Mental utrensning

Nu jävlar händer det grejer, coola grejer.

Hon vet inte vad hon gör men en dag ska hon få veta. Hon dyker upp i mitt liv från ingenstans och agerar ovetandes levande exempel på att det faktiskt finns personer där ute som både är tokvrålsnygga OCH blixtrande intelligenta. När blev jag senast attraherad av någon med den lycksaliga personlighetskombinationen? Har bara hänt ett fåtal gånger, tydligast med Spöket.

Vi går, pratar, går, pratar, står stilla utan mål och pratar ännu mer. Hon utmanar och stimulerar mitt intellekt och min verbala förmåga, på samma sätt som jag är van att mina vänner gör hela tiden, inget konstigt med det. Det märkliga är att hon SAMTIDIGT attraherar mig så att jag får hjärtklappning. Det är kombinationen som gör mig nervös, inte den verbala utmaningen och stimulansen i sig, för den är jag van vid och den njuter jag av varje liten sekund. Jag vill inte att hon ska gå, jag vill att hon ska fortsätta att stå framför mig och tala om saker av vikt SAMTIDIGT som hon ska fortsätta vara så het så att hon bränns. Jag vill se kombinationen med egna ögon i många många timmar till, mitt framför min nästipp. Det skulle inte spela någon roll om hon tycker att jag är fulast i världen och aldrig skulle kunna tänka sig att ta i mig, ens med tång. Det är helt oviktigt egentligen. Bara jag får fortsätta uppleva hennes unika personlighetskombination lite lite till så är jag mer än nöjd.

Upplevelsen skakar mig i grunden. Jag kan inte sova. Jag ligger vaken, först med den sexuella frustrationen pumpandes genom kroppen, sen händer det något. Ett annat medvetandetillstånd kanske, en utrensning helt klart, något rent och strålande. Jag kallsvettas, mina ögon far fram och tillbaka bakom mina ögonlock helt utom min kontroll, jag får någon form av lyckoenergikramper i hela kroppen, jag svettas och fryser om vartannat. De sista molekylresterna från både Kexet och Spöket lämnar min kropp tillsammans med mitt mensblod och kvar ligger jag, tömd och utochinvänd. Jag sover inte på hela natten, inte en blund.

Att Kexet skulle försvinna förvånar föga, men Spöket. Det har tagit år och nu vet jag, nu vet jag att det inte handlar om henne. Det handlar om hennes personlighetskombination. Det finns fler som Spöket där ute, jag har aldrig vågat tro på det för jag har aldrig riktigt sett det, förrän nu. Snyggtjejen är en av dem, finns hon så måste det finnas fler. Vill inte hon så finns det fler. Nu vet jag det, inte för att jag har upprepat det så många gånger så jag börjat tro att det är sant utan att egentligen tro på det, utan jag bara vet det. Jag bara vet att det är sant. Få saker har någonsin varit tydligare.

Jag går på adrenalin och nikotin i dag. Jag slutade äta i går när hon klev in genom dörren och jag har inte kunnat äta sedan dess. Mat känns överflödigt. Jag skulle kunna leva på energin från upplevelsen av gårdagens möte i flera månader utan att äta och ändå gå upp i vikt.

Prästen säger "remember who you are" igen. I en sekund vill jag gråta när minnesbilderna far förbi. Men de försvinner fort och sedan vill jag tappaandanskratta mig rakt in i framtiden. För jag vet att den är ljus och jag vet att jag, nu äntligen, på riktigt kommer ihåg vem jag är igen. Tänk att jag kunde glömma bort det så länge. Men nu vet jag igen och jag lever. Äntligen.