är sju år sedan vi gjorde slut, fem år sedan vi senast hade kontakt på ett ”vi messar varandra sporadiskt och tar en fika var tredje månad”-sätt och jag har inte haft hennes nummer sparat i min mobil på minst tre år(men hon hade tydligen kvar mitt – det trodde jag aldrig). Så messar hon nu, bara sådär. Hade hon inte skrivit under med hela sitt namn hade jag inte haft en aning om att det var hon och jag har inte blivit så förvånad på väldigt länge. Hon ville fråga jobbsaker förstås och vad passar då inte bättre än att knappa fram numret till ett av sina ex som har stenkoll på viktighetsjobbprylarna. Inte så konstigt egentligen kanske, men känslan var ändå märklig.
Dessutom har jag fått två mail på homogaycommunityt jag sporadiskt hänger på (öhh.. gissa vilket) från bekanta från förr som tilltalar mig med mitt gamla namn. Jag har inte hetat det på fem år och de skriver ”Hej [mitt gamla namn], vad gör du nu för tiden?” Jag har så till den milda grad kopplat bort mitt gamla namn ur mitt medvetande att min första tanke var att de måste ha tagit fel på person. Att sen förklara ”jag heter inte det längre” följt av frågan ”varför” gjorde mig mest bara trött. Jag har inte behövt förklara det på flera år, jag har glömt bort hur en gör. Jag minns att jag hade en snabbförklaringsformulering som jag alltid drog under det första året med mitt rätta och riktiga namn, men jag minns den inte. Den är som bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar