Vardagsanalys

Tack för den här tiden

2008-12-20T14:00:00.002+01:00

I skrivande stund har den här bloggen funnits i ett år, jag skrev mitt första inlägg den 20 dec 2007, i dag är det den 20 dec 2008. Jag känner därför att det är dags för en liten blogghistorik.

2004 träffade jag en brud, vi blev tillsammans och var tillsammans i tre år. Sommaren 2007 valde jag att lämna henne, ett beslut som jag inte har ångrat en sekund. Relationen hade fullkomligt brutit ner mig, det fanns bara fragment kvar av det som en gång var jag. Min ironi var borta. Mitt språk var borta. Min glädje var borta. Det mesta var borta.

Vår separation pågick över en hel årstid, hösten 2007. Trots att jag valde att lämna relationen redan under sommaren skulle det dröja till strax innan jul 2007 innan vi faktiskt var klara med varandra på ett sätt som innebar att vår bodelning var klar och att hon slutade ringa och smsa mig i princip varje dag och kalla mig för hemska saker. Brytpunkten kom när hon träffade en ny brud någon gång i november 2007, först då började hon låta mig vara i fred.

När december 2007 kom och vintern blev till ett faktum hade jag kommit så långt att jag hade hittat tillbaka till mitt språk. Jag bestämde mig för att damma av vetskapen om att jag är en skrivande person och hitta en kanal för mitt skrivande. Den kanalen blev den här bloggen.

Jag och Oraklet vinterpromenerar runt Riddarfjärden någon gång i början av december 2007.

Jag: Jag tänkte börja blogga..
Oraklet: Jaha.. om vaddå?
Jag: Jag vet inte.. typ allt.
Oraklet: Okej.
Jag: Jag tänkte att bloggen ska heta vardagsanalys för att jag tänkte analysera min vardag..
Oraklet: Okej..
Jag: Alla ska få ett namn, sådär som folk ger folk namn i bloggar.
Oraklet: haha, vad ska jag heta?
Jag: Någonting på O...

Ett par veckor efter det samtalet la jag upp den här bloggen, den såg ut som skräp och jag skrev långa haranger om min ensamhetsfobi. De harangerna blev dock inte så långvariga eftersom nyår blev en symbolisk brytpunkt för mig. När 2008 kom hade jag tagit mig ur min mardrömsseparation och parallellt med det tagit mig igenom en halvårslång terapi som kom att förändra mitt liv och min syn på nära relationer för all framtid. Jag hade hittat min ironi och min livsglädje igen. Jag var jag igen och i och med det blev den här bloggen mer och mer jag för varje dag som gick.

Jag har älskat den här bloggen, den har varit min vuxenleksak. På senaste tiden har jag dock börjat tröttna lite. Inte på bloggandet, absolut inte på bloggandet. Nej, jag har tröttnat på den här bloggen. Namnet känns mossigt och inte riktigt jag. Layouten suger, jag ser inte ens själv vad det är för färg på skiten. Dessutom påminner den här bloggen mig ständigt om varför jag började blogga och den gör det tydligt för mig att jag är någon annanstans nu, att jag har gått vidare med besked.

Dessutom har jag på sista tiden funderat på om det här med halvanonymt bloggande verkligen är min grej. Antalet personer som finns i min närhet som numera vet att det är jag som ligger bakom den här bloggen har vuxit till en skara så stor att jag har slutat räkna. Det känns i det stora hela bra och jag har själv valt att det ska vara så, men det begränsar samtidigt vad en kan blogga om, om en vill undvika att människor känner sig utpekade och uthängda. Jag har löst det genom att ibland byta bloggnamn på personer som jag bloggar om och genom att ändra tidpunkt för olika händelser som jag bloggar om.

Det här är alltså mitt sista inlägg i den här bloggen, exakt ett år efter att jag skev mitt första inlägg här. Det känns fint på något sätt. Jag upplever inte sällan att mitt liv rullar på i någon form av årscykler så det passar mig utmärkt att avsluta den här bloggen här och nu.

Så kära vänner, tack för den här tiden!

Lev väl!

Vinterkräkan - gåtan är löst!

2008-12-19T22:30:00.000+01:00

I dag på kvällen slog det mig. I onsdags, bara en halvtimme innan jag började kräkas, tittade jag på det här.

Naturligtvis måste det ha varit det som utlöste själva vinterkräkan, vad skulle det annars ha varit? Det hade snarare varit ett under om jag inte hade börjat spy.

Helvetet på jorden stavas vinterkräkan

2008-12-18T22:50:00.001+01:00

News flash - jag har haft vinterkräkan. Ni som någon gång har drabbats av denna åkomma vet vad jag pratar om, till er andra kan jag bara säga att det är synd om mig nu, jättesynd. Jag började kräkas i går kväll vid ca 00:30 och slutade inte förrän i dag, mitt på dagen. Jag skulle tippa på att jag sovit sammanlagt två timmar det senaste dygnet.

Klockan 01:09 i går natt, när helvetet precis hade börjat, messade jag Sys i jakt på någon form av empati.
Jag har fått vinterkräkan. Har precis lyckats med konststycket att spy och skita samtidigt. Fräsht, inte sant. Jag vill dö.

Hon sov naturligtvis, jag fick svar först i morse.

Klockan ca 05:00 tog mitt toapapper slut och jag konstaterade snabbt att jag inte skulle lyckas hämta mer toapapper själv eftersom det skulle kräva upprätt förflyttning av min kropp i en trappa. Klockan 05:42 ringde jag till Festmannen.

Jag: (hör att det ringer på nedervåningen)
Festmannen: (svarar förvånat) Hallå.. vad gör du?
Jag: (får knappt fram orden, sluddrar) Du måste hjälpa mig..
Festmannen: (yrvaken) Vad har hänt.. är du hemma?
Jag: Jag är här uppe... vinterkräkan.. jag behöver toapapper... kan inte gå...
Festmannen: Men gud... jag kommer på en gång.

Någon gång vid lunchtid i dag började jag gråta som ett barn. En miljard tårar rann ur mig inom loppet av några minuter. Jag grät för i princip allt. För att det kändes som att min kropp hade blivit överkörd av ett tåg, för att tjejen som jag dejtar är så fin och säger så fina saker till mig, för att jag är jobbstressad och inte alls har tid med vinterkräkan, för att jag inte orkar åka hem till min Mamma och fira jul, för att december har varit en jävligt jobbig månad med krånglande flytt, extremt mycket jobb och influensa, för att jag inte orkar mer nu, för att jag behöver sova.

Det sistnämnda är numera mitt nya mantra. Jag behöver sova. Jag måste sova. Nu. Godnatt.

Tack, men jag fyller inte år i dag...

2008-12-16T14:40:00.003+01:00

Sys: Jag kan meddela att vår mor har ringt och sagt grattis till mig i dag.
Jag: (skrattar förvånat) Va??
Sys: Ja, hon ringde när jag inte kunde svara så jag ringde upp henne och frågade vad fan hon ville för jag var stressad. Hon bara (härmar vår mor - bred småländska) "Gattis på fölsedagen".
Jag: (asgarvar) Fy fan...
Sys: Jag vet. Jag bara "tack ska du ha, men jag fyller år i morgon"
Jag: Jag orkar inte... det är så stört... och så typiskt vår familj, jävla flumhuvuden.
Sys: Jag vet, jag börjar undra vad det är frågan om, förra året glömde Pappa bort min födelsedag och i år ringer Mamma på fel dag...
Jag: Fy fan... vad sa hon då?
Sys: Hon bara (härmar mor igen - bred småländska) "Oj da, de e ja som ta fel på dagana"
Jag: (garvar) No shit! Man tycker ju att hon kanske borde komma ihåg vilken dag hon klämde ut dig...
Sys: (garvar) Jag vet, det är stört!

hybris.nu

2008-12-15T23:30:00.002+01:00

Här följer mina bästa citat den här veckan (glöm för allt i världen inte att notera att det i skrivande stund enbart är måndagskväll).

Jag: Jag är så jävla bra på att ligga alltså, det är inte hybris längre, det är fakta.
Festmannen: (bryter ihop i en skrattattack så omfattande att han måste luta sig framåt och kippa efter andan)

Jag: Jag har damp nu, jag orkar inte med mig själv... fatta.. när jag går upp för trappan snart, då slipper du mig, men jag... jag måste liksom fortsätta vara med mig själv hela tiden... Jag kommer aldrig undan...
Festmannen: (börjar fnittra hysteriskt)
Jag: Fattar du... alla andra kan liksom välja... när jag är så här dampig och bara står här och orerar då kan du tänka att snart så slipper du mig, men jag... jag slipper aldrig undan mig själv.. Det skulle vara när jag sover kanske, men i övrigt är det kört, jag kommer inte undan...
Festmannen: Nej, det finns ju ingen dörr så att man kan stänga sig själv ute direkt...
Jag: Nej, jag vet, man slinker liksom alltid med in...
Festmannen: Men kan du inte tycka att det är ganska härligt då?
Jag: Joo... ibland tycker jag lite synd om alla som inte är jag... jag är ju liksom så nöjd med att vara just jag... (paus, tänker efter, börjar garva) DET är hybris!
Festmannen: (garvar) ja, det är fan hybris.
Jag: Shit, då har jag hybris i alla fall... och damp.

Fem fina flator och en lesbisk fittsoppa Vol 2

2008-12-13T18:00:00.005+01:00

Kommer ni ihåg Flatorna 1-5? Om inte, klicka här.

Alla ni som har väntat på någon form att uppdatering gällande Flatorna 1-5:s öden och äventyr har väntat länge nog. Här kommer Fem fina flator och en lesbiska fittsoppa Vol 2.

Flatan1 dejtar alltjämt Flatan2, något som Flatan1 finner vara till stor belåtenhet. På grund av den lesbiska fittsoppan och en rad andra omständigheter idkar inte de fem fina flatorna umgänge i grupp på en tid. Efter några veckor bestämmer de sig dock för att ses och skåla in julen med ett glas glögg i all enklaste enkelhet.

Till saken hör att Flatan1, redan innan den lesbiska fittsoppan blev till ett storkok, bjöd in samtliga flator till någon form av nyårsfirande. En inbjudan som hon funderade på att dra tillbaka i och med den lesbiska soppans kokande. Hon kom dock fram till att inte göra det eftersom hennes erfarenhet av lesbiska fittsoppor är att de brukar koka över ganska fort för att sedan hällas ut och gå till historien.

Nåväl, efter ett mångveckolångt uppehåll bestämmer sig alltså Flatan1, Flatan2, Flatan3, Flatan5 och Flatan3:s mycket rara flickvän för att ses igen. Detta gör Flatan1 en smula nervös eftersom hon fortfarande känner sig som the bad guy i sammanhanget. Hon bestämmer sig dock för att ta tjuren vid hornen. Hon köper upp sig på glögg och gotter och ger sig iväg för att möta upp Flatan2, Flatan3 och dennas flickvän för vidare färd mot Flatan5:s boning.

Flatan3: Det är en sak vi måste prata om..
Flatan1: (anar oråd) Okej...
Flatan3: Nyår...
Flatan1: Okej... vad är grejen?
Flatan3: Jo.. [Flatan5] vill ju fira med [Flatan4] och då är ju [Flatan4:s nya dejt] med också..
Flatan: Jaha, är dom ihop?
Flatan3: Ja, dom är ihop nu..
Flatan1: Jaha.. jag fattar grejen, det funkar inte.. det blir inget nyår hemma hos mig..
Flatan3: (börjar förklara a la "å ena sida, å andra sidan"... blablabla...)
Flatan1: (typ avbryter) Jag fattar grejen, det går inte... det blir för mycket soppa, det är lugnt.

Flatan1 känner i och med detta en rad saker.

För det första blir Flatan1 återigen irriterad över att det verkar vara någon form av mönster att Flatan3 ständigt hamnar i kläm och verkar bli utsedd att ta "de jobbiga snacken" med henne.

För det andra undrar Flatan1 hur de andra flatorna bara kan anta att hon tycker att det är jobbigt att umgås med Flatan4 och hennes nya brud och att de därför inte är välkomna på den numera både planerade, dissade och inställda nyårsfesten, eftersom så verkligen inte är fallet.

För det tredje är Flatan1 inte dummare än att hon fattar att om en skalar bort alla "å en sidan, å andra sidan" så handlar det hela inte om någonting annat än det faktum att hon har legat med både Flatan4 och Flatan2 och därför kan (får?) hon inte vara med.

Hon väljer att sätta ord på det hela. "Jag har legat med [Flatan4] och jag har legat med [Flatan2], därför kan inte jag vara med". Detta möts av ett klart och tydligt "Nej, så är det inte, så får du inte tänka". "Lätt" tänker Flatan1 och börjar känna sig både dissad, bitter och ledsen.

När Flatan1 får detta besked önskar hon att det hade kommit tidigare. När hon nu väl får det står hon med en påse glögg och gotter i näven och förväntas bete sig anständigt och glatt under kvällen. Hade beskedet kommit tidigare hade hon definitivt valt att tillbringa kvällen på annat ställe. Eftersom Flatan1 föredrar att tala klarspråk väljer hon att sätta ord även på detta, "hade jag fått veta det här tidigare hade jag inte kommit ikväll". Detta möts av stora ögon och ett "oj, men du får inte tänka så".

Flatan1 bestämmer sig för att försöka tänka bort det hela, bita ihop och bete sig anständigt, något som hon klarar nästan hela kvällen. På tunnelbanan hem brister det för Flatan1 och hon drar en lång verbal harang om det hela för Flatan2, Flatan3 och dennas flickvän. Detta leder till att Flatan3 hamnar ännu mer i kläm än innan, något som Flatan1 verkligen inte ville.

Flatan1 bestämmer sig för att åka hem och sova på saken för att om möjligt få lite distans till det hela. Det funkar sådär. Först blir hon arg, sedan känner hon sig som en hora som knullat med två personer som ingår i hennes kamratgrupp, sedan blir hon väldigt ledsen.

I slutänden leder alla dessa känslokaruseller till att Flatan1 planerar om sin nyårsafton till att innefatta personer som hon faktiskt vet väljer att vara med henne oavsett vems och hur många fittor hon har slickat i sina dagar.

Flatan1 väljer vidare att delge historien för en av sina bögar, dennes enda kommentar blir; "alltså, om bögarna skulle hålla på på det här viset skulle varenda fjolla sitta ensam på sin kammare året runt, för ingen skulle kunna umgås med någon".

Favorit i repris

2008-12-12T12:15:00.000+01:00

Som ni märker så bloggar jag inte varje dag längre. Jag är inne i en period när jag helt enkelt inte hinner. För att ni inte ska tröttna så tänkte jag mig, dagen till ära, att vi kör en favorit i repris.

Jag kan inte sluta skratta åt det här. Kanske för att jag känner igen mönstret allt för väl, jag har sett det både hos människor i min omgivning och hos mig själv. Den berömda lesbiska symbiosen. Jag kan egentligen inte bestämma mig för om jag tror att den finns som fenomen på riktigt eller om den är en myt. Eftersom jag upplever att jag känner igen mönstret borde den finnas, men samtidigt känner och känner jag till massa heteropar som lever betydligt mer symbiosartat än många flatpar jag känner, men det kallas aldrig för "heterosymbiosen". Det kan vara värt att tänka på tycker jag.

Lesbisk symbios existerande som fenomen eller inte, jag skrattar oavsett vad lika mycket varje gång jag hör frasen ever since we got the cats you've been distant i det här klippet.

Hur ska vi skaffa föda?

2008-12-09T21:55:00.006+01:00

Jag och Festmannen bor numera i en så pass stor lägenhet att vi, efter en veckas komboskap, har börjat kommunicera om våra middagsplaner via msn.

Festmannen säger:
Jag funderar på om man skulle ta och äta något?
Jag säger:
Kuk?
Festmannen säger:
Det skulle vara på din ära i så fall.
Jag säger:
Det är väl alltid på min ära?
Festmannen säger:
Naturligtvis, Ja men ett par decimeter kuk vore fint.
Jag säger:
Jag vill ha ett hembiträde som lagar mat till oss, hen ska ha någon form av hbtq, vara klädd i huckle och spetsförkläde och prata som de gör i gamla journalfilmer.
Jag säger:
Undrar om det går att beställa ett sånt. Ett sånt hembiträde alltså.
Festmannen säger:
Googla det och kolla! Men du, ska vi käka nåt?
Jag säger:
Pizza, mackor eller [asienhaket som ligger i vår förort]?
Jag säger:
Jag är rädd för att det är våra val och två av dem kräver att vi måste ut i kylan...
Festmannen säger:
Well, en pizza kanske? Eller en kebabtallrik med strips? Och så tvingar vi den lilla människan att köra hem allt.
Jag säger:
Ärtan? (syftar på en ärta som är ute efter Festmannen på qruiser) Ska han komma hit och ligga?
Festmannen säger:
haha, nej, jag tänkte på pizzabagaren. Ärtan är för övrigt laktosintolerant.
Jag säger:
Säg åt honom att det är väldigt 2002 med allergier.
Festmannen säger:
haha, naturligtvis!
Jag säger:
Nåväl, köpa pizza då...
Jag säger:
Jag kommer ner snart.
Festmannen säger:
Fint du. Första dörren till vänster efter trappan.
Jag säger:
Just det, tur att du sa det annars hade jag gått vilse.

Jag stänger av datorn och knatar nerför trappan.

Jag: Jaha, skaffa föda var det..
Festmannen: Just så..
Jag: Fatta om vi hade levt för länge sedan, typ på stenåldern.. då hade "skaffa föda" typ inneburit att... att fälla en mammut... (börjar asgarva)
Festmannen: (börjar också asgarva) Jag orkar inte...
Jag: (argarvar så hysteriskt att jag har svårt att prata) Fatta... vi hade haft sånna där spjut.. (gör en "jag jagar mammut med spjut-gest" med hela kroppen, asgarvar alltjämt)
Festmannen: (asgarvar också fortf) Det är helt sjukt...
Jag: Jag vet... vi hade aldrig överlevt.. fatta hur stor en mammut är!
Festmannen: Nej, vi hade dött i unga år..
Jag: Fast... jag undrar om de fiskade, det är ju lättare...
Festmannen: Ja, fast de hade ju inte spön, det var ju liksom inte som att de plockade fram wobblern och stod och kastade...
Jag: (garvar) Jag dör vad roligt.. nej de använde väl spjutet då också...
Festmannen: Ja.. och hur lätt är det att fånga en fisk med ett spjut liksom...
Jag: (garvar) Det är i alla fall lättare än att fälla en mammut..
Festmannen: (garvar) Jo, det förstås...
Jag: Vi hade bidragit till Darwins teorier om det naturliga urvalet, att den svage dör ut först...
Festmannen: (garvar) Jag orkar inte... fan vad roligt!

My life's a drama and Im the bitch in the middle of it

2008-12-08T18:30:00.001+01:00

Jag och Festmannen pratar om livet

Festmannen: blablablabla [ett namn på ett mongo]... blablabla... jag blir så trött... blablabla...
Jag: Fy fan vad irriterande, man orkar ju inte...
Festmannen: Jag vet... och då sa [ett namn på ett mongo].... och så sa jag.... blablabla...
Jag: Fy fan, snacka om my life is a drama and Im the bitch in the middle of it!
Festmannen: Jag vet, jävla idiot!
Jag: (börjar skratta) Hörde du vad jag sa?
Festmannen: Vaddå?
Jag: My life is a drama and Im the bitch in the middle of it.. (skrattar åt mig själv) Där fick jag fan till det!
Festmannen: (börjar skratta) Jag dör, jag orkar inte...
Jag: (stolt) Jag kom på det själv, jag har inte plockat det någonstans, det bara kom...
Festmannen: (skrattar fortfarande) Fy fan vad bra!
Jag: Jag vet!

Nu passar det att dyka upp, vad fint då.

2008-12-08T18:20:00.002+01:00

Varför är det alltid så, att när en träffar någon och en känner att en vill koncentrera sig på det, då dyker det upp massa människor som levererar bekräftelse och dejtingförslag? Det har varit torka för mig länge och nu, nu när jag väl träffar någon, då. Då händer det.

Först mail från Femmen. kackel kackel, vi borde ses igen, jag tyckte att det var så trevligt, kackel kackel.. Jag har inte svarat.

Sedan mailsvar från bibruden som jag träffade på singelshopping på Ikea, över en månad efter att jag mailade henne. Det kan iofs bero på att jag inte loggar in på den där heterosingelsajten speciellt ofta, men ändå. kackel kackel, gud vad trevligt det var att ses, hoppas vi hörs igen, här får du min mailadress, kackel kackel. Jag har inte svarat.

Sedan ett gammalt qruiserragg som helt plötslig hör av sig igen med en tydlig och raktpå dejtförfrågan. Henne svarade jag i alla fall. jotack, det är bra, jag dejtar någon. Hon svarade i form av en lesbisk ironi. va??? är jag brädad??? jag fattar ingenting, jag trodde att vi skulle ses, gå på dejt, hångla, ligga, flytta ihop och gifta oss. det går inte att lita på någon nu för tiden. Det tyckte jag var roligt så jag svarade att ses och hänga går väl ann, men att något giftemål, det är det inte tal om.

Vad jag ska svara Femmen och Bibruden vet jag inte. Men det löser sig. Det är inte det som är grejen. "Grejen" är det absurda att de dyker upp nu. Var höll de hus för ett par månader sedan då jag var så sexuellt frustrerad att jag inte visste var jag skulle ta vägen? Då hade jag behövt dem, inte nu. Jag konsulterade Festmannen i jakt på insiktsfulla svar.

Jag: Vad i fittans fan, det här är stört..
Festmannen: Vaddå?
Jag: Ja, alltså, nu när jag faktiskt dejtar någon och min monogama hjärna vill koncentrera sig på det, då dyker de upp, de jävlarna.
Festmannen: Det är ALLTID så!
Jag: Jag vet, varför?
Festmannen: Jag vet inte.. men det är så.. nu när jag är singel va... det händer inte ett skit..
Jag: Men, när du var med [Festmannens ex], låt mig gissa, då stod de på kö..
Festmannen: Självklart.
Jag: Det är vansinne..
Festmannen: Man kan ju undra om folk tänder på att man har en ring på fingret liksom?
Jag: (garvar) Ja men precis, någon slags höhöhö, tänk om jag lyckas vinna någon som redan är ihop med någon - tanke..
Festmannen: Jag vet, folk är fan störda.
Jag: Jag vet.. jävla mongon.

Ett stycke nyfiken flata

2008-12-04T23:55:00.000+01:00

Jag har stått i duschen i en halv evighet och sorterat den senaste veckans händelser i min förvirrade hjärna. Det utlyste ett direkt behov av att återge en dialog som utspelade sig för några dagar sedan mellan mig och en flata från förr på ett av Stockholms många pendeltåg.

Flatan från förr och jag hängde under en kort period för ungefär 100 år sedan. Hon är en av många personer som jag medvetet dumpat genom åren av den enkla anledningen att det inte gav mig ett skit att umgås med henne. Jag upplever henne som skvallrigt nyfiken, extremt dampig och en smula irriterade men ändå ganska snäll och harmlös. När vi springer på varandra nu för tiden är vi alltid trevliga mot varandra men inte så mycket mer.

Den här gången gjorde hon mig dock irriterad.

Jag: Hej [flatans namn].
Hon: (förvånad min) Men tja!
Jag: Hur är läget?
Hon: Bara bra, vad gör du här?
Jag: (tänker: oh no!) Åker pendeltåg.
Hon: (uppenbart inte nöjd med svaret) Men.. bor du här?
Jag: Nej.
Hon: (uppenbart inte nöjd med det svaret heller) Men.. vad gör du här då?
Jag: (kan inte komma på några fler undvikande svar) Tjejen jag dejtar bor här.
Hon: (förvånad min) Va? Vad heter hon?
Jag: (förbannar den nyfikna flatjäveln i mitt huvud) [ett namn].
Hon: (stora ögon) Jaahaaa.. hon bor ju på [ett gatnamn].
Jag: (tänker att flatan är dum i huvudet) Ja, just det..
Hon: (fortfarande stora ögon) Jaahaa.. så ni dejtar alltså?
Jag: (börjar fundera på om flatan har någon form av hörselfel) Ja.
Hon: Jaha.. okej, kul.

gamlafnask

2008-12-03T23:30:00.001+01:00

Festmannen: Nu funkar jävlar i det nätverksjävla..
Jag: (skrattar) Bra där, har du döpt det?
Festmannen: Näe, det gick inte att ändra..
Jag: Kuken också, har du lösenordsskyddat det då?
Festmannen: (skrattar och ser klurig ut) Jahaadå!
Jag: (skrattar) Vad är det för lösenord då?
Festmannen: gamla fnask, i ett ord, små bokstäver.
Jag: (skrattar rakt ut) Fy fan vad bra, där fick du till det!
Festmannen: (skrattar) Jajjemen!

Ett och Noll

2008-12-02T12:31:00.003+01:00

Jag lever. I fall ni har undrat?

Jag har levt datorlös i dagarna tre och ägnat mig åt hångel, flyttpackning och flytt. Det förstnämnda var gött som sig bör, det mellan- och sistnämnda hade jag däremot kunnat vara utan.

Om ni undrar hur min och Festmannens flytt har gått i praktiken så kan den sammanfattas med tre ord: Grodkvinnan skall dö!

När vi anlände vår nya boning med en fullastad flyttbil visade det sig att Grodjävlarna inte hade behagat städa lägenheten. Den var inte bara dåligt flyttstädad, å nejvars den var inte städad alls. Tänk dammråttor stora som snusdosor, igengrott kök och badrum, könshår i toaletten och så ett dammlager över alltihopa.

När Festmannen ringde Grodkvinnan och med barsk stämma talade om för henne att det här går inte ann, nu har hon skitit i det blå skåpet. Då, mina vänner, då höjde Grodkvinnan rösten och yttrade följande harang: "Lägenheten är i topptrim, jag har städat i FEMTON timmar och vi har dessutom anlitat en STÄDFIRMA, det går inte att prata med er, din flickvän är OMEDGÖRLIG."

Vi ringde värden och efter ett par timmar kom städfirman Ibrahim AB med ett leende på läpparna och styrde upp det hela på tre fantastiska timmar. Vi älskar numera Ibrahim, han är en klippa.

Grodkvinnan, det intorkade gamla härket, kommer att få en fet städräkning hem i brevlådan inom en mycket snar framtid. Det kan hon gott ha. Om hon så vågar kontakta oss och jiddra om det hela så är mitt mått rågat, då kommer hon att få så hon tiger det förbannade aset. Hon kommer att få känna på hur det känns att få betydligt värre ord än omedgörlig upptryckta i röven.

Ett och ett halvt

2008-11-28T11:30:00.001+01:00

Kommer ni ihåg Grodkvinnan? Det är Grodkvinnan och hennes man som bor i den lägenhet som jag och Festmannen ska flytta in i. När jag talade med Grodkvinnan första gången konstaterade jag två saker.

Ett: Hon är paranoid.
Två: Trots att hon är paranoid så gillar hon, av någon anledning, oss.

Jag var mitt allra trevligaste jag och fick henne på så vis att yttra orden: "det är inga problem att ni vill flytta in redan den 29e, vi kommer att flytta den 16e redan och det tar ju inte två veckor att städa. Ni kan få nycklarna redan den 24e"

Gött mos tänkte jag, bokade flyttbil och jagade rätt på folk med starka armar.

I går, mina vänner, i går flippade Grodkvinnan. Överlämningen av nycklarna har dragit ut på tiden så igår hade vi kontakt i syfte att bestämma en tid i dag för att ses och lämna över nämnda nycklar. Detta ledde till att jag fick mig ett par rejäla avhyvlingar både från henne och hennes man. Nedan följer ett urval av de citat som yttrades. Håll till godo kamrater, detta är galenskap på maxnivå.

"Vad är du för en människa egentligen? Komma här och säga att vi hade kommit överens om att ni ska få nycklar redan i morgon, du ljuger!"
"Vem tror du att du är som ringer och trakasserar oss klockan åtta på morgonen, vi vet att det är du!"
"Vi tänker inte ge er några nycklar till VÅR lägenhet förrän söndag kväll, vi vet inte vilka ni är och vad ni egentligen kommer att göra i lägenheten under helgen."
"Lilla tjejen, lyssna nu, du verkar inte förstå hur det går till när man flyttar i STOCKHOLM, du får nycklarna klockan tolv söndag natt, fram tills dess är lägenheten VÅR!"
"Jag tror inte att du förstår, vi har faktiskt BARN, vi är en BARNFAMILJ, man kan inte flytta med barn hur som helst, men det vet du väl ingenting om för du har väl inga barn, lilla tjejen."

Jag försökte allt.

Jag försökte förklara att det inte är jag som ringer dem klockan åtta på morgonen, att jag oftast inte ens är vaken vid denna tidpunkt. Jag försökte förklara att min upplevelse är att vi kommit överens. Jag försökte köra gulliga och ursäktande stilen. Jag försökte förklara att vi inte kommer vandalisera lägenheten. Jag försökte mig på förslaget att skriva papper på att vi är ansvariga för lägenheten lördag och söndag. Jag frågade rakt ut om de vill ha pengar, om det är det som det handlar om. Ingenting fungerade.

När mannen i fråga kallade mig för "lilla tjejen" första gången brast det för mig och jag röt tillbaka och talade om för honom att så talar han inte till mig. Efter det var det kört. Det enda de går med på är att vi möts upp utanför lägenheten klockan 24:00 natten mellan söndag och måndag och att vi får nycklarna då.

Det hela är absurt. I går tjöt jag. I dag skrattar jag för jag orkar inte tjuta mera. Förbannade paranoida Grodkvinna. Jag hatar henne, jag gör verkligen det och jag hatar inte människor, det är liksom inte min grej att hata människor. Men henne och hennes uppblåsta man hatar jag verkligen just nu, av hela mitt hjärta.

Två

2008-11-27T11:30:00.000+01:00

Nedräkningen fortsätter. Två dagar och två nätter kvar sedan är mitt skokartongsliv över för (förhoppningsvis) alltid.

Underbart!

Tre

2008-11-26T14:30:00.000+01:00

Jag tänkte att jag ska göra en liten nedräkning här på min fantastiska blogg. Om tre dagar flyttar jag äntligen. Som jag har längtat, ni anar inte.

Så mycket mer att blogga om har jag inte just nu på grund av att mitt liv går i ett i ett i ett just nu. Jag bor i flyttkartonger, jag jobbar satan, jag dejtar fina tjejen och jag är allmänt glad och stressad.

Så snart jag kommit i ordning och fått igång mitt nyinförskaffade turbomegaXLsuperpowerbredband så kommer det bli andra bullar här på bloggen. Så håll ut kära vänner, jag överger er inte. Det är bara lite mycket nu..

Ett bekymmer mindre

2008-11-26T14:00:00.000+01:00

Mitt liv är, som den trogna bloggläsaren sedan länge har förstått, allt som oftast en lesbisk soppa. Den främsta soppkokaren av alla flator jag känner är mitt ex, hon har en förmåga att soppa till det varhelst hon sätter sina små fötter, inte sällan för att ett av hennes mindre charmiga personlighetsdrag heter svartsjuka.

Det fanns en tid då vi var tillsammans då denna svartsjuka fick mig att glömma bort vem jag var. De falska anklagelserna haglade och en av de personer som hon hakade upp sig mest på av alla, var den brud som jag nu dejtar. Det är snart ett och ett halvt år sedan jag dumpade mitt ex för ett mycket bättre liv men jag har ändå bävat för att tala om för henne att jag nu dejtar bruden som under vår tid tillsammans var en återkommande svartsjuketrigger. Eftersom exets hjärna inte sällan är ganska ologisk skulle hon kunna tolka mitt och brudens nuvarande dejtande som ett bevis på att det hon trott i alla år, nämligen att jag och bruden har haft ihop det hela tiden, är en sanning.

För ett par dagar sedan bestämde jag mig. Hon får tro vad fan hon vill, jag bryr mig inte längre. Vill hon välja att tro att jag ljuger så får hon välja det, skit fucking samma. I dag ringde hon.

Exet: Hej, vad gör du?
Jag: Jag jobbar.
Exet: Jag är utanför ditt jobb, vill du dricka kaffe?
Jag: En snabbkaffe i så fall.

Fem minuter senare över en kaffe och macka.

Exet: Du äter dåligt...
Jag: Ja...
Exet: Är du sjuk?
Jag: haha, nej...
Exet: (bekymrad min) Vad är det då?
Jag: (djupt andetag) Jag träffar någon...
Exet: (stora ögon) Va??
Jag: (ler) Ja... och då kan jag ju inte äta..
Exet: (skrattar) Men berätta då, vem är det?
Jag: Det är väldigt nytt och så..
Exet: Jaja.. men vem är det?
Jag: (djupt andetag igen) Jag tycker att det är lite jobbigt att säga det här till dig.. jag vet inte vad fan du kommer att tro..
Exet: (håller på att spricka av nyfikenhet)
Jag: Det är [ett namn]. (håller andan)
Exet: (stora ögon) Åh fan...
Jag: Det har inte varit nått innan, men du får tro vad du vill, jag bryr mig inte längre.
Exet: Äh, lägg av!
Jag: Vaddå?
Exet: Slappna av, det var då, jag har skärpt mig.
Jag: (sarkastisk ton, höjda ögonbryn) Det var fan på tiden du.
Exet: (störd min) Jajaja.. jag vet.

Ett bekymmer mindre, bara sådär.

Har ni bakat en lussefitta?

2008-11-23T18:56:00.005+01:00

Jag har även pratat i telefon med Skrotan under det senaste dygnet.

Jag: Hej Skruttan, vad gör du?
Skrotan: (glad) Jag bakar!
Jag: Vad roligt!
Skrotan: (fnittrar) Min syrra har gjort en present till dig!
Jag: (skrattar) Va, vaddå?
Skrotan: (klurig röst) Vi har bakat lussekatter... (fnittrar)
Jag: (fattar vad som är i görningen, garvar) Har ni bakat en lussefitta?
Skrotan: (skrattar) Jaaaaa!!
Jag: Guuuud vad roligt! Är klittan ett russin?
Skrotan: (skrattar) Jaaaa... den är till dig!
Jag: En lussefitta!
Skrotan: Jaaaa, du måste få den nästa vecka innan den blir gammal!
Jag: (skrattar) Ja, absolut!
Skrotan: (skrattar)
Jag: Ni är så jävla söta! Ni har bakat en lussefitta till mig! Du måste hälsa jättemycket och tacka!
Skrotan: (skrattar) Det ska jag, du får den nästa vecka!
Jag: Tack snälla, ni är gulliga!

If you can find a better pussy - fuck it

2008-11-23T18:28:00.005+01:00

Jag och Festmannen har haft en liten sms-dialog i dag förstår ni.

Jag: Mina bloggläsare är ute efter dig apropå mitt senaste inlägg. Jag funderar på att hyra ut dig som liggaförmedlare.
Festmannen: [Festmannens för- och efternamn], liggaförmedlare.
Jag: Det är exakt det som det borde stå på ditt visitkort!
Festmannen: Konsult inom Ligga.
Jag: Leg. liggaförmedlare.
Festmannen: Nu med liggagaranti. Pengarna tillbaka om du inte får ligga.
Jag: haha, du ska vara dyr också eftersom du kan garantera hög liggakvalité. Jag är din främsta referens på den punkten.
Festmannen: "Läs mer om [mitt namn] som hittade sitt fantastiska ligg genom liggaförmedlingen [Festmannens namn] Ligga"
Jag: Jag DÖR! [Festmannens namn] Ligga it is! Vi måste se till att få media på det hela så är din nya karriär kirrad.
Festmannen: "[Festmannens namn] Ligga - Vi kan ligga"
Jag: Sannerligen! Jag tror bestämt att vi har kommit på årets bästa affärsidé. Tänk på alla människor som letar ligga utan framgång, de kommer att betala dyra pengar för dina tjänster.
Festmannen: Ja men visst! Jag kanske borde börja med att hitta ett ligga åt mig själv..
Jag: Fast det är ju mitt jobb nu, jag är ju skyldig dig ett ligga. Problemet är bara att jag inte är en lika bra liggaförmedlare som du...
Festmannen: "[Festmannens namn] Ligga - If we don´t have it, you don´t want it" eller kanske "[Festmannens namn] Ligga - If you can find a better pussy, fuck it"
Jag: Jag DÖR, på riktigt.. Jag orkar inte.. :)

JAG blir sexuellt frustrerad av att ni inte ligger

2008-11-20T22:45:00.002+01:00

Att jag har träffat någon som jag både har dejtat och legat med har ni fattat vid det här laget, eller hur? Jag har dock utelämnat en detalj som i sammanhanget är av stor betydelse. Festmannen, min gamla trogna vapendragare, hade ett finger med i spelet förstår ni. Ett ganska fett finger dessutom för utan det fingret hade det inte blivit något ligga av. Nåja, i alla fall inte nu.

På en klubb nära dig

Festmannen: Varför ligger du inte med [ett namn]?
Jag: (skrattar) Ja du.. jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har tänkt tanken..
Festmannen: Men varför gör du det inte då?
Jag: Äh, hon vill inte..
Festmannen: Det vill hon visst!
Jag: Är du dum eller?
Festmannen: Hon pratade om dig nyss.. jag är säker på att hon vill.
Jag: Va i helvete!! Tala ut!
Festmannen: Jaa.. hon pratade om dig, hon vill!
Jag: Du är fan dum i huvudet, det vill hon inte alls.
Festmannen: Dumma jävla flata! Vill du eller vill du inte?
Jag: (garvar) Jag vill för fan!
Festmannen: Då så, jag ska prata med henne.. (börjar gå iväg)
Jag: Neeej för fan... väänta.. (försöker springa efter honom men fastnar mellan två långa bögar)
Festmannen: (skriker på håll) Stanna här sa jag, jag är snart tillbaka.
Jag: (hänger vid baren i några minuter och fattar ingenting)
Festmannen: (kommer tillbaka, ler) Då så, fixat, hon säger att du får ligga med henne när du hittar henne.
Jag: Va i helvete! Va fan håller du på med??
Festmannen: Du är så jävla trög..
Jag: Jag fattar noll, du driver med mig...
Festmannen: (börjar bli irriterad) Jag blir fan galen, vad tror du om mig? Va? Skulle jag driva med dig på det sättet?
Jag: Näe.. det skulle du inte, men...
Festmannen: Jag tror inte att du förstår vidden av det hela. JAG blir sexuellt frustrerad av att ni inte ligger!
Jag: (asgarvar rakt ut)
Festmannen: Seså, iväg med dig!
Jag: Allvar?
Festmannen: Ja för i helvete. Dumma jävla flator, allt får man göra åt er. (ler)
Jag: (garvar) Okej... jag går då... (ger mig iväg)
Festmannen: Bra där!

Ett par minuter senare

[ett namn]: Där är du ju, var har du varit?
Jag: Letat efter dig... Det går ett rykte här som säger att när jag hittar dig så får jag ligga med dig.
[ett namn]: (skrattar rakt ut)
Jag: (ler) Stämmer det?
[ett namn]: (ler) Ja, det gör det.

Festmannen säger nu att jag är skyldig honom en liknande manöver. Han snackar om tjänster och gentjänster. Jag jobbar på saken så gott jag kan.

Det är ett mycket dekadent liv

2008-11-20T10:25:00.003+01:00

Jag har varit på dop. Det var så vackert att jag i hemlighet grät en svätt. Min fina vän Syndsyster och hennes vackra man var så otroligt fina, för att inte tala om huvudpersonen, som jag väljer att kalla för Lillflingan.

Eftersom jag och Syndsyster alltid har kallat varandra för just Syndsystrar så är det självklart att jag är Lillflingans Syndmoster. Det sms som jag skickade till Syndsyster 2 minuter innan utsatt starttid för själva dopet får illustrera att det är ett namn som passar mig utmärkt.

Jag gör skäl för namnet Syndmoster i dag ska du veta.. Jag drack tequila igår, jag har legat så inuta helvete hela natten (hehe), jag missade tåget och dessutom har jag glömt min plånbok hemma, har därför inte haft några pengar att köpa mat för, har därför inte ätit på typ ett dygn. Jag borde heta Megasyndmoster. Det är ett mycket dekadent liv. Nu är jag iaf framme om 2min. PussKram

Ni fattar vilken fantastisk förebild jag kommer att bli för det lilla barnet!

Hur många av dina ex har hon legat med?

2008-11-19T13:30:00.000+01:00

Oraklet: Vem fan ligger du med?
Jag: [ett namn].
Oraklet: Jaha, är hon ett bra ligga?
Jag: (ler) Ja, guuud ja!
Oraklet: Bra, hur många av hennes ex har du legat med?
Jag: Ehh.. noll.
Oraklet: Bra, hur många av dina ex har hon legat med?
Jag: Ehh.. noll, vad jag vet..
Oraklet: Bra, hur gammal är hon?
Jag: 33. OCH hon har ett liv, en karriär på gång och allt det där du vet..
Oraklet: Bra.

Slutsats: mina heterovänner har varit med förr och de vill mitt bästa.

Fem fina flator och en lesbisk fittsoppa

2008-11-19T13:20:00.004+01:00

Nedan följer ett exempel på hur det skulle kunna gå till i den så kallade "flatvärlden". Fem fina flators liv skulle, till exempel, kunna vävas ihop till en kamratgrupp på följande vis:

Flatan1 och Flatan2 har ett flirtigt förflutet men eftersom ingen av dem någonsin "chansar" så händer det ingenting mellan dem på väldigt länge, vi snackar år. Flatan1 är bästa vän med Flatan3, det har de varit länge, även här snackar vi år. Flatan1 dejtar under en kortare tid Flatan4. En dejtinghistoria som inte slutar som dejtinghistorier bör sluta men som ändå leder till att de blir vänner. Flatan 4 har en bästa vän; Flatan5.

Flatan3 börjar umgås med Flatan2, detta leder till att även Flatan1 och Flatan2 börjar umgås, efter ett mångårigt uppehåll. Flatan1 börjar i samma veva lära känna Flatan5 bättre eftersom hon är vän med både Flatan3 och Flatan4.

Flatan1 objektifierar i hemlighet Flatan2 men bestämmer sig för att lägga känslorna kopplade till objektifieringen i en låda och stoppa in den i garderoben. Dels för att Flatan2 inte verkar intresserad och dels för att Flatan1 har vissa svårigheter med att "komma över" Flatan4.

Samtliga flator hänger med varandra under en period. Flatan1 fortsätter att förvara sin låda i garderoben samtidigt som hon sakta men säkert, dag för dag, börjar "komma över" Flatan4. Detta sker i takt med att Flatan4 försvinner ut ur Flatan1s liv. Flatan1 är alltjämt bästa vän med Flatan3 och hon börjar även bli bra vän med Flatan5.

Vid en rad tillfällen händer det att Flatan1, Flatan2, Flatan3 och Flatan5 hänger och går ut tillsammans. Flatan4 däremot verkar sakta försvinna ut ur kamratgruppen.

Någonstans under vägen blir Flatan5 intresserad av Flatan2. Vid ett par tillfällen berättar och/eller antyder Flatan5 detta för både Flatan1, Flatan3 och Flatan4. Flatan2 däremot får ingen information om detta intresse. Eftersom Flatan1 fortfarande har sin låda i garderoben får detta henne att tänka "oh my fucking god" samtidigt som hon bestämmer sig för att försöka hålla sig utanför det hela. Ingen vet någonting om den låda som Flatan1 har i garderoben, inte ens Flatan3, vilket är mycket ovanligt. Flatan1 berättar annars om det mesta för Flatan3.

Efter mycket om och men leder dock det ena till det andra till det tredje för Flatan1 och Flatan2. Med lite hjälp på traven blir det uppenbart för Flatan1 att Flatan2 också har en låda i garderoben och de ligger tillslut. I samma veva som Flatan1 och Flatan2 börjar ligga (vi snackar typ samma dag) träffas Flatan3 och Flatan4. Flatan4 berättar då (varför kan en verkligen undra) för Flatan3 att Flatan 5 är "väldigt intresserad" av Flatan2. När Flatan3 får den informationen av Flatan4 vet hon redan om att Flatan1 och Flatan2 har legat och även att de planerar att dejta. Varken Flatan4 eller Flatan5 vet, vid detta tillfälle, någonting om Flatan1 och Flatan2s liggande och planerade dejtande.

Stackars lilla Flatan3 hamnar i och med detta i en mycket olycklig situation som skulle kunna stavas "bli indragen i någonting som inte har ett dugg med henne att göra". Hon konsulterar Flatan1. Flatan1 minns tydligt att Flatan5 antytt att hon är intresserad av Flatan2, men hon har inte fattat att det var så allvarligt. Flatan1 tolkar nu "mycket intresserad" som just "mycket intresserad" och känner sig som the bad guy i sammanhanget. Flatan1 har ingen aning om hur hon ska hantera situationen så hon bestämmer sig för att konsultera Flatan2 med informationen, hon ser liksom ingen annan utväg. Flatan2 får nu, för första gången, informationen om att Flatan5 är "mycket intresserad" av henne.

Flatan1 och Flatan2 tycker att det hela känns minst sagt jobbigt och de bestämmer sig för att ta det varligt eftersom de båda gillar Flatan5 som fän och inte vill att hon ska bli ledsen. Ingenting blir dessvärre som de tänkt sig. Olyckliga oförutsedda omständigheter leder till jobbiga situationer och konflikter i kamratgruppen uppstår.

Samtliga Flator är av den sorten som ofta uttrycker hur "jobbig flatvärlden är med alla sina intriger". Flatan1 finner detta en smula roande.

Vidare känner Flatan1 att hon vill gräva ner sig någonstans och spola ner alla ruttna lesbiska fittsoppor i en toalett. Dessutom blir hon en smula provocerad av att just den här lesbiska fittsoppan tar massa fokus ifrån det trevliga faktum att hon äntligen har hookat upp med Flatan2 på det sätt som hon i hemlighet länge velat.

Ungefär så skulle det kunna gå till i "flatvärlden".

blöja eller cancer?

2008-11-17T15:58:00.005+01:00

På grund av min operation har det uppkommit en rad bekymmer. Ett av dessa bekymmer kommer jag nu att blogga om, de övriga kan den fantasirika och snabbtänkta lätt räkna ut själv.

Jag får inte använda tampong på ytterligare en vecka. Jag fick min mens i morse. Ni fattar grejen. Jag måste använda binda. Jag hatar bindor. Det känns som att gå omkring med blöja. Jävligt hett, not. Jag har retat mig på den jävla blöjan sedan klockan åtta i morse. Den gör mig tokig, jag hatar den och jag känner ett ständigt behov av att beklaga mig.

Jag är rädd att min roommate på jobbet börjar tröttna nu trots att jag var inkännande nog att inleda min klagoharang med frågan "är det okej för dig att man pratar om mens". Hon svarade ja, jag misstänker att hon ångrar det nu.

Fast vid närmare eftertanke. Hade jag inte opererat bort mina cellförändringar hade de kunnat utvecklas till cancer. Blöja eller cancer, det är bara att välja liksom. Ibland är livet fantastiskt med alla valmöjligheter som det bjuder på.

Men jag ska snart gå på en dejt (den här gången är det ingen tvekan om att det är en dejt på riktigt - jag har frågat, flera gånger dessutom) så jag är glad ändå. Det ni!

Veckans gåta

2008-11-16T20:26:00.003+01:00

Veckans gåta:

Varför har personen bakom den här bloggen inte bloggat på tre hela dagar?

Fint pris utlovas till den som levererar den gissning som bäst stämmer överrens med den verkliga förklaringen. Gissning lämnas i form av en kommentar eller ett mail till vardagsanalys@hotmail.com

Om graviditeter

2008-11-13T23:40:00.000+01:00

Jag har länge tänkt att jag ska blogga om dagens ämne, men jag har inte klarat av det eftersom jag har blivit så arg varje gång jag har tänkt på det. Nu tänkte jag dock göra ett försök.

Ibland händer det att jag umgås med personer, oftast "flator", som både är väldigt oreflekterade när det kommer till kön och extremt homonormativa. Detta kan till exempel yttra sig genom att de kallar alla hbtq-personer för "gay", vilket naturligtvis är en grov felsägning och en typisk "qx-skada" om ni frågar mig. Qx är för övrigt en tidning som jag knappt kan läsa sedan mitt queeruppvaknande, men det kan jag blogga om en annan gång, åter till "flatorna".

För en tid sedan befann jag mig i ett sammanhang tillsammans med ett gäng ytligt bekanta typiska "flator". Vi diskuterade kön och jag uppfattade ämnet som extremt laddat. Det hela kulminerade med uttalandet "att vilja bli kallad för hen, det tycker jag är lite väl". Där någonstans såg jag rött och bet min tunga blodig för att undvika en scen. Om en inte är van vid att säga hen kan jag förstå att det är svårt och ovant. Om en aldrig har problematiserat kön kan jag förstå att det kan bli väldigt rörigt och omtumlande när en börjar göra det. Men att tycka att det är "lite väl" att respektera människors könsidentitet på en så grundläggande nivå som det faktiskt handlar om när det gäller pronomen och använda det pronomen som människor själva föredrar, det tänker jag säger någonting om vad en har för människosyn i grunden.

För en längre tid sedan hamnade jag i en liknande diskussion med en helt annan ytligt bekant "flata", den gången om graviditeter.

Flatan: Jag såg en butchig tjej som var gravid en gång, det såg konstigt ut.
Jag: Varför då, graviditet har ju ingenting med kön att göra på det sättet.
Flatan: Vaddå?
Jag: Ja, du behöver ju inte se ut på ett speciellt sätt för att vara gravid.
Flatan: Nä, men ändå, det var lite skumt..
Jag: (börjar bli irriterad) Det enda som behövs för att bli gravid är en livmoder, ett ägg och en spermie, det har ingenting med könsuttryck att göra.. jag vet en kille som har varit gravid.
Flatan: (ser ut som ett levande frågetecken)
Jag: Han föddes som kvinna, med äggstockar och livmoder, han valde att utnyttja dem för att få barn, men det är ingen tvekan om att han är man.
Flatan: Men då är det ju en tjej..
Jag: Nej, han är man, född med en tjejkropp.
Flatan: Såg hon ut som en man när hon var gravid?
Jag: Han.
Flatan: Va?
Jag: Han, han är man sa jag ju. Han. Ja, det gjorde han.
Flatan: (funderar) Om jag skulle se en person som såg ut som en man vara gravid... det skulle jag tycka vore äckligt.
Jag: (blir tillfälligt döv, stirrar framför mig och tänker "hon sa inte det där") Så tycker inte jag att man kan säga.
Flatan: Nähä, men så känner jag.

Någonstans där dog vår dialog. Hennes citat har sedan dess legat överst på min lista över de mest idiotiska, kränkande och vidriga saker jag hört i hela mitt liv. Jag kan verkligen förstå att människors världsbild kan vändas uppochner av tanken på en gravid man, att det blir rörigt och förvirrande för folk om de aldrig har tänkt på det innan. Det fanns en tid då detta var rörigt för mig också så det har jag full förståelse för, men att ta sig utrymme att säga och stå fast vid att åsynen av en gravid man skulle vara äcklig, det säger återigen någonting om vad en har för människosyn i grunden. Saker såsom soprumslukt, bajs och rutten mat kan definieras som äckliga, gravida människor kan det inte.

Titta bara på den här bilden. Den är, av många anledningar, en av de vackraste bilder jag någonsin sett.

Dels är den vacker för att gravida människor är vackra. De utstrålar ett lugn och en harmoni som en annars sällan ser hos människor. Vidare är den vacker för att den utmanar kön och "moderskap" på ett väldigt tydligt sätt. Personen på bilden är man, det är ingen tvekan om den saken. Personen på bilden är också gravid, det går inte att säga någonting annat.

Bilden gör det tydligt att det en graviditet kräver är en person som har en livmoder och att ett befruktat ägg börjar dela sig i denna livmoder och utvecklas till ett barn under nio månader. Det är det och ingenting annat som krävs. Det krävs inte att personen som har nämnda livmoder i sin kropp identifierar sig som kvinna, det krävs inte heller att personen som tillhandahöll spermierna som befruktade ägget identifierar sig som man. Graviditet har ingenting med kön att göra på det sättet.

Påståendet "det behövs en man och kvinna för att det ska bli barn" är ingenting annat än en ren och skär lögn. Det behövs ägg+spermie som pluppar ihop och börjar dela sig och växer i en livmoder i nio månader. Thats it, varken mer eller mindre. Mer simpelt än så kan det knappast bli.

Vilka brudar?

2008-11-12T23:15:00.000+01:00

Jag har tagit en snabbfika med mitt ex (also known as Kexet) i dag också. Jag gör det ungefär en gång varannan månad i syfte att behålla den någorlunda avslappnade och mycket distanserade relation vi numera har.

Kexet: Hur går det med brudarna?
Jag: Vilka brudar?
Kexet: Amen va fan, ligger du nått eller?
Jag: Nej, när skulle jag hinna det?
Kexet: (garvar) Du är störd.
Jag: (stoneface) Tack detsamma.
Kexet: Du borde ligga.
Jag: Jag får inte göra det nu, jag har opererat fittan.
Kexet: (exploderar i en skrattsalva) Du ÄR fan så jävla rolig.
Jag: (still stoneface) Ja, folk brukar säga det.

Jag behöver verkligen terapi

2008-11-12T22:59:00.002+01:00

Jag är extremt traumatiserad. Jag klev upp klockan 06:15 i morse, bara det är traumatiserande nog eftersom jag vid den tiden på dygnet inte kan definieras som levande eftersom jag är en obotlig nattmänniska som finner det obeglipligt att arbetsdagar kan kräva att en måste gå upp vid denna okristliga tid. Ni fattar grundförutsättningarna. Ett sådant tidigt uppstigande kräver att allt går som det ska för att min kommande dag ska få ett någorlunda kvalitativt innehåll.

I morse gick det inte som det ska. Det satt en spindel i mitt badrum. Nu skrattar säkert några av er och tänker "kom igen, säg inte att du är rädd för de där krypen". Jag kan inte säga annat än att ja, det är jag, ordet rädd räcker dock inte, vi snackar om en riktigt omfattande fobi.

Denna fobi har funnits så länge jag kan minnas och det är verkligen en by the book-fobi med reaktionen omedelbar panikångest vid konfrontation. Mina första minnen av denna mycket ologiska reaktion har jag, med lite hjälp från mina föräldrar, daterat till när jag var i sexårsåldern. En av mina föräldrar kan dock intyga att fobin har funnits där i pincip sedan jag började prata. Denna förälder intygar att jag innan jag kunde prata skrek rakt ut tills spindeljäveln var avlägsnad. När jag väl började prata kompletterade jag skrikandet med frasen "ta bort den, ta bort den, ta bort den".

Detta har förföljt mig genom hela livet och begränsat mig på många olika sätt. Källarutrymmen och framförallt tvättstugor är extremt ångestladdade utrymmen för mig. Att vistas i lantliga miljöer likaså. En rad extrema scener kopplat till detta har utspelat sig genom åren och jag har utarbetat en rad strategier för att klara av en eventuell konfrontation. Genom åren har jag även haft "bättre" och "sämre" perioder. Under en period undvek jag att köpa tomater på grund av att den lilla "fjong" som sitter på tomater ser ut precis som en spindel och tanken på att plocka bort den med händerna.. det gick bara inte. Ni fattar nivån. Det hela är sjukligt.

Det var ett stort steg för mig den dagen jag vågade döda en spindel helt själv med hjälp av en sko. Jag trodde att jag skulle dö, jag hade skyhög puls och tårarna sprutade, men jag klarade av det. När jag väl lärde mig att döda spindlar själv nöjde jag mig inte med att slå till mitt offer en gång, nej jag slog och slog i panik och jag hade i början svårt att sedan använda de skor som jag hade dödat spindeln med, för att inte tala om att avlägsna liket.

Jag har försökt arbeta med detta på olika sätt. Under en period gick jag i bildterapi, där fick jag rita spindlar. När min terapeut första gången satte ett ritblock och en svart krita i näven på mig och uppmande mig att rita en enkel bild av detta vidriga djur, vägrade jag. När jag väl vågade tjöt jag och upplevde det hela som någon form och psykologisk tortyr. Men jag gjorde framsteg, det blev bättre, sakta.

För ett par år sedan gick jag i hypnosterapi. Det är det enda som egentligen har hjälpt. Det tog udden av det hela och under en period upplevde jag till och med att jag hade tagit kontrollen över fobin. Det är, som sagt, ett par år sedan nu, och fobin börjar komma krypande(observera ordvalet) tillbaka. Det har kulminerat under det år som jag nu har bott själv, eftersom ensamboendet innebär att om det dyker upp en spindel i mitt hem så måste jag hantera situationen helt själv. Det har gått ganska bra ändå, jag har dödat sammanlagt fyra spindlar inne i min lägenhet under det här året, det har varit väldigt jobbigt, men jag har klarat av det.

Denna "kontroll" försvann dessvärre i morse. Jag var för trött för att göra den "avscanning" av tak och väggar som jag annars numera gör per automatik och rent reflexmässigt varje gång jag kliver in i ett nytt rum. Jag var inte uppmärksam nog så när jag väl registrerade spindeln var den för nära, vi snackar ca 20 cm ifrån min näsa. När detta händer snackar vi microdelar av sekunder, mina reaktioner kommer fortare än jag hinner tänka och det är bara fullständig panik och flykt som gäller. Jag flyr samtidigt som jag vet att jag måste döda spindelhelvetet för att ångesten ska släppa. Det är hemskt, på riktigt. Jag lyckades döda spindeln i morse, jag gjorde det, men när jag åkte till jobbet var jag helt övertygad om att jag inte skulle klara av att åka hem själv i dag. Den känslan släppte dock sakta under dagen och jag befinner mig i skrivande stund själv hemma.

I dag har jag bestämt mig. Det här går inte längre. Nästa steg får bli kbt-terapi. Jag har hört att det ska vara effektivt mot extrema fobier som denna. Om det är någon som har några erfarenheter att delge angående behandling av extrema fobier med hjälp av kbt får ni gärna lämna en kommentar eller maila till vardagsanalys@hotmail.com Tips på bra kbt-terapeuter i Stockholm mottages också tacksamt.

Jävla Sven

2008-11-11T20:07:00.003+01:00

Sven svarar inte på mitt mail. Jävla Sven.

Svens facebookprofil är dessutom stängd så jag har ingen användning av mina facebookstalkingskills i det här fallet.

Jag börjar tro (jag har misstänkt det hela tiden) att Sven inte är någonting annat än ett uttryck för någon av mina vänners fantastiska känsla för humor.

Oraklet, är det du? Eller Lillasyster kanske?

De två står just nu överst på min Vem är Sven?-lista. Det skulle vara så typiskt dem.

Vem är Sven Svensson?

2008-11-10T18:49:00.004+01:00

Jag och Festmannen har använt oss av facebook i syfte att samla våra vänner för att få dem att hjälpa oss med vår stundande flytt. Till vår stora förvåning har en, för oss okänd, person vid namn Sven Svensson anmält sitt intresse att hjälpa oss med flytten. Ingen av oss vet vem Sven är. Är det någon av er som vet?

Sven har denna look:

För att bringa klarhet i det hela har jag mailat Sven och ställt en enkel fråga angående hans identitet. I skrivande stund väntar jag med spänning på svaret.

Kära Sven

Jag noterade att du planerar att hjälpa mig och min vän att flytta. Det verkar ju trevligt, men vem är du?
Ingen av oss känner igen dig. Svara på detta mail och bringa klarhet i denna förvirrade identitetsfråga är du snäll. Har vi månne träffats tidigare?

Vänligen
[mitt namn]

Radioskugga

2008-11-09T22:50:00.000+01:00

Grannens nätverk svajar alltjämt. I skrivande stund har det vägrat koppla upp i över ett dygn, minus ca 20 minuter. Jag har ägnat timmar det senaste dygnet åt att försöka förstå nätverksinställningarna i min dator, ingenting har fungerat. När jag tillslut, för en liten stund sedan, gav upp och på måfå klickade på ett av de trådlösa olåsta nätverken som mina grannar tillhandhåller, så kopplade det plötsligt upp. Bara sådär. Detta har gjort mig övertygad om att min dator har någon form av personlighet och att denna finner det roande att jävlas med mig.

Vad gör en då när en är hemma och måste vila på grund av att en nyligen har opererat fittan och en inte kommer ut på nätet undrar ni säkert nu. Det kan jag tala om. En ringer över en kompis och har L word-race, en tvättar sin soffklädsel, en rensar ut sitt källarförråd, en börjar packa ner sitt bohag i flyttkartonger, en sover väldigt länge och en glor på skräp-tv. Ni förstår själva vilket fantastiskt dygn jag har haft.

Vi kommer att få gå på superheterobröllop

2008-11-08T11:10:00.001+01:00

Jag har många kusiner, exakt hur många vet jag inte, en del av dem är egentligen inte mina kusiner men vi kallar ändå varandra för kusiner, det hela är knepigt att förklara på grund av krångliga familjeförhållanden. Skit samma hur allt hänger ihop, det är inte det som det här inlägget ska handla om. Till saken. Mina kusiner. Flera av dem har jag kontakt med, många av dem tycker jag verkligen mycket om. Några av dem är roliga. Några av dem är tråkiga. Några av dem är väldigt ordentliga. Det är inte jag, tvärtom. Jag spottar, fräser, snusar, svär, säger rakt ut vad jag tycker och bär mig åt. Dessutom är jag, som grädde på moset, ickehetero.

När jag och mina ordentliga kusiner träffas är det alltid lite spänt. Trevligt, absolut, för jag upplever inte att vi tycker illa om varandra, men spänt, väldigt spänt. Jag träffade två av dessa kusiner i går. Ett syskonpar, en tjej och en kille, som har gjort som en "ska", enligt heteronormens alla regler. De har skaffat sig en partner av motsatt* kön och varsitt stabilt boende tillsammans med denna partner. En av dem har just fått barn och jag fick veta i går att den andra också har en unge på gång. Tjejen har ett könsuttryck som signalerar "riktig tjej", hon har pärlörhängen och ett svalt och trevligt sätt. Killen har ett könsuttryck som signalerar "hyvens kille" och i min släkt pratas det allt som oftast om hur duktig han är på sitt jobb inom en bransch som domineras av kvinnor. Han är med andra ord en typisk kille som får massa cred för att han jobbar inom en kvinnodominerad bransch.

Att jag har snickrat ihop en egen "karriär" inom samma bransch och att jag dessutom är riktigt bra** på det jag gör pratas det aldrig om i min släkt, antagligen för att de inte har en aning om vad fan jag jobbar med. Däremot pratas det ofta om hur duktig han var som kom in på den och den utbildningen och blablabla. Att en av dessa utbildningar regelbundet betalar x tusen för mina specifika kunskaper och erfarenheter inom nämnda bransch, den informationen går min släkt totalt förbi. För de fattar inte vad fan det är jag jobbar med.

Som ni märker så gör detta mig provocerad, riktigt provocerad. Jag kan förklara vad jag jobbar med på ett par minuter, så jävla avancerat är det inte. Men ingen frågar och om de frågar så får jag alltid en känsla av att de antingen inte förstår vad jag säger eller att det jag säger provocerar dem på något vis. Det är mycket möjligt att denna känsla bara finns i mitt huvud, men jag upplever den inte desto mindre för det. Mamma frågar i alla fall med jämna mellanrum och jag vet att hon är stolt över mig, antagligen mer än hon själv kan uttrycka.

På väg hem i går kom jag på mig själv med att tänka "jävla prettoheteron" på ett relativt fördömande sätt. Eftersom jag inte vill vara fördömande så började jag fundera på det. Jag kom fram till en rad saker. För det första handlar det naturligtvis inte om att de är hetero, jag känner och har nära relationer med massor av heteron, ingen av dem har personlighetsdrag som ens är i närheten av hur jag uppfattar dessa kusiner. Det handlar om någonting annat, en känsla som är svår att sätta ord på. Det närmaste jag kan komma är att jag upplever att det handlar om deras sätt att förhålla sig till heteronormen. Det finns liksom ingen (själv)distans.

En av dessa kusiner och hans fru har ett gigantiskt (tänk 1x1 m) bröllopsfoto på sig själva i en fet guldram uppsatt över sin säng. Jag och min Lillasyster har pratat om att ha foton på oss själva när vi var små, uppsatta i trappan i den etagelägenhet som vi snart ska flytta in i. Mycket i syfte att göra ironi av det faktum att många heterobarnfamiljer har foton på sina barn uppsatta i sina trappor.

Jag tänkte att detta parallellexempel skulle få beskriva känslan och sätta fingret på det hela, men det håller inte. Jag har heterovänner som har foton på sina barn uppsatta i sina trappor och de är inte ett dugg lika mina kusiner. Fan, det höll inte. Vi drar i en annan tråd istället. Barntråden.

Det pratades barn i går, mycket barn. Det sedvanliga blöjpratet och "vet ni vad det blir"-frågorna haglade. När det kommer till detta ämne så har jag en hel del att säga eftersom jag tänker väldigt mycket på det. Jag funderar bland annat på om/när/hur jag kommer att få egna barn och hur jag då ska tackla den extremt heterosexualiserade barnkulturen och det faktum att mitt barn, mot min vilja, kommer att könsbestämmas i form av ett juridiskt kön och en tolkning av hens kropp, direkt när hen pluppar ut. Jag skulle vilja säga massor av saker till mina kusiner när de babblar på om detta ämne som att de vet bäst.

När de skrockade om att de kallade barnet för "den" innan de visste "vad det var" hade jag velat säga att det går utmärkt att säga hen istället, att det faktiskt finns ett könsneutralt pronomen i svenska språket nuförtiden. När de babblade på om hur tokigt det skulle bli om en skulle råka köpa "fel" kläder avhängt på kön, hade jag velat säga att jag anser det vanvettigt att vi könskodar kläder överhuvudtaget för att det begränsar människor i allmänhet och barn i synnerhet. När de pratade på om vilka karaktärsdrag som är nedärvda från vilken förälder hit och dit hade jag velat säga att jag är övertygad om att föräldraskap, ett barns utveckling och skapande av ett eget "jag" handlar om helt andra saker än biologi.

Vidare hade jag velat tala om att det är en enormt stor sorg för mig att mina möjligheter att adoptera internationellt är extremt begränsade eftersom det inte alls skulle kännas sympatiskt för mig att sitta i ett rikt land i väst och producera barn ur min egen kropp när miljontals barn i världen varken har mat, rent vatten eller föräldrar.

Jag säger alla dessa saker i många sammanhang. Jag är expert på att formulera dem så att människor inte blir provocerade och känner sig anklagade utan snarare förstår och börjar tänka i nya vidare banor. Jag kan det. Det är det jag GÖR. Men inte när jag träffar dessa kusiner. Då blir jag tyst. Knäpptyst. Jag dricker kaffe och pratar om Idol istället. Jag ler och längtar hem.

Där har vi det, jag hittade kärnan tillslut. Det handlar om min tystnad. Det är den som provocerar mig. Jag är inte van vid den och jag tycker inte om den.

Dessutom handlar det om att jag i mitt liv omger mig med människor som lever sina liv på OLIKA sätt när det kommer till val av och syn på nära relationer, syn på sitt eget och andras eventuella kön, barnskaffande och så vidare. Familjebildningarna ser OLIKA ut, människors sexuella och känslomässiga relationer, könsidentiteter och könsuttryck likaså. Mångfald råder och I fucking love it. När jag umgås med nämnda kusiner känns världen plötsligt liten, det finns ingen mångfald där. Det är man som är manlig och kvinna som är kvinnlig + barn som gäller, utan undantag. Ja, det skulle vara jag och min syster då förstås, som finns med på ett hörn som en skavande queernagel i deras ögon.

Två sms som jag och min syster utbytte under gårdagen får avsluta detta milslånga blogginlägg. De ska absolut inte tolkas som fördömande utan snarare som en spegling av vårt (ironiska) sätt att hantera den extrema form av heteronormativitet som råder i vissa delar av vår släkt.

Syster
Jag kom precis på att om [vår kusin] är på tjocken så lär ju hon och [kusinens pojkvän] gifta sig framöver och vi kommer att få gå på superheterobröllop. Fy fan vad det ska bli skoj!

Jag
Det har du fan rätt i! Fy fan vad fint allt kommer att bli. Hoppas de slår på stort och fixar ett riktigt megaheterobröllop. Jag har aldrig varit på ett sådant. Jag behöver den erfarenheten känner jag.

*Naturligtvis anser jag inte att det bara finns två kön, därför borde jag egentligen inte använda mig av uttrycket "motsatt kön". Jag valde ändå att göra det i det här fallet för att göra min beskrivning av personernas sätt att leva tydlig.

**Jag vet, det är hybrisvarning på att beskriva sig själv på det sättet, men faktum är att jag faktiskt känner mig ganska säker på att jag är bra på det jag gör.

Patienten har inte ett dugg ont i fittan

2008-11-06T23:25:00.001+01:00

Det hände en sak till på sjukan som är värd att återge.

När jag kom tillbaka till avdelningen efter att ha legat på uppvaket i ca en halvtimme träffade jag en mycket rolig sköterska. Vid det här laget hade jag gått ifrån tillståndet aspackad till tillståndet salongsberusad. Jag hade lite mer koll helt enkelt, trots att jag fortfarande kände mig ganska hög på morfin.

Roliga sköterskan: (barsk stämma) Jaha, hur är det med dig, har du ont?
Jag: Ont? Vardå?
Roliga sköterskan: (höjda ögonbryn) Jaa.. i gynregionerna..
Jag: (börjar skratta) Gynregionerna... (fortsätter att skratta) Nej, jag har ont i handen, jättejätteont!
Roliga sköterskan: (börjar också skratta) Jaha, ojdå, hur kommer det sig?
Jag: De stack mig fel, titta.. (håller fram handen och exploderar återigen i en skrattsalva) Gynregionerna... hahaha...
Roliga sköterskan: (ler) Vad vill du att jag ska säga då?
Jag: (skrattar fortfarande) Jag vet inte.. när man ska sexualupplysa folk säger man fittan, fast det kanske man inte kan säga här?
Roliga sköterskan: (börjar skratta jättemycket) Då säger vi fittan.
Jag: Jaha.. (skrattar) Okej..
(nu kliver det in en ytterligare sköterska i rummet)
Nya sköterskan: Jaha, hur var det här inne då?
Roliga sköterskan: (helt allvarlig) Det är så bra, patienten har inte ett dugg ont i fittan.
Jag: (tror inte mina öron, börjar skratta så att jag får kramp i magen, mest åt den nya sköterskans min)
Nya sköterskan: (finner sig ändå ganska snabbt och börjar skratta hon också) Det var ju bra det!

Jag fattar inte vad det är jag gör som leder till att jag hamnar i den här typen av situationer/dialoger hela tiden. Det är tur att den här bloggen finns så jag har ett forum som jag kan delge dem i annars skulle min hjärna svämma över på grund av att jag inte skulle orka skratta åt allt själv. Så tack kära ni för att ni läser (ni är många nu, min besöksstatistik skenar vilket ger mig en smula prestationsångest, men bara en smula), det gör mig gladare än ni kan ana.

Vad gör ni om jag INTE somnar?

2008-11-06T10:40:00.002+01:00

Jag har nu sovit morfinruset av mig och är redo att dela med mig av mina reflektioner från gårdagens sjukhusbesök. Vi börjar med den sedvanliga uppmaningen att inte idka samlag de närmsta veckorna.

Läkaren: När detta är klart är det viktigt att du inte använder tampong eller har samlag på tre veckor.
Jag: Okej, vad menar du med samlag?
Läkaren: (studsar till av frågan) Ja, alltså du måste vara försiktig..
Jag: Jaha.. men samlag.. vad menar du?
Läkaren: (fortfarande märkbart tagen av frågan) Ja, alltså, du får inte ha någonting i slidan på tre veckor.
Jag: Ingen form av penetrerande sex alltså?
Läkaren: Precis.
Jag: Okej.

Jag blir så trött. Vilka människor använder ordet samlag fortfarande, antagligen bara sjukvårdspersonal. Jag har i alla fall aldrig hört några av mina (hetero)sexuella vänner säga "först hånglade vi, sedan hade vi samlag".

Nästa sak värd att berätta är att en ung klantjävel till läkare, vid två upprepade tillfällen, försökte sätta en nål i min vänstra hand. Tydligen har jag, just i händerna, blodkärl som en gammal pensionär, vilket innebär att mina kärl "smiter iväg". Det hela slutade med följande händelseförlopp: läkaren krossar ett av mina blodkärl så att blodet sprutar, jag skriker AAAAAJJJ rakt ut, läkaren försöker med ett nytt kärl och träffar denna gång en nerv, jag skriker AAAAAJJJ FAAAAANNN rakt ut, läkaren ger upp och tillkallar en sjuksköterska som sätter nåljäveln i mitt armveck istället, utan problem.

Smärtan i min vänstra hand är fortfarande, nästan ett dygn senare, betydligt värre än smärtan i magen. Är inte det ironi så säg.

I operationssalen
Narkossköterskan: (ler) Nu kommer du att få lite lugnande, vi brukar kalla det för en fördrink, du kommer att bli groggy ganska snabbt, men det är inte farligt.
Jag: (skrattar åt ordet fördrink) Blir jag full? Vad är det?
Narkossköterskan: (ler) Ja, det skulle man kunna säga, det är ett morfinpreparat.
Jag: (skrattar ännu mera) Vad roligt.
Narkossköterskan: (börjar också skratta) Ja, så kan man ju se det, nu sprutar jag in det, okej?
Jag: Okej..
(tystnad i ca 30 sekunder)
Jag: (börjar skratta igen) Jag är fan packad nu... det är precis som att vara full..
Narkossköterskan: (ler) Ja, det går att jämföra det med det..
Jag: (fnittrar nu hysteriskt) Det är helt sjukt, aspackad på några sekunder.. (fnittrar ännu mer)
Narkossköterskan: (skrattar) Ja, lite så är det. Nu ska du flytta dig hit bort.
Jag: Va? Ska jag gå SJÄLV nu? Det går inte, jag är för full.. när jag är så här packad kan jag inte gå... (fnittrar alltjämt hysteriskt åt den totala fyllekänsla som nu härjar fritt i min kropp)
Narkossköterskan: (ler) Jodå, jag hjälper dig.
Jag: Okej..
(mina minnen från själva förflyttningen av min kropp är väldigt suddiga, men på något sätt gick det och efter ett par minuter låg jag på operationsbordet)
Narkossköterskan: Nu ska du få medlet som du kommer att somna av och så ska du få andas syrgas under tiden.
Jag: Okej.. jag är fortfarande jättefull, bara så du vet...
Narkossköterskan: (skrattar) Jo, jag vet det, det är meningen. Nu sprutar vi in medlet, okej?
Jag: Okej...
Narkossköterskan: (sprutar in medlet) Sådär, nu kommer du att somna snart.
Jag: Okej, men om jag inte...
Narkossköterskan: (sätter en syrgastub på min näsa) Andas ett par andetag i den här.
Jag: (tar ett andetag, lyfter sedan handen och lyfter bort masken, tittar på sköterskan) Jag undrar.. vad gör ni om jag INTE somnar?
Narkossköterskan: (ler och sätter tillbaka masken) Ta ett andetag till nu..

Där tar mina minnen slut. De tar vid här.

En röst: Nu är det färdigt, [mitt namn].
Jag: (letar reda på mina tankar och konstaterar i mitt huvud att jag är vaken och alltjämt pissfull, slår upp ögonen och får syn på en liten tant som står lutad över mig) Heeeeej (ler stort) Vad roligt!!
Tanten: (börjar skratta) Hej du, nu är du på uppvaket, jag ska ta hand om dig.
Jag: (har under tiden tanten pratat fått syn på en uppstoppad sol som hänger i taket, tänk barnleksak) Den där.. (pekar på solen) den är jävligt ful du!
Tanten: (skrattar) Tycker du det? Den har vi där, för ibland är det barn här vet du.
Jag: Jaha.. då är det okej, jag kan blunda, jag är ganska full faktiskt.. så du vet.
Tanten: (skrattar) Jo, det vet jag, du ska få vila här en stund, du kan somna om lite om du vill.
Jag: Ja, det vill jag, jag kanske ska sova ruset av mig lite?
Tanten: (skrattar fortf) Ja, gör det så kommer jag snart tillbaka till dig.

Det här är alltså några delar av det jag minns av min kommunikation med sjukvårdspersonalen. God knows vad mer jag har sagt. Jag återhämtade mig kvickt, kunde äta och åka hem. Jag känner mig fortfarande lite groggy men jag har, med undantag från vänsterhanden, inte speciellt ont alls.

Precis när jag skulle lämna sjukhuset mötte jag tanten som tog hand om mig på uppvaket.

Jag: (ler) Hejdå och tack så mycket.
Tanten: (ler) Det var så lite. Jag måste säga att du verkligen var rolig när du vaknade, du var så otroligt glad.
Jag: (skrattar) Ja, jag minns det, jag kände mig glad och du såg så snäll ut.
Tanten: (ler) Vad bra, åk hem och vila nu. Ta hand om dig.
Jag: Det ska jag, tack så mycket och hejdå då..
Tanten: (ler) Hejdå!

Människor tycker alltså att jag är rolig till och med på operationsbordet. Det fick mig att fundera på att kanske byta karriär och bli ståuppare. I takt med att morfinet lämnade min kropp släppte jag dock den tanken. Det skulle aldrig gå. Jag älskar mitt jobb alldeles för mycket.

Morfin är the shit

2008-11-05T21:50:00.002+01:00

Jag har varit på sjukan och fått mina cellförändringar bortbrända. Det gick bra, ingen fara på taket. Däremot är jag öm och mycket trött. Jag ska vila nu, skrivandet får vänta tills i morgon. Då lovar jag att berätta allt om uppmaningar att inte "ha samlag" på tre veckor och det märkliga faktum att det ställe på min kropp som gör mest ont just nu är min vänsterhand.

Tills dess har jag bara en sak att säga: Morfin är the shit, satan vad "packad" jag har varit. Berättar mer i morgon.

Over and out. Nu äta alvedon, sedan sova.

Då kanske de trashar vår lägenhet...

2008-11-03T23:30:00.000+01:00

Eftersom jag står i begrepp att flytta har jag, idag, konkret blivit varse om den mycket sura bostadsmarknad som råder i den här stan och att det gör människor både paranoida och desperata.

Det började med ett telefonsamtal med kvinnan i det heteropar som ska flytta ut ur lägenheten som jag och Festmannen ska flytta in i. Ett samtal som jag planerade skulle ta 10 minuter av min tid och innehålla artighetsfraser och en uttalad överenskommelse om överlämning av nycklar och fastställelse av inflyttningsdatum. Det slutade med att längden på samtalet blev närmare 45 minuter och innehållet bestod av, den mycket grodlika (ibland ser människor verkligen ut som djur), kvinnans livsberättelse med fokus på bostäder.

Hon: blablabla.. boende.. blablabla.. andrahandsmarknaden.. blabla.. verkligen fruktansvärt.. ockerhyror.. blablabla..
Jag: Ja, så är det verkligen, men vad roligt att ni hittat ett nytt bra boende in innerstan och allt.
Hon: Ja, men det är ju lite känsligt det där...
Jag: Jaha...?
Hon: Ja, vi har ju inte sagt något till grannarna om VART vi ska flytta..
Jag: Nähä..?
Hon: Näe, du vet, folk blir så avundsjuka och då kan de göra vad som helst..
Jag: Jaha..?
Hon: Ja, jag sa det till min sambo, att nej, det här säger vi inte, då kanske de kommer och vandaliserar vår lägenhet..
Jag: (tror inte mina öron) Jaha, oj då..
Hon: Näe, så det har vi hållit tyst om, men dig kan jag säga det till, du verkar så trevlig!
Jag: (har ingen aning om vad jag har sagt som får henne att tycka det) Jaha, vad roligt.. men i alla fall, det här med flyttdatumet..
Hon: Ni var väl på visningen?
Jag: Ja, absolut, vi var några av de första som var där, det var jag och så hade jag min blivande sambo och min syster med mig.
Hon: (falsett) Åhhh.. jag tror jag kommer ihåg er, är du mörkhårig?
Jag: Ja, det stämmer och [beskriver mitt eget, Festmannens och Lillasysters utseende lite närmare].
Hon: Åhh... vad roligt, vi har hoppats ända sedan visningen att ni skulle få den, ni verkade så seriösa och trevliga.
Jag: Jaha.. (kan inte hålla mig för skratt) det var roligt att höra.

Dagen fortsatte med att den skokartong jag nu hyr i andrahand ska hyras ut till en ny person. Jag bestämde med min hyresvärd och tillika vapendragare från en svunnen tid, att intressenterna skulle hänvisas till mig för bokning av tid för visning. Min mobil har i och med det gått så varm under eftermiddagen i dag att den till slut laddade ur sig och dog.

Intressent1: Hej jag heter blablabla.. lägenhet.. blabla.. jätteintresserad... blabla..
Jag: Jag förstår, jag är hemma på torsdag, då kan du få komma och titta på den.
Intressent1: Jag behöver inte titta på den, jag kan säga att jag tar den på en gång.
Jag: Jaha, okej, men det är bestämt att den ska visas för en handfull personer som är intresserade.
Intressent1: Okej, då tar jag ledigt så jag kan komma på dagen före alla andra.
Jag: Okej...

Intressent2: Hej jag heter blablabla.. lägenhet... blablabla.. alltid velat bo i innerstan... blablabla...
Jag: Jag förstår, jag är hemma på torsdag, då kan du få komma och titta på den.
Intressent2: Jag vill verkligen ha den, jag har referenser, ska jag ta med papper, vill ni ha anställningsbevis?
Jag: Eh.. jag ska bara visa den för att jag bor i den nu, allt det där får du prata med [värden] om.
Intressent2: Okej..

Vad är det för jävla stad en bor i som gör människor såhär desperata och dessutom så bostadsparanoida att de tror att deras grannar av ren och skär avundsjuka ska trasha deras nuvarande förortslägenhet bara för att de fått det innerstadsboende som de så länge längtat efter? Stockholm är fantastiskt, en bättre plats finns inte, men dess bostadsmarknad gör fan människor psykotiska.

Flatan med hunden - update

2008-11-03T22:50:00.002+01:00

Kommer ni ihåg flatan med hunden? Hon som jag, min klantiga jävel, tappade bort. Jag har träffat henne igen, två gånger.

Gång Ett
När jag bakfull som ett as rasade ut genom dörren i söndags för att inhandla bakfyllefrukost till mig själv och Snurran så var hon plötsligt där, mitt framför mig på gatan. Med hunden i släptåg förstås. Eftersom jag såg ut som jag blivit överkörd av ett tåg och dessutom hade svårt att gå rakt bestämde jag mig för att dra min luvtröja över öronen och passera utan att hon såg mig samtidigt som jag förbannade situationen i mitt eget huvud. I samband med denna kvicka move började jag rota runt i fickorna efter mobilen för att med en gång ringa till Snurran och berätta om detta mycket olyckliga och frustrerande sammanträffande. Mobilen var inte där, den låg kvar hemma. Jag inhandlade frukost och kastade mig sedan hem.

Jag: Alltså, det här är sjukt..
Snurran: Vaddå?
Jag: Flatan med hunden... ute på gatan...
Snurran: Va? Näe? Pratade du med henne?
Jag: (uppgiven blick, pekar på mitt alkoholsargade anlete) Ehh.. nej..
Snurran: haha, fy fan...
Jag: Jag vet, jag orkar inte... jag har kollat efter henne i veckor och när jag väl får syn på henne så ser jag ut såhär..

Gång Två
I dag på väg hem hände det. Där var hon, mitt framför min näsa, med hund och en mycket butchig outfit som svallrade om att hon antagligen arbetar inom någon form av byggbransch. Mitt i prick min typ, fotomodelliknande ansiktsdrag i kombination med en butchoutfit. Oh my fucking god vad jag går igång på androgynitet, det är så hett att det är svårt att finna ord för det. Jag hann tänka en sak innan jag såg till att kliva på samma tunnelbana som henne och placera mig på lagom pratavstånd ifrån henne: schabbla inte bort det här nu!

Hon: (om hunden)Hon vill bara hälsa..
Jag: (ler) Det går så bra..
Hon: (ler) Vad bra..
Jag: Vi har träffats på tunnelbanan förut.
Hon: Ja, det har vi ju..
Jag: Ja, hon är större nu.. (syftar på hunden)
Hon: Ja, hon växer fort..

Sedan fortsatte vi att prata, hela vägen. Vi klev av vid samma station igen och promenerade tillsammans och fortsatte att prata; om att hunden brukar vara med henne på jobbet, om att det är jobbigt att de håller på att bygga ett hus precis vid vår tunnelbanestation och att hennes grannar tror att hon jobbar på bygget när hon har sina arbetskläder på sig, om att det var massa jakthundar som tränade i området för att par dagar sedan som nästan åt upp hennes hund till lunch, och så vidare, och så vidare.. Sedan sa vi hejdå.

Det var det. Jag visste fan inte vad jag mer kunde göra. Skulle jag bara frågat om hon ville komma upp på kaffe liksom, eller? Tanken föresvävade mig men jag gjorde den inte till handling på grund av att den gav mig en känsla av fånig svensk romantisk komedi a la 90-tal.

Låt den rätte komma in

2008-11-02T22:40:00.001+01:00

Den är så bra som alla säger.
Se den.

pollettklonk: JAG SKA FLYTTA!

2008-11-01T23:35:00.000+01:00

Någonstans mellan min skokartong till lägenhet och tvättstugan slog det mig. JAG SKA FLYTTA (ja, jag skriker). JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET (skriker fortfarande).

Ni vet hur det kan bli när en hoppas väldigt mycket på någonting, en väntar länge och sedan när en väl får ett positivt besked så går en in i någon slags antiklimax. När kontraktet väl var påskrivet för ett par dagar sedan reflekterade jag inte så mycket över det. Jag var glad men jag kunde inte ta in det riktigt. I kväll har jag suttit och stirrat på planritningen över mitt nya hem och på väg ner till tvättstugan ramlade polletten ner. Det är inte hittepå längre, det är inte drömmar, det är verklighet. År efter år av harvande i Sveriges segaste bostadskö har äntligen gett utdelning.

Jag och Festmannen ska flytta in i en lägenhet som är lika stor som min mammas hus. Jag ska äntligen få bo tillsammans med andra människor igen. Som jag har längtat. Att bo själv i en skokartong var något jag var tvungen att göra för att möta mig själv och min ensamhetsfobi. Det har gått utmärkt, jag vet i dag att det är lugnt, jag är inte ensam och jag kommer aldrig att bli ensam. Det är på grund av att jag vet och är säker på det som jag nu kan, vill och SKA(skriker igen) flytta ihop med andra människor igen.

Jag är fullkomligt sönderstressad och dödstrött. November har dragit in över oss och tagit med sig vinterns första minusgrader till Stockholm. Jag har varit sjukt irriterad hela dagen idag på kuk3snubben och min förbannade datorjävel. Trots allt detta så är jag genuint lycklig och I fucking love my life. En makalös paradox som jag aldrig tidigare upplevt, i synnerhet inte i november.

Grannens nätverk är back in order

2008-11-01T20:20:00.001+01:00

Mitt internet fungerar igen, eller min dator vill helt plötsligt koppla upp på grannens nätverk igen. Långa svordomsharanger och tydligt uttalade hot om att göra slut på datorhelvetet med hjälp av en slägga verkar ha gjort susen. Datorfan kopplar numera upp på grannens nätverk av ren och skär dödsskräck. Jag är dock fortfarande vansinnigt irriterad på mitt mobila bredband som vägrar funka trots att jag betalar sura pengar för det varje månad. När jag besökte 3butiken och samtalade med kuk3snubben tidigare i dag försökte jag säga upp skiten.

Jag: Jag behöver få det att funka NU, men jag flyttar om en månad och då behöver jag det inte längre, det är NU jag behöver det. Jag har surfat på grannens oskyddade nätverk i över en månad nu för att det här vägrar fungera...
kuk3snubben: Ehh... jaha, okej...
Jag: Jag vill alltså få det att funka NU och säga upp det NU.
kuk3snubben: Jaha, okej...
Jag: Hur lång uppsägningstid är det?
kuk3snubben: Tre månader.
Jag: TRE månader!
kuk3snubben: Ja, så är det...
Jag: Då vill jag definitivt säga upp det nu på en gång!
kuk3snubben: Det kan du inte göra här, du får ringa till kundtjänst.
Jag: Va??
kuk3snubben: Ja, du kan alltså inte säga upp det här, det gör du via vår kundtjänst.
Jag: Men va fan.. menar du på fullaste allvar att jag står i en 3butik med mitt modem i handen och jag kan inte säga upp det här?
kuk3snubben: Ja, så är det.
Jag: Det är absurt, du förstår väl att det är absurt?
kuk3snubben: Det är så våra rutiner ser ut.
Jag: Herregud.. jaja, skit samma, jag ringer väl kundtjänst då.
kuk3snubben: Ja, gör det så hjälper de dig.

Inte min dag

2008-11-01T15:00:00.000+01:00

Min dator är ett jävla rövhålskukhelvete. Den vägrar att acceptera mitt mobila bredband och den vägrar att koppla upp på grannens trådlösa nätverk. Ingen verkar veta vad felet är. Killen på 3 (helvetesbolaget - teckna aldrig abonnemang hos dem) som jag pratade med i dag förklarade för mig att det är min dator det är fel på och att han inte kan hjälpa mig, vidare klargjorde han för mig att pc är ett jävla helvete och att mac är att föredra. Som att jag inte redan visste det. Ge mig pengarna som jag inte har så jag kan köpa den ibook jag dagligen drömmer om då jävla kuk3snubbe, tänkte jag samtidigt som jag vävde ihop orden slägga, budgetdator och krossa till en angenäm bild i mitt huvud.

Ni får lov att ursäkta mitt språk. Jag är arg och beroende av internet. Jag skulle sitta hemma och jobba idag (deadline) men blev istället tvungen att ta mitt pick och pack och förflytta mig till min arbetsplats.

Jag vill ha en ibook, men jag har fan inte råd och jag tänker inte inte inte rucka på min "aldrig mer kapitalvaror på kredit"-regel. Jag måste hitta någon som kan tala om för mig varför min dator helt plötsligt har ballat ur och gärna ochså någon som har en inte alltför gammal ibook till salu för ett par tusenlappar. Jag blir tokig, hör ni det, tokig!

Jag och Festmannen fick lägenheten i alla fall. Om fyra veckor går flyttlasset och i och med det kommer mitt hem att bli 94 kvadratmeter större. Vårt nya hem är fantastiskt på många sätt. Det är beläget i en söder om söder förort, det är 114 (nu kan den matematikkunniga lätt räkna ut hur många kvadratmeter mitt nuvarande hem mäter) kvadratmeter stort i etage. Fatta liksom, etage, hur coolt är inte det?

Saker som är jävligt 2002

2008-10-30T23:50:00.000+01:00

Jag kan inte sova. Eller sova kan jag, att somna är värre. När jag inte kan somna funderar jag. Eller så funderar jag så mycket att jag inte kan somna. Skit samma vilket. I kväll har jag tänkt på saker som jag tycker är väldigt 2002 och kommit fram till följande.

Tumring
Ärligt, vem använder tumring i dag, ingen. Men 2002 var det sjukt trendigt. Jag hade en i silver minns jag, en fet jävel som verkligen syntes.

Tribaltatueringar
Fula som få, men ansågs heta för sju år sedan, i synnerhet om de var placerade i svanken. Tack gode gud för att jag aldrig skaffade mig en.

Att röka
Någonting hände när rökförbudet på krogen infördes. Att bolma på heltid känns idag väldigt.. B.

Att ändra ett S i sitt namn till Z
Att heta Zandra eller Zara var ascoolt 2002, i dag anses det bara löjligt. Tack gode gud behövde jag aldrig ta ställning till det hela på grund av att mitt namn inte innehåller något S.

Håller ni med?
Fler förslag?

Dagens reflektion a la internet

2008-10-30T22:15:00.000+01:00

Jag hatar att en kan se så jävla mycket på facebook. Överflödig information om gud och alla flator invaderar min dator med hjälp av fucking facebook. Ryktet säger att det ska finnas en inställning någonstans som tar bort viss oönskad information. Måste hitta den. Eller rensa i min friendslista.

Men först sova, i ett år gärna. Godnatt.

Jag är så trött, verkligen jättetrött..

2008-10-29T23:15:00.000+01:00

Jag blir så trött. Jag har velat länge nu att det ska hända något spännande. Jag vill dejta. Eller i alla fall ligga. Eller åtminstone hångla. Vem vill inte det liksom.

Jag skulle på en dejt med raktpå-bruden men hon hade tydligen glömt att berätta att hon tänker lämna landet typ nu, inte bara i någon vecka eller två, vi snackar månader. Kul för henne.

Jag har träffat femmen, men det var ingen dejt och det kommer med största sannolikhet inte att bli det heller. Guess why. Jag spelar inte i hennes liga.

Jag blir så trött på mig själv, måste ta tag i det där. Någonstans mellan mina vansinneslånga arbetsdagar och mitt just nu bristande sociala liv måste jag verkligen ta tag i det där.

I dag noterade jag att det har blivit höst på gränsen till vinter. Det är mörkt och kallt överallt och Stockholm börjar kännas precis som Stockholm gör varje vinterhalvår. Rått, inimärgenkallt, mörkt och tunnelbanekvalmigt. Det är snart november och därmed dags för nedräkning, fem månader to go innan ljuset kommer åter. Kul.

Bitter? Jag? Inte alls. Bara trött. Jättetrött.

Dagens lyxproblem

2008-10-29T10:52:00.000+01:00

Som ni säkert märkte av mitt mycket röriga inlägg i går så funderar jag en del på utseende* just nu, både mitt eget och andras.

Mitt eget utseende är det inte så mycket mer att säga om än att det är okej. Jag är inte nöjd, inte heller missnöjd. Jag har ett utseende som är helt neutralt. Jag är inte ful. Jag är inte snygg. Jag ser helt vanlig ut, varken mer eller mindre.

Om jag däremot radar upp de personer jag har varit tillsammans med, haft någon form av flirt med och/eller legat med så är det en skara som, med ett par undantag, kan sammanfattas med orden fucking knock outs. Jag har hookat upp med en lång rad riktigt snygga personer. Personer som är snygga på det där sättet som innebär att väldigt många människor tycker att de är snygga.

Detta har medfört att jag numera väldigt sällan tycker att folk är snygga och att det skulle kännas konstigt att hooka upp med någon som inte är snygg. Hej ytlighet.

När det däremot dyker upp någon som jag tycker är riktigt snygg så är alltid min första tanke "nope, det kommer aldrig att gå, jag spelar inte i den här personens liga". Jag spanar med andra ord "högt" på min snyggskala och skulle inte nöja mig med mindre, men när det väl dyker upp någon som befinner sig "högt" på min snyggskala så anser jag det hela omöjligt på grund av mitt eget utseendes vanlighet. Hej paradox.

Inte undra på att jag aldrig ligger nu för tiden.

*Observera att detta inlägg handlar om utseende och ingenting annat än utseende. Naturligtvis är en rad saker, såsom personlighet, karaktärsdrag osv, betydligt viktigare än utseende när det kommer till att träffa någon. Men den gamla klyschan "utseende har ingen betydelse" anser jag vara ren och skär bullshit, därför har jag valt att avhandla just utseende i detta inlägg och ingenting annat än utseende. Nästa gång kanske det handlar om personlighet och ingenting annat än personlighet. Ibland kan det vara bra att separera för att förstå alla tankar som rör sig i huvudet helt enkelt, inte konstigare än så.

brudar med fula brudar gillar mig

2008-10-28T21:50:00.004+01:00

Det kom en fråga angående mitt förra inlägg: är det allt du kommer ihåg? Först tänkte jag kort och koncist svara ja, dessvärre. Sedan kom jag på andra tankar. Förvånansvärt nog minns jag faktiskt en hel del från min lördagskväll, men jag var inte kapabel att få det på pränt i söndags på grund av att mina hjärnceller var kraftigt reducerade.

Bland annat minns jag att jag snackade med en tjej som hade en ful* tjej. Tjejen med den fula tjejen gled fram till mig på dansgolvet.

Tjejen med fula tjejen: Du gillar att dansa va?
Jag: Jaaaa guuuuud jaaaa..
Tjejen med fula tjejen: Ehum.. jag måste bara säga att du har väldigt vackra ögon..
Jag: (ler åt det faktum att de ytterst få gånger jag får någon form av utseendekomplimanger så är det alltid mina ögon som omnämns - jag har hört det så pass många gånger att jag faktiskt vågar tro på det nuförtiden) Tack så mycket, det är typ det enda jag är nöjd med utseendemässigt..
Tjejen med fula tjejen: Va? Du är skitsnygg..
Jag: Ehhh... (sneglar på tjejens fula tjej som står en bit bort) okej.. tack så mycket..
Tjejen med fula tjejen: Men alltså, jag tycker det och.. (kommer av sig)
Jag: Vaddå?
Tjejen med fula tjejen: Äh, jag är avundsjuk bara..
Jag: Okej..

Så här i efterhand undrar jag på vilket sätt hon är avundsjuk. Vill hon se ut som jag eller vill hon att hennes tjej ska se ut som jag? Eller både och? Jag frågade inte, men jag sög åt mig av komplimangen, det är inte varje dag precis.

I dag dök det upp en tjej till som har en ful tjej, nämligen mitt avlagda ragg från i somras. Hon som valde en brud som 1.är ful 2.är tio år äldre än jag 3.bara har 16 facebookfriends, före mig (vem ältar?). Plötsligt var hon i min mobil (vad fan gör hon där?) i form av en sms-dialog.

Hon -Åh nej! Har jag missat din födelsedag? How can I make it up to you? Grattis Söta! I efterskott, men ändå..

Jag -Du kan få make it up to me i någon form av natura, skulle det passa? ;)
Min kommentar: Jag kunde inte låta bli, okej. Jag behöver bekräftelse och hon har en förmåga att ge mig det, läs vidare så får ni se.

Hon -ojoj ..jag kan inte göra smileysar med min nya mobil.. Aja, såklart var det svaret jag väntade.. flirtflirt. Åh vad töntigt utan smileysar. Nu kommer samvetet.. men ett sms är ett sms och inte direkt ligga..

Jag -Va? Är inte sms ligga? Man kan ju ha sms-sex. Inte för att ditt sms direkt var ett sex-sms, men ändå.. :) Jag ser fram emot det där med natura hur som helst, nu har du lovat.. ;)

Hon -Ett löfte är ett löfte. Men det får förbli en hemlis. Ha. Ärligt så tänkte jag på dina bröst häromdan och på att jag tyvärr inte är särskilt snygg. Dålig ekvation.
Min kommentar: Hemlis it is, mig och mina bloggläsare emellan. Och för att undvika att detta blogginlägg blir helt obegripligt kan jag berätta att jag och ragget i fråga hade en ganska ironisk jargong gällande bröst när det begav sig, därav hennes direkta anspelning på mina bröst, detta speglas även i mitt svar nedan.

Jag -Äh, du är snygg. Mina bröst däremot, jag börjar bli orolig för dem, det är inget fel på dem än så länge men fan alltså, man blir inte yngre. Den dan de börjar hänga vettu, då blir det ett lyft. Då kan du få följa med och hålla mig i handen. Jag menar, eftersom vi inte ska ligga (nåja, i alla fall inte som läget är just nu) så kanske det är din enda chans att få se dem. hahahahaha!! Deal?

Hon -Absolut en deal..!

Jag -Gud så bra! ;)

Tjejer som har fula tjejer ger mig alltså komplimanger. Det skulle faktiskt kunna innebära att jag är precis lika ful som deras fula tjejer. Om deras fula tjejer är deras smak och de dessutom gillar min look så måste det väl finnas vissa likheter mellan de fula tjejernas look och min look, eller? Ve och fasa om det ligger till på detta vis.

Egodelen av min hjärna som verkligen behöver komplimanger just nu tycker hur som helst att det hela är ganska gött. Det är egodelen som styr mig när jag formulerar sms som ovan. Jag fiskar efter det. Jag vet vilka knappar jag ska trycka på. Det är oerhört medvetet från min sida. Jag bestämmer mig för att hämta komplimangerna där de finns att hämta helt enkelt, inte svårare än så. Kanske är det manipulativt, vad vet jag?

*Om du tycker att det känns otrevligt att säga att folk är fula, försök tänka att ordet ful i det här inlägget är = ett mindre fördelaktigt utseende enligt bloggskribentents sätt att se på saken. Andra människor skulle säkert tycka annorlunda, smaken är ju som bekant som röven - klöven.

bakisbloggen.se

2008-10-26T17:50:00.000+01:00

Välkommen till bakisbloggen.se. Snurran och Gangsta hade en uttalad plan i går, att supa mig under bordet. Jag kan inget annat konstatera än att de lyckades. Jag kräktes kära vänner, jag kräktes. Jag är 30+ och kräks på fyllan, är inte det fantastiskt så säg?

När jag efter en flaska bubbel, en öl och två monsterstarka drinkar kände att det här, det här kommer att gå överstyr, försökte jag förekomma katastrofen genom att hälla i mig en liter vatten. Detta resulterade i att jag ca 10 minuter senare kräktes upp exakt en liter vatten. Vid närmare eftertanke har jag i dag konstaterat att jag bara har varit så full vid ett enda tillfälle tidigare i mitt liv. Så illa var det. Fantastiskt fint.

Taxiresa hem

Jag: hahahahha, kolla allt är två.
Snurran: Va?
Jag: Dubbla vägskyltar, kolla alla är dubbla..
Snurran: hahahahahhahahaa!!!

Jag vaknade någon gång vid lunchtid i dag med en känsla av att om jag rör mig så dör jag. Jag hasade mig upp, hällde i mig vatten och förbannade mig själv för att jag inte har någon resob hemma. Resterande delen av dagen idag har tillbringats i soffan tillsammans med Snurran och fjärde säsongen av L word. En mycket traditionell bakissöndag.

En chans som aldrig kommer åter

2008-10-24T14:00:00.000+02:00

Min söta syster ska besöka heteronormativitetsland.

Lillasyster: Vet du vad jag ska göra...
Jag: Näe, vaddå?
Lillasyster: Jag ska gå på bal..
Jag: hahaha, en sån där heterobal?
Lillasyter: Jaaa, en väldigt heterosexuell tillställning. Jag ska ha balklänning och skit och [Lillasysters pojkvän] ska ha frack.. fattar du... frack!
Jag: Jag dör vad roligt!
Lillasyster: Ja, först tänkte jag att fan aldrig att jag går på en sån där jävla heterobal, det kommer inte att hända...
Jag: hahaha, nej det kan jag förstå.
Lillasyster: Men sedan tänkte jag att det här, det här är en chans som aldrig kommer åter.
Jag: Fy fan vad roligt!
Lillasyter: Jag vet! Jag och [Lillasysters pojvän] bara garvar åt det och tänker att vi ska gå dit och glo på alla jävlar. Det är värsta prettotillställningen tydligen, man ska äta massa olika rätter med olika bestick och så.. Jag sa till [Lillasysters pojkvän] att det kommer fan bli som en kombination av titanic och en sån där amerikansk highschoolfilm där den fula bruden får gå på bal tillslut...
Jag: hahahah, jag dör!
Lillasyster: Jag vet! Vet du vad han sa då då... "tänk på att det alltid är den bruden som blir mest populär på slutet sedan" I de där filmerna alltså.. hahaha
Jag: Gud, jag orkar inte, det är helt fantastiskt!
Lillasyster: Verkligen, så nu måste jag ringa till mamma och fråga hur man syr in en balklänning, jag ska få ta över en kompis gamla klänning men den måste fixas till, mamma ska hjälpa mig..

Festman = någon som tycker om att festa

2008-10-24T10:10:00.000+02:00

Dagens mail:

Från: Oraklet
Ämne: Festman
Datum: den 24 oktober 2008 09.23.12
Till: Flatan

Öh! Fästman stavas det. Inte festman. Å andra sidan så är han ju en festman eftersom han är någon som tycker om att festa.

Naturligtvis har Oraklet rätt, både gällande min felstavning och att den kanske inte blev så fel ändå. Så festman får det bli, festman är hur bra som helst.

Prata med din festman om det...

2008-10-23T23:20:00.000+02:00

Jag och Sötbögen har bestämt oss för att ta oss själva och vårt förhållande in i nästa fas och bli sambos. Vi ska starta någon form av queerkollektiv är det tänkt. Detta beslut har i praktiken inneburit att vi den senaste tiden har blivit tagna för heteropar på diverse lägenhetsvisningar. I nuläget ligger vi så pass bra till på en av lägenheterna att jag har varit i telefonkontakt med en medarbetare hos en av Stockholms alla privatvärdar. Vi kan kalla denna medarbetare för Maj-Lis.

Jag: Vi är verkligen jätteintresserade!
Maj-Lis: Jag förstår det, men då är det ju så att ni måste bestämma om bara du ska stå på kontraktet eller om ni vill stå båda två.
Jag: Jaha okej..
Maj-Lis: Ja, det finns ju för- och nackdelar förstås och så vill jag att ni skickar in kopior på era anställningsbevis.
Jag: Det är inga problem, vi skickar dem på en gång.
Maj-Lis: Vad bra, och så föreslår jag att du pratar med din festman om det där med kontraktet och sedan hör av dig igen.

Festman! "pojkvän" var jag beredd på och redo att hantera, men "festman", herregud. Håll i er kära vänner, det kommer mera.

Jag: Absolut, jag hör av mig igen så fort jag har fått tag på honom, han är på jobbet nu.
Maj-Lis: Ja gör det. Ni tycker inte att lägenheten är för stor för er då?
Jag: Nej inte alls, dessutom kanske vi blir flera. (syftar på Lillasyster som är sugen på att flytta in)
Maj-Lis: Jasså, på så sätt, vad roligt att höra!
Jag: (inser att Maj-Lis nu antagligen tror att jag är på smällen med min "festman") Ja.. det är det.
Maj-Lis: Det blir säkert bra det här, jag tycker att ni verkar så trevliga.
Jag: Åh, tack så mycket. Jag ska försöka få tag på [Festmannen] nu, jag hör av mig igen om en stund.
Maj-Lis: Ja, gör det, då hörs vi snart igen.
Jag: Ja, det gör vi, tack så mycket, hejdå.
Maj-Lis: Hejdå.

Från och med nu kommer jag att kalla Sötbögen för Festmannen istället. Maj-Lis har bestämt att det är så. Dessutom befinner sig Festmannen i någon form av queerkris så ordet bög känns numera lite mossigt. Festmannen är bättre.

Tänk om Maj-Lis visste hur många meter kuk festmannen har sugit i sina dagar och hur jävla gött jag tycker att det är att slicka fitta. Tänk om hon visste hur exalterade vi blev av den mycket queera planlösningen på nämnda lägenhet. Tänk om hon visste vilka vi är, på riktigt. Jag undrar hur jävla trevliga hon skulle tycka att vi var då.

Heteronormen har bajsat mig i näsan många gånger. Nu är det dags för pay back a la förstahandskontrakt. Håll tummarna för att de godkänner oss är ni söta, vi behöver det.

The qruisernews of the week

2008-10-22T23:30:00.000+02:00

Det händer grejer på qruiser igen. Först den vanliga veckoskörden av mail i nedanstående kaliber förstås.

acutally u look so cute and sexy in ur pic,,i took look at ur profile it was amazing,that's why i ask u to be friends if u don't mind
kiss for u

hej
jag tycker du är mycket vackert, min svenska inte bra,
jag inte har sex med tjejar ,men vill mycket ha sex med tjejar, jag är fron poland bor i stockholm,
kram

På allvar, vad svarar en på den typen av mail? Jag har ingen aning så jag svarade inte alls, det är så jag oftast gör på qruiser, jag svarar inte alls alternativt tänker jag att jag ska svara folk senare och när jag sedan tänker svara så har mailet raderats och jag minns inte om personen i fråga hette Gullan82, Hallonsocker, Bamse78 eller något annat av alla vansinniga nicknamnes som folk väljer på qruiser.

Det har dykt upp en rakt på-brud också. Rakt på som i att hon verkar tycka att det är en bra idé att ge mig bekräftelse genom att skriva saker såsom "du är snygg, vill du ligga?" och "vi kan ju börja med en öl och om det känns bra kan vi hångla, sedan kan vi ligga och sedan kan du flytta in hos mig, deal? när ska vi ses?" Tja, svarade jag, anytime typ.

Det ni, era jävlar, en riktig dejt. Det är till och med uttalat att det är en dejt och ingenting annat än en dejt.

Jag: Är det en dejt då?
Bruden: Ja, definitivt!
Jag: Bra, då vet jag.

News flash - jag har ingen hjärna.

2008-10-21T22:50:00.000+02:00

På grund av trötthet, huvudvärk och mens (jag hittade den tillslut) har min hjärna smält och mitt tangentbord låst sig. Jag har ingenting att säga och jag har svårt att bloggsortera, vad är vettigt att blogga om? Vad är totalt ointressant? Jag har fan ingen aning.

Ni är ganska många nu, som klickar in här varje dag (hej hej vink vink). Vad vill ni veta? Är det något jag skrivit om tidigare som ni vill att jag utvecklar eller förtydligar? Har ni några frågor?

Lämna en kommentar och ge mig en bloggtråd så lovar jag att plocka upp den och spinna milsvida ordkaruseller av den.

Önskelista

2008-10-20T20:18:00.000+02:00

Snart fyller jag år. Jag önskar mig:

En femma vid Mariatorget.

Någon snygg att ligga med.

En neonrosa ibook.

En sonyericsson-laddare… nej förresten, en ny mobil menar jag.

Alla säsonger av L word på dvd.

En årsförbrukning av snus (ca 500 dosor).

En cykel.

En dildo utan delfinvibrator och fetollon.

En stilla undran.. har någon sett min mens?

2008-10-19T21:30:00.000+02:00

Den är en vecka försenad nämligen. Det har aldrig tidigare hänt.

Kan jag ha blivit nerdrogad och inseminerad mot min vilja, av vem i så fall?

Jungfrufödsel, hur funkar det egentligen?

Kan en bli gravid av sexuella fantasier och för mycket onanerande?

Jag tittade ju på porr på fyllan för ett tag sedan, kan det ha med saken att göra?

Så många frågor, så lite svar.

Hej alla glada, nu blir det nostalgi...

2008-10-19T20:10:00.000+02:00

... eller nåja... i alla fall nostalgi för er födda på 70-talet.

Jag har varit på en liten tripp utomsocknes det här veckoslutet förstår ni. Jag har åkt tåg genom tunnlar och sovit som en sten i 11 timmar i gästrummet hemma hos min Bästa. Jag har ätit massa mat och druckit sprit starkare än synden. Jag har talat om livet och avgett löfte om att utveckla mitt skrivande. Jag har promenerat genom staden i vilken jag aldrig mer kommer att bosätta mig och för andra gången den här veckan skrattat mig hes åt bonde söker fru.

Dessutom har jag och lillasyster roat oss med att surfa efter barnprogramsklipp från 80-talet.

Alla som känner igen det här räcker upp en hand!

Det var någonting med el och vatten...

2008-10-17T23:40:00.000+02:00

Jag har städat badrummet i dag, spännande va? Inte? Håll ut kära läsare, det kommer.

När jag städar mitt badrum brukar jag använda mig av vim badrum eller annan liknande produkt. Så gjorde jag även denna gång. Jag gick loss som aldrig förr med en mordisk inställning gentemot kalkavlagringarna och sprayade i alla vrår och hörn som finns i mitt badrum. Mitt i denna städorgie upptäckte jag att det var bajs på strömbrytaren i själva badrummet. Inte riktigt bajs alltså, men ändock ett par fläckar som var ruskigt lika bajs. Glatt sprayade jag på dem också och grabbade sedan tag i vattenslangen för att skölja bort dem. Då blev allt svart.

I ungefär fem sekunder stod jag i mörkret och fattade ingenting. Sedan slog det mig. Ett välbegravt minne poppade upp ur mitt bakhuvud. Någonting som Mamma pratade om en gång. Någonting om el och vatten. Någonting om kombinationen el och vatten.

Någonstans i vevan när jag ramlade runt i mörkret för att leta rätt på en tändare för att kunna lokalisera proppskåpet slog det mig. Jag har haft en person i min omedelbara närhet som gick bort i en el- och vattenolycka. Jag har aldrig accepterat att det hände. Dessutom har jag tänkt massor på henom de senaste veckorna och även pratat både om henom och det faktum att jag inte har accepterat att hen är borta och inte kommer tillbaka mera.

Med den tanken kom obehagskänslan och även en ytterligare minnesbild från tidigare i veckan, när jag och Sötbögen hängde tillsammans framför ett frågesportprogram på svt.

Programledaren: Nästa ämne är "dansant".
Jag: Dansant, haha, jag tror att svaret är foxtrot!
Sötbögen: Jaha? hahaha..
Programledaren: Här kommer frågan, vilken dans dansas blablabla och blablabla?
Den tävlande: Foxtrot
Programledaren: Det är rätt svarat.
Jag: (stirrar på tvn, mållös)
Sötbögen: (ser helt jävla chockad ut) Men va i helvete...
Jag: (hittar orden) Jag visste det, fattar du, jag visste det, jag fick upp det i huvudet och lät det komma ut genom munnen utan att tänka..
Sötbögen: Det är sjukt, du bara foxtrot och de bara foxtrot...
Jag: Jag vet.. alltid när sånt här händer så... jag blir tokig... jag visste det ju... Hur många danser finns det?
Sötbögen: Många!
Jag: Precis.. det kan liksom inte vara slump, jag visste det..
Sötbögen: Herregud, jag orkar inte..

Den här typen av saker har hänt mig förr. Jag "bara vet" saker utan att jag kan veta dem och jag får föraningar som sedan visar sig stämma. Och i vissa fall har det varit mer konkret än så.

Det har aldrig skrämt mig, tvärtom. Jag är inte ett dugg rädd för "övernaturliga fenomen" och "spöken". Människor är betydligt läskigare än spöken om ni frågar mig. Så det skrämmer mig inte. Däremot var det länge sedan nu, så det känns lite.. ovant. Ovant men ändå välbekant.

En sak är jag i alla fall säker på. Aldrig mera el och vatten i kombination. Aldrig mer.

Jag är inte flata

2008-10-16T23:35:00.005+02:00

Jag känner att det är dags för ett klargörande. Ni som läser den här eminenta bloggen kanske har fått bilden av att jag är flata. Detta är inte så konstigt eftersom jag allt som oftast refererar till mig själv som just flata. Jag har valt att göra det för att det inte finns något allmängiltigt ord för mig och mitt sätt att vara och för att kunna skriva med ett någorlunda begripligt och flytande språk har jag valt att referera till mig själv som just flata. Jag kommer även i fortsättningen att göra det men jag vill ändå klargöra hur det ligger till i mitt verkliga liv.

Innan en kan definiera en eventuell sexualitet måste en, som bekant, definiera någon form av kön, vilket jag för det första tycker är ett jävla jidder men eftersom min kropp(som jag trivs med) och mitt "sociala kön"(som jag också trivs med) faller inom ramen för det som vi i den här världen brukar kalla för kvinna, så får det bli kvinna i mitt fall.

När det kommer till sexualitet blir jag attraherad av en rad saker, alltifrån olika typer av utseenden till olika typer av karaktärsdrag. Dock har jag hittills bara blivit attraherad av människor som har haft kroppar med fitta, utan kuk. Vad en har för kropp säger inte så mycket mer än.. vad en har för kropp. Kroppen i sig säger ingenting om könsidentitet så därför kan jag inte säga att jag uteslutande attraheras av personer som ser sig själva som kvinnor.

Jag har blivit attraherad av en rad personer som inte ser sig själva som kvinnor, både män och personer som på olika sätt valt att ställa sig utanför uppdelningen man-kvinna. En av dem har jag haft en relation med. Ingen av dem har haft någon kuk.

Detta gör att ordet flata egentligen känns på tok för trångt för mig och ännu värre; det osynliggör majoriteten av personerna som jag genom åren har attraherats av. Jag har testat med fittsexuell men det går liksom inte att använda i en vardagssituation utan att det blir konstigt. Det bästa jag vet är när jag får chansen att säga "jag attraheras av personer som inte har kuk och alla personer som inte har kuk är ju inte kvinnor så därför blir det svårt för mig att säga att jag är flata". Då brukar folk fatta, men något bra ord finns det inte, så flata får duga så länge, trots att det är missvisande och ganska långt ifrån verkligheten.

Kuksvenskaspråk till att vara begränsande.

Bonde söker bög

2008-10-15T21:50:00.000+02:00

Jag och Sötbögen tittar på bonde söker bög.

Jag: Aaaahhhh... jag DÖR!
Sötbögen: Det är sååå pinsamt... jag måste ha skämskudde.
Jag: Wiiiiii.... fyyyy faaannn...
Sötbögen: Kolla, Kicki Danielsson är med!
Jag: Jag orkar inte... trash...
Sötbögen: Meeen guuud...
Jag: hahahahhahaha
Sötbögen: Hjälp... jag har hånglat med en av de där... (pekar på rutan)
Jag: Vaaaa?? Jag döööör... har du??
Sötbögen: Jaa... (gömmer sig bakom skämskudden) utanför Häcktet, behöver jag säga hur full jag var eller?
Jag: hahahahahaha.. låg ni?!
Sötbögen: Nej för fan!

Heteronormen kan knulla sig själv i röven

2008-10-14T21:20:00.002+02:00

Sötbögen och jag har varit på lägenhetsvisning i dag och framstått som ett gulligt och städat heteropar. Omöjligt, tänker ni som känner oss, men betänk då att de flesta människor ser på världen och sina medmänniskor genom suddiga heteronormativitetsglasögon. Jag misstänker att jag passerade lätt. Sötbögen gjorde det nog dock inte. "De kommer att tänka; stackars tjej, fattar hon inte att han lurar henne, det syns ju lång väg att han är bög, hur kan hon inte förstå det" som Sötbögen själv uttryckte det hela.

Detta innebär alltså att Sötbögen i dag passerade som en slug och snygg jävel medan jag framstod som en blåst och blåögd heterobrud med mina stora örhängen, höga klackar och figursydda klänning.

När jag glatt frågade hur det går med planerna på en eventuell ombildning till bostadsrätt skrockade en extremt övergödd man i sällskapet att jag kanske borde ta och läsa tidningen i dag för där står det minsann att alla planerade ombildningar är avblåsta pga den högaktuella finanskrisen. Jag antar att det bevisar att jag inte bara passerade som ett blåst och blåögt hetero, lägg till oengagerad i samhällsfrågor på listan så har ni mig i ett nötskal i dag.

Jag hatar att bli tagen för hetero, i synnerhet den typen av hetero. Om jag var ett hetero så skulle jag definitivt inte vara ett sådant hetero. Jag blir fan galen. Jag har funderat lite, den senaste tiden, på att ta tag i det hela och tvista till mitt könsuttryck vid valda tillfällen för att slippa bli tagen för hetero i diverse sammanhang. Detta funderande har jag kanaliserat i en rad dialoger de senaste veckorna. Denna till exempel.

Jag, Skrotan och vårt hippa flatgäng dricker vin en helt vanlig fredag på en trendig klubb nära dig.

Jag: Jag är trött på det här alltså..
Skrotan: haha, okej...
Jag: Ja, alltså.. (plockar rent reflexmässigt upp mitt rosaglittriga lipgloss och börjar skruva av korken) Det är ju aldrig någon som tror att jag är flata..
Skrotan: Nää.. hahahaha..
Jag: Fan alltså, jag måste butcha till mig.. (för, fortfarande rent reflexmässigt, lipglosset till mina läppar och börja smeta ut det, mycket omsorgsfullt)
Skrotan: (uppgiven blick, garvar) Då kanske du ska skippa det där lipglosset..
Jag: (blir först nu medveten om min lipglosshandling, börjar garvar) Ehh... eller, det skulle nog inte gå..
Skrotan: Ehh.. Nej.

Vi kanske typ hånglade men jag är inte säker

2008-10-13T22:10:00.001+02:00

I dag berättade en vän till mig att en gemensam bekant till oss eventuellt tror att hon och jag typ hånglade för ett tag sedan. Det hela skulle, enligt den bekanta, ha skett under den där kvällen då jag fick massa ragg. Kommer ni ihåg? Klicka här annars. Den bekanta var dock inte säker och konsulterade därför vår gemensamma vän i syfte att ta reda på om jag hade sagt någonting om det. Vilket jag inte hade. För att jag definitivt inte har typ hånglat med bruden i fråga. För att jag inte ens skulle ta i henne med tång, milt uttryckt.

Nog för att jag var full, men så full kommer jag aldrig att bli. Hon är snäll och så, men alltså.. med risk för att låta extremt utseendefixerad så tänker jag inte utveckla det mer än så. Det skulle helt enkelt aldrig hända, det får räcka.

Först garvade jag åt det hela men sedan slog det mig. Bruden går alltså runt och tror att hon och jag kanske har typ hånglat på fyllan. Det innebär att hon faktiskt tror att jag skulle överväga att typ hångla med henne. Det är.. absurt. Sannolikheten att jag skulle hångla med Arne Weise är fan större. Jag orkar inte.

För övrigt så loggade jag in på min internetbank idag. Till min stora förvåning verkade det vara något fel på mitt pensionssparkonto (japp, jag har ett sådant, fett med vuxenpoäng till mig). Det fattades sextusen kronor på kontot. SEXTUSEN. En halv förmögenhet med mina mått mätt. Upprörd och förbannad var jag på god väg att ringa till banken i fråga och ställa dem till svars då det slog mig. Det är någon form av finanskris som pågår ute i den stora världen har jag hört.. Kuken för finanskrisen, den har rånat mig på sextusen spänn. Det borde vara.. förbjudet!

Det är på heterodejtingsajterna det händer

2008-10-12T22:40:00.005+02:00

Kommer ni ihåg att jag skrev för ett tag sedan att jag ville att det skulle hända någonting oväntat, någonting som får livet att gunga lite på ett positivt sätt? Gud verkar gilla mig just nu, för hen har hörsammat min bön denna gång. I dag hände det något så otippat att jag inte vet var jag ska börja någonstans. Men jag tänker försöka få det på pränt ändå, för er skull kära bloggläsare, för er skull.

Min vän och vapendragare Oraklet blev för ett tag sedan medlem på en av alla otaliga dejtingsajter som en kan hitta i cyberspace. Syftet var, förutom att hitta någon att dejta, även att hitta nya singelheterotjejkompisar som hon kan hänga med. Oraklet är ett sånt där hetero som annars oftast hänger med homogays och eftersom hennes raggningsframgångar på homogayhaken, på förekommen anledning, lyser med sin frånvaro, så har hon, som sagt, sedan en tid tillbaka letat lyckan på en heterodejtingsajt. Denna sajt är inriktad på aktiviteter, medlemmarna lägger upp events och ses och gör massa lattjo grejer ihop helt enkelt.

I dag var det till exempel singelshopping på Ikea som stod på programmet. Som den goda lesbiska väninna jag är, bestämde jag mig för att följa med. Vad ska en annars göra på en söndag liksom. Heterosingelshopping på Ikea fick det bli. En ny upplevelse tänkte jag, det blir fint.

Vi samlas i caféet vid ingången, cirka 15 personer totalt, 12 relativt snygga tjejer och 3 ugly looking killar. Redan där ser jag henne, en snygg blondin som jag definitivt känner igen, men jag kan inte placera henne. Det faller sig inte så att vi hälsar på varandra och hon glider iväg åt ett annat håll. Redan i det skedet konsulterar jag Oraklet och Candy, den av brudarna från sajten som blivit Oraklets nya singelheterokompis. Ingen av dem vet vem Snyggblondinen är och jag börjar reta mig lite på att jag inte kan placera henne.

En timme senare sitter jag, Oraklet och Candy och hänger i caféet igen när Snyggblondinen återigen dyker upp.

Snyggblondinen: Hej, får jag sätta mig här med er?
Vi: Ja gud ja, slå dig ner (Snyggblondinen sätter sig mittemot mig)
(Vi småsnackar i några minuter om vad vi ska köpa för gardiner typ)
Snyggblondinen: (tittar på mig) Jag känner verkligen igen dig...
Jag: Jaa, eller hur... var har vi träffats?
Snyggblondinen: Jag vet inte.. kanske ute.. vart brukar du gå?
Oraklet: (garvar och är snabb i käften) Roxy!
Jag: hahaha, Jaa...
Snyggblondinen: Jaha.. men brukade du hänga på Häcktet förr?
Jag: Ja gud, jag var typ stammis på Häcktet, men det är 5-6 år sedan..
Snyggblondinen: Ja men det stämmer, det var jag också då.. jag var där flera dagar i veckan..
(här någonstans trillar min pollett ner, jag vet ju för fan vem bruden är, hon är en av dem jag brukade spana efter ganska regelbundet under Häcktet-tiden, en typisk bibrud om ni ursäktar generaliseringen)
Jag: Ja, men då är det ju det..
Snyggblondinen: Men känner inte du [en flata från förr]?
Jag: Jo, det stämmer.. jag hängde med henne förr, men inte längre.

Fatta grejen! Jag går på heterosingelshopping på Ikea och det dyker upp en knockoutbibrud från förr, vilket leder till att jag är den enda i sammanhanget som faktiskt får någon form av ragg. På ett event som anordnas av en heterodejtingsajt. Det är fan heeeeelt jäääävla gaaaaleeeet! (jag hatar egentligen att skriva sjutusen vokaler i rad för att förstärka mitt språk, men detta är värt ett undantag)

Ni fattar fortsättningen, eller hur? Ni fattar säkert också Oraklets frustration, eller hur? Vidare förstår ni också naturligtvis hur mycket jag har garvat åt detta under kvällen, inte minst åt det faktum att stämningen faktiskt blev lite flirtig. Oraklets ord får illustrera det hela: "fan, här tar man med dig på heterodejtingevent, de killar som är här ser ut som skit, men du får ragg, på den enda bruden i sällskapet som är snygg dessutom, jag orkar inte..."

Nu ska jag för första gången i mitt liv bli medlem på en heterodejtingsajt i syfte att lokalisera brudens profil där. Kan horder av heterokillar leta kjoltyg på qruiser så kan jag ragga bibrudar på heterosajterna. Min pms försvann i ett nafs och jag känner mig sjukt härlig. Tjofadderittan, vilken söndag.

Det stavas pms

2008-10-11T23:15:00.000+02:00

Jag och Oraklet tittar på fyrans nya värdelösa lördagsunderhållning som går ut på att kanalens hallåor och avdankade idoldeltagare ska lära sig att stå på ett par skridskor och kasta runt varandra i luften. Jag tycker att det hela suger fetballe.

Jag: Jag retar mig som fan på den där jävla kackerlackan som Carina Berg har på axeln..
Oraklet: Ehh.. det är en trollslända..
Jag: Äh.. det ser ut som en jävla kackerlacka, jag retar mig som fan, helvete vad ful den är..
Oraklet: Okej..
Jag: Hej, jag har en kackerlacka på axeln liksom, fy fan..
Oraklet: hahaha
Jag: Amen du vet hur det blir när man får en hangup, man retar sig som fan...
Oraklet: Det låter som pms..
Jag: Ehh... vänta.. (hämtar kalendern) Ja jävlar, kolla här minsann, jag ska få min mens i övermorgon..
Oraklet: haha, det slår fan aldrig fel, om man retar sig på saker sådär omotiverat så brukar det vara pms..
Jag: Ja jävlar... men guuud... då var det säkert därför jag var så sjukt omotiverad och neggig i dag.. A undrade vad fan problemet var typ...
Oraklet: hahaha, ja antagligen..
Jag: Jag måste messa och förklara.. (plockar upp mobilen och skickar följande sms: "Jag har kollat min kalender och jag kan tala om att min bristande motivation i dag inte var annat än gammal hederlig pms, så du vet") Sådär, nu vet hon, vi satt och pratade länge för att jag var så jävla neggig.. Och så var det bara pms...
Oraklet: hahaha, fy fan vad fint..

Färdigvandrade gator

2008-10-10T21:59:00.000+02:00

Jag tog tunnelbanan ut till mina gamla hoods i dag. Majoriteten av mina år i hufvudstaden har jag tillbringat längs just den tunnelbanelinjen. Jag kan varje station, hur promenadvägarna går och var längs färden mobilsamtalen alltid bryts. Jag bor inte där längre men det har alltid känts som hemma så därför åkte jag dit i dag i syfte att kanske göra det till mitt hem igen.

Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Gatorna var betydligt gråare än jag minns dem, ljuset var kvävande och dimmigt och luften var fylld med vemod. Det har hänt för mycket där ute, åratal av för många ångestladdade händelser och känslor sitter i asfalten och träden. När jag åkte förbi min gamla station såg jag den där parkbänken som jag satt och tjöt på en gång. Det var någon brud den gången, alltid någon brud. Men vem? Spöket antagligen. Alltid Spöket. Eller var det.. Kexet? Jag kommer inte ens ihåg vem fan det var. Kanske var det allihop. Kanske har jag suttit på den där bänken flera gånger, jag minns inte. Däremot minns jag känslan och roligare kan en fan ha det.

Jag bor inte där längre och jag tror inte att jag vill bo där igen. Gatorna är färdigvandrade, jag ska leta reda på nya, någon annanstans. Det är dags för att ha det roligare än att sitta på en parkbänk och tjuta helt enkelt. Hej symbolik.

För övrigt har jag fått svar från den heta femmen, det tog ungefär tre röda och hon deklarerade att hon tycker att, citat; "lunch vore grymt trevligt, jag kan precis när som helst". Bara sådär.

Trippelduktig Flata

2008-10-10T12:10:00.001+02:00

Jag har gjortett!
Mailat den heta femmen alltså..

Just nu känner jag följande:

Ett. Om hon inte svarar så dör jag.
Två. Om hon svarar men tackar nej till en lunch så dubbeldör jag.
Tre. Om hon svarar och tackar ja till en lunch så dör jag också.
Fyra. Jag är fan sämst på sånt här.

Dubbelduktig Flata

2008-10-08T23:30:00.004+02:00

Jag har träffat den heta femmen igen. Det är lite av ett problem att jag, i de sammanhang vi ses, förväntas koncentrera mig på annat och säga viktiga saker hela tiden.* Det går liksom inte när hon sitter där och ögonfransviftar och envisas med att vara så vansinnigt het. Vi hann i alla fall prata lite mer den här gången. Det blev mest en massa kackel av det hela, som ledde till att hon blev impad av mig på ett väldigt underligt vis som inte kändes helt bekvämt.

Jag -Vad roligt att se dig igen, blablabla, hur går det med... blablablabla?
Hon -Det går väl bra, men.... blablabla...
Jag -Jaha, men duuu... blablablablabla...
Hon -Men hur har du gjort egentligen? Jag menar... blablabla?
Jag -Äh, det är inte så svårt, blablablabla...
Hon -Va, är det sant? Jag trodde... blablablabla...
Jag -Nej, nej, såhär är det... blablablabla....
Hon -Men gud... du är min idol.
Jag -Äschdå.. blablabla... (tänker: undrar om jag rodnar nu?) Men du, det var roligt att prata, vi får ses någon dag och prata mer...
Hon -Ja, det kan vi göra....
Jag -Okej, men....

Och där blev vi avbrutna precis när jag skulle föreslå typ en lunch. Nu vet jag inte vad jag ska göra, har funderat på att maila och föreslå typ en lunch den vägen istället, men jag vette fan.. kanske..

Nåja, två steg fram i alla fall. Dubbelduktig Flata.

*Om någon som av en händelse skulle undra... så nej, hon är inte kopplad till mitt jobb, inte direkt i alla fall. "Inget hor där man jobbar och bor" är en av mina beständiga principer, så jag är faktiskt mycket glad över att denna lilla varelse har dykt upp i ett sammanhang som inte kan kopplas till varken jobb eller bostad.

Var vänlig och kom hit och lägg upp dig

2008-10-07T23:00:00.000+02:00

Jag har fått två brev i dag, alltså sådana där pappersbrev som folk brukade skicka till varandra innan det fanns mail. Ja, innan internet fanns helt enkelt. Jag förstår att detta kan låta chockerande för läsare födda efter 1985, men det fanns en tid då människor kommunicerade på detta sätt relativt regelbundet. De använde sig då av penna och papper. Nåväl, ett av breven var bra och ett av breven var dåligt. Vi börjar med det dåliga, så får vi det överstökat.

Det dåliga brevet kom från ett sjukhus och innehöll en uppmaning. "Hej, vi tänkte karva lite i din livmodertapp och skrapa bort ett lager med onda celler som befinner sig där. Du får inte äta, dricka eller snusa sex timmar innan vi ger dig droger och trycker in våra instrument i fittan på dig och du kommer att må dåligt och inte kunna jobba ett par dagar efter ingreppet. När vi är klara med dig kommer du att blöda till och från varje dag i upp till fyra veckor. Var vänlig och kom hit och lägg upp dig."

Jag vet att det är lugnt, jag kommer att överleva. Den stora frågan är hur jag ska klara mig utan snus i sex vakna timmar i streck. Det är större chans att det tar död på mig än själva ingreppet.

Det bra brevet var ohyggligt gulligt, väldigt gulligt. Det stod att jag ska få komma till en kyrka och bevittna när min nya bästis Lillflingan får sitt dopnamn och blir välkomnad till den här mycket märkliga världen. För Lillflingan är jag beredd att släppa min skepsis mot dop som fenomen, dra på mig findressen, inhandla en flådig present och bege mig till guds hus. För Lillflingor söta som socker gör syndmostrar som jag den typen av saker, så är det bara.

Ligga lite?

2008-10-07T21:30:00.000+02:00

I dag tackar vi den återkommande anonyma bloggkommentatören med signaturen malmö* för att hen i sin senaste bloggkommentar, tipsade om detta lilla klipp.

*jag har funderat lite på varför en kallar sig för malmö när en kommenterar bloggar anonymt, malmö liksom, why? Jag antar att "malmö" kanske bor i Malmö, men vad vet jag. Skulle jag välja ett anonymt bloggkommentatörsnamn med ortsnamnsklang skulle jag välja Skärslida, Flathult eller Kukola.

The-Ligga-Tour-08

2008-10-06T11:32:00.002+02:00

Hur en på ett ytterst ironiskt sätt planerar en roadtrip:

Bögen säger:
Jag vill på roadtrip!!
Flatan säger:
Det klart vi ska på roadtrip! Vi tar bilen, delar på soppan, fixar någonstans att bo och drar till typ Göteborg och ligger!
Bögen säger:
Ja! fatta vad roligt, vi ska till Göteborg och visa de jävlarna! :D
Flatan säger:
Precis!
Bögen säger:
Klockrent!
Flatan säger:
Jag gillartt!
Bögen säger:
The-Ligga-Tour-08
Flatan säger:
HAHAHA
Bögen säger:
Det största som hänt Göteborg sedan Metallica spelade på Ullevi..
Flatan säger:
Jag DÖR!
Bögen säger:
Nu jävlar vettu, är det bara att putsa skorna och ge sig ut. Förstår du, de stackarna kommer att bli alldeles utom sig och typ dö av kåtslag när vi gör entré..
Flatan säger:
Jag vet! För vi är så jävla SNYGGA och HÄRLIGA! :)
Bögen säger:
Vi är hetare än Spice Girls liksom. Det kommer ju att killa för de stackarna bara de tittar på oss. De lyckliga som vi faktiskt väljer att ligga med kommer aldrig att vilja ligga med några andra efter oss..
Flatan säger:
Jag kunde fan inte ha sagt det bättre själv. Vi är bäst på att ligga. Om ligga var en OS-gren skulle vi vara världsmästare i homogayklassen.
Bögen säger:
Ja, faktum är att de skulle avskaffa heteroklassen, för vi skulle vara så överlägsna att ingen skulle bry sig om heteroklassen. Heteroklassen skulle bli lite som curling är i dag, jag menar, vem bryr sig om curling??
Flatan säger:
Exakt så! Det hela skulle i förlängningen leda till att alla skulle vilja bli homogay. Vi skulle få åka på världsturné och berätta sanningen för folket och alla skulle konvertera. Mänskligheten skulle i förlängningen dö ut eftersom alla skulle vara så upptagna med att homogayligga att vetskapen om hur barn blir till skulle förvandlas till en myt.. Typ så skulle det bli.. Ehh... :D
Bögen säger:
Börjar vi få hybris?
Flatan säger:
Lite kanske, men bara lite.
Bögen säger:
Ja, det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.
Flatan säger:
Precis!

Hösttristess och Lyxproblem

2008-10-05T23:30:00.002+02:00

Jag vill att det ska hända någonting oväntat. Exakt vad vet jag faktiskt inte, men något.. roligt.. och revolutionerande. Jag trivs som fan med mig själv just nu, jag är dagligen omgiven av fantastiska människor och har egentligen ingenting att klaga på. Jag klagar förresten inte heller, men de senaste veckorna har jag liksom bara önskat att det ska hända någonting.. spännande. Någonting oväntat. Någonting som får livet att gunga lite, på ett positivt sätt.

Min önskelista just nu.

1. En större lägenhet. Jag börjar bli så desperat efter det att jag inte vet var jag ska ta vägen. Om någon av er som läser det här råkar vara hyresvärd och ha en 2a-4a i innerstan eller närförort ledig får ni gärna höra av er.

2. Att den heta ultrafemmen ska fråga om jag vill gå på en paraplydrinksdejt med henne.

3. En ny dildo som fungerar nu när de gamla är skänkta till bättre behövande.

4. Att örhängena som jag köpte i torsdags och söp bort i fredags ska finnas kvar i affären jag köpte dem i, när jag ska dit och leta i morgon.

Jag tror att jag har drabbats av hösttristess på allvar. Jag känner mig tråkig. Människor tycker att jag är rolig hela tiden men jag känner mig tråkig, jättetråkig. Dessutom har det regnat hela dagen och min parfym är slut. Måste köpa ny. Kan inte riktigt leva utan den parfymen.

Hur gammal är du?

2008-10-04T16:40:00.001+02:00

Det blev precis som jag visste att det skulle bli, gånger tusen. Min bakfylla i dag är inte att leka med och minnena från gårdagsnatten ligger, som så många gånger förr, i en fragmentröra i de få hjärnceller jag har kvar. Vid tillfällen som detta älskar jag verkligen den här bloggjäveln eftersom skrivandet hjälper mig att sortera upp minnena.

Jag hade roligt i går, det hade jag verkligen, med ett undantag. Ibland kan en, som säkert de flesta kan känna igen sig i, känna sig riktigt jävla värdelös. Jag känner mig i alla fall ganska värdelös med jämna mellanrum, som att jag inte duger till annat än mitt jobb, att vara rolig och att skriva. De tre sakerna är jag säker på att jag duger till, men i övrigt, hur jävla spännande är jag egentligen. Vi skulle kunna kalla det för regelbundet återkommande attacker av uselt självförtroende, i lagom doser, sisådär till husbehov. Så länge dessa attacker kommer utan alkohol i blodet kan jag hantera dem någorlunda konstruktiv men när de kommer på fyllan är det värre. När de kommer på fyllan tenderar jag att ta till flykten, jag vill bara dra, försvinna och vara ensam tills det går över. Det hände i går och jag försökte fly, jag försökte verkligen det, men Snurran plockade upp mig och såg till att jag hamnade på banan igen. Jag hoppas hon förstår hur mycket det betydde för mig.

De övriga minnesfragmenten från kvällen ser ut ungefär som följer.

Förfest på Öfvre Östermalm, jag plus fem flator bestämmer oss för att titta på porr i datorn. Eftersom porr inte alls är min grej smyger jag runt bakom de andra och ömsom chockskriker, ömsom vansinnesskrattar. Någon "bra" lesbisk porr hittade vi inte trots en rad tappra försök, så datorskärmen blev till en orgie av silikonblondiner med långa naglar som liksom skruvade in dildos i fittorna på varandra och definitivt inte kunde slicka fitta.

Jag sitter i en taxi och smsar med Sötbögen men är så packad att jag inte kan skriva. När jag i morse tittade i min utkorg hittade jag meningar som "jag hatar flator av hela mitt hjärta", "jag vet inte var jag är", "jag har tjutit igen", "jag vet inte var vi är på väg", "jag är en så jävla fin flata", "jag har varit på nån jävla flatklubb" och "vad gör jag här?" i en enda röra. Han kan inte ha fattat mycket stackaren, men jag misstänker att det är lugnt. Vi kan varandra han och jag och det är inte de första fylle-smsen vi skickar till varandra i våra dagar.

Det mest revolutionerande som hände under kvällen måste dock ha varit att jag fick ragg, i plural dessutom. Det var i och för sig inget av raggen som var speciellt intressant, men jag har inte fått ragg på det sättet på flera år och så helt plötsligt dyker det upp flera stycken under en och samma kväll. Det måste ha varit min nya frisyr och min fantastiska powerlesbian-outfit, eller nått. Det började med en gullig liten blondin som absolut inte ville vika från min sida. Hon var väldigt rar faktiskt.

Blondinen1: Hur gammal är du?
Jag: Ehhh...
Blondinen1: Okej, fel fråga...
Jag: Jaaa... är ålder viktigt?
Blondinen1: Nej, men jag känner att jag verkligen vill hålla igång ett samtal med dig, så jag frågade det första jag kom på.
Jag: (skrattar) I så fall... hur gammal är jag... (tittar på Snurran som också står på dansgolvet)
Snurran: Vad?
Jag: Hur gammal är jag?
Snurran: (garvar) Det beror väl på?
Jag: (tittar på blondinen) Hur gammal är du själv?
Blondinen1: 25
Snurran: (tittar på mig) I så fall är du 27.
Jag: (garvar) Jaaa.. 27 är jag.
Blondinen1: (skrattar) Okej...
Jag: Äh... 31 är närmare sanningen.
Blondinen1: (skrattar fortfarande) Jaha, okej..

Sedan dök det upp en androgyn liten varelse som jag aldrig sett förut.

Varelsen: Hej, visst heter du [mitt namn]?
Jag: Ehh... ja... och vem är du?
Varelsen: Det säger jag inte...
Jag: (börjar garva) Va, vaddå säger inte?
Varelsen: (börjar backa bort från mig och ser klurig ut) Nej, det säger jag inte..
Jag: (gör en blixtsnabb move med ena armen och krokar tag om varelsens nacke) Stopp på belägg, du kan ju inte bara dyka upp här och veta vad jag heter och sedan bara dra utan att du säger vem du är.
Varelsen: (skrattar) Vad brutal du är.
Jag: Det är så jag väger upp min femmeighet förstår du. Nå, vem är du? (håller fortfarande armen om varelsens nacke i ett fast grepp)
Varelsen: Det säger jag inte..
Jag: Amen va fan.. (släpper taget om varelsen och ger upp)

Hen visade sig vara någon form av kompis kompis, så där som det oftast är, inte konstigare än så.

Sedan dök nästa blondin upp.

Blondinen2: Hur gammal är du?
Jag: Amen va fan är det med ålder ikväll..
Blondinen2: (skrattar) Har du redan fått den frågan ikväll eller?
Jag: Jaaa.. hur gammal är du själv förresten?
Blondinen2: 22, du då?
Jag: I så fall är jag 25.
Blondinen2: Okej...

Blondinen1 tappade jag bort. Det verkar vara min grej att tappa bort mina ragg nuförtiden, så henne såg jag inte mera. Varelsen var snygg men tydligen instabil på något sätt så objektifiering fick räcka. Mina vänner gjorde vad de kunde för att hooka upp mig med Blondinen2, men 22, där går fan gränsen, jag hade ju kunnat vara hennes morsa, i alla fall nästan. Det går faktiskt inte.

I kväll ska jag gräva ner mig i ett tätt biomörker och trycka i mig godis. I väntan på det funderar jag på att hälla i mig ett par resorb till och sedan slita av mig huvudet och låta ett nytt växa ut (tack Snurran för den).

En släng av tourettesdamp på min ära

2008-10-02T23:07:00.003+02:00

Mäh, inte en enda kommentar angående att jag faktiskt jobbar på som fan gällande att försöka ta reda på om den heta ultrafemmen är singel. Så spännande var det tydligen, hmpf. Nåja, vi byter väl ämne då.

Ibland får jag attacker av damp och tourettes. Detta sker i synnerhet när jag hänger med någon av mina vänner som också har tydliga drag av nämnda diagnoser. Det kan leda till dialoger som denna.

Jag: Jag ska bara hämta den där kukutskriften i fittskrivaren.
Vännen: Okej, fittstol till att vara i kukvägen.
Jag: Kuken i röven vad mycket klockan är.
Vännen: Ja jävlar vad horklockan går.
Jag: (börjar sjunga, melodi:prästens lilla kråka) Kukens lilla fitta skulle ut och knulla.
Vännen: (skrattar)
Jag: Herregud, jag kan inte prata vanligt längre...
Vännen: Inte jag heller..

Ibland funderar jag på om jag kanske behöver hjälp på något sätt men sedan tänker jag att min tourettesdamp faktiskt har en orsak, nämligen att jag är så satans korrekt hela tiden att det ibland slår över. Jag låter det vara så och jag väljer mina tourettesdamptillfällen, vilket faktiskt bevisar att det, i mitt fall, är falska diagnoser det handlar om. Ungefär som min falska bullemi; jag äter och äter och äter men jag spyr aldrig.

I morgon ska jag dra på mig partydressen, inhandla alkoholhaltig bubblig vätska och bege mig till Öfvre Östermalm och socialisera mig med mitt hippa flatgäng igen. Någonting säger mig att det kommer att bli fantastiskt. Skriftlig rapport utlovas så snart jag lyckas bända upp mina sminkihopklistrade ögon på lördag morgon (läs eftermiddag). Jag känner mig själv. Jag vet hur det brukar sluta. Självinsikt är en fantastiskt attraktiv egenskap, inte sant?

Duktig Flata

2008-10-01T23:40:00.005+02:00

Jag har träffat den heta ultrafemmen i dag. Hon var lika het som sist jag såg henne, om inte hetare. Och jag var så jävla trevlig så ni anar inte. Nu vet jag var hon bor och vad hon har för framtidsplaner. Och jag fick henne att garva. Jag får i och för sig människor att garva mest varje dag nu för tiden, men ändå.

Det är någonting med hennes ögon. Jag vet inte om jag kanske inbillar mig. Men det är någonting med hennes ögon. De stannar liksom kvar. För länge. Lite för länge. Kanske. Eller är det bara gammalt hederligt önsketänkande och ren och skär inbillning. Vår sista fras var i alla fall "vi ses", så jag antar att.. ja.. att vi ses helt enkelt.

Ett steg fram. Duktig Flata.

Veckans djupaste sanning..

2008-09-30T23:15:00.001+02:00

..kom i smsform klockan 18:27.

Jag äter lökchips och ska titta på Idol. I dag är det klart definierat som glädje. Puss

Jag kunde fan inte ha sagt det bättre själv. Det klart att lökchips och idol är glädje, dubbel glädje. Ibland är inte livet svårare än så. Gött.

Recept på en riktigt lyckad kväll

2008-09-30T23:05:00.004+02:00

Spring på kullersten i sex centimeter höga klackar i hällande ösregn, utan paraply, rakt genom Stockholms mest centrala delar med en påse takeawaythaimat i näven. Grabba tag i närmsta hetero, plocka upp en bög på vägen och sätt dem och dig själv i en bil. Ta en tur ut i förorten, se till att det är mörkt, att det regnar och åk gärna fel ett par gånger också. Bär lite packning, kliv in i bilen igen och ta en skogsväg tillbaka mot staden. Se till att det fortfarande regnar.

Avsluta med att gräva ner er i en soffa, koka lite te och styr in samtalet på sex. Plocka fram ett par dildos. Sätt en motordriven dildo i näven på bögen, det kommer garanterat leda till att han börjar ställa frågor och utbringa häpnadsläten.

Bögen: Wiiiii, den vibrerar..
Jag och Heterot: (garvar)
Bögen: Åh, jävlar... var ska man ha den här? (pekar på klitorisvibratorn) I röven?
Jag och Heterot: (garvar som fan) Neeej... på klittan!
Bögen: (skrattar som fan) Jaaahaaa!

Avsluta med en verbal orgie i könsordskombinationer och kvällen är gjord.

Jag älskar verkligen mina närmsta vänner, utan dem är jag ingenting. Hör ni det era jävlar, utan er skulle jag dö.

Kåt i Säffle

2008-09-28T23:14:00.001+02:00

Kvällens bästa qruisermail och tillika asgarv stod Sötbögen för. Tack för det!

Kåt i Säffle...

...måste ju ända vara den ultimata självmordsanledningen. Såg en gosse som loggade in, blott 19 år, som bor i Säffle. Han hade även klickat i att han är kåt, och som kommentar skrev han "nån i Säffle?"

Vad fan tror stackaren, att han ska get lucky i Säffle en söndagkväll? Tänk så desperata de måste vara, stackarna. Jag skulle ALDRIG flytta ut till en håla igen. Om jag nu bodde i en håla så skulle jag fort som fan packa min väska och fara till Hufvudstaden. Eller åtminstone till Göteborg - Sveriges framstjärt...

Eller vad tycker du? ;)
PUSS

Knulla men inte släppa in

2008-09-28T21:20:00.004+02:00

I dag har jag verbaliserat mina tankar angående tvåsamhet över en kaffe med Snurran. Jag drog min harang om att jag är övertygad om att tvåsamhet a la kärleksrelation är en social konstruktion med så många konstruktionsfel att jag inte vet var jag ska börja någonstans.

Majoriteten av de kärleksrelationer jag kommit i kontakt med, antingen genom att jag iakttagit dem utifrån eller varit en av de två, har inte fungerat. Tvärtom har tvåsamheterna varit präglade av svartsjuka, rädsla, oro, ångest och destruktivitet. Undantag finns och jag har sett/ser dem också, men de är fan sällsynta. De gånger jag sett mina vänner (och inte minst mig själv) vara som mest under isen och må som sämst har det alltid alltid varit kopplat till tvåsamhet. Kärleksrelationer som kraschat, bottenlösa svek, jävligt onödiga lögner, och så vidare. Ni vet säkert vad jag snackar om.

Det fungerar ju inte. I de flesta fall så fungerar det faktiskt inte. Det är naivt att säga något annat. Och jag tror inte längre att det handlar om att "du har bara inte träffat den rätta, då är det inte så". Jag har träffat "den rätta" och då var det i och för sig inte destruktivt, det var det inte, men eftersom det inte blev något av den relationen så blev det destruktivt ändå, just för att det inte blev något av den.

Nej, jag tror att det är fel på konstruktionen kärleksrelation, faktiskt så pass stora fel att jag inte vet om jag vill ha en kärleksrelation längre. Ingenting har tagit sönder mig så mycket som kärleksrelationer som inte fungerat och jag vill aldrig någonsin uppleva något sådant igen. En orkar ju liksom inte.

Faktum är att jag tycker att det är ironiskt att en typ av relation som så sällan är konstruktiv i praktiken kallas för just kärleksrelation. Det är fan ett stort skämt att vi valt att lägga just det ordet på just den typen av relationer.

En av mina viktigaste har ett helvete angående kärleksrelationer just nu och det är hemskt att se. Att höra henom prata om hur det känns just nu sliter ut hjärtat ur kroppen på mig, får mig att vilja lägga mig ner och dö, får mig att resa tillbaka i tiden och möta mina egna minnesbilder. Jag vet hur det känns och jag vet att hen måste ta sig igenom det själv och hur enormt ensamt det känns. För trots att en har vänner som idkar villkorslöst stöd och finns där i alla väder så är en ensam just då. Ensam om situationen, ensam om just den känslan, ensam om att ha just den relationen till den personen en har delat tvåsamheten med. Det finns ingenting någon annan kan göra eller säga som tar bort den ensamheten. Det vet jag för jag har varit där själv och det är därför det gör så jävla jävla ont att se.

Jag tittar på L word och tänker att jag ska bli som Shane. Knulla men inte släppa in. Jag har varit sådan förr, då passade det mig inte men eftersom en förändras så är det egentligen ingenting som säger att det inte skulle passa mig nu. Bara ett problem då förstås. Jag ligger bara med snygga. Och som den här bloggaren så tydligt skriver så kan de snygga inte ligga speciellt bra. Dessutom tycker jag sällan att folk är snygga. Äh.. mer än så ska jag inte brodera ut just det, det gör andra bloggare mycket bättre än jag, så klicka på länken, klicka på länken!

Lämna inga kommentarer om att jag är bitter är ni söta. Jag känner mig nämligen inte bitter alls. Ni som känner mig vet dessutom att jag är en ganska glad, positiv och rolig jävel. En realistisk, glad, positiv och rolig jävel.

Söt som puddingen

2008-09-27T23:05:00.000+02:00

Folk är fan idioter på riktigt. Och inte kan de stava heller. Fy fan. Det handlar naturligtvis om dagens värsta qruisermail.

hej hej
läget
måste säga att du är vacker som en blomma och söt som puddingen
du får en att smällta som en glass
tack att du räddat ens kväll
pusssss

Jag blir så trött..

jagärdesperat.nu

2008-09-26T17:00:00.001+02:00

Jag funderar på att sätta upp lappar på min tunnelbanestation.
Något i stil med:

Flata Efterlyses!
Du snygga flata med gullig hundvalp som åkte tunnelbana från tcentralen mot [min linje] onsdagen den 24 okt någon gång mellan klockan 18-19. Vi pratade och du var snygg, men jag tappade tyvärr bort dig när du klev av vid [min station]. Vill du ses igen? Vi kan utbyta kroppsvätskor och tala om livet om du vill? Jag bjuder på kaffe (eller vad du vill). Maila till jagärdesperat@hotmail.com

Vad tror ni om det? Ska jag göratt?

Du får absolut inte bli gravid

2008-09-26T12:50:00.003+02:00

Jag är sjuk, det går inte att förneka det längre. Dels har jag de senaste två åren brottats med en ämnesomsättningssjukdom som fått mig att pendla i vikt som en jävla jojo vilket har lett till att jag blivit ännu lite mera ätstörd och kroppsstörd än jag redan var innan jag fick sjukdomshelvetet. Dessutom har jag cellförändringar som vägrar att läka ut av sig själva. Båda dessa åkommor påverkar det som jag absolut inte vill ska påverkas, nämligen mina möjligheter att bli gravid.

I går tog jag tjuren vid hornen och ringde till min gynmottagning.

Jag: Hej, [mitt namn] heter jag. Jag lämnade cellprover i början av sommaren men har inte fått någon återkoppling.
Gyn: Jaha okej, vad har du för personnummer?
Jag: [mitt personnummer].
Gyn: Ja, jag ser här att dina förändringar är kvar, men de har inte blivit värre i alla fall.
Jag: Hur sjuk är jag?
Gyn: Så sjuk vet jag inte om du är, men..
Jag: (avbryter) Men alltså, vad händer nu då? Det är snart ett år sedan jag lämnade mina första prover, jag har alltså gått med cellförändringar i ett år nu..
Gyn: Jag jag ser det här, jag tror att det är lika bra att vi bokar en tid för att ta bort dem. Det är ett rutiningrepp som görs med laser under en lättare narkos.
Jag: Jaha okej.. jag har aldrig varit sövd.
Gyn: Men det är ingen fara, de kommer att ta hand om dig. Jag ska se till att du får en tid så fort som möjligt. När hade du mens senast?
Jag: Okej.. (börjar bläddra i min kalender) för en vecka sedan typ... nästa kommer om... 20 dagar skulle jag tro..
Gyn: Okej, jag antecknar det här så ska jag se till att du får en tid så fort som möjligt. Är du sjuk på något annat sätt?
Jag: Ja, jag har haft [ämnesomsättningshelvetet].
Gyn: Jaha, och du har fått behandling? Är du fortfarande under behandling?
Jag: Nej, jag avslutade i somras, men jag fortsätter att lämna prover regelbundet.
Gyn: Vet du hur ditt senaste provsvar såg ut?
Jag: Ja, hormonnivåerna är normala men jag har förhöjt värde på enzymet.. 2,7 tror jag det var..
Gyn: Jag förstår, jag kan en del om det här förstår du. Jag antar att du redan vet det, men med sådana värden får du absolut inte bli gravid.
Jag: Ja.. eller, jag vet att jag måste prata med min läkare innan jag försöker bli gravid..
Gyn: Okej, men så här är det. Du får inte bli gravid med så förhöjda värden. Du är frisk nu, men med så förhöjda värden kan barnet bli jättesjukt inne i magen.
Jag: (börjar känna en lätt panik) Jaha..
Gyn: Du kan alltså vara frisk fast barnet kan utveckla sjukdomen inne i magen och det är farligt, det blir då ett akutläge och risken att barnet dör inne i magen är stor.
Jag: (får en känsla av att marken försvinner under mina fötter) Okej..
Gyn: Så vår starka rekommendation är att man väntar med en graviditet tills nivåerna ser helt bra ut.
Jag: Jag kommer inte att bli gravid by mistake..
Gyn: Okej, är du säker på det?
Jag: Ja, jag är HELT säker på det.
Gyn: Det är bra, för det kan bli riktigt allvarligt, jag har sett sådana graviditeter och det är inte roligt. Jag säger det inte för att göra det svårt för dig, tvärtom så är det bra att du vet om det.
Jag: Jag förstår. Jag ska prata med min andra läkare om det..
Gyn: Ja gör det, det tycker jag. Vill du bli gravid?
Jag: Ja.. någon gång, men inte nu.. (börjar gråta)
Gyn: Jag förstår att det är jobbigt, men det kommer att gå bra.
Jag: (snyftar) Förlåt.. men jag har redan sådan barnångest som det är, för att tiden rinner iväg, och nu både det här med mina värden och cellförändringarna... det blir lite mycket på en gång bara..
Gyn: Jag förstår det, men du ska inte vara orolig, cellförändringarna är det ingen fara med, vi ska bara se till att de försvinner så de inte utvecklas mera och dina värden borde stabilisera sig, och gör de inte det så finns det ju andra behandlingsmetoder.
Jag: Jo, jag vet, det är lite mycket bara, förlåt..
Gyn: Det är ingen fara, var inte orolig. Jag ska se till att du får en tid här så fort som möjligt.
Jag: Okej, tack så mycket..

Just nu känns livet "snart 31 - tiden rinner iväg - ingen fru - cellförändringar - fel på blodvärdet - får absolut inte bli gravid"-helvetiskt. Jag vill skrika ut långa haranger med svordomar och könsord och kasta en stor fet glasvas i väggen. Jag har en stark känsla av att det skulle hjälpa på något sätt.

Hundtricket?

2008-09-24T21:29:00.003+02:00

I dag när jag stod i koma och väntade på tunnelbanan vaknade jag plötsligt till liv av att en sockersöt hundvalp stod och nosade på mina fötter. Gött, vem är inte svag för hundvalpar, tänkte jag, samtidigt som jag lyfte blicken för att lokalisera och scanna av valpens ägare. Framför mig står en fucking knockout, som får min gayradar att slå knut på sig själv, och ler mot mig. Shit, vad gör jag nu, hinner jag tänka, innan knockouten börjar prata.

Knockouten: Är det okej, att hon hälsar?
Jag: Ja gud ja, hon är jättefin. Hur gammal är hon?
Knockouten: Elva veckor, hon är lite busig...
Jag: Jag kan tänka mig det...

Sedan fortsatte vi att prata... om att tunnelbanan var lite sen, om att valpen är så gullig, om att tunnelbanan var lite sen och att det är drygt att vänta, om valpen och att den kommer att bli lika stor som en schäfer och att den är en blandning av tre olika raser och att den måste lära sig att åka tunnelbana tidigt så att den inte blir rädd sedan.

Sedan klev vi på samma tunnelbana och satte oss mittemot varandra och fortsatte att prata lite till. Om valpen igen, om att den är så busig och vill slicka på allting och att den får så mycket uppmärksamhet hela tiden för att den är så sockersöt.

Sedan klev vi av på samma station och då lyckades jag, osmidig som jag är, att tappa bort henne i vimlet enbart för att jag inte ville verka för angelägen och på... När jag åkte uppför rulltrappan försökte jag verkligen se vart i hela helvetet hon tog vägen, men jag tappade bort henne, jag kunde inte se henne någonstans.

Fan vilken amatör jag är. Här dyker det upp en knockoutflata med tillhörande sockersöt valp och börjar snacka med mig som en papegoja och jag tappar bort henne. Det här, mina vänner, det här är krapulapaska på riktigt. Fan!

Det aktuella brudläget

2008-09-23T17:45:00.001+02:00

För att vara en blogg som tituleras håbeteku-typ så är det skralt med snack om brudar, ligga och dejting i mina inlägg. Tycker ni inte? Förutom när jag orerar om lesbiska fittsoppor och avsaknad av just ligga och dejting förstås. Men det är så outhärdligt tråkigt så det räknas inte. De dagar jag skriver sånt dravvel fattar jag inte att jag kan ha så många läsare som jag faktiskt har. Jag skulle aldrig orka läsa skiten men jag tycker att det är roligt att ni gör det, typ.

För att väga upp tänkte jag ge er en bild av mitt brudläge just nu (det är nu ni ska göra vågen framför datorn om ni inte fattar det själva).

1/ Jag har en långvarig och envis typ crush på en brud som jag definitivt inte borde ha en långvarig och envis typ crush på. Det börjar dock ebba ut. Det är oerhört nödvändigt för mig att det ebbar ut. Snart är det nog borta. Tror jag. I går fick jag dessutom lesbisk information om att det kan vara så illa att jag faktiskt har en deadline gällande det här. I så fall har jag cirka en och en halv månad på mig, sedan måste det vara borta, annars finns det stor risk att livet blir jobbigt. Jobbar på saken.

2/ Mitt telefonnummerragg från i somras har helt plötsligt hört av sig på msn igen och jag har av ren och skär impuls svarat. Vi pratade länge och hon är fortfarande så rolig att jag garvar ihjäl mig och så snygg att jag fortfarande vill ligga. Vi har dessutom pratat så pass mycket tidigare, både via tal och text, att jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på för att hon ska bekräfta mig lite för mycket än vad som är brukigt om en, som hon, befinner sig i en monogam relation. Naturligtvis tryckte jag på just de knapparna och fick därmed höra hur snygg hon fortfarande tycker att jag är och hur väldigt gärna hon vill(e?) ligga med mig. Hur jag ska hantera att detta har hänt vet jag inte. Jobbar på saken.

3/ Jag kämpar med att försöka ta reda på om den heta ultrafemmen är singel. Hon befinner sig i min omedelbara närhet men vi har trots det inga som helst gemensamma nämnare. Hur det går ihop orkar jag inte förklara, men precis så är det och det gör det hela lite knepigt. Jobbar på saken.

4/ Jag har börjat seriösmaila med en brud på qruiser. Hon verkar inte vara min typ egentligen. Hon är absolut inte ful, men det är någonting.. jag vet inte vad, någonting är det som inte stämmer. Jag kan inte sätta fingret på det. Men hon har definitivt en hjärna och på qruiser är det fan sällsynt. Så jag fortsätter att maila med henne. Hon verkar vilja ses, hon har nästanföreslagit det. Men jag vet inte. Kanske. Vi får se. Jobbar på saken.

Det var det. Roligare än så är det inte just nu. Krapulapaska också. Skitliv.

Naturist javisst - eller inte!

2008-09-22T21:20:00.008+02:00

I kväll har den gamla goda freakshow-tvserien outsiders handlat om naturister (någon som såg?). I praktiken har det inneburit att jag har suttit framför tvn med stora ögon och öppen mun och tittat på oändligt många kukar.

Min erfarenhet när det kommer till kukar är mycket begränsad. Jag har sett en kuk live en gång när en vän visade sin i någon form av allmänbildningssyfte. Jag hade aldrig sett någon och ville se hur det såg ut och han ställde upp och visade sin. Det är många år sedan och jag minns den som rak och ca 20 cm lång. Så såg inte kukarna på outsiders ut. Alls. I chock konsulterade jag Oraklet.

Jag: Alltså, jag dör!
Oraklet: hahaha, jag vet!
Jag: Men vad är grejen med de som inte har någon kuk?
Oraklet: hahaha, jamen det är så det ser ut.
Jag: Men de har ju ingen kuk, man såg den ju knappt, det såg helt knäppt ut.
Oraklet: Ja, men den växer ju.
Jag: Just det.. när de får stånd blir den stor..
Oraklet: Ja, så där ser de flesta män ut, vi snackar några centimeter när de inte har stånd.
Jag: Men fy fan alltså...
Oraklet: (garvar) Men det är ju därför man inte har någon nytta av kukar om de inte kan stå.
Jag: Fy fan, jag är helt chockad, det såg ju inte ut som att det var någon kuk där...
Oraklet: Nej, jag vet, på många män är det bara några centimeter som sitter ovanför pungen.
Jag: Jag är helt chockad...
Oraklet: (garvar fortfarande) Men det är så män ser ut [mitt namn].
Jag: Jaha... fy fan... ja, tack för informationen då, man lär sig något nytt varje dag.
Oraklet: Du kanske skulle ta och testa det där med män i alla fall så får du se, mohahaha..
Jag: Iiiuuooo.. nej fy fan...
Oraklet: hahahahaha

Dagens sökord

2008-09-22T20:40:00.003+02:00

I dag har tio personer googlat sig hit via följande sökordskombinationer.

jordgolv
porrsurfa på grannens nätverk
vardagsanalys
slicka fötter
topplessbilder
vardagsanalys
onanerande kamera ångest
cellprovstagning
vardagsanalys
dagen efter dejting sms

Det känns skönt att veta att minst tre av dem måste ha hittat vad de sökte.

Kylskåpspoesi

2008-09-21T23:30:00.001+02:00

Fatta vad kreativ jag är!

I mitten står det "Lesbian love is a hot erotic lifestyle". Så slipper ni fråga om det. Jag skyller den dåliga skärpan på att jag, för ett par dagar sedan, tyckte att det var en god idé att ge min mobil en koffeinkick genom att bada den i kaffe. Sedan dess är den sig inte lik, den tar suddiga bilder, glappar och luktar kaffesump. Så kan det gå.

Hata kedjesms

2008-09-21T21:37:00.002+02:00

Jag har fått följande sms i dag.

Önska dig något..

Läs inte vidare förrän du har önskat!

Säg din önskan högt.

Himlens änglar kommer till dig och låter dig förverkliga din önskan om du skickar vidare detta meddelande till dina vänner som du önskar väl. Om du inte skickar detta till 10 vänner, kommer din önskan att ske tvärtom. Det funkar!

Jag har nu en rad frågor/funderingar.
1/ Om det funkar så skulle jag vilja träffa någon av alla dem som har fått träffa himlens änglar. Jag skulle vilja fråga hur det gick till i praktiken när änglarna lät personen i fråga förverkliga sin önskan. Viftade änglarna med ett trollspö kanske?
2/Om jag önskar att jag ska förbli singel hela livet och sedan skiter i att skicka smset vidare, betyder det då att det blir tvärtom? Det vill säga att jag kommer att träffa min drömpartner inom en snar framtid?
3/ Vem i helvete har vänner som de inte "önskar väl"? Människor som en inte "önskar väl" är en väl i regel inte vän med. Jag känner ingen som skulle önska sina vänner annat än väl i alla fall.

online- och tvlördag

2008-09-20T22:53:00.003+02:00

På grund av extrem trötthet har jag tillbringat min lördagskväll online och framför tvn, alltid lika spännande. Jag får helt plötsligt massa mail på qruiser, varför har jag ingen aning om, ingenting i min profil är ändrat men helt plötsligt rasar det in mail från brudar som skriver att jag är söt. Typiskt med tanke på att jag inte vill vara söt, det är ju snygg jag vill vara, typiskt.

Lilja 4-ever har sänts på tv i kväll. Jag har sett den en gång förut, på premiären. Det resulterade i att jag nästan spydde och sedan hade svårt att äta i veckor efteråt. Dessutom började jag att förakta vita medelålders heterosexuella biomän och på allvar känna mig fullständigt överlycklig över att jag är flata eftersom det innebär att jag inte behöver ha kärleksrelationer med biomän. Jag kan ha biomän i mitt liv men jag behöver inte förhålla mig till dem på DET sättet.

Jag tittade inte på hela filmen i kväll, jag pallade inte det. Jag zappade och såg vissa delar. Det räckte för att påminna mig själv om att jag fortfarande är lika överlycklig över att jag är flata. Trots all lesbisk gegga som jag med jämna mellanrum traskar runt i så finns det i princip ingenting som jag är så nöjd med, med mig själv.

Tänk att just jag blev flata, vilken jävla röta. Det är mitt livs enda sanna vinstlott.

Dagens msn-dialog

2008-09-18T20:11:00.002+02:00

Otekniska Flatan säger:
Hallå, läget?
Snuttjejen säger:
Tjenare..det är bra. Själv då?
Otekniska Flatan säger:
Jodå, mitt modem har lagt av... Jag tjuvsurfar på grannens nätverk
Snuttjejen säger:
haha...Härligt. inte att modemet har lagt av alltså
Otekniska Flatan säger:
Det stod att nätverket var "oskyddat", Är det farligt?
Snuttjejen säger:
Nej..det är väl att han inte har skyddat med lösen?
Otekniska Flatan säger:
Du vet... jag kan ju ingenting om datorer...
Snuttjejen säger:
Men har du brandvägg?
Otekniska Flatan säger:
Inte vad jag vet... hur vet man att man har en brandvägg?? Jag har ett virusskydd...
Snuttjejen säger:
Ja, men det går ju att tränga in ändå kanske
Otekniska Flatan säger:
Vaddå tränga in?? Jag fattar noll...
Snuttjejen säger:
Alltså intrång i datorn utifrån
Otekniska Flatan säger:
Är det farligt? Ska jag stänga av?
Snuttjejen säger:
Nja..beror på..kanske inte så kul att någon finnig hacker kan rota runt i ens dator
Otekniska Flatan säger:
Hjälp...
Snuttjejen säger:
Äsch, det är nog ingen fara
Otekniska Flatan säger:
Nähä, men om jag inte loggar ut så kommer en finnig hacker att invadera min dator...
Snuttjejen säger:
hehe..det vet man aldrig
Otekniska Flatan säger:
Amen va fan, vad kan den finniga hackern göra då? Jag har ju inte direkt ngn porr i datorn..
Snuttjejen säger:
Nej, då kan du nog vara lugn
Otekniska Flatan säger:
Jag känner mig lite brottslig och lite som en hacker själv faktiskt..
Snuttjejen säger:
haha..Jag tror inte att det är brottsligt.
Otekniska Flatan säger:
Alla finniga hackers leta porr, det vet man ju.
Snuttjejen säger:
Det är så pedofiler jobbar och laddar ner..lämnar ju inga spår
Otekniska Flatan säger:
Men shit... tänk om den finniga hackern är pedo...
Snuttjejen säger:
Det blir killen som har nätverket som får komma till förhör.. Jag vet inte riktigt hur det funkar..
Otekniska Flatan säger:
Om han laddar ner porr, nej... om jag laddar ner porr menar du? I så fall kanske jag borde passa på nu...
Snuttjejen säger:
Ja du kan ju ge järnet
Otekniska Flatan säger:
Du är snut, ska inte du kunna sånt här?
Snuttjejen säger:
Jo, men vi har ju it-poliser som kan det där.
Otekniska Flatan säger:
haha, Jag ska ladda ner massa lesbisk porr!
Snuttjejen säger:
haha

Identitetskris

2008-09-17T19:40:00.001+02:00

Det har hänt någonting helt vansinnigt. Faktum är att det är så osannolikt att jag i flera dagar tänkt att jag måste ha misstagit mig, för det här.. det händer bara inte. Nej, jag har inte vunnit drömvinsten på lotto eller gått och blivit hetero på gamla dar.

Jag har blivit attraherad av en ultrafemmebrud.

Det händer bara inte, det gör inte det. Femininitet är inte hett, det är verkligen inte det. Androgynitet är the shit, det är verkligen det, det har jag (nästan) alltid tyckt. Dessutom är det inte bara brudens könsuttryck som inte stämmer, det är i princip allt; hårfärg, kroppsspråk, utseende, allt. Ändå råder det ingen tvekan om att hon är het, hon är verkligen det.

Ska verkligen en så grundläggande sak som att jag uteslutande attraheras av androgynitet plötsligt bara kunna ändras hur som helst på det här viset? Snacka om identitetskris. Jag befinner mig i chock.

Ehh.. just det.

2008-09-16T19:43:00.004+02:00

Hälften av er som läser den här bloggen är alltså under 19 år eller över 50 år.. Ehh.. yeah right.

Men kul att någon av er är en kreativ hacker i alla fall, grattis till det.

Finskt bakfyllebajs

2008-09-16T16:53:00.003+02:00

Nedanstående mail har förgyllt min arbetsdag idag och fått mig att vika mig dubbel av skratt. Nästa gång jag träffar en finsktalande person vet jag precis vad jag ska säga; "moi moi, krapula paska, kiitos". Det är betydligt bättre än "mitä maaksa nainen" som jag hittills har kört med.

Från: Oraklet
Ämne: Bakfyllebajs
Datum: den 16 september 2008 10.02.38
Till: Flatan

I Finland har de ett särskilt uttryck för bakfyllebajs. Krapula paska.

Varning bloggtorka

2008-09-15T22:40:00.000+02:00

Det finns en övervägande risk att jag inte kommer att blogga så mycket framöver. Jag är inne i en vansinnesperiod på jobbet och mina dagar ser därför ut som följer.

Jag vaknar med en känsla av att jag vill slå sönder väckarklockan med en slägga. Jag hasar mig upp i någon form av dimma, sätter på kaffe, knäcker min sneda nacke tillbaka till rätt läge och kastar iskallt vatten i ansiktet i syfte att komma lite närmare känslan av att vara vaken. Är på väg ut genom dörren men kommer i sista sekund på att det kanske är en god idé att ta på sig kläder först. Tar på mig kläder och ramlar ut genom dörren. Halvvägs till tunnelbanan kommer jag på att jag har glömt någonting, vissa dagar slkortet, andra dagar mobilen, klockan, kalendern eller förståndet.

Jag åker tunnelbana i rusningstrafik med en känsla av att jag hatar alla människor, kastar mig av på tcentralen, plockar en metro men orkar inte läsa vad som står i den, jag läser bara horoskopet, i morse stod det "stress är lika med spill", no shit. Jag trillar in på mitt kontor cirka 45 minuter efter att väckarklockan ringde, hämtar tre liter kaffe, lägger upp ett lager med snus bredvid tangentbordet och sedan... jobbar jag, som en fucking jävla galning, hela dagen och inte sällan även en bit in på kvällen.

Lagom till att skymningsljuset börjar lysa in genom kontorsfönstret packar jag ihop mina saker och masar mig ner till närmaste 7eleven för att köpa ännu mer snus och någon form av föda. Sedan åker jag tunnelbana igen men jag slipper tack och lov rusningstrafiken den vändan. Jag kommer hem med en ambition om att somna inom ett par timmar, vilket jag kväll efter kväll misslyckas med, vilket får mig att allvarligt fundera över varför en så utpräglad nattmänniska som jag har ett jobb som kräver att en håller någon form av kontorstider. Jag somnar 1-2 timmar efter midnatt och sover som en död i 5-7 timmar tills väckarklockan återigen väcker mig med exakt samma släggmördarframbringande signal som vanligt.

Så mycket att blogga om har jag därför, på förekommen anledning, inte just nu. Jag skulle kunna skriva om hur fula alla människorna på tunnelbanan är, eller berätta att 7elevenkillen vet vilket snus jag föredar, eller citera mitt horoskop varje dag. Men hur roligt skulle det vara i längden? Inte mycket. Så nu blir det en dipp i den här bloggen att tag framöver, i kanske några veckor eller så, tills den värsta arbetshysterin har blåst över. Så håll ut kära vänner, I'll be back.

Är du född på 70talet?

2008-09-14T22:45:00.007+02:00

Följ i så fall med mig på en nostalgitripp. Ni som är för unga eller för gamla får se det som en studie i hur det var att växa upp i Sverige under sent 80- och tidigt 90-tal.

Detta får mig osökt att undra över hur gamla ni som läser den här bloggen är. För att ta reda på det har jag lagt upp en liten undersökning. Det är med andra ord dags för alla er som läser via google reader eller liknande, att för en gångs skull klicka er in hit och svara på veckans fråga.

Nya ickeheteronormativa vänner efterlyses

2008-09-14T11:10:00.001+02:00

Jag kan knappt tro att jag skriver det där. Det där som i titeln på det här inlägget. Jag borde vara den sista människan på jorden att skriva en sådan sak men antagligen är det just därför jag gör det. Jag "känner"(läs är ytligt bekant med) ofantligt mycket ickeheteronormativa människor, men mitt kärngäng är inte längre "stabilt"(läs för mycket korsande av relationer till höger och vänster). Jag behöver träffa nya människor, andra människor.

En av mina heterovänner har just insett att alla hennes vänner är ickehetero(normativa) och hon letar således efter nya heterovänner(inte nödvändigtvis heteronormativa, men ändock hetero) som hon kan gå på heterohak med, människor som är lika som hon, som hon kan dela saker och ting med, som hon kan hänga med. "Go for it, du behöver en heterokompis som du kan hänga med, en ny person" sa jag utan att inse att jag också behöver en ny kompis (eller flera), som är ickeheteronormativ(a), som jag kan hänga med.

Jag behöver träffa nytt folk, komma in i nya gäng. Gäng som gärna får bestå av människor som har andra fokus än alkohol och klubbande. Människor som gärna får vara 30+, ha barn och ett gäng singelkompisar som vill gå på paraplydrinksdejter med just mig.

Ingår du som läser det här i ett sådant ickeheteronormativt (helst Stockholmsbaserat) gäng? Snälla, hör av dig i så fall. Jag vill gärna vara med. I ditt gäng alltså. Jag är psykiskt stabil, jag har huvudet på skaft, jag är stundtals ganska rolig, jag har ett coolt jobb som alla alltid vill prata om i evigheter, jag är världens bästa barnvakt och mina hembakade kanelbullar kickar ass.

Min mail finns här till höger. Tack på förhand, typ, eller nått... (host, harkel och lesbisk ångest)

Fy fan vad skönt att jag inte är där

2008-09-13T12:10:00.000+02:00

Jag gick inte på festen som jag orerade om i ett inlägg för några dagar sedan. Jag orkade inte. Jag ville inte. Jag kände på fullaste allvar att jag inte skulle klara av det. Så jag gick inte och lika bra var nog det för min ickenärvaro gjorde nog varken till eller ifrån, skulle jag gissa. Jag vet att Skrotan och Snurran tyckte att det var tråkigt att jag inte kom, det vet jag för att de sa det, men i övrigt har det varit dött. Inte ett enda telefonsamtal, inte ett enda "vad tråkigt att du inte kom mess", ingenting. Det ser bittert ut när jag skriver det men det känns verkligen inte så. Jag ser det snarare som det yttersta beviset för att beslutet att inte gå dit var det absolut bästa och det stärker mig. Jag följde hjärtats vilja rakt av den här gången och det var rätt. För mig.

Jag ringde till min vän och sa precis som det är och hon förstod, "kom inte för min skull" sa hon, "men herregud, skulle jag komma så skulle det vara för din skull, ingenting annat" sa jag, "kom inte då, ska du komma så vill jag att du ska göra det för att du tycker att det ska bli kul" sa hon. Någonstans där började jag störtgråta så att mascaran rann och klibbade ihop mina ögon till två oigenkännliga klumpar. All stress som jag samlat på mig under den senaste veckan angående nämnda tillställning rann ur mig och det var ohyggligt skönt.

Nu är det borta. Festdatumet är passerat, tårarna är uttömda och I fucking love it. Äntligen är det över.

Jag gjorde annat igår. På väg hem passerade jag på synavstånd rökrutan på G och det enda jag kunde tänka i mitt salongsberusade tillstånd var "fy fan vad skönt att jag inte är där".

Klicka bort cp-ryck

2008-09-11T21:13:00.003+02:00

Så här beter sig min jävla budgetdator.

Jag vill ha en ibook. Jag drömmer glitterrosa drömmar om en ibook varje dag.

Fet festångest

2008-09-10T23:23:00.000+02:00

Ibland får jag bloggångest, oftast handlar det om att jag är rädd för att utelämna människor när jag skriver om dem och publicerar det i ett offentligt forum som detta. Senast jag drabbades av en sådan ångestattack konsulterade jag en person som figurerar flitigt i den här bloggen och som verkligen skulle kunna känna sig utelämnad av mitt sätt att skriva. Jag frågade rakt ut "blir du arg, är det för mycket". Äh, sa hon med en för henne förvånande barsk stämma, "det är din blogg, du skriver vad du vill på din blogg och du utelämnar ingen, du gör verkligen inte det". Med det i ryggen tänker jag nu tala ut om en sak som har tyngt mig hela veckan.

Jag ska på en fest i helgen. En oerhört lesbisk tillställning. Jag har nämnt det förut, gästlistan inkluderar både FlatanX, FlatanY och utöver det ca fem personer som jag i vanliga fall verkligen brukar försöka undvika. Hela min lesbiska bekantskapskrets ska på nämnda fest, de fixar, donar, förbereder och är peppade. Alla utom jag. Jag vill inte. Hela mitt väsen skriker nej med versaler, jag vill verkligen inte. Jag börjar bli rädd för flator och alla jävla relationer kors och tvärs och vissa saker gör ohyggligt ont. Jag vill inte.

Men gå inte då för fan tänker säkert ni nu. Jag önskar att det vore så enkelt. Det är en av mina absolut bästa vänner som har fixat allting och hon har pratat om denna tillställning i månader, det är årets fest och hon är en av mina bästa, en av mina finaste, en av de viktigaste, en av få människor som är under min hud.

Hela veckan har jag funderat på vad som skulle smärta minst i mig, att inte dyka upp och därmed göra en av mina finaste besviken eller att dyka upp och möta alla de där ansiktena i vitögat. Tanken på båda scenarierna smärtar lika illa och jag känner mig uppträngd i ett syrefattigt hörn. Det enda jag hittills kommit fram till är att Oraklets idé var den bästa hittills, nämligen att gå dit tidigt och sedan rasa hem och dricka bubbel i händelse av att jag inte... orkar, eller börjar gråta, eller något annat dramatiskt.

Tänk lite på mig i helgen är ni söta. Skicka lite positiv energi tankevägen eller nått. Jag behöver det.

En orgasm om dagen

2008-09-09T22:01:00.002+02:00

Dokusåpor verkar inte vara er grej. Alltså er som i ni som läser den här bloggen. Jag hade förväntat mig en rad kommentarer i stil med "är du dum i huvudet som tittar på skräp-tv", "jag tycker faktiskt att bonde söker fru är töntigt" och "idol är förnedring, ingenting annat". Men det har varit dött på kommentarfronten, stendött. Jag väljer att tolka det som att ni vill läsa om andra saker än dokusåpor.

Onani, är det ett roligare ämne kanske? Jag kan nämligen berätta att jag i praktiken har återgått till mitt gamla mantra "en orgasm om dagen" igen. Jag är känd för detta mantra och jag har alltid hävdat att om du ska unna dig själv en god sak varje dag så är en orgasm att föredra framför både praliner, kaffe och träning. Nikotin och orgasmer tänker jag aldrig välja mellan, jag behöver båda för att fungera som människa.

Jag upplever att många i min omgivning inte sällan tycker att detta är lite märkligt och tokroligt. Kommentarer som "va, onanerar du varje dag?" (svar: eh, ja) följt av "hur hinner du det?" (det är en fråga om prioriteringar) är inte är ovanliga. Så när jag för ett par veckor sedan droppade för några vänner att jag slutat onanera möttes detta med förvåning och jag fick en känsla av att de knappt tog det på allvar. Efter det har jag funderat på saken och det första jag kom fram till var att jag inte ens vet varför jag inte onanerat på länge och en sådan usel förklaring håller inte. Så jag tog tag i saken och återgick, för ett par dagar sedan, till "en orgasm om dagen" (minst).

Orgasmer är bra för kroppen, det är min fasta övertygelse. Spänningar släpper och en blir piggare, gladare och mer harmonisk. Så funkar det i alla fall för mig. Om det är några där ute som håller med är ni välkomna att lämna en kommentar, om inte annat för att jag ska slippa känna mig ensam om mitt orgasmberoende.

Höstens bästa dokusåpor Plats 1

2008-09-08T18:00:00.001+02:00

Välkomna tillbaka, klockan är sex och här har ni upplösningen.

Höstens bästa dokusåpor
Plats 1

Singelmammor
Motivering; Detta nya program på svt, som jag skulle kalla dokumentärserie snarare än dokusåpa, träffar rakt i hjärtat. I åtta delar får en följa tre tjejer som är just singelmammor. De tre första avsnitten har redan sänts, om du inte har sett dem så rekommenderar jag att du klickar på länken ovan och tittar på dem nu på en gång. Del fyra sänds på svt2 i kväll kl 21:30. Jag har sett de tre första programmen flera gånger och jag har tjutit som en gris varje gång, i synnerhet när de filmade den ena tjejens förlossning.

Allt som tjejerna säger och allt som händer i serien går rakt in i mig och jag har ingen möjlighet att värja mig ifrån faktumet att det är en preview av mitt eget liv jag ser. När den ena tjejen i ett av avsnitten tittar rakt in i kameran och säger "det går om man är ensamstående förälder, det gör verkligen det, det går" då vibrerade det bakom mina vänstra revben och känslan blev fysisk. Jag tvivlar inte längre på att jag kommer att klara det själv och det ligger en otrolig lättnad i den vetskapen.

Sisådär, nu vet ni vad ni ska göra klockan 21:30 i kväll.

Höstens bästa dokusåpor Plats 2

2008-09-08T14:00:00.004+02:00

Klockan har blivit två, nu fortsätter nedräkningen.

Höstens bästa dokussåpor
Plats 2

Bonde söker fru
Motivering; Min bästa dokusåpa ever har i år blivit nerpetad från förstaplatsen trots att jag sällan skådat liknade tvunderhållning. Förutom förnedringsaspekten så har bonde söker fru, till skillnad från idol, så mycket mer. Vanliga människor med tydliga whitetrashdrag som låter sin känsla och längtan efter en livspartner reflekteras ut till allmänheten på bästa sändningstid är och förblir ett vinnande koncept. Jag kommer att titta i år igen, helt klart. Jag har för övrigt en bekant som har dejtat bögbonden som kommer att vara med i programmet i år och jag kan meddela att bögbonden i fråga är ganska tät och att han har ärvt sina pengar. Mer än så vet jag inte men lite skvaller är bättre än inget skvaller alls.

Klockan 18:00 kommer upplösningen, välkomna tillbaka då.

Höstens bästa dokusåpor Plats 3

2008-09-08T10:00:00.005+02:00

Godmorgon alla glada, ännu en ny vecka har börjat och jag tänkte förgylla denna er dag genom att göra en liten topplista över de dokusåpor som absolut inte får missas nu när hösten och de långa tvkvällarna är tillbaka. Jag tänker mig att detta ska ske i form av en liten nedräkning.

Höstens bästa dokusåpor
Plats 3

Idol
Motivering; Idol är numera en klassiker som under kvalveckorna kräver en skämskudde av hög kvalité. Den yttersta formen av förnedrings-tv som alla både klagar och tittar på. Ett måste för mig när höstregnet piskar rutorna.

Håll ut vänner. Klockan 14:00 i dag fortsätter nedräkningen.