Absurdorgie

Jag har akut ägglossning. Det spänner mellan höftbenen och det drar och sliter långt bak i ryggen när mina äggledare slår knut på sig själva och skriker reproduktion. Det gör ont, förbannat ont. Slår upp min kalender och kan, utan förvåning, konstatera att det stämmer, som alltid på dagen. Jag är en vandrande äggklocka. Det hela är absurt. Fortsätter det så här kommer jag spara pengar både på ägglossningstester och inseminationer den dagen det är dags.

För övrigt så består min vakna tid just nu av ca 97% jobb, jobb, jobb och ännu mer jobb. Även det absurt. Mest absurt är mina komptimmar förra månaden. De är så absurda att jag spontanasgarvade när jag summerade dem. Ändå blir jag aldrig klar. Fullkomligt absurt.

Jag har långt mellan tvättider och har därför packat upp den lilla plastpåse som jag fick av Snyggtjejen den dagen då det var uppenbart att jag inte skulle återvända. Den har fram tills nu, blivit liggande i garderoben, orörd. Jag har i och för sig sneglat i den vid tillfälle och misstänkt det som jag i dag kunde konstatera. Eftersom troslöshet inte är min grej, i synnerhet inte när jag har akut ägglossning, fanns det ingen återvändo. Jag hittade tre par trosor i påsen, två av dem mina. Ett par av dem är definitivt inte mina. Att ha ett par trosor i sin garderob som med största sannolikhet tillhör en tjej som har legat med en tjej som en själv också har legat med, det måste vara höjden av lesbiskhet det. Absurt helt klart och väldigt roligt. Jag tyckte faktiskt att det bara var roligt, det måste betyda någonting. Men vad? Antagligen någonting absurt.