Jag plågar mig själv nu, hårt, så hårt. Jag facebookklickar till ställen som definitivt kommer få mig att aldrig mer vilja äta. Precis när jag har terapeutpratat om maten i två timmar och faktiskt kommit närmare vissa knutars lösning så klickar jag dit jag inte ska. Knutarna dras åt igen och jag vet, på fullaste allvar, inte hur jag ska klara av kvällen.
Att köpa en ny mobil kanske hjälper. Eller att ta ett djupt andetag. Jag ska pröva en kombination och hoppas på att jag kan få i mig någon form av näring på vägen. Jag ska ska ska lugna mig och tänka att jag egentligen visste det och att det egentligen är bra, till och med mycket bra.
Men faktumet att ingen längre vill ha mig kommer att förfölja mig vart jag än går i dag, och många många dagar framöver.
onsdag 2 januari 2008
Facebookhat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
säger desamma. du är grym!
adios!!!! // Z
Åh, har du såna "triggers" som utlöser sådana former av problematik... Ätstörningar antar jag? Jag är lite likadan , fast när det kommer till ansiktsoperationer. Vissa saker utlöser en enorm vilja att genomgå facial feminization surgery. T ex att se någon med ett perfekt ansikte. Eller se bilder på internet på människor som genomgått lyckade sådana operationer.
Found you! Allt kommer bli bra, du är bra! Du har lyft mig många gånger, du är så klok! Tack för kaffet idag,
Vi ses snart!
/ A
Skicka en kommentar