Lovely dokusåpa

I dag har jag verbaliserat mina åsikter, gällande mina och andra människors liv och relationer, på löpande band. Först i form av två terapitimmar, vilket fick mig att allvarligt fundera över om det är sunt att jag just nu upplever att min terapeut är den person som förstår mig bäst av alla. Det är ju i och för sig det jag betalar henne för, så det kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring. Eftersom jag efter mina terapitimmar var på glatt terapihumör och därmed kände mig allmänt amatörterapeutisk fortsatte jag med att dryfta de saker som jag länge har tänkt säga till en vän angående dennas reaktioner och agerande på de saker som sker i dennas liv nu. Jag är rädd att det inte föll i god jord och att min brutalärlighet kommer att bli min förbannelse i nästa liv, eller nått.

Jag avslutade sedan kvällen i Oraklets soffa, där vi ikapp hånade deltagarna i femmans dokusåpa ”frusna män söker kärlek”, knaprade knäckemackor och drack exklusivt grönt te. Det var fint det!

Om du har missat denna mycket sevärda dokusåpa, rekommenderar jag dig å det varmaste att klicka här. Luta dig tillbaka och var beredd på en orgie i whitetrashinredning, kontaktannonsklyschor och Radio City Love Songs 1. Jag rekommenderar även att du utrustar dig med en bekväm och klämtålig skämskudde och någon form av centralstimulerande medel, exempelvis en snusdosa eller ett glas rött. Du kommer att behöva det, tro mig!

Ett smakprov

Speakerrösten: Anders, har genom sin kontaktannons, fått in 301 brev från tjejer runt om i Sverige.
Anders: Det är som ett lotteri, vad man väljer. Det jävligaste är, jag har fan aldrig vunnit på lotteri… Men en del saker kan man ju välja bort på en gång.. det var ju en tjej som skrev att hon.. gillar varken.. eller hon kunde inte tänka sig.. hundar.. eller hon ville inte ha.. ehh.. vad var det.. villa ville hon ha, men inte Volvo och hund. Jag gillar ju hundar och Volvo är ju fan en jävla bra bil vettu. Det går ju fan inte. Alls. Det är ju bara att kasta bort på en gång.